Snart händer det

[2pac]

Bra jobbat!

tack mannen

 

[Molly89]

Getdivide 24 640
Betalkoll 50 000
BN 14 815
SBAB 263 930
Collector 350 295
Avida 349 900
Remember 343 399
Klarna 57 000
Privat skuld 110 000

Skuldberg efter marsmånadens räkningar och amorteringar: 1 563 980

Sedan jag började betala av på lånen i december så har jag totalt amorterat runt 129 000 kr. Får se om jag klarar att avsluta lånet hos Bank norwegian med aprillönen eller inte.

Så coolt Tänkte om det var jag som amorterat det där hade jag haft mindre än hälften kvar. Men det är bra att se sånna här inlägg som push i kampen.

 

[2pac]

vi chattar ju lite nu redan, finns i pm för de som vill växla några ord utan att skapa tråd. Det fina är, att vi alla kan börja på nytt. Det finns ingen skam i att ta itu med sina problem. Att börja på nytt handlar inte om att nolla skulderna, hade det varit det hade jag inte suttit här idag. Att börja på nytt handlar om att börja om som person, vad för slags person vill jag vara? Vill jag vara en person som ljuger, bedrar och lånar pengar eller vill jag vara en person som tar hand om mig själv, är ärlig och kan finnas där för andra?

Tänkte bara dela med mig om mina tips till andra här, tips som andra medlemmar ibland också varit inne på tidigare:

Det enda jag kan säga är att vill man inte sluta kommer så kommer man inte göra det och det kan tyckas uppenbart men är inte det. Först och främst om man inte redan gjort det sök hjälp för beteendet (förutsatt att man VILL det, kommer inte hjälpa annars), hitta någon att prata med.

För det andra är det lätt att hamna i tankefällor att man glömmer bort att man har ett problem eller tror att man kan hantera det (oavsett vad det är) om 1 år och faller tillbaka i gamla vanor. Acceptera att du har ett problem och glöm det aldrig. Påminn dig själv om det och vad du har gjort på något sätt. Att inte glömma är inte samma sak som att förakta sig själv och förbanna sig själv, det är inte det jag menar. Utan bara att du inte glömmer bort för att hindra dig själv från att ta återfall men ändå kan gå vidare i livet.

För det tredje - Var snäll mot dig själv. Du är inte sämre än någon annan, alla människor har sina problem, de tar sig bara i uttryck på olika sätt. Du är ingen dålig person, ta hand om dig själv, gör saker som får dig att må bra. Om du har vänner tipsar jag dig att i varje fall berätta för 1-2, de kommer kunna finnas där som stöd för dig förhoppningsvis. Och gör de inte det är de inget att ha ändå.

Det fjärde: Gör en långsiktig och en kortsiktig plan för ekonomin. Tänk också vad du vill i livet generellt, vem vill du vara, vad vill du göra etc. En långsiktig plan i kombination med att ta en dag i taget tror jag är ett vinnande koncept. En person som inte har någon tanke eller vision för framtiden har mycket lättare att falla tillbaka i gamla vanor tror jag.

Numera blir mina inlägg mer och mer bara siffror och hur mina skulder minskar. Tro inte att mitt liv är lätt och att det är guld och gröna skogar för det, det är inte det. Ytterligare ett mer filosofiskt och "flummigt" inlägg.

Jag tror inte att ens ekonomiska situation oavsett vad folk säger är anledningen till varför många mår dåligt. Jag förstår och tror att många tror det, det är lätt att tro att om skulderna är borta, eller om man tjänar mer skulle allt bli mycket bättre. Jag har betalat av mina skulder 2 gånger historiskt (innan jag försatte mig i denna sits) och kortsiktigt har det naturligtvis känts bra men långsiktigt har har jag fortfarande mått dåligt och inte tagit i tu med problemet. Pengarna är en konsekvens men inte problemet.

Jag har ett spelmissbruk men bakom det finns det även andra saker som jag är övertygad varje person i samhället kämpar med i mer eller mindre utsträckning, och många vet inte om det. Problemet som jag ser i allmänhet är att vi låter oss definieras som personer av hur vi tror/hur andra uppfattar oss.

