Tillbaka i skuldträsket

[Myra]

Tack tack tack! Jag blir så glad när jag kommer in här till er och får läsa allt erat stöd! Vi har bokat familjeterapi som sker nu efter sommaren. Jag hoppas att vi överlever tills dess Skämt och sido, allt skrivs såklart inte ut här. Vi har ändå vart ett väldigt bra team, med att få ihop livet med barn med diagnoser är sååååå påfrestande. Speciellt när man fått dragit de mesta lass själv. Nu när vi fått lite hjälp med sonen och avlastning i hemmet så har vi ändå en hyperaktiv 3 åring som sover som en påse skit på nättern, somnar 22-23, vaken mellan 01-04, och sover sedan till 06-07. Sover ingen middag och är i ständig rörelse heeeela dagarna, jag är helt färdig att få jaga på henne. Har kontaktat vården och bup för att få hjälp att få henne och varva ner, men som vanligt slussas man bara runt. Det går inte att lämna henne 1 sekund, för hon klättrar överallt, häller ut saker, kastar med grejor, plockar i soporna, drar ner kaffebryggare, klättrar i skåpen, hänger i fönstret (vi har lås). Men ändå.. jag vågar knappt gå på toaletten om hon inte följer med mig. Detta samtidigt som sonen, 6 år, vill ha tyst omkring sig. Äta i lugn och ro osv, men som också får sina meltdowns. Här står jag, ensam, mittemellan och de slutar ofta med att barnen hamnar på varsitt rum, för 2 minuter paus och jag får grina av mig. Fyfan vad det är tufft! Jag kommer tjata på BUP nu för dottern också, för tyvärr pratar inte hon heller ännu, och hon visar sån jäkla frustration mot oss, hon bits, rivs, nyps, slåss och drar i håret osv. Det är hemskt!

Jag hoppas på något vis att familjeterapi hjälper oss, så jag slipper känna mig ensam i föräldrarrollen, där han gör de han vill och jag får göra allt annat!
Tack för allt stöd

Låter som en fruktansvärd situation. Man blir utbränd för mindre! Maken måste förstå att ni behöver dela på hela ansvaret.

 

[Anam]

Låter som en fruktansvärd situation. Man blir utbränd för mindre! Maken måste förstå att ni behöver dela på hela ansvaret.

Det känns fruktansvärt hemskt och säga, för jag älskar mina barn nå otroligt. Men de är så jävla jobbigt!! Vissa kvällar har jag fått satt fast henne i vagnen framför tvn för att jag bara ska få ta en varm kopp te. Sätter mig såklart bredvid, men då får jag iallafall sitta still några minuter.
Hon kan inte ens sitta still när vi äter, klänger och hänger sig fram i stolen, upp o ner , upp o ner, heeeela tiden. Jag blir så stressad av att ens äta så ibland händer det lixom att jag väljer att hoppa middagen för att få ro.. det låter helt sjukt men så är det. Barnen ska dessutom vara hemma 7 veckor och av de veckorna ska jag ha dem själv 5… vi är inne på vecka 3 och jag önskar inget annat än att få köra henne till förskolan igen. Känns så jävla elakt och säga asså, men jag är helt slut Jag hoppas också hon kan få hjälp snart så hon får varva ner själv, känna känslan av ro i kroppen och kunna få sova ordentligt

 

[Myra]

Det känns fruktansvärt hemskt och säga, för jag älskar mina barn nå otroligt. Men de är så jävla jobbigt!! Vissa kvällar har jag fått satt fast henne i vagnen framför tvn för att jag bara ska få ta en varm kopp te. Sätter mig såklart bredvid, men då får jag iallafall sitta still några minuter.
Hon kan inte ens sitta still när vi äter, klänger och hänger sig fram i stolen, upp o ner , upp o ner, heeeela tiden. Jag blir så stressad av att ens äta så ibland händer det lixom att jag väljer att hoppa middagen för att få ro.. det låter helt sjukt men så är det. Barnen ska dessutom vara hemma 7 veckor och av de veckorna ska jag ha dem själv 5… vi är inne på vecka 3 och jag önskar inget annat än att få köra henne till förskolan igen. Känns så jävla elakt och säga asså, men jag är helt slut Jag hoppas också hon kan få hjälp snart så hon får varva ner själv, känna känslan av ro i kroppen och kunna få sova ordentligt

Hur går det för dottern när hon är på förskolan? Har hon resurs? Vad misstänker ni att hon ev kan ha för diagnos?
Jag förstår dig, det är inte elakt det du skriver utan en mänsklig reaktion och en signal att det är alldeles för mkt för dig att hantera.

