Ja, känns som jag har en lång resa framför mig...
Såhär ser min situation ut:
Pengar in efter skatt: 40-70 tkr
Pengar ut för lån varje månad: 25621 kr
Total skuldebörda: 1692559,22 kr
Antal krediter: 10
4 större krediter utgör: 1324928,41 kr
Månadskostnad för dessa: 14608 kr
Förväntar mig kunna amortera under 2020 med amortering i månadsbetalningar inräknat och inklusive skatteåterbäring: 302526 kr
Bett om att få ta med anhörig på möte med spelförening.
Hur hade ni resonerat kring mina lån, i vilken ordning hade ni betalat?
Total skuld:
Re:member kreditkort: 19600/20000 kr
Getdivide: 25000/25000 kr
Betalkoll: 49200/50000 kr
BN: 88750 kr
SBAB: 274610 kr
Collector: 355038,31
Avida: 349098,63
Remember: 346181,47
Klarna: 75180,81
Privatskuld: 110 000 kr
Återbetalningsplan:
Re:member kreditkort: 2-3 år (900 kr månaden)
Getdivide: beror på lägsta belopp cirka 100-200 kr/månad
Betalkoll: ca 3 år (1900 kr månaden)
BN: 11 år (1282 kr månaden)
SBAB: Ca 8 år (4164 kr månaden)
Collector: Ca 14-15 år (3400 kr månaden)
Avida: Ca 14-15 år (3344 kr månaden)
Remember: Ca 14-15 år (3700 kr månaden)
Klarna: 1 år (6700 kr månaden)
Privatskuld: Betalas av sist
Total månadskostnad just nu: 25621,14 kr
Ränta:
Re:member kreditkort: 20,24 %
Getdivide: 2-6 %
Betalkoll: ca 12-13 %
BN: 14,14 %
SBAB: 6,22 %
Collector: 7,96 %
Avida: 6,95 %
Remember: 11 %
Klarna: 11 %
Privatskuld: 0 %
Jag borde ha cirka 30 000 kr över efter nästa lön och funderar på att använda det på Bank Norwegian istället för att betala av Betalkoll, remember kreditkort eller getdivide. Just nu i dessa 1282 kr/månad till BN är det typ 1000 kr ränta resten amortering, det minskar inte. De andra lånen amorteras mer med månadsbetalningarna. Visst kan jag bli av med månadskostnaden för remembers kreditkort men är ca 300 kr i ränta per månad på det till skillnad från BN idag. Klarna blir jag av med på 1 år, större del amortering varje månad.
Hur resonerar ni?
Jag tror jag kanske vet varför jag föll tillbaka i spelandet. Jag tror att jag inte kunnat förlåta mig själv, och känt sådan enorm skam, ångest, självhat och känslomässig skuld. Det är på en sådan extrem nivå att ingen annan än en spelmissbrukare kan förstå det. Varje gång jag fallit tillbaka i spelandet har jag stängt av mina känslor vilket varit skönt (vem vill liksom känna det jag beskrivit ovan på en absurd nivå).
Jag har inte kunnat acceptera min situation och jag har trott att pengar har varit viktigt. Hur konstigt det här än kommer låta med tanke på hur spelmissbruk påverkar ens anhöriga så har jag även bara brytt mig om andra och aldrig mig själv. För mig själv har bara varit ångestförknippat och aldrig känt att jag varit värd något.
Jag skriver det här för det är vad jag inser nu och det är vad jag har framför mig innan jag kan börja känna andra känslor. Jag har inte känt mycket hos mig själv på väldigt väldigt länge och vid varje krasch är det dessa känslor som jag börjar med att känna och som försvinner ibland men som ibland kommer från ingenstans 1 år senare tillbaka när man har det tufft med vad som helst. När man slutar spela får man på riktigt förstå och måste ta i tu med den situation man skapat, går inte att bara trycka bort det. Hjälper inte att få någon att betala alla skulder, känslorna finns fortfarande där och verkligheten är icke desto mindre densamma.