Exempel: Jag har ljugit, lånat pengar och svikit familj
Hur jag tror omgivning uppfattar mig: bristande konsekvenstänk, korkad, ansvarslös, dåligt omdöme, opålitlig, idiot, ingen vill ha med mig att göra
Hur jag ser på mig själv: Handlingarna jag gjort är dåliga och anser därför jag är en dålig person. Ödslar mycket energi till att spekulera kring vad andra ska tänka om de visste (innan ärligheten) samt tittar även väldigt mycket på hur omgivning uppfattar mig i samband med att jag är ärlig med vad jag gjort.

Jag skriver detta för jag vet hur tungt det är att bära på hemligheter oavsett vad man har gjort, jag får flashbacks till och från, till hur jag mådde veckorna innan jag bestämde mig för att öppna upp mig. Oavsett spelmissbruk eller inte så finns det inga pengar som kommer få en att se annorlunda på sig själv, det ligger hos varje individ. Detta är det absolut tuffaste för mig och som jag ständigt kämpar med, att medan folk i min omgivning ser annorlunda på mig för vad jag har ställt till med så tänker jag inte låta mig definieras av det, utan jag vet vem jag är och vem jag vill vara framledes.

När man väljer att vara ärlig med sina närmaste så får man inte glömma bort den handlingen, den är jätteviktig och ett stort steg i rätt riktning hur jobbigt det än är. Det största misstaget jag gjorde var att jag inte var ärlig tidigare utan att jag levde i att jag var en usel människa så länge, jag ansåg att jag fortfarande var en usel person när jag öppnade upp mig på grund av hur jag sårat alla i min omgivning och hur de reagerade (därför viktigt att komma ihåg att man gjort något bra även om man möts med besvikelse och ilska länge). För varje dag som går som jag gör saker som ligger i linje med den person jag vill vara (vara ärlig, tar hand om mig själv, tränar, jobbar hårt, hjälper andra i den mån jag kan etc) så mår jag bättre och jag märker även att alla de i min omgivning som i början betett sig annorlunda nu också, sakta men säkert, börjar förstå vem jag är på riktigt. Hur man ser på sig själv är det viktigaste, välj själv vem du vill vara och låt inte andra göra det.

Var ärlig istället för bära på sånt här skit ensamma och glöm inte vem ni är, och oavsett vad ni gjort historiskt så agera i enlighet med den person ni nu vill vara. Det går inte på en dag, men makten ligger i våra händer i slutändan.

 

[LånaUtanPapper]

Numera blir mina inlägg mer och mer bara siffror och hur mina skulder minskar. Tro inte att mitt liv är lätt och att det är guld och gröna skogar för det, det är inte det. Ytterligare ett mer filosofiskt och "flummigt" inlägg.

Jag tror inte att ens ekonomiska situation oavsett vad folk säger är anledningen till varför många mår dåligt. Jag förstår och tror att många tror det, det är lätt att tro att om skulderna är borta, eller om man tjänar mer skulle allt bli mycket bättre. Jag har betalat av mina skulder 2 gånger historiskt (innan jag försatte mig i denna sits) och kortsiktigt har det naturligtvis känts bra men långsiktigt har har jag fortfarande mått dåligt och inte tagit i tu med problemet. Pengarna är en konsekvens men inte problemet.

Jag har ett spelmissbruk men bakom det finns det även andra saker som jag är övertygad varje person i samhället kämpar med i mer eller mindre utsträckning, och många vet inte om det. Problemet som jag ser i allmänhet är att vi låter oss definieras som personer av hur vi tror/hur andra uppfattar oss.

Exempel: Jag har ljugit, lånat pengar och svikit familj
Hur jag tror omgivning uppfattar mig: bristande konsekvenstänk, korkad, ansvarslös, dåligt omdöme, opålitlig, idiot, ingen vill ha med mig att göra
Hur jag ser på mig själv: Handlingarna jag gjort är dåliga och anser därför jag är en dålig person. Ödslar mycket energi till att spekulera kring vad andra ska tänka om de visste (innan ärligheten) samt tittar även väldigt mycket på hur omgivning uppfattar mig i samband med att jag är ärlig med vad jag gjort.