 

[Trasslig]

Det känns fruktansvärt hemskt och säga, för jag älskar mina barn nå otroligt. Men de är så jävla jobbigt!! Vissa kvällar har jag fått satt fast henne i vagnen framför tvn för att jag bara ska få ta en varm kopp te. Sätter mig såklart bredvid, men då får jag iallafall sitta still några minuter.
Hon kan inte ens sitta still när vi äter, klänger och hänger sig fram i stolen, upp o ner , upp o ner, heeeela tiden. Jag blir så stressad av att ens äta så ibland händer det lixom att jag väljer att hoppa middagen för att få ro.. det låter helt sjukt men så är det. Barnen ska dessutom vara hemma 7 veckor och av de veckorna ska jag ha dem själv 5… vi är inne på vecka 3 och jag önskar inget annat än att få köra henne till förskolan igen. Känns så jävla elakt och säga asså, men jag är helt slut Jag hoppas också hon kan få hjälp snart så hon får varva ner själv, känna känslan av ro i kroppen och kunna få sova ordentligt

Känner igen det där från när barnen var yngre...
Min dotter har adhd, autism ocd och ångest.
- Matsituationen var en av de värsta på dagen. Men vet du, vi tog surfplatta till hjälp. Hon fick sitta och kolla på något som fångade hennes intresse om så bara för några minuter.

Det stora problemet för er verkar ändå vara att ni inte delar på bördan som det innebär att vara förälder till barn med särskilda behov. För alla föräldrar vet hur trött man kan vara av att vara förälder men den tröttheten kan ej jämföras med den tröttheten vi föräldrar till dessa barn känner.

Stor kram! (Psst, här har det lugnat ner sig- vi har hittat våra vägar framåt och intressen som fångar dottern och får henne att varva ner♡)

 

[Trasslig]

Vi har har också haft det förjävligt med sömnen. Dottern snittade med ca 4h per dygn när det var som värst.
För oss var räddningen melatonin.
Jag hoppas verkligen att ni får hjälp av BUP. Men om inte så gå andra vägar, vårdcentral, BVC, privata alternativ etc etc.
Är sååå viktigt att få sömnen i balans för bristen av den drabbar alla.
Och när man ej sover så kör ju kroppen i övertrötthetens 100km/h.

Hållet tummarna för er

 

[Anam]

Hur går det för dottern när hon är på förskolan? Har hon resurs? Vad misstänker ni att hon ev kan ha för diagnos?
Jag förstår dig, det är inte elakt det du skriver utan en mänsklig reaktion och en signal att det är alldeles för mkt för dig att hantera.

De har ansökt om resurs nu precis innan sommaren för henne. Vet inte hur det har gått än, men de säger också att de måste ha koll på henne hela tiden. Hon måste ha en vuxen vid sig 24/7 eftersom hon utsätter sig för farliga saker. Hon stoppar dessutom allt i munnen, jord, Sten, grus, pinnar, plast, papper, tidningar, kartong.. allt hon hittar…

De vill utreda henne för främst autism och adhd. Vilket jag tror hon har.

Tack fina du, de här är kämpigt

 

[Anam]

Känner igen det där från när barnen var yngre...
Min dotter har adhd, autism ocd och ångest.
- Matsituationen var en av de värsta på dagen. Men vet du, vi tog surfplatta till hjälp. Hon fick sitta och kolla på något som fångade hennes intresse om så bara för några minuter.

Det stora problemet för er verkar ändå vara att ni inte delar på bördan som det innebär att vara förälder till barn med särskilda behov. För alla föräldrar vet hur trött man kan vara av att vara förälder men den tröttheten kan ej jämföras med den tröttheten vi föräldrar till dessa barn känner.

Stor kram! (Psst, här har det lugnat ner sig- vi har hittat våra vägar framåt och intressen som fångar dottern och får henne att varva ner♡)

Tack! Tyvärr hjälper inte ens en surfplatta och film.. hon har inte tid / ro att ens kolla. Hon ska bara trycka på allt och byta appar o ja.. då äter hon inte alls istället..

