Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
4. Klaralån - Lån utan UC
5. Brixo Privatlån - Ingen UC
6. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Tomly - Lån utan UC
8. Kredio - Lån utan UC
9. Flexkontot - Swish, ingen UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Brixo - Swish-utbetalning & Ingen UC

Snart händer det

Jag tänker även såhär:

Om jag lyckats överprestera på jobbet med usel motivation, tänk bara då vad jag kan åstadkomma med hög motivation? Med rätt stöd från familj och vänner borde jag kunna beta av dessa skulder relativt snabbt.

Kanske är för optimistisk, men jag har verkligen haft en låg motivation och mått dåligt i flera flera år. Tänk bara om jag mår bra?
Känner igen mig till 99%,är äldre å äventyrat 15 år innan jag släppte allt,började med 100-300k som ja fick hjälp av föräldrarna sen spårade det ut när jag började med aktier,höll det hemligt för alla även frun vilket va brutalt jobbigt att låtsas hela tiden. Tjänade bra såklart var tvungen att göra det. Efter 15 år så gick det ej mer,släppte nästan alla lån sökte sanering å i Jan blir det 1 år med sanering. Dagen jag sökte sanering så släppte suget på spel och aktier svårt å förklara men d va som å trycka på en knapp. Jag å flera här vet hur du mår och är inte värt det så släpp allt å sök sanering du kommer må mkt bättre å sova mkt bättre,med dom skulderna har du ingen utväg förutom sanering lr utmätning.
 
Ja! Ring uc och spärra ditt personnummer. Jag gjorde det för 4-5 år sen.
Det suger det här, men helt ärligt, även detta kommer gå över.
står att det bara går längre än 2 veckor om man har polisanmälan för bedrägeri så tror inte det fungerar längre.

Ja, någon gång hoppas jag. Minns bara hur illa det var 2019 med familjedynamik och kommer bara vara värre nu. Då bodde jag hos föräldrarna, det gör jag inte nu. Fattar inte varför jag måste berätta för alla igen.
 
ta kontakt med spelfriheten. Möten 2ggr/veckan
Var i kontakt med dom 2019. Fick dålig känsla. Mötena kände jag handlade mer om Finn än om de som deltog, han hade behov att kommentera de få gångerna jag var där (fokus blev fel). Och de bad mig vara kvar på den tiden och ville sälja mig deras behandling. Har förstått att de har upphandlat med kommuner nu så spelare kan få deras behandling gratis. Men för mötena så föredrog jag spelberoendes förening - kändes bättre för mig.
 
Bra inlägg och kul att du har kunnat berätta allt, samt känner att du har fått hjälp.

Slutade spela för snart 1 år sedan utan undantag. Har inte fallit tillbaka och litar på mig själv. även registrerad på spelpaus och manuellt mailat ett 100 tal spelbolag om att spärra mitt personnummer för evigt oavsett om jag vart kund eller inte. Jag sitter dock i en sits där jag aldrig kommer vara ärlig mot ex föräldrar/kompisar om min ekonomiska historia. I dag så litar dom på mig, jag ljuger inte och är öppen och ärlig i princip allt utom min ekonomi. Jag framstår som väldigt privat gällande mina löner/mina konton och vart tydlig med att jag inte pratar pengar. Även om jag tjänar 70.000 en månad och får ut över 40 så kommer jag aldrig nämna det med tanke på att majoriteten åker till räkningar. Frågar jag en kompis om jag kan låna till löning betalar jag alltid igen och jag ljuger aldrig ihop en anledning om varför jag behöver låna. Jag kan ex säga att det har gått mycket denna månad, har du 3000 kr att lägga ut? Jag kommer aldrig hitta på anledningar om att frysen gick sönder, supit upp pengarna eller annat BS.

Problemet med att gå och berätta allt med skulderna är att dom skulle uppfatta mig som att jag aldrig kommer gå att lita på. Dom kommer ställa frågor varje månad/kvartal om jag fortfarande spelar och tar lån till det.
Dom kommer aldrig lita på mig att jag inte spelar/lånar till spel fast jag inte spelar. Ogrundade men logiska misstankar kommer alltid finnas där I min mening. Det kommer även smitta sig till att dom inte litar på mig till 100% på andra områden där jag inte har något att dölja. Så kommer jag framstå som en oärlig person som konsekvenser till gamla handlingar och jag förtjänar inte att framstå som en oärlig person när jag är ärlig. Min ekonomi är privat och så förblir det. End of story. Allt annat skulle få mig att framstå som oärlig.