Jag skriver detta för jag vet hur tungt det är att bära på hemligheter oavsett vad man har gjort, jag får flashbacks till och från, till hur jag mådde veckorna innan jag bestämde mig för att öppna upp mig. Oavsett spelmissbruk eller inte så finns det inga pengar som kommer få en att se annorlunda på sig själv, det ligger hos varje individ. Detta är det absolut tuffaste för mig och som jag ständigt kämpar med, att medan folk i min omgivning ser annorlunda på mig för vad jag har ställt till med så tänker jag inte låta mig definieras av det, utan jag vet vem jag är och vem jag vill vara framledes.

När man väljer att vara ärlig med sina närmaste så får man inte glömma bort den handlingen, den är jätteviktig och ett stort steg i rätt riktning hur jobbigt det än är. Det största misstaget jag gjorde var att jag inte var ärlig tidigare utan att jag levde i att jag var en usel människa så länge, jag ansåg att jag fortfarande var en usel person när jag öppnade upp mig på grund av hur jag sårat alla i min omgivning och hur de reagerade (därför viktigt att komma ihåg att man gjort något bra även om man möts med besvikelse och ilska länge). För varje dag som går som jag gör saker som ligger i linje med den person jag vill vara (vara ärlig, tar hand om mig själv, tränar, jobbar hårt, hjälper andra i den mån jag kan etc) så mår jag bättre och jag märker även att alla de i min omgivning som i början betett sig annorlunda nu också, sakta men säkert, börjar förstå vem jag är på riktigt. Hur man ser på sig själv är det viktigaste, välj själv vem du vill vara och låt inte andra göra det.

Var ärlig istället för bära på sånt här skit ensamma och glöm inte vem ni är, och oavsett vad ni gjort historiskt så agera i enlighet med den person ni nu vill vara. Det går inte på en dag, men makten ligger i våra händer i slutändan.

Bra inlägg och kul att du har kunnat berätta allt, samt känner att du har fått hjälp.

Slutade spela för snart 1 år sedan utan undantag. Har inte fallit tillbaka och litar på mig själv. även registrerad på spelpaus och manuellt mailat ett 100 tal spelbolag om att spärra mitt personnummer för evigt oavsett om jag vart kund eller inte. Jag sitter dock i en sits där jag aldrig kommer vara ärlig mot ex föräldrar/kompisar om min ekonomiska historia. I dag så litar dom på mig, jag ljuger inte och är öppen och ärlig i princip allt utom min ekonomi. Jag framstår som väldigt privat gällande mina löner/mina konton och vart tydlig med att jag inte pratar pengar. Även om jag tjänar 70.000 en månad och får ut över 40 så kommer jag aldrig nämna det med tanke på att majoriteten åker till räkningar. Frågar jag en kompis om jag kan låna till löning betalar jag alltid igen och jag ljuger aldrig ihop en anledning om varför jag behöver låna. Jag kan ex säga att det har gått mycket denna månad, har du 3000 kr att lägga ut? Jag kommer aldrig hitta på anledningar om att frysen gick sönder, supit upp pengarna eller annat BS.

Problemet med att gå och berätta allt med skulderna är att dom skulle uppfatta mig som att jag aldrig kommer gå att lita på. Dom kommer ställa frågor varje månad/kvartal om jag fortfarande spelar och tar lån till det.
Dom kommer aldrig lita på mig att jag inte spelar/lånar till spel fast jag inte spelar. Ogrundade men logiska misstankar kommer alltid finnas där I min mening. Det kommer även smitta sig till att dom inte litar på mig till 100% på andra områden där jag inte har något att dölja. Så kommer jag framstå som en oärlig person som konsekvenser till gamla handlingar och jag förtjänar inte att framstå som en oärlig person när jag är ärlig. Min ekonomi är privat och så förblir det. End of story. Allt annat skulle få mig att framstå som oärlig.

