Nu behöver jag verkligen hjälp.

[Kimsan72]

Ok, hoppas du inte slog dig alltför illa

Antagligen missförstår du mig HELT! Eller så har jag uttryckt mig på ett dåligt sätt. Självklart att i en sund relation, normal, frisk... kalla den vad du vill ska man kunna lita på att saker fungerar och alla gör det de ska.
I alltför många fall i Lyxfällan t ex har par haft det så, att den ena partner har valt att lägga över ansvaret för ekonomin på den andra (och därmed blunda totalt och inte bryr sig ett skit) .... att det gick bra i ditt fall Kimsan är glädjande men ingen regel. Finns riskområden och ekonomin är ett sådant... alla klarar inte av bördan eller ansvaret beror på hur man ser på det. Har man spelberoende i bagaget så blir det problematiskt att samtidigt vara den som ska sköta ekonomin.

Kan inte riktigt tro att jag missförstod Dig & jag tror att i en majoritet av relationer, så funkar det jag åberopade alldeles klockrent... Om man inga belägg eller misstankar har att ens partner har någon form av missbruksproblem, så går man nog inte omkring och misstänker sådant heller eller ifrågasätter om räkningarna är inbetalda, etc...
I de flesta av mina vänners relationer brukar det oxå vara uppdelat i olika ansvarsområden...inget märkligt alls.

Däremot har jag förstått att många med missbruksproblematik ofta döljer detta på ett oerhört ”bra” sätt. Jag har i hela mitt liv varit förskonad från det, så jag kan inte mycket om detta område.
Kanske jag därför bör vara tyst, men gudarna ska veta om någon hade utsatt mig och min dotter för den stora risken att vi skulle bli bostadslös och jag inget hade fått veta, så tror jag verkligen att jag, milt uttryckt, hade gått BANANAS !!
Inget illa menat till TS, men vi måste även tänka på de andra som inget ont anandes är...

 

[Kimsan72]

Vad menar du? Blev du förbluffad och paff av hennes kommentar om delat ansvar ? Var du sarkstisk?
I mina öron låter det Sunt, man är oftast två vuxna i ett hushåll och har då oxå gemensamt ansvar... jag tycker oxå det borde ligga i ens intresse att de räkningar man har gemensamt som hyra, el osv borde ligga i bådas intresse att se till så att det blir gjort.

...men som jag oxå skrev, så i en majoritet av relationer är det inte ens en ”issue”... inte något man ens ska behöva fundera över!
Hade jag vid varje månadsslut frågat min sambo om alla räkningarna verkligen var betalda, så hade han nog blivit rätt irriterad!
Det kan oxå stavas ”ömsesidigt förtroende” !

Jag avrundar mitt inlägg med att jag iallafall är genuint glad att TS löste sin situation denna månaden & hoppas innerligt att hon får hjälp med beroendet...

 

[Fkr]

Terry jag gissar runt 800.000:-

Jag förstår att ni alla menar väl och att ni inte kommer stryka medhårs.. men att bara berätta går helt enkelt inte just nu. Det går bara inte. Om ni kunde sätta er in i mitt liv hade ni förstått bättre. Samtidigt är jag faktiskt i behov att någon ska förstå mig och faktiskt tycka lite synd om mig, just för att ingen någonsin tyckt synd om mig..
kanske forumet ändå inte är något för mig, för det sista jag behöver är mer ångest och skuldkänslor.

Jag lider med dig. Anledningen till att jag gick på var pga att du skrev att du inte hade pengar till hyra och mat och två små knoddar. Och det fixade du! Ta ett steg i taget men jag tycker personligen att du snarast ska prata med din man. Det blir ju en klump mindre.Ta kontakt med öppenvården så får du garanterat hjälp och vägledning till allt möjligt. Lycka till XOXO.

 

[johnander]

Allt går att lösa.

Nr 1
Planering och budget är a och o. Gör en likviditets budget för kommande 12 månaderna. Ha hela tiden alla in och utbetalningarna 12 månader framåt i tiden under kontroll.

Nr 2
Leta reda på ett extra jobb där du kan jobba 20-40 timmar extra per månad på kvällstid eller helg då det ger extra hög betalning dvs då du får mest avkastning i pengar för din tid.

Nr 3

När nr 1 satt sig ordentligt är det dags att analysera vart går det att kapa kostnader och planera in om när det går att få amorteringsfri månad på ngt lån för att nyttja resurserna mest effektivt dvs går det att höja amorteringstakten någonstans få ner kredit för att bättra betyget?


Finns mkt att pilla med och lägga ner sina tanker på, när du stänger av datorn och planeringen låt dina tankar stanna där och vill du tänka på det igen öppna datorn igen planerna planerna ...och gör ngt konstruktivt med tankarna..

 

[Annhha]

Beklagar det du behövt genomlida och sveken från din partner men det här förklarar saken helt klart och tydligt för mig.

Du är "på andra sidan" inte mindre jobbigt och skall man sätta det i skala så är det mer synd om de anhöriga.

