3 obetalda månader till skuldsanering

[Kattmatt]

Ni skriver som att jag lika gärna kan ta livet av mig. Förstår ni hur illa det är?

 

[Kattmatt]

Tycker detta är lite pest eller kolera.

Om man ska se lite nyktert och rationellt på det - personen i fråga kommer till 99.99% ALDRIG under några som helst förutsättningar få en skuldsanering igen.

Med tanke på räntor och dylikt så kommer att nu ticka på friskt är min bestämda uppfattning att TS i fråga kommer leva i en ekonomisk misär under resten utav sitt liv.

Om man då ställer det mot mer radikala förslag som ett lån, till och med något brottsligt, ta ett arbete utomlands eller till syvende och sist kanske till och med prostituera sig (vilket inte är olagligt i Sverige) så hade JAG (personligen) absolut sett alla dessa förslag som bättre än att i 50 år leva med löneutmätning och ständig stress. Nu menar jag inte att TS ska råna en bank eller bli en eskort men jag bara drar saker och ting till sin spets för att få fram att personens andra val de facto är sämre.

Jag tycker att när man kommer med råd och tips så får man väga saker och ting mot varandra, alternativet att leva för resten utav sitt liv på existensminimum och aldrig få äga något utav värde är enligt min uppfattning det absolut sämsta alternativet och jag tycker också att man ska ha med sig det i bakgrunden när man avfärdar allting annat.

Sen är det kanske lättare för oss/vissa att säga det är klart du ska ta smällen och därmed aldrig någonsin igen få en skuldsanering när man själv kanske har på sitt torra men det är nog till att man faktiskt tänker sig för lite vad detta hade inneburit för TS. Det är enligt min uppfattning det sämsta utav valen, samtliga inkluderade.

Mitt förslag - Fråga din arbetsgivare om förskottslön och betala tillbaka det du är back.
Mitt förslag - Fråga dina föräldrar om du kan få hjälp utav dom.
Mitt förslag - Försök sälja allting du har där hemma, bokstavligt talat allt.
Mitt förslag - Har du ring? Sälj den.
Mitt förslag - Skippa betala hyran - betala din skuldsanering.

...osv.

Skippa betala hyran??? Jag vet inte va ni är för några. Jag orkar inte mer förslag om sånt här. Jagchar bestämt mig. Jag tar smällen . Jag är beredd att leva på existensminimum. De har gått ca 50 år borde gå 20 ,30 till om man lever så länge. Barnen är stora. De borde rimligtvis va lättare nu än när de va små

 

[Terry_]

Jag har bestämt mig! Har pratat med mina barn. De är stora och kan försörja sig själva nu. Jag kan luta mig tillbaka eftwr mitt beslut och blicka framåt trots allt. Jag klarar mig. Ingen kommer ärva mina skulder och jag behöver bara se om mig själv med lite mat å betala min hyra. Jag har inte levt ett lätt liv ska gudarna veta så jag har inga höga förväntningar. Sluta pressa mig tack

Ingen pressar dig överhuvudtaget utan det var du som öppnade tråden och därmed öppnade upp för en diskussion, ville du ha massa ryggdunk är det ju fel vända sig till ett forum.

Men hur som helst, det glädjer mig om du har kommit till den slutsatsen.

Men min enda fråga är väl egentligen varför du ansökte om skuldsanering ifrån första början om du trivs så bra med tillvaron som en utmätning innebär?

 

[Lasseman]

Jag har bestämt mig! Har pratat med mina barn. De är stora och kan försörja sig själva nu. Jag kan luta mig tillbaka eftwr mitt beslut och blicka framåt trots allt. Jag klarar mig. Ingen kommer ärva mina skulder och jag behöver bara se om mig själv med lite mat å betala min hyra. Jag har inte levt ett lätt liv ska gudarna veta så jag har inga höga förväntningar. Sluta pressa mig tack

Bra att landa i något, även om någon nu kommer tjata hål i huvudet på dig att du har landat fel.

Du kan ju ansöka om skuldsanering igen när du är mogen att faktiskt försöka genomföra den. Du har lite större möjligheter att få den beviljad en andra gång om den första avbröts.