Jag vägrar dock låta mig må dåligt av mina problem som har pågått i år, jag gjorde det i början men sen har aldrig låtit mig själv släppa fram några känslor. Det har dock också blivit ett problem även om jag är väldigt shysst mot folk och behandlar som som jag vill bli behandlad så har är det näst intill omöjligt för mig att känna genuina känslor för andra personer. Utan jag är nästan helt känslokall och det har resulterat i att jag tänker logiskt i nästan alla situationer. Jag har svårt att prata väder och vind med folk, klickar inte alltid med folk och tjejer på samma sätt utan har blivit väldigt "blå" som person och stora delar av "gula" sociala sidan har mer eller mindre försvunnit. Rakt på sak, mest logik och business. Skulle en gammal släkt/tjej/kompis ringa bara för att surra och stämma av läget så skulle jag mer eller mindre tycka den diskussionen är ganska ointressant. Men eftersom personen som ringer är mer genuint intresserad så skulle jag fortfarande kunna surra på ett tag för att hen tycker det är kul/intressant och får ut mer av det än mig.

Är det någon annan här som har gått från att varit väldigt social till att bli en blå och ärlig person som drivs mycket av att av lägga energi på att hjälpa andra i en rad diverse situation samtidigt som man gör allt för att klara sin egen ekonomi.

Just på grund av anledningen av att man stängt av känslor under lång period, därav också stora delar av sin sociala kompetens och per automatik till följd fått en väldigt blå personlighet i stället för att släppa fram känslor.
Det tror jag var ett omedvetet med beslutsamt beslut som jag tog om att aldrig hamna i en depression, men som konsekvens har jag blivit rätt känslekall för intresset i andra personer, fått en annan personlighet. Samtidigt som jag på något sätt försöker lösa andras problem. Kanske också halvt omedvetet i någon sorts underliggande längtan om att inte ha egna problem varje månad när räkningarna ska betalas, därav så finns det någon sorts mental drivkraft i att hjälpa andra bli av med och lösa deras problem ur ett logiskt och strukturerat perspektiv. Detta gäller dock bara folk jag träffar/kollegor/familj. Inte donationer eller liknande med hänsyn till min egna ekonomi och att vi hjälper redan andra länder och invånare (multipelt mer än vad flera andra I länder gör per capita) med olika sorters skattemedel.

Kanske blev lite långt, men kände för att göra en självanalys över ett whiskyglas så här på kvällskvisten, samt nyfikenheten över om det finns andra här som har hanterat sina problem likadant, där man självmant intalat sig om att aldrig hamna i en depression eller tycka synd om sig själv men med konsekvenserna över att få en annan personlighet och tappa mycket av de sociala bitarna/genuina känslor och blivit rätt känslokall till följd av att man vägrat släppa fram känslor över sin egna situation. Det positiva kanske är att jag tänker mer logiskt och lärt mig hantera nästan vilken stress som helst. Tappar utan undantag nästan aldrig kontrollen över saker.

 

[johanc84]

Bra inlägg och kul att du har kunnat berätta allt, samt känner att du har fått hjälp.

Slutade spela för snart 1 år sedan utan undantag. Har inte fallit tillbaka och litar på mig själv. även registrerad på spelpaus och manuellt mailat ett 100 tal spelbolag om att spärra mitt personnummer för evigt oavsett om jag vart kund eller inte. Jag sitter dock i en sits där jag aldrig kommer vara ärlig mot ex föräldrar/kompisar om min ekonomiska historia. I dag så litar dom på mig, jag ljuger inte och är öppen och ärlig i princip allt utom min ekonomi. Jag framstår som väldigt privat gällande mina löner/mina konton och vart tydlig med att jag inte pratar pengar. Även om jag tjänar 70.000 en månad och får ut över 40 så kommer jag aldrig nämna det med tanke på att majoriteten åker till räkningar. Frågar jag en kompis om jag kan låna till löning betalar jag alltid igen och jag ljuger aldrig ihop en anledning om varför jag behöver låna. Jag kan ex säga att det har gått mycket denna månad, har du 3000 kr att lägga ut? Jag kommer aldrig hitta på anledningar om att frysen gick sönder, supit upp pengarna eller annat BS.

Problemet med att gå och berätta allt med skulderna är att dom skulle uppfatta mig som att jag aldrig kommer gå att lita på. Dom kommer ställa frågor varje månad/kvartal om jag fortfarande spelar och tar lån till det.
Dom kommer aldrig lita på mig att jag inte spelar/lånar till spel fast jag inte spelar. Ogrundade men logiska misstankar kommer alltid finnas där I min mening. Det kommer även smitta sig till att dom inte litar på mig till 100% på andra områden där jag inte har något att dölja. Så kommer jag framstå som en oärlig person som konsekvenser till gamla handlingar och jag förtjänar inte att framstå som en oärlig person när jag är ärlig. Min ekonomi är privat och så förblir det. End of story. Allt annat skulle få mig att framstå som oärlig.

