- Blev medlem
- 30 Januari 2013
- Meddelanden
- 3 136
- Mottagna reaktioner
- 2 581
- Poäng
- 1 707
Sedan jag släppte till KFM (hösten 2015) så har all ångest försvunnit och jag sover om nätterna igen. Så här i efterhand, när jag tänker klart och har koll på situationen, så skulle jag släppt mycket tidigare. Med facit i hand så skulle jag släppt till KFM mycket tidigare medan skulden var hanterbar, det fungerade inte, för mej i varje fall, att låna hela tiden för att betala skulderna - de ökar bara, i väntan på samlingslånet med human ränta. De sista åren dubblade bara min skuld, hur dumt som helst, men man tänker inte klart när man är inne i karusellen. Jag har skickat in ansökan om skuldsanering, bryr mej inte om statistik, det verkar vara en bedömningsfråga i mångt och mycket, blir det avslag, så får jag väl söka igen. Tack och lov har jag inga missbruk, vilket underlättar.Hej alla kämpar! Tillhör också skaran som släppte allt nu i feb. Förutom hyra, mobil och busskort så lät jag resten vara. Efter månader med trixande, ta nya lån för att betala gamla osv osv så orkade jag inte längre. Som nån nämner i tråden så orkar jag ibland inte ens ha ångest. Kvällar är värst, kan ligga i timmar in på småtimmarna utan att sova. Ångest kring framtiden och rädslan att jag kanske råkar bli en av de som ständigt får leva på 100kr/dag som ska räcka till "allt" dvs livstidsgälldenär. I allt vad jag läst så verkar det som merparten som hamnar hos fogden med stora skulder aldrig får någon skuldsanering. Dvs ständiga avslag. Många i forumet frågar o letar efter statistik på det och så även jag. Känns som att den oftast ständiga ångesten man har är 50% det man ställt till med och 50% den totala ovissheten kring framtiden. Verkligen ingen quick fix att fixa närmre miljonen i skulder minsann. Hur tänker ni andra? Allt gott önskas med kämpandet
även då jag själv förstår varför det blir så...men likväl...