Men och här kommer ett men baserat på det jag läst här och även mina egna erfarenheter som referens.

Jag gick på en förening för spelberoende förut och det var såååååå skönt att kunna prata helt fritt om vad och hur man gjort och betett sig på grund av missbruket. Dock var det emellanåt enstaka anhöriga med på mötena vilket jag tycker är jättebra. Men man hade för vana att dela upp mötena "spelare" och anhöriga för sig en del av mötet sen gemensamt. Men ibland var de få anhöriga och då var de med hela mötet. Och då blev mötena för mig och min tillfriskna som spelare helt värdelösa, jag fick hela tiden försvara mina handlingar och höra vad de anhöriga som var fulla med okunnighet, svikna känslor, lurade och skuldsatta tyckte man borde göra och hur man minsann inte kan sitta och säga si eller så.

Jag slutade gå där helt enkelt BARA för det.

Ibaönd behöver man bara få ur sig sina handlingar och sitt liv utan pekpinnar eller tycke från andra som omöjligt kan förstå helt och hållet.

Det skall säga nu igen för att inte missförstås det jag skriver..

Det var bra med andra anhöriga men inte hela mötet man behöver få ur sig helt förutsättningslöst utan att behöva försvara eller censurera.

Och som jag sa det är fruktansvärt att så många blir förda bakomljusrt och hamnar i massa skit på grund av förhållande med folk som har detta missbruk.

Tråkigt att du upplevt föreningen för Spelberoende på det vis du beskriver.
Jag har gått på dessa möten varannan vecka i sex månader och har en helt annan erfarenhet. Från början var vi kanske upp till fjorton personer och då hade vi ett möte, när vi blev fler har vi delat upp oss i två grupper blandat med Spelberoende och anhöriga. Min man har troget följt med mig på dessa mötet varenda gång som anhörig. Han är dock stolt över vad jag åstadkommit med mina 178 Spelfria dagar och jag tror aldrig han fällt en dålig kommentar under den tid vi gått på dessa möten. En gång har jag reagerat på en anhörigs kommentarer men det är också allt. De flesta anhöriga som jag mött är både förstående och stöttande. De har också mycket att dela med sig så de ska inte förintas. Många av oss som nu är Spelfria har mycket att tacka våra anhöriga för. Detta är min erfarenhet.

 

[Bullens]

Tråkigt att du upplevt föreningen för Spelberoende på det vis du beskriver.
Jag har gått på dessa möten varannan vecka i sex månader och har en helt annan erfarenhet. Från början var vi kanske upp till fjorton personer och då hade vi ett möte, när vi blev fler har vi delat upp oss i två grupper blandat med Spelberoende och anhöriga. Min man har troget följt med mig på dessa mötet varenda gång som anhörig. Han är dock stolt över vad jag åstadkommit med mina 178 Spelfria dagar och jag tror aldrig han fällt en dålig kommentar under den tid vi gått på dessa möten. En gång har jag reagerat på en anhörigs kommentarer men det är också allt. De flesta anhöriga som jag mött är både förstående och stöttande. De har också mycket att dela med sig så de ska inte förintas. Många av oss som nu är Spelfria har mycket att tacka våra anhöriga för. Detta är min erfarenhet.

Jag sa inte att det var dåligt bara. Poängtera klart och tydligt att det är bra att de är med men jag står fast vid att det är bra att dela upp, jag är glad att det funkar i er grupp.

Tyvärr fick jag gå själv då exet tyckte det var skämmigt hon ställde inte upp på mig kan man säga. Vilket jag inte kunde kräva Mem jag ville ju att hon skulle följa med för att kunna prata med de andra anhöriga för sin egen skull.

På mötena jag var gick det så långt att några av de anhöriga blev hetska i tonfall och uppenbart "arga" och det är inte ok idag skulle jag sagt ifrån om jag var där. (funderar på att gå igen, men får se, jag har lite funderingar på annat med.

Som sagt jätteglad att eran grupp funkar bra och glad att din man verkar kunna skilja på dig och ditt missbruk.

 

[Myra]

Kan inte riktigt tro att jag missförstod Dig & jag tror att i en majoritet av relationer, så funkar det jag åberopade alldeles klockrent... Om man inga belägg eller misstankar har att ens partner har någon form av missbruksproblem, så går man nog inte omkring och misstänker sådant heller eller ifrågasätter om räkningarna är inbetalda, etc...
I de flesta av mina vänners relationer brukar det oxå vara uppdelat i olika ansvarsområden...inget märkligt alls.

Däremot har jag förstått att många med missbruksproblematik ofta döljer detta på ett oerhört ”bra” sätt. Jag har i hela mitt liv varit förskonad från det, så jag kan inte mycket om detta område.
Kanske jag därför bör vara tyst, men gudarna ska veta om någon hade utsatt mig och min dotter för den stora risken att vi skulle bli bostadslös och jag inget hade fått veta, så tror jag verkligen att jag, milt uttryckt, hade gått BANANAS !!
Inget illa menat till TS, men vi måste även tänka på de andra som inget ont anandes är...

