Skuldsaneringstråden

[Lasseman]

All styrka till dig!

Jag försöker hitta strategier för hur jag ska tänka.
Jag tror man måste tvinga sig själv att försöka acceptera det som är. Det skall mycket till innan något händer med skuldsaneringen. Hamnar man i riktigt svår knipa får man ringa KFM och berätta hur det står till. Vad jag förstått kan saneringen förlängas med de antal månader man skulle ha halkat efter. Dock tror jag att de har varit med om det mesta och att det finns lösningar på allt. Ibland målar man upp scenarion i förväg om vad som kan hända vilket skapar stress. Oftast inträffar ju inte det.
När det väl händer något är man tvingad att ta itu med det då. Och det gör man ju oftast.
Jag håller med om att man ”trippar på tå” ganska ofta, men för det mesta måste man va i nuet. Leva sin vardag så gott det går och njuta av små saker. Våga lita, och släppa taget. Annars blir man tokig.
Göra sådant man mår bra av, som att vara ute, träna, äta rätt, unna sig något då och då, vila och vara med människor som ger energi.

Men absolut, det är en berg och dalbana. Fast jag brukar tänka att andra har klarat av det, då kan jag med!

Förlängas kan det bara göra på borgenärs begäran, och då upp till 2 år. Det går att begränsa till några månader men ganska ofta är skälen så att det blir 2 år extra för att kompensera för det som inte gått in till borgenärerna.

 

[magdaa]

Förlängas kan det bara göra på borgenärs begäran, och då upp till 2 år. Det går att begränsa till några månader men ganska ofta är skälen så att det blir 2 år extra för att kompensera för det som inte gått in till borgenärerna.

Jag har läst att det kan räcka med de månader man halkat efter. Men alla fall är unika och man kan inte jämföra med någon annan. Det bästa är att ringa KFM om sitt särskilda fall, för att få rätt svar. Så man inte jagar upp sig över något som sen inte stämmer för just mig.

 

[KassaKon]

Har haft sanering i lite mer än ett år och jag trodde jag skulle slappna av och ha det gött nu (trots betalning på 12000 per månad) men jag känner om möjligt att det är ännu jobbigare. Just för att detta är den enda chansen jag har för att ordna upp mitt liv. Den kommer inte igen. Den får inte förstöras. Jag får inte förstöra det här. Måtte inget hända som förstör det här. Tänk om något förstör det här..... Jag är så sjukt orolig och tänker på det varje dag. Jag betalar exakta summan varje månad och betalar löpande utgifter och hyra. Men när bilen går sönder, när bilskatt ska betalas, när någon jäkla annan utgift dyker upp, när jag som nu fick restskatt på 10 000, det påminner mig ständigt om att livet när som helst kan fallera. Jag är inte safe för att jag har skuldsanering. Jag är oerhört utsatt i några år till och det är så mycket som kan hända. Speciellt eftersom att jag satte mig själv i denna sitsen pga oförutsedda händelser som jag inte kunde rå för (kunde hanterat dem snyggare med facit i hand men vad visste jag som 20-åring), så vet jag att livet är ömtåligt, när som helst kan allt rasa. När som helst kan skuldsaneringen rasa också. Varje kväll när jag lägger mig, så är det som att jag kryssar över ännu en avklarad dag med saneringen i behåll, i min hjärna. "Puh, det sket sig inte idag heller". Är som att ständigt trippa runt på krossat glas och försöka hitta små kvadratcentimeter space där jag kan gå utan att riskera allt.

Det är en fantastisk möjlighet att få skuldsanering. Men det är fan inte slutet på allt, snarare början. Början på det nya livet liksom. Början på det liv som ska bli bättre än vad det varit innan. Och det måste gå bra. Det är inte en quick fix där "alla skulder betalas och sen är man fri", nej nej... Det är mer som ett behandlingsprogram. En rehabilitering. Och den är inte kul. :-(

Oh, jag kan relatera! För min del måste jag hålla mig frisk och arbetsför. Finns inte utrymme för sjukdom eftersom försörjningen av mig, min man, vår son och tyvärr också en vuxen son hänger till 100% på mig. En sjukdag och en fjärdedel av pengapotten som är kvar efter allt är betalt ryker.

 

[Lasseman]

Jag har läst att det kan räcka med de månader man halkat efter. Men alla fall är unika och man kan inte jämföra med någon annan. Det bästa är att ringa KFM om sitt särskilda fall, för att få rätt svar. Så man inte jagar upp sig över något som sen inte stämmer för just mig.