Jag vägrar dock låta mig må dåligt av mina problem som har pågått i år, jag gjorde det i början men sen har aldrig låtit mig själv släppa fram några känslor. Det har dock också blivit ett problem även om jag är väldigt shysst mot folk och behandlar som som jag vill bli behandlad så har är det näst intill omöjligt för mig att känna genuina känslor för andra personer. Utan jag är nästan helt känslokall och det har resulterat i att jag tänker logiskt i nästan alla situationer. Jag har svårt att prata väder och vind med folk, klickar inte alltid med folk och tjejer på samma sätt utan har blivit väldigt "blå" som person och stora delar av "gula" sociala sidan har mer eller mindre försvunnit. Rakt på sak, mest logik och business. Skulle en gammal släkt/tjej/kompis ringa bara för att surra och stämma av läget så skulle jag mer eller mindre tycka den diskussionen är ganska ointressant. Men eftersom personen som ringer är mer genuint intresserad så skulle jag fortfarande kunna surra på ett tag för att hen tycker det är kul/intressant och får ut mer av det än mig.

Är det någon annan här som har gått från att varit väldigt social till att bli en blå och ärlig person som drivs mycket av att av lägga energi på att hjälpa andra i en rad diverse situation samtidigt som man gör allt för att klara sin egen ekonomi.

Just på grund av anledningen av att man stängt av känslor under lång period, därav också stora delar av sin sociala kompetens och per automatik till följd fått en väldigt blå personlighet i stället för att släppa fram känslor.
Det tror jag var ett omedvetet med beslutsamt beslut som jag tog om att aldrig hamna i en depression, men som konsekvens har jag blivit rätt känslekall för intresset i andra personer, fått en annan personlighet. Samtidigt som jag på något sätt försöker lösa andras problem. Kanske också halvt omedvetet i någon sorts underliggande längtan om att inte ha egna problem varje månad när räkningarna ska betalas, därav så finns det någon sorts mental drivkraft i att hjälpa andra bli av med och lösa deras problem ur ett logiskt och strukturerat perspektiv. Detta gäller dock bara folk jag träffar/kollegor/familj. Inte donationer eller liknande med hänsyn till min egna ekonomi och att vi hjälper redan andra länder och invånare (multipelt mer än vad flera andra I länder gör per capita) med olika sorters skattemedel.

Kanske blev lite långt, men kände för att göra en självanalys över ett whiskyglas så här på kvällskvisten, samt nyfikenheten över om det finns andra här som har hanterat sina problem likadant, där man självmant intalat sig om att aldrig hamna i en depression eller tycka synd om sig själv men med konsekvenserna över att få en annan personlighet och tappa mycket av de sociala bitarna/genuina känslor och blivit rätt känslokall till följd av att man vägrat släppa fram känslor över sin egna situation. Det positiva kanske är att jag tänker mer logiskt och lärt mig hantera nästan vilken stress som helst. Tappar utan undantag nästan aldrig kontrollen över saker.
Berättade du någonsin för din familj eller någon öht?
 
står att det bara går längre än 2 veckor om man har polisanmälan för bedrägeri så tror inte det fungerar längre.

Ja, någon gång hoppas jag. Minns bara hur illa det var 2019 med familjedynamik och kommer bara vara värre nu. Då bodde jag hos föräldrarna, det gör jag inte nu. Fattar inte varför jag måste berätta för alla igen.

Du måste ingenting. Berätta inte för någon om du inte vill. Berätta för dina närmsta om du vill, pallar och tror att det skulle kännas skönt. Om du inte ser någon anledning så kan du väl bara skita i det?
 
Du måste ingenting. Berätta inte för någon om du inte vill. Berätta för dina närmsta om du vill, pallar och tror att det skulle kännas skönt. Om du inte ser någon anledning så kan du väl bara skita i det?
Men pratade med min mamma som vill berätta för alla i familjen och menar på att det är för min skull för att om 10-20 år kanske hon inte lever längre. Jag har berättat för min barndomsvän och han sa bland annat att jag är en fantastiskt vän och människa och han kommer aldrig lämna mig i sticket. Att jag är hans bästa vän och att jag kanske får avstå från vissa saker i nära framtid men det har dock aldrig spelat någon roll för vår vänskap.