Jag fattar vad du menar... men i verkligheten finns det ngt som kallas solidariskt ansvar. Så säg det till banken när de kräver dig på pengar som du trott att din man regelbundet betalat in eftersom det var så ni delat upp det hemma, att han betalar räkningar och du klipper hunden. Banken skiter i det, du är lika mycket ansvarig som din partner. Vad jag menar, återigen, är att visst är det så i de flesta familjer, man har ett tyst överenskommelse om vem som gör vad. MEN när det kommer till så pass viktiga grejer som ekonomi så är det väldigt bekvämt att lämna över allt till den andra och fine, det må så vara, men när bomben släpps så får man skylla sig själv lite också, att man blint litat på att den andre betalat utan att ngn gång själv intresserat sig vad saker kostar, har vi råd eller inte etc etc.
Det är inte svart eller vit...

 

[Kimsan72]

Jag fattar vad du menar... men i verkligheten finns det ngt som kallas solidariskt ansvar. Så säg det till banken när de kräver dig på pengar som du trott att din man regelbundet betalat in eftersom det var så ni delat upp det hemma, att han betalar räkningar och du klipper hunden. Banken skiter i det, du är lika mycket ansvarig som din partner. Vad jag menar, återigen, är att visst är det så i de flesta familjer, man har ett tyst överenskommelse om vem som gör vad. MEN när det kommer till så pass viktiga grejer som ekonomi så är det väldigt bekvämt att lämna över allt till den andra och fine, det må så vara, men när bomben släpps så får man skylla sig själv lite också, att man blint litat på att den andre betalat utan att ngn gång själv intresserat sig vad saker kostar, har vi råd eller inte etc etc.
Det är inte svart eller vit...

Jag hör vad Du säger & köper det till fullo, men som sagt, i de flesta relationer fungerar detta utan några som helst problem.
Sen är jag självklart införstådd med att man har ett eget ansvar...men att ”springa runt” och ifrågasätta om sysslor är utförda eller ej, skulle aldrig komma mig för...
Skulle jag inte kunna lita på de jag har i min närhet, så skulle ja inte göra annat än att ”kolla andra” hela dagarna...mitt yrke inkluderat...

 

[Bullens]

Blir nyfiken på hur du menar att dalta gynnar en beroendeperson som är på botten ?

Det man önskar mest när man är på botten är nån form av bekräftelse, att man inte är precis så värdelös man känner sig, man behöver få upp en tro på sig själv så att man kan öppna ögonen så att man verkligen ser att allt inte är nattsvart.

Om man får lite medkänsla och framför allt förståelse, för att saker måste få ta lite tid genom att nån "daltar" lite med en, så kan det vara skillnaden som gör att man får den energin som ändå krävs för att "ta tjuren vid hornen"

För mig själv vände allt den dan jag hitta en människa som kunde ta allt jag gjort utan att döma mig, när jag helt fritt kunde berätta hur jag kände kring mitt missbruk, och kunde få ur mig det för genom att prata om det ocensurerat, så bearbetar i alla fall jag mina problem oavsett vad det må vara, för det blir lättare att hantera "utanför hjärnan" än inne i. När orden passerar läpparna blir det en sanning man själv hör sig säga.

Innan har folk "hjälpt" genom att döma och då kom jag inte långt med den hjälpen.

Missbruket finns inom mig och ingen kommer in innan jag är redo.

Spelar ingen roll hur raka rör man kör med jag måste vara rak mot mig själv först.

Och det kräver eventuellt en period med förståelse/daltande för att maximera effekten och korta tiden.

 

[Ralle]

Det man önskar mest när man är på botten är nån form av bekräftelse att man inte är precis så värdelös man känner sig man behöver få upp en tro på sig själv så att man kan öppna ögonen så att man verkligen ser att allt inte är nattsvart. Om man får lite medkänsla och framför allt förståelse för att saker måste få ta lite tid genom att nån "daltar" lite med en så kan det vara skillnaden som gör att man får den energin som ändå krävs för att "ta tjuren vid hornen"

För mig själv vände allt den dan jag hitta en människa som kunde ta allt jag gjort utan att döma mig när jag helt fritt kunde berätta hur jag kände kring mitt missbruk, och kunde få ur mig det för genom att prata om det ocendurerat så bearbetar i alla fall jag mina problem oavsett vad det må vara för det blir lättare att hantera "utanför hjärnan" än inne i. När orden passerar läpparna blir det en sanning man själv hör sig säga.

Innan har folk "hjälpt" genom att döma och då kom jag inte långt med den hjälpen.

Missbruket finns inom mig och ingen kommer in innan jag är redo. Spelar ingen roll hur raka rör man kör med jag måste vara rak mot mig själv först. Och det kräver eventuellt en period med fördtpelse/daltande för att maximera effekten och korta tiden.

Fantastiskt kloka ord.