Okej. Ja en skuldsanering kan bara förlängas vid borgenärs omprövning ändå. Och omprövningen måste ju vara skriftlig, och ger skriftligt beslut, så telefonsamtalet i sig ger inget definitivt besked.

 

[magdaa]

Okej. Ja en skuldsanering kan bara förlängas vid borgenärs omprövning ändå. Och omprövningen måste ju vara skriftlig, och ger skriftligt beslut, så telefonsamtalet i sig ger inget definitivt besked.

Nej det förstår jag ju att ett telefonsamtal inte räcker för att det blir en ändring. Men man måste ju börja med det för att få stöd och svar på frågor.
Alla fall är också olika och man ska inte jämföra sig för mycket med ”alla andra” för varje fall är unikt.

 

[Loppan]

Nog för att ja e galet tacksam över att skuldsaneringen gick igenom med tanke på att ja inte hade rätt ut denna soppa på egen hand, men ja hoppas denna dag flyger iväg, så mitt namn försvinner från dagens ”skörd”...

Jag har ju känt ett rätt stort lugn i både kropp och själ när jag slutligen landade i allt förra sommaren...

Jag hoppades att detta ”lugn” skulle ersättas av glädje när jag väl erhöll skuldsaneringen, men i själva verket verkar ja gå in i någon form av ”sorgearbete”.

Sorg över att jag verkligen nådde ”rock bottom”. Sorg över att JAG, med för övrigt sunda värderingar, nådde vägs ände & inte kunde hantera min egen ekonomi - det absolut mest fundamentala i en vuxen människas liv.

Hur mådde Ni andra när Er skuldsanering ”kickade igång”?! ❤️

Jag ville också bara att mitt namn skulle försvinna från POIT, var rädd att folk skulle se mitt namn där. I övrigt bara lycklig. Satt och läste beslutet om och om igen, för att fatta att mitt ekonomiska misslyckande hade ett slutdatum plötsligt. Konstig känsla. Kände sån otrolig tacksamhet att ha fått en andra chans.
Dock. Känslan kommer ofta över mig, känner mig fortfarande ”jagad”. Samma känsla som jag hade när jag var hos KF och hade utmätning. Går ofta in på mina konton för att kolla att pengarna finns kvar. Samma rädsla som när jag var hos KF, att dom helt plötsligt skulle vara borta pga ”scanning” av mina konton och att de skulle ta ett mina pengar. Alltså jag hade inga överskott, men ändå rädd att de skulle ta mina pengar som fanns kvar efter att räkningarna var betalda. Vet att dom inte gör så, men var ändå rädd för det. Jag tror att jag bearbetade mina känslor av misslyckande och hur värdelös jag var som människa när jag hade löneutmätning.
Men jag förstår att dina tankar snurrar, det är svårt att ta in, att skiten har ett slut. Jag tror att snart kommer dina jobbiga känslor att vara borta, och du kommer att känna endast glädje. Tänk vilken förmån och chans vi har fått, som kan börja planera för ett liv, fria från äckliga skulder ❤️ Jag kommer ALDRIG mer att ta ett lån, enda undantaget är isf bostadslån. Jag vill ha ett hus jag, här på landet, med närhet till min häst som jag ska köpa när allt är över ❤️

 

[Loppan]

I övrigt håller jag med om att man lever på en ”skör tråd” när det gäller att det dyker upp extrautgifter. Vilket det gör HELA tiden om man är beroende av att ha bil. Hade faktiskt lyckats spara några tusenlappar under mitt 1.5 år med sanering , men de pengarna rök pga oväntade utgifter. Det jag fick behålla iom att juni är betalningsfri gick nyss till en ”ny” bil då den andra tackade för sig häromdagen. Kommer behöva nya dubbdäck.. Pengarna jag får behålla för bilen räcker inte på långa vägar till vad det egentligen kostar att ha bil, äts upp av enbart av att tanka, inte ens det knappt. Man har inte direkt råd att köpa en såndär bil som är billigare att ha, och som hela sittande regering får rabarbersvaj av Jag får inte bli sjuk eller få tandvärk är mitt mantra Har tur att jag kan jobba hemma om jag är sjuk, typ förkylning eller influensa , men får verkligen inte bli sjuk på andra sätt, typ bryta saker som gör att jag hamnar pö sjukhus eller bryter nåt så jag inte lan hantera en dator
Dock. Jag har möjlighet att dra in några hundralappar extra/månad genom att hjälpa folk med sina hästar, och jag får vin ibland i betalning så jag kan ha det lite lyxigt med den saken Jag ska egentligen inte klaga, men det är klart man är rädd att det ska hända saker som trasslar till det. Hade jag inte behövt ha bil så hade det känts lugnare . Man har ju inte direkt råd att shoppa vrålåk, så man får alltid vara beredd på det närsomhelst kan bli problem. Poff , motorlampan lyser , ny jävla luftmassemätare som tydligen är ett måste att ha , 2700kr fattigare. Men jag känner mig ganska ”rik” ändå, och om dryga 3 år kommer jag att känna mig oerhört rik. Få behålla hela min lön, och INGA lån. Det ni! Kommer kännas rätt schmutt då de flesta i min närhet har både billån och flera miljoner i lån på bostaden

