Skuldsaneringstråden

[lex]

Modigt ändå att ta en kredit så nära inpå, får jag fråga vad pengarna gick till?

Gick till att följa avbetalningsplaner med inkassobolag.

 

[Kimsan72]

Märks att du är stressad, då ramlar det in engelska meningar och lite ord med "" kring här och där

Kanske inte så märkligt då jag har ett liknande scenario möjligtvis... Jag tog ett lån slutet av 2016. För ca en månad sedan blev det först uppsagt, nu kom ett inkassokrav på den skulden om ca 10tkr.

Både jag och min handläggare per tfn trodde det var en skuld upptagen i skuldförteckningen redan av samma inkasso bolag för dom valde att baka ihop de skulder ja hade liggande hos dom till en klump...

Nu när jag går igenom min pärm med alla papper, så ser det nog likväl inte ut som den är med...
Så jaaa...samma jäkla scenario !

Edit. Fast sen å andra sidan när ja tänker efter, så är de ju många som stoppar betalning till lånegivarna först när dom får inledande, vilket måste göra att många lån blir uppsagda därefter...

Suck och stånk - mitt kontroll behov tål inte sånt här...

 

[magdaa]

Kan tycka att om man nu ska hänvisa till en ekonomisk rehabilitering så är det Hyra/Skusan som gäller i första hand... att folk sätter en sådan här möjlighet på spel är för mig ofattbart....

Det behöver inte va att man sätter det på spel.

Det kan gå ganska fort med att inte klara av sin sanering. Tex att din bil som du är beroende av brakar o går till skroten. Hur lätt är det att köpa en ny? När man lyckats skrapa ihop till en, så behöver den lagas..

Du har barn som behöver extra pengar, kan va till allt möjligt. Det är inte gratis med tex nästan vuxna barn som inte ännu kunnat få tex sommarjobb. Körkort till dem, det är väldigt dyrt. Och student på det...

Det finns många fler händelser som skulle göra det svårt att klara av att leva på existensminimum. Nu får man behålla juni och dec. Men ändå.
Det är ett stålbad för många, inte att underskatta.

Hoppas alla slipper bla dessa motgångar, för det är en enorm stress att känna att ens sanering är svår att följa. Trots att man gör allt man kan.

 

[KassaKon]

Det behöver inte va att man sätter det på spel.

Det kan gå ganska fort med att inte klara av sin sanering. Tex att din bil som du är beroende av brakar o går till skroten. Hur lätt är det att köpa en ny? När man lyckats skrapa ihop till en, så behöver den lagas..

Du har barn som behöver extra pengar, kan va till allt möjligt. Det är inte gratis med tex nästan vuxna barn som inte ännu kunnat få tex sommarjobb. Körkort till dem, det är väldigt dyrt. Och student på det...

Det finns många fler händelser som skulle göra det svårt att klara av att leva på existensminimum. Nu får man behålla juni och dec. Men ändå.
Det är ett stålbad för många, inte att underskatta.

Hoppas alla slipper bla dessa motgångar, för det är en enorm stress att känna att ens sanering är svår att följa. Trots att man gör allt man kan.

Håller helt med! Har kämpat mycket med att kunna ha en fungerande bil (tar mig inte till jobbet utan, och sonen tar sig inte till skolan). Köpte en precis innan inledande för drygt 3 år sedan. Är nu inne på tredje bilen. Dvs ca 1 bil per år i 10000 kr klassen går åt, alternativt reparationer för minst den summan. Är också inne på vattenpump nr två sedan djupbrunnspumpen gick sönder. Valet blir då mellan att vara utan vatten (vid första haveriet var det sommar och vi levde utan vatten i en månad, hämtade dricksvatten på macken och badade i sjön, tills vi kunde köpa en billig pump, ej djupbrunn utan vi fick modifiera brunnen något) eller kanske inte lyckas betala hela skuldsaneringen i tid.

 

[magdaa]

Håller helt med! Har kämpat mycket med att kunna ha en fungerande bil (tar mig inte till jobbet utan, och sonen tar sig inte till skolan). Köpte en precis innan inledande för drygt 3 år sedan. Är nu inne på tredje bilen. Dvs ca 1 bil per år i 10000 kr klassen går åt, alternativt reparationer för minst den summan. Är också inne på vattenpump nr två sedan djupbrunnspumpen gick sönder. Valet blir då mellan att vara utan vatten (vid första haveriet var det sommar och vi levde utan vatten i en månad, hämtade dricksvatten på macken och badade i sjön, tills vi kunde köpa en billig pump, ej djupbrunn utan vi fick modifiera brunnen något) eller kanske inte lyckas betala hela skuldsaneringen i tid.

Jag förstår precis!!

Man undrar ibland hur många motgångar en människa klarar av att få.
Men det är bara att ta ”tjuren vid hornen”. Att sätta sig ner och gråta hjälper ju inte. Jo en liten mikrostund, men sedan hjälper man ju ingen med det. Minst sig själv.

Jag hittade ett sätt att arbeta lite extra som genererar nån 1000- lapp extra i månaden, och mer när det har behövts. Men det är slitigt, för både kropp och själ.

Hoppas verkligen att du slipper mer motgångar!
Kämpa på, och tack för att du delade!