Nej precis! Jag har fått stångat mig blodig tillsammans med barnen på egen hand under en längre period.. vilket har gjort att jag är helt slutkörd…
Jag har vart i kontakt med BVC och vårdcentralen och bup… men ingen vill hjälpa förens hon har en diagnos. De skyller på varann

 

[Baklänges]

Tack! Tyvärr hjälper inte ens en surfplatta och film.. hon har inte tid / ro att ens kolla. Hon ska bara trycka på allt och byta appar o ja.. då äter hon inte alls istället..

Nej precis! Jag har fått stångat mig blodig tillsammans med barnen på egen hand under en längre period.. vilket har gjort att jag är helt slutkörd…
Jag har vart i kontakt med BVC och vårdcentralen och bup… men ingen vill hjälpa förens hon har en diagnos. De skyller på varann

Lider med er, utredningarna kan ta oerhört lång tid.
Tyvärr kan de inte göra så mycket om man inte får en diagnos. Då brukar det finnas mycket verktyg och hjälp med exempelvis medicinering, kurser osv.
Hur är det med socialtjänsten? Kan dom ge stöd/ avlastning?
Misstänker att ni behöver ha klart utredningen, men slå dom en pling och förklara situationen och att du önskar veta vad de kan vara behjälpliga med om det skulle bli aktuellt (avlastning i form av kontaktfamilj eller kanske kortidsboende är ju några stödinsatser som ges för att resten av familjen ska få tid till varandra).

 

[Anam]

Lider med er, utredningarna kan ta oerhört lång tid.
Tyvärr kan de inte göra så mycket om man inte får en diagnos. Då brukar det finnas mycket verktyg och hjälp med exempelvis medicinering, kurser osv.
Hur är det med socialtjänsten? Kan dom ge stöd/ avlastning?
Misstänker att ni behöver ha klart utredningen, men slå dom en pling och förklara situationen och att du önskar veta vad de kan vara behjälpliga med om det skulle bli aktuellt (avlastning i form av kontaktfamilj eller kanske kortidsboende är ju några stödinsatser som ges för att resten av familjen ska få tid till varandra).

Ja precis! Vi har avlösare i hemmet idag för sonen med autism. Dock endast 8 timmar / månad. Så inte jättemycket, men de är ändå behjälpligt.

Men behöver verkligen hjälp och stöd för henne också. Önskar så att vi kunde få snabb hjälp, kötid ca 7-8 månader. Vi har väntat 1..

 

[Jessica87]

Ni är helt underbara, så tacksam för er!
Vi har aldrig diskuterat skilsmässa tidigare men saker har vart upp och ner, främst ekonomi såklart. Men också med barn med funktionsnedsättning som är extra krävande. Jag som mamma drar 90 % av lasset vad gällande barn och hushåll. Åkte på en utmattning nu i februari, vi har fortfarande gått runt ekonomiskt men jag har fortfarande fått dragits samma lass hemma, trots att jag är helt färdig. Jag har förklarat allt och också nämnt att jobb / plugga har varit en stor stress. Nu när jag vet hur hösten löser sig så kommer det bara massa annat skit.
Maken tycker att han är den viktigaste i hela hemmet, så länge han är nöjd är allt annat skitsamma.

Vi gick och la oss på två olika håll igår, sovit osams helt enkelt. Diskuterade lite på morgonen och har bokat tid till familjeterapi. Lite väntetid är det tyvärr, men de kommer att vara våran sista chans. Jag hoppas de kan hjälpa oss någorlunda, att han kan få upp ögonen av att en utomstående faktiskt får insikt i problemen. Jag vet inte om jag är korkad som försöker den vägen eller om det hade varit bättre att ge upp.. jag fårse!

Jag känner mig bara så jävla utmattad och är helt färdig.

Massa styrka till dig ! Jag förstår att du måste ha det väldigt jobbigt. Hoppas verkligen ni får den hjälp som behövs med barnen. Och att ni genom familjerådgivning kan få hjälp och guidning, i hur ni ska kunna fortsätta tillsammans, eller, skiljas åt på ett så bra sätt som möjligt.
När livet prövar en på front efter front och man dessutom redan är utmattad, då är det lätt att undra hur man ska orka. Jag har själv befunnit mig i en utmattning samtidigt som jag befann mig i en högst icke-fungerande relation. Då dock enbart med en bonusson som bodde hos min dåvarande partner, så det var alltså inte min vardag att ha barn omkring mig ovanpå allt. Och ändå höll jag på att gå under! Så att det känns förjävla jobbigt just nu är då verkligen inte konstigt när ni också har barn med särskilda behov. Men en dag i taget, och när det inte går, så ett andetag i taget. Det blir bättre. Kram!