Jag vägrar dock låta mig må dåligt av mina problem som har pågått i år, jag gjorde det i början men sen har aldrig låtit mig själv släppa fram några känslor. Det har dock också blivit ett problem även om jag är väldigt shysst mot folk och behandlar som som jag vill bli behandlad så har är det näst intill omöjligt för mig att känna genuina känslor för andra personer. Utan jag är nästan helt känslokall och det har resulterat i att jag tänker logiskt i nästan alla situationer. Jag har svårt att prata väder och vind med folk, klickar inte alltid med folk och tjejer på samma sätt utan har blivit väldigt "blå" som person och stora delar av "gula" sociala sidan har mer eller mindre försvunnit. Rakt på sak, mest logik och business. Skulle en gammal släkt/tjej/kompis ringa bara för att surra och stämma av läget så skulle jag mer eller mindre tycka den diskussionen är ganska ointressant. Men eftersom personen som ringer är mer genuint intresserad så skulle jag fortfarande kunna surra på ett tag för att hen tycker det är kul/intressant och får ut mer av det än mig.

Är det någon annan här som har gått från att varit väldigt social till att bli en blå och ärlig person som drivs mycket av att av lägga energi på att hjälpa andra i en rad diverse situation samtidigt som man gör allt för att klara sin egen ekonomi.

Just på grund av anledningen av att man stängt av känslor under lång period, därav också stora delar av sin sociala kompetens och per automatik till följd fått en väldigt blå personlighet i stället för att släppa fram känslor.
Det tror jag var ett omedvetet med beslutsamt beslut som jag tog om att aldrig hamna i en depression, men som konsekvens har jag blivit rätt känslekall för intresset i andra personer, fått en annan personlighet. Samtidigt som jag på något sätt försöker lösa andras problem. Kanske också halvt omedvetet i någon sorts underliggande längtan om att inte ha egna problem varje månad när räkningarna ska betalas, därav så finns det någon sorts mental drivkraft i att hjälpa andra bli av med och lösa deras problem ur ett logiskt och strukturerat perspektiv. Detta gäller dock bara folk jag träffar/kollegor/familj. Inte donationer eller liknande med hänsyn till min egna ekonomi och att vi hjälper redan andra länder och invånare (multipelt mer än vad flera andra I länder gör per capita) med olika sorters skattemedel.

Kanske blev lite långt, men kände för att göra en självanalys över ett whiskyglas så här på kvällskvisten, samt nyfikenheten över om det finns andra här som har hanterat sina problem likadant, där man självmant intalat sig om att aldrig hamna i en depression eller tycka synd om sig själv men med konsekvenserna över att få en annan personlighet och tappa mycket av de sociala bitarna/genuina känslor och blivit rätt känslokall till följd av att man vägrat släppa fram känslor över sin egna situation. Det positiva kanske är att jag tänker mer logiskt och lärt mig hantera nästan vilken stress som helst. Tappar utan undantag nästan aldrig kontrollen över saker.

Bra skivet jag har bara berättat för mina föräldrar att min eleonomi är katastrof , det vet som sedan 4 år tillbaka nu .. dock valde jag att inte berätta för vänner och arbetskamrater! För tycker inte dom har med det att göra lycka till i framtiden

 

[2pac]

Bra inlägg och kul att du har kunnat berätta allt, samt känner att du har fått hjälp.

Slutade spela för snart 1 år sedan utan undantag. Har inte fallit tillbaka och litar på mig själv. även registrerad på spelpaus och manuellt mailat ett 100 tal spelbolag om att spärra mitt personnummer för evigt oavsett om jag vart kund eller inte. Jag sitter dock i en sits där jag aldrig kommer vara ärlig mot ex föräldrar/kompisar om min ekonomiska historia. I dag så litar dom på mig, jag ljuger inte och är öppen och ärlig i princip allt utom min ekonomi. Jag framstår som väldigt privat gällande mina löner/mina konton och vart tydlig med att jag inte pratar pengar. Även om jag tjänar 70.000 en månad och får ut över 40 så kommer jag aldrig nämna det med tanke på att majoriteten åker till räkningar. Frågar jag en kompis om jag kan låna till löning betalar jag alltid igen och jag ljuger aldrig ihop en anledning om varför jag behöver låna. Jag kan ex säga att det har gått mycket denna månad, har du 3000 kr att lägga ut? Jag kommer aldrig hitta på anledningar om att frysen gick sönder, supit upp pengarna eller annat BS.