 

[conversar roto]

Har haft sanering i lite mer än ett år och jag trodde jag skulle slappna av och ha det gött nu (trots betalning på 12000 per månad) men jag känner om möjligt att det är ännu jobbigare. Just för att detta är den enda chansen jag har för att ordna upp mitt liv. Den kommer inte igen. Den får inte förstöras. Jag får inte förstöra det här. Måtte inget hända som förstör det här. Tänk om något förstör det här..... Jag är så sjukt orolig och tänker på det varje dag. Jag betalar exakta summan varje månad och betalar löpande utgifter och hyra. Men när bilen går sönder, när bilskatt ska betalas, när någon jäkla annan utgift dyker upp, när jag som nu fick restskatt på 10 000, det påminner mig ständigt om att livet när som helst kan fallera. Jag är inte safe för att jag har skuldsanering. Jag är oerhört utsatt i några år till och det är så mycket som kan hända. Speciellt eftersom att jag satte mig själv i denna sitsen pga oförutsedda händelser som jag inte kunde rå för (kunde hanterat dem snyggare med facit i hand men vad visste jag som 20-åring), så vet jag att livet är ömtåligt, när som helst kan allt rasa. När som helst kan skuldsaneringen rasa också. Varje kväll när jag lägger mig, så är det som att jag kryssar över ännu en avklarad dag med saneringen i behåll, i min hjärna. "Puh, det sket sig inte idag heller". Är som att ständigt trippa runt på krossat glas och försöka hitta små kvadratcentimeter space där jag kan gå utan att riskera allt.

Det är en fantastisk möjlighet att få skuldsanering. Men det är fan inte slutet på allt, snarare början. Början på det nya livet liksom. Början på det liv som ska bli bättre än vad det varit innan. Och det måste gå bra. Det är inte en quick fix där "alla skulder betalas och sen är man fri", nej nej... Det är mer som ett behandlingsprogram. En rehabilitering. Och den är inte kul. :-(

 

[Pårättväg.]

Jag trodde skuld uppstod när den skapas, inte förfaller. Men har som på skuldsaneringen sagt att denska betalas är det nog bara att göra det
Om revolverade krediter skulle jag tänka mig att det ingår hur det ser ut på inledandedagen.. nyttjar man mer efter ingår det ej, men lär säkert bli uppsagt

Kan det vara en skuld man fortsatt att betala på efter man släppte övriga och därför har den inte förfallit?

 

[Lasseman]

Kan det vara en skuld man fortsatt att betala på efter man släppte övriga och därför har den inte förfallit?

Det är möjligt, jag vet inte. Vissa krediter ska ju aldrig betalas på det sättet, tex en vanlig kontokredit/checkkredit på ett bankkonto, där förfaller ju bara räntan..

 

[Kimsan72]

Det är no worries för mig del... Skulden finns med i min betalplan. Tydligen ska jag förvänta mig att inkasso bolagen likväl skickar försök till uppgörelser även då skulderna ingår i saneringen. Likaså var detta en överlåtelse av fordran likväl, så då försökte dom väll ytterligare en gång att försöka få mig till att betala...
@Lasseman ingen mer stress nu - nu chillar jag igen !!

 

[magdaa]

Har haft sanering i lite mer än ett år och jag trodde jag skulle slappna av och ha det gött nu (trots betalning på 12000 per månad) men jag känner om möjligt att det är ännu jobbigare. Just för att detta är den enda chansen jag har för att ordna upp mitt liv. Den kommer inte igen. Den får inte förstöras. Jag får inte förstöra det här. Måtte inget hända som förstör det här. Tänk om något förstör det här..... Jag är så sjukt orolig och tänker på det varje dag. Jag betalar exakta summan varje månad och betalar löpande utgifter och hyra. Men när bilen går sönder, när bilskatt ska betalas, när någon jäkla annan utgift dyker upp, när jag som nu fick restskatt på 10 000, det påminner mig ständigt om att livet när som helst kan fallera. Jag är inte safe för att jag har skuldsanering. Jag är oerhört utsatt i några år till och det är så mycket som kan hända. Speciellt eftersom att jag satte mig själv i denna sitsen pga oförutsedda händelser som jag inte kunde rå för (kunde hanterat dem snyggare med facit i hand men vad visste jag som 20-åring), så vet jag att livet är ömtåligt, när som helst kan allt rasa. När som helst kan skuldsaneringen rasa också. Varje kväll när jag lägger mig, så är det som att jag kryssar över ännu en avklarad dag med saneringen i behåll, i min hjärna. "Puh, det sket sig inte idag heller". Är som att ständigt trippa runt på krossat glas och försöka hitta små kvadratcentimeter space där jag kan gå utan att riskera allt.

Det är en fantastisk möjlighet att få skuldsanering. Men det är fan inte slutet på allt, snarare början. Början på det nya livet liksom. Början på det liv som ska bli bättre än vad det varit innan. Och det måste gå bra. Det är inte en quick fix där "alla skulder betalas och sen är man fri", nej nej... Det är mer som ett behandlingsprogram. En rehabilitering. Och den är inte kul. :-(

All styrka till dig!

Jag försöker hitta strategier för hur jag ska tänka.
Jag tror man måste tvinga sig själv att försöka acceptera det som är. Det skall mycket till innan något händer med skuldsaneringen. Hamnar man i riktigt svår knipa får man ringa KFM och berätta hur det står till. Vad jag förstått kan saneringen förlängas med de antal månader man skulle ha halkat efter. Dock tror jag att de har varit med om det mesta och att det finns lösningar på allt. Ibland målar man upp scenarion i förväg om vad som kan hända vilket skapar stress. Oftast inträffar ju inte det.
När det väl händer något är man tvingad att ta itu med det då. Och det gör man ju oftast.
Jag håller med om att man ”trippar på tå” ganska ofta, men för det mesta måste man va i nuet. Leva sin vardag så gott det går och njuta av små saker. Våga lita, och släppa taget. Annars blir man tokig.
Göra sådant man mår bra av, som att vara ute, träna, äta rätt, unna sig något då och då, vila och vara med människor som ger energi.

Men absolut, det är en berg och dalbana. Fast jag brukar tänka att andra har klarat av det, då kan jag med!