 

[Ister]

Bra att landa i något, även om någon nu kommer tjata hål i huvudet på dig att du har landat fel.

Du kan ju ansöka om skuldsanering igen när du är mogen att faktiskt försöka genomföra den. Du har lite större möjligheter att få den beviljad en andra gång om den första avbröts.

Jag har ju skrivit om det tidigare, men en bekant till mig har fått skuldsanering en andra gång, då den första avbröts. Väldigt likt det fallet jag länkade till i annan tråd häromdagen.
Den avbröts vid 40-års åldern och hen fick ny chans för bara något år sedan, nu i 60-års åldern. Så det behöver nog gå ett gäng år där emellan.

 

[Xaviar]

Jag har bestämt mig! Har pratat med mina barn. De är stora och kan försörja sig själva nu. Jag kan luta mig tillbaka eftwr mitt beslut och blicka framåt trots allt. Jag klarar mig. Ingen kommer ärva mina skulder och jag behöver bara se om mig själv med lite mat å betala min hyra. Jag har inte levt ett lätt liv ska gudarna veta så jag har inga höga förväntningar. Sluta pressa mig tack

Att bli evighetsgäldenär är ju ingen framtid precis. Nästan allt som rör vardagslivet begränsas ju rejält.
Men klarar du inte av att betala in till skuldsaneringen utan redan nu släpar efter så väntar ju i så fall en ekonomisk tvångströja som varar livet ut.
Så varför så målmedvetet slarva bort chansen att bli fri från skulderna?

 

[Kattmatt]

Jag har ju skrivit om det tidigare, men en bekant till mig har fått skuldsanering en andra gång, då den första avbröts. Väldigt likt det fallet jag länkade till i annan tråd häromdagen.
Den avbröts vid 40-års åldern och hen fick ny chans för bara något år sedan, nu i 60-års åldern. Så det behöver nog gå ett gäng år där emellan.

Vill du länka den igen?

 

[Ister]

Vill du länka den igen?

Ärvde stor summa pengar – sökte ändå skuldsanering

Tidaholmaren hade stora skulder och ansökte om skuldsanering. Det han inte berättade var att han just ärvt ett nästan…

www.vastgotabladet.se

 

[Kattmatt]

Ärvde din släkting oxå pengar? Å fick nya skulder trots att hen kunde betala in med sitt arv?

 

[LånaUtanPapper]

Ni skriver som att jag lika gärna kan ta livet av mig. Förstår ni hur illa det är?

Ingen vill att du ska ta livet av dig. Helt absurt att påstå det om folk som försöker hjälpa dig, även om föredragen metod skiljer sig i rekommendation.

Däremot kan jag prata för min egen del: Att vara så nerbruten och ha så besegrad mentalitet att jag accepterar att vara evighetsgeldenär och enda syftet med att jobba blir att slava för bankerna och betala ränta, leva på existensminimum resten av livet istället för att bli skuldfri och ha det bra ställt inom X antal år.

Att ta livet av mig om det hände kanske jag inte skulle i första taget - Men vem vet hur deprimerad man är efter 10-20 år utan mål i sikte på utmätning, existensminimum och syfteslöst jobbar för att betala bort allt till banker utan att själv någonsin få unna sig det goda. Men oavsett så skulle jag vara beredd att gå väldigt långt för att för att undvika att bli evighetsgeldenär på existensminimum.

Folk här som säger att du inte är redå för skuldsanering, dom kanske har rätt. Men se till att bli redå idag eller imorgon då. Någon gång måste man bestäma sig att man är redå. Varför inte göra det idag.

Jag kan inte besluta åt dig - Men kan heller inte annat än lämna min starka rekommendation igen: Ta lånet, betala ikapp och lämna över bankid/bankdosa till ditt/dina barn. Låt dom ta hand om din ekonomi till skuldsaneringen är över (förutsatt du förhoppningsvis behåller beslutet). Blir du klar om 4.5 år är jag övertygad att du kommer tacka dig själv något enormt att du slipper utmätning resten av livet.

Detta blir mitt sista inlägg i denna tråd. Låter andra fortsätta diskussionen.