 

[Ny2018]

Men skulle inte låneinstitutet kunna göra så - bara skjuta fram förfallodag på lånen, för att på så sätt få ut sina pengar även efter en skuldsanering är igång? Tänker då på dom som inte har inkommit med ens fordringar vid inledandet...
Detta scenariot skrämmer skiten ur mig - ursäkta uttrycket !!

Det var lite så några inkassobolag gjorde mot mig efter inledande. Redovisade skulder till skusan med datum för inkasso och inte när de var tagna och någon ” hittade ” på datum långt senare än ansökan. Dock ej senare datum än inledande så jag kunde bevisa att datumen var fel i och med att jag sparat allt.

 

[Kimsan72]

Det var lite så några inkassobolag gjorde mot mig efter inledande. Redovisade skulder till skusan med datum för inkasso och inte när de var tagna och någon ” hittade ” på datum långt senare än ansökan. Dock ej senare datum än inledande så jag kunde bevisa att datumen var fel i och med att jag sparat allt.

Usch & fy...

 

[KassaKon]

I övrigt håller jag med om att man lever på en ”skör tråd” när det gäller att det dyker upp extrautgifter. Vilket det gör HELA tiden om man är beroende av att ha bil. Hade faktiskt lyckats spara några tusenlappar under mitt 1.5 år med sanering , men de pengarna rök pga oväntade utgifter. Det jag fick behålla iom att juni är betalningsfri gick nyss till en ”ny” bil då den andra tackade för sig häromdagen. Kommer behöva nya dubbdäck.. Pengarna jag får behålla för bilen räcker inte på långa vägar till vad det egentligen kostar att ha bil, äts upp av enbart av att tanka, inte ens det knappt. Man har inte direkt råd att köpa en såndär bil som är billigare att ha, och som hela sittande regering får rabarbersvaj av Jag får inte bli sjuk eller få tandvärk är mitt mantra Har tur att jag kan jobba hemma om jag är sjuk, typ förkylning eller influensa , men får verkligen inte bli sjuk på andra sätt, typ bryta saker som gör att jag hamnar pö sjukhus eller bryter nåt så jag inte lan hantera en dator
Dock. Jag har möjlighet att dra in några hundralappar extra/månad genom att hjälpa folk med sina hästar, och jag får vin ibland i betalning så jag kan ha det lite lyxigt med den saken Jag ska egentligen inte klaga, men det är klart man är rädd att det ska hända saker som trasslar till det. Hade jag inte behövt ha bil så hade det känts lugnare . Man har ju inte direkt råd att shoppa vrålåk, så man får alltid vara beredd på det närsomhelst kan bli problem. Poff , motorlampan lyser , ny jävla luftmassemätare som tydligen är ett måste att ha , 2700kr fattigare. Men jag känner mig ganska ”rik” ändå, och om dryga 3 år kommer jag att känna mig oerhört rik. Få behålla hela min lön, och INGA lån. Det ni! Kommer kännas rätt schmutt då de flesta i min närhet har både billån och flera miljoner i lån på bostaden

Exakt så! Men jag som har gamla skuldsaneringen får inte betalningsfria månader. Har en buffert på 1200 kr/ mån, men som sagt, bilen kostar hela tiden. Fick också köra en till skroten nyligen. Eller, bogsera. Har nog som mest lyckats ha 3 mån buffert på sparkontot innan något oförutsett dykt upp. Akut tandvärk, vattenpumpshaveri, bilhaveri, extra slamtömning, extremhög elräkning, migrän (ger en karensdag och kan ej jobba när den slår till), den enda vinterjackans dragkedja går sönder, mm.
Önskade det fanns något man kunde tjäna lite extra på. Jobbade i och för sig över en helg när det krisade på jobbet vilket gav en del sköna tusenlappar (som gick till att införskaffa ny bil).