Jag skulle kunna berätta för ena syskonet men känner inte att det är 100 % nödvändigt. Men vet inte vad för säkerhetsåtgärder jag kan ta för att göra det så svårt som möjligt för mig på lång sikt. Uppenbarligen respekterar inte långivare permanenta spärrar även med tydlig förklaring och koppling till spelmissbruk.
 
Var i kontakt med dom 2019. Fick dålig känsla. Mötena kände jag handlade mer om Finn än om de som deltog, han hade behov att kommentera de få gångerna jag var där (fokus blev fel). Och de bad mig vara kvar på den tiden och ville sälja mig deras behandling. Har förstått att de har upphandlat med kommuner nu så spelare kan få deras behandling gratis. Men för mötena så föredrog jag spelberoendes förening - kändes bättre för mig.
fattar
 
.
Berättade du någonsin för din familj eller någon öht?
Nej, det finns ingen person. Varken vän, kollega, familj, släkt, arbetsgivare eller annan som känner till att jag vart spelberoende, haft stora skulder eller har skuldsanering.
Familjen är dom som jag minst vill ska veta något. Föräldrarna skulle i all välmening tjata hål i huvudet på mig att få betala bort massa skulder och tillslut hade jag förmodligen gett med mig. Därför så valde jag att aldrig säga något från första början. Oavsett om utfall blev att jag kunde betala, fått utmätning eller skuldsanering så hade jag aldrig tänkt råna dom på deras pensionssparande. Nu blev det skuldsanering som tur var.

Fast jag tror också man har mycket spöken i huvudet och att det inte är så farligt som man får det själv att tro, man har ju inte gjort något olagligt eller begått mord direkt.

Om vi drar omvända roller och en vän, kollega eller någon i familjen skulle komma till dig vare sig du äre företag eller privatperson och berättar att dom har massa skulder och ett avslutat spelberoende så skulle du kanske fråga om dom vill ha hjälp med något, men i övrigt skulle du knappt rynka på ögonbrynen.
Så att berätta känns mycket värre och förstorat än vad det egentligen är, det finns nästan ingen som lämnar en i sticket för att man berättar att man har ekonomiska problem. Du gör inte ett sämre jobb för det, du är inte sämre vän eller familjemedlem för det. Enda skillnaden kanske är att folk inte vill låna ut pengar till dig.

Däremot om man berättar och personen erbjuder hjälp (på andra sätt än pengar) oavsett om det är någon form av behandling eller med budget eller liknande så är det förmodligen lika bra att ta emot hjälpen bara för att behålla förtroendet och inte bränna några broar. Bara visa på att man är mottaglig för tips och förändringar och visar positiv utveckling att ta tag i det. Det får förmodligen den som erbjudit hjälp att känna sig bekvämare med fortsatt bra kontakt än om man berättat och ignorerat tips och förslag. Man har ju faktiskt något att bevisa i så fall till personen om man berättar och vill bevara tillit och bästa möjliga status på relationen oavsett vilken typ av relation det är.

Ibland får man säkert dom som bara lyssnar och slipper alla råd. Men ibland kan man ju en arbetsgivare säga: Jag vill att du ska gå denna behandling eller en vän/familj som säger jag vill ha koll på att du inte spelar eller vill hjälpa med att reda ut skulderna och göra en budget. Då är det bara motta den hjälpen för goda viljans skull om inte annat tänker jag, så inte personen/företaget man berättat för vill hjälpa känner sig utlåst. Så det tror jag är en grej man måste vara beredd på om man berättar. Dra dock en gräns tycker jag. Ta inte emot några pengar av någon privatperson. Personen kanske vill gå i pension, ha sparande av kontantinsats för hus eller bil i framtiden, sparande för resa eller något annat.

Se också till att ingen tar lån och förstör sin egna UC för din skull även om du betalar. Kommer dom på att dom vill köpa villa om 3 år och blir nekad eller får sämre ränta pga ditt lån i deras namn så blir minerna snabbt sura. Så red ut din egna ekonomi med dina pengar, går inte det så ställ dig på löneutmätning/skuldsanering eller byt jobb och ta utmätning där/sök skuldsanering om du absolut är emot att din arbetsgivare får veta. Jag är i varje fall starkt väldigt emot att använda någon annans ekonomi eller ha någon medlåntagare för att lösa sin egna skit. Oftast landar det i problem inom något år på ett eller annat sätt. Undantag kan var sambo om man har delad hushållsekonomi och båda är långsiktigt comitted att lösa det ekonomiskt
 
Senast ändrad:
Jag som trodde att jag var din vän :( <3 haha skojar!
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp