Berätta eller inte berätta

[Molly89]

Jodå, alla erbjöd sig genast att hjälpa mig med pengar för att lösa lånen när de fick reda på det. Men tyvärr har ingen kunnat följa upp det när de fått veta skuldernas omfattning (1 mille+). Ingen har kommit med förebråelser, alla blev bara förvånade att det hände just mig som var så "ordentlig".

Vilken snäll släkt ändå! Kunde de hjälpa dig med en del ändå?

 

[Kronofogden]

Vilken snäll släkt ändå! Kunde de hjälpa dig med en del ändå?

Ja, de har kunnat det, men jag har sagt nej för att inte andra ska riskera att få problem.

Tycker nog att familjer som blir arga/besvikna på en inte är värda att kallas för familj.

 

[Molly89]

Ja, de har kunnat det, men jag har sagt nej för att inte andra ska riskera att få problem.

Tycker nog att familjer som blir arga/besvikna på en inte är värda att kallas för familj.

Nej, klart tänkte isåfall de bara hjälpt dig med en del var de kunde undvara isåfall.

Ja, vi får se hur relationen utvecklar/sig blir här framöver.

 

[Dukemo]

Velar just nu själv mellan att berätta eller inte, är så otroligt nära på att bara släppa på allt till mamma min som alltid har varit sån bra och generös mamma (tror jag aldrig fått skäll av min mamma, någonsin) men jag vet inte.. Pappa har bättre ekonomi och har själv haft ett annat missbruk så jag vill tro att han ska förstå skammen, samtidigt har han varit så generös med pengar till mig i så många år utan att veta att senaste åren dom pengarna har gått till att betala lön (aldrig spelat för pengarna jag fått som gåvor faktiskt) men indirekt har det ju gått till det.

Senaste dagarna har jag funderar så mycket på att berätta men jag vet inte. Mina syskon älskar mig vet jag men skulle vara otroligt dömmande.. jag vill inte ha gåvor för att lösa min skit, men om jag skulle få hjälp för att lösa 100K fram tills nästa höst skulle jag kunna släppa på mycket stress. Att få 16500 lön och 18000 går till lån senaste året och samtidigt inte ens ha något hos KFM/inkasso än har tagit död på mig.

Känns som att jag släpper bomben ikväll... hur berättar man ens att man levt ett dubbelliv i 5 år..

 

[Mike69]

Jag velar också. Har på ett år dragit på mig 400 k i skulder pga spel. Min sambo vet ingenting och man undrar hur länge man ska orka hålla allt hemligt. Sjuuuukt jobbigt om man ska ta tag i det och berätta... Fy fan vad man skäms över sina dåliga stunder man fått hybris och bränt tusenlappar på skiten. En tanke som jag har är att berätta när jag lyckats amortera iaf 100 av dem 400 k bara för att på så sätt "visa" att jag är på rätt väg och har ändrat inställning.... Kanske gör att man slipper bli dumpad.

 

[Terry_]

Jag la alla på korten och det var också först då jag kunde vända plattan och börja bearbeta alla problemen en efter en.

 

[Kalaskulan]

Mitt grundtips är nog att berätta nästan oavsett. Visst kan man ibland vara tvungen att hålla inne med lite men annars, lägg korten på bordet och ta det därifrån.

Lätt för folk att vara dömande men det får man liksom ta.

 

[Dukemo]

Det är så otroligt stressigt, att berätta eller inte.. Givetvis är det bästa att vara ärlig, jag hade hoppats kunna vänta med att berätta tills dess att jag kommit i fas men just nu känner jag att jag behöver hjälp för att komma dit jag behöver vara. Jag är realistisk och vet att skuld på 250-300K inte är omöjligt att lösa heller, mer bara att det är fördelat på 16 långivare som får en själv att känna sig som en idiot och det får en själv att tveka på bemötandet man får..

 

[2pac]

Jag la alla på korten och det var också först då jag kunde vända plattan och börja bearbeta alla problemen en efter en.

jag velade i strax över 1 år när jag hade typ 300k i skulder. Det resulterade i mer än 1mkr mer i skulder ytterligare.

vela inte, dra av plåstret och kör. Håller helt med terry. Däremot förstår jag ångesten, men det kommer bli bättre!

 

[MissGrace]

Jag drog av plåstret och berättade för min mamma. Och det handlar om min trasliga ekonomi och överkonsumtion.
Inga anmärkningar eller liknande. Bra lön men lever extremt snål pga för höga lån/skulder. 4-5 år kvar på skiten.
Men väldigt fint att få dra av plåstret och säga som det är. Nu tar jag inga nya lån , har spärrat mig själv överallt.
Nu om det kniper med mat så hjälper mina föräldrar mig istället. Små steg framåt som blir dom stora över tid!
Oron minskade och känslan över att ha berättat är så skön.