Varför tror du dig sitta i en sån sits? Alltså jag kände verkligen verkligen att jag satt i en sån sits där jag inte "kunde" berätta, speciellt gentemot min familj som jag svek för tredje gången och värre än någonsin ekonomiskt. Vänner hade jag aldrig någonsin berättat för tidigare och jag har fortfarande inte berättat för alla (några st har jag).

Jag resonerade som dig kring att låna pengar av andra, att jag inte ljög, men sanningen är att man undanhåller något som är relaterat till varför man lånar pengar. Säger inte att man ska vara ärlig mot alla, men om man ska låna pengar av en vän kanske det rätta är att vara helt transparent, jag vet inte?

Problemet med att gå och berätta allt med skulderna är att dom skulle uppfatta mig som att jag aldrig kommer gå att lita på. Dom kommer ställa frågor varje månad/kvartal om jag fortfarande spelar och tar lån till det.
Dom kommer aldrig lita på mig att jag inte spelar/lånar till spel fast jag inte spelar. Ogrundade men logiska misstankar kommer alltid finnas där I min mening. Det kommer även smitta sig till att dom inte litar på mig till 100% på andra områden där jag inte har något att dölja. Så kommer jag framstå som en oärlig person som konsekvenser till gamla handlingar och jag förtjänar inte att framstå som en oärlig person när jag är ärlig. Min ekonomi är privat och så förblir det. End of story. Allt annat skulle få mig att framstå som oärlig.

Alltså jag resonerade exakt likadant som dig här med och lite det mitt inlägg handlar om. Det viktigaste och tuffaste är för dig själv att veta att du är ärlig och pålitlig när EVENTUELLT de du berättar för tvivlar på dig. Hur andra uppfattar dig är inte vem du är och med allra största sannolikhet kommer de tvivla på dig i början på många områden och det kommer vara skit. Det jag säger i mitt inlägg är i princip att om du fortsätter att agera ärligt gentemot dom och bete dig bra så kommer det ge sig, det är jag övertygad om.

Din sociala kompetens, din yrkeskompetens, din analytiska förmåga, din kunskapsnivå är ju densamma och det spelar ingen roll hur andra uppfattar dig i det korta även om det är tufft, fortsätter du att ta ansvar, göra rätt för dig, och kriga så är det du som visar vem du är som person.

Jag vägrar dock låta mig må dåligt av mina problem som har pågått i år, jag gjorde det i början men sen har aldrig låtit mig själv släppa fram några känslor. Det har dock också blivit ett problem även om jag är väldigt shysst mot folk och behandlar som som jag vill bli behandlad så har är det näst intill omöjligt för mig att känna genuina känslor för andra personer. Utan jag är nästan helt känslokall och det har resulterat i att jag tänker logiskt i nästan alla situationer. Jag har svårt att prata väder och vind med folk, klickar inte alltid med folk och tjejer på samma sätt utan har blivit väldigt "blå" som person och stora delar av "gula" sociala sidan har mer eller mindre försvunnit. Rakt på sak, mest logik och business. Skulle en gammal släkt/tjej/kompis ringa bara för att surra och stämma av läget så skulle jag mer eller mindre tycka den diskussionen är ganska ointressant. Men eftersom personen som ringer är mer genuint intresserad så skulle jag fortfarande kunna surra på ett tag för att hen tycker det är kul/intressant och får ut mer av det än mig.

Är det någon annan här som har gått från att varit väldigt social till att bli en blå och ärlig person som drivs mycket av att av lägga energi på att hjälpa andra i en rad diverse situation samtidigt som man gör allt för att klara sin egen ekonomi.

