Om det bara vore stolthet så vore det en sak. Mitt grundläggande problem nu är att jag klarar mig med fix och trix så länge inga oväntade utgifter uppstår som nu tvättmaskinen eller att något lån hamnar hos kfm. Låter jag allt gå till kfm riskerar jag även skilsmässa och äventyrar mitt jobb. Det klarar jag inte av.
Det är ett jävla dilemma du sitter i och jag förstår om du väljer att gneta på.
Jag hoppas iaf att mycket av de 25000/månad går till amotering så att det betas av lite iallafall.
Har du möjlighet att jobba övertid/söka extrajobb? Det finns en uppsjö med möjliga brancher (om man bor geografiskt "riktigt") som söker extra/deltid.
Restauranger(disk, servis) Hotell(Servis, städ) räddningstjänsten om man känner att man är kapabel till det och bor inom utryckningstiden, helgtågkonduktör, matbutik, bemanningstjänster etc.(bara exempel men jag tror du förstår principen)
Jag förstår om du mår dåligt men kan du kanske hitta något extra så KANSKE det ger dig åtminstonde lite hopp om framtiden.
Några jobbiga fysiska år är ingenting mot en livstid med psykisk påfrestning.
Lycka till