Just på grund av anledningen av att man stängt av känslor under lång period, därav också stora delar av sin sociala kompetens och per automatik till följd fått en väldigt blå personlighet i stället för att släppa fram känslor.
Det tror jag var ett omedvetet med beslutsamt beslut som jag tog om att aldrig hamna i en depression, men som konsekvens har jag blivit rätt känslekall för intresset i andra personer, fått en annan personlighet. Samtidigt som jag på något sätt försöker lösa andras problem. Kanske också halvt omedvetet i någon sorts underliggande längtan om att inte ha egna problem varje månad när räkningarna ska betalas, därav så finns det någon sorts mental drivkraft i att hjälpa andra bli av med och lösa deras problem ur ett logiskt och strukturerat perspektiv. Detta gäller dock bara folk jag träffar/kollegor/familj. Inte donationer eller liknande med hänsyn till min egna ekonomi och att vi hjälper redan andra länder och invånare (multipelt mer än vad flera andra I länder gör per capita) med olika sorters skattemedel.

Detta har jag också touchat i ett tidigare inlägg i denna tråd vet jag. Att jag fokuserat på alla andras problem och att hjälpa andra för att allt som har haft med mig själv att göra har varit ångestladdat, ytterligare ett sätt att undvika och fly sin verklighet.

Kanske blev lite långt, men kände för att göra en självanalys över ett whiskyglas så här på kvällskvisten, samt nyfikenheten över om det finns andra här som har hanterat sina problem likadant, där man självmant intalat sig om att aldrig hamna i en depression eller tycka synd om sig själv men med konsekvenserna över att få en annan personlighet och tappa mycket av de sociala bitarna/genuina känslor och blivit rätt känslokall till följd av att man vägrat släppa fram känslor över sin egna situation. Det positiva kanske är att jag tänker mer logiskt och lärt mig hantera nästan vilken stress som helst. Tappar utan undantag nästan aldrig kontrollen över saker.

Fan vad gött, vad för Whisky? När jag denna tredje gång valde självmant att berätta så var jag deprimerad i typ 2 månader men jag tyckte aldrig synd om mig själv utan gjorde mitt yttersta för att ta tag i allt jag kunnat oavsett vad folk sa (att göra konstruktiva saker fick mig att må bra i all skit). Jag insåg för första gången att mitt beteende var destruktivt och det handlade inte om att vinna tillbaka pengar ens längre utan var bara en flykt från verkligheten och att ta tag i mina demoner. De två sista åren var jag nog deprimerad innerst inne, mådde inte alls bra men hade en fasad utåt så inget som märktes (stängde också in alla känslor). Sista året, ett helt år, funderade jag på att vara ärlig mot min familj men kände att det var "omöjligt" och det kostade mig mer än 1 miljon kr det sista året.

Samma här haha, kan också typ hantera vilken stress som helst och tappar med 1 undantag nästan aldrig kontrollen (spel är undantaget). För egen del tycker jag självanalys är det bästa som finns för hur kan man bli bättre om man inte förstår sina egna brister eller hur kan man lösa ett "problem" om man inte vet/förstår vad "problemet" är?

 

[2pac]

Bra skivet jag har bara berättat för mina föräldrar att min eleonomi är katastrof , det vet som sedan 4 år tillbaka nu .. dock valde jag att inte berätta för vänner och arbetskamrater! För tycker inte dom har med det att göra lycka till i framtiden

Menade förstås inte att man ska vara ärlig mot alla, inget fel med det dock om man vill det Utan mer för de närmaste om man är förunnad att ha folk i sin närhet som bryr sig om en. Finns väl egentligen inget rätt eller fel, bara reflektioner från min sida med min egen erfarenhet som bakgrund.

Jag har inte heller berättat för någon på jobbet hehe.

 

[2pac]

Testade den där Vertex grejen o la in mina skulder i excel. Om jag räknade med att betala 30 000 kr/mån på lån stod det i enlighet med nedan. Hoppas kunna betala mer månadsvis men räknar inte med det.

Ordningen är efter högsta ränta och blir:

1. BN
2. Betalkoll
3. Klarna
4. Remember
5. Collector
6. Avida
7. SBAB
8. Getdivide

Total Interest Paid: 296 361,15 Debt Free: Jul-2025

 

[johanc84]

Menade förstås inte att man ska vara ärlig mot alla, inget fel med det dock om man vill det Utan mer för de närmaste om man är förunnad att ha folk i sin närhet som bryr sig om en. Finns väl egentligen inget rätt eller fel, bara reflektioner från min sida med min egen erfarenhet som bakgrund.

Jag har inte heller berättat för någon på jobbet hehe.

Kom ihåg när jag skulle berätta för mina föräldrar för 4 år sedan så det var katastrof , då var skulderna på 1,2 miljoner .. ville få bort massa krediter och kort o sånt .. sa jag hade 300k i skulder då ... då sa dom dom bara kom hit i morgon så hjälper vi dig och lösa dom ! Berättade dock inte om dom stora lånen ! Då hade vi bara en inkomst , nu har vi två ! Och 15 000 kr mer efter skatt ! Men även om dom hjälpte mig så gick det inte ! Så berättade om en del till så fick ett lån på Handelsbanken privatlån på 600 000 kr ! Bra ränta och allt , men det var tufft med en lön bara så fick för 7 mån sen släppa alla små lånen och behålla Handelsbanken och bank norwegian och det klarar vi för vi har 2 inkomster nu med ! Och har fått av Handelsbanken sänkt amortering med 3000 kr .. resten kan sparas eller betala in till kronofogden ytterligare ! skulle rekommendera alla att ha man två inkomster så släpp små skuldena ! Och sen hjälps åt med det stora tillsammans så går det ! Ångrar inte en dag att jag släppte mina ! 20
Inbetalningar har jag att vänta till kronofogden sen är jag klar ! 20 mån är ju inte ens lång tid , och troligtvis blir det bara 17 dragningar ! För många månader får jag ut mer ! Det var jobbigt att berätta , idag ångrar jag nog dock det ! men men det löser sig alltid på något sätt

 

[2pac]

Kom ihåg när jag skulle berätta för mina föräldrar för 4 år sedan så det var katastrof , då var skulderna på 1,2 miljoner .. ville få bort massa krediter och kort o sånt .. sa jag hade 300k i skulder då ... då sa dom dom bara kom hit i morgon så hjälper vi dig och lösa dom ! Berättade dock inte om dom stora lånen ! Då hade vi bara en inkomst , nu har vi två ! Och 15 000 kr mer efter skatt ! Men även om dom hjälpte mig så gick det inte ! Så berättade om en del till så fick ett lån på Handelsbanken privatlån på 600 000 kr ! Bra ränta och allt , men det var tufft med en lön bara så fick för 7 mån sen släppa alla små lånen och behålla Handelsbanken och bank norwegian och det klarar vi för vi har 2 inkomster nu med ! Och har fått av Handelsbanken sänkt amortering med 3000 kr .. resten kan sparas eller betala in till kronofogden ytterligare ! skulle rekommendera alla att ha man två inkomster så släpp små skuldena ! Och sen hjälps åt med det stora tillsammans så går det ! Ångrar inte en dag att jag släppte mina ! 20
Inbetalningar har jag att vänta till kronofogden sen är jag klar ! 20 mån är ju inte ens lång tid , och troligtvis blir det bara 17 dragningar ! För många månader får jag ut mer ! Det var jobbigt att berätta , idag ångrar jag nog dock det ! men men det löser sig alltid på något sätt

Slutade du att spela helt efter och varför ångrar du det?

Det låter inte som att du var helt ärlig med dina föräldrar från början utan berättade en del/delar av det hela?

Allt ansvar ligger inte på oss enbart tycker jag utan hur familj/föräldrar väljer att tackla det när man är ärlig spelar också roll. Är ett samspel där naturligtvis, men ingen idé att lägga energi och fokus på hur ens föräldrar "borde" vara tror jag för det kan vi inte kontrollera ändå, det vi däremot kan kontrollera är återigen oss själva och hur vi vill vara gentemot dom (oavsett hur de beter sig). Och jag tror i längden att kontrollerar man sig själv och sina handlingar gentemot de man bryr sig om kommer saker på sikt bli bättre och tilliten kommer tillbaka. Den första tiden efter är jävligt tuff för de flesta beter sig annorlunda men man får inte sluta försöka reparera (ändå vi som orsakat skadan tyvärr...)