Går under, släppa allt eller inte...

[ANG]

Åh, @Jessica87 , tack för dem orden!!! Du har så rätt.
Att skriva av sig lite här gör allt mindre läskigt. Insikt har jag egentligen kommit till för länge sen och egentligen är jag handlingskraftig och driven men de senaste åren har verkligen testat mig och kört slut på mig. Jag orkar inte åka runt på botten igen, är ju redan nära. Att bli skuldfri skulle ju bidra oerhört till att känna sig helt fri på så många andra vis också.

En liten fråga. Förstått att man inte får ha hur hög hyra som helst men OM jag blir beviljad skusa och bor där jag bor nu med två hemmaboende barn kan jag ändå bli tvingad att flytta under skusan? Tänker att det är omöjligt att få en lägenhet då?! Erfarenhet någon? Jag vet att mina frågor kan verka banala, egoistiska, som att jag inte fattat och att man får vara glad om man har en etta med kokvrå… Men jag och barnen har gått igenom ett helvete de senaste åren och vår bostad är en sådan trygghet…

 

[ANG]

Ps. Jag hade varit så glad för den som fick möjlighet till skuldsanering. Jag hade stöttat på alla vis och inte tyckt mindre om personen på något sätt. Alla har vi hamnat här/där av olika anledningar och jag har svårt att se att någon medvetet skulle försöka utnyttja systemet. Om man därtill får ordning på sin ekonomi och blir skuldfri tror jag man bättre kan bidra till samhället framöver och förhoppningsvis lära sina barn att inte leva på pengar man inte har. Det kan kännas så enkelt för stunden, en avbetalning känns inte så jobbig, ett litet lån är enkelt att betala tillbaka, ska bara vinna tillbaka det jag förlorade osv. Med den psykiska ohälsan vi har i samhället idag och tillgänglighet att ta snabba beslut, shoppa utan att betala, spelsidor överallt så kommer inte problemet att minska, snarare tvärt om.

Funderade på det där med ränteavdraget som föreslås ska minska. Det kommer ju framförallt knäcka de/oss med mängder av blancolån. Fler kommer hamna i ekonomisk knipa. De som har råd att köpa bostäder för flera miljoner ska dock fortfarande få avdrag, blir lite konstigt tycker jag. Man/jag kan ju tycka att det egentligen bara skulle gälla nya lån precis som när amorteringskravet slog igenom, det gällde ju inte de som redan hade sina lån. Vet också att när jag pratade med en låneförmedlare så var just ränteavdraget ett argument till att det vara bara att köra.

 

[Frågvos]

Att åka iväg på semester är en lyx, som inte på något sätt visar dina barn att du älskar dem.

Det du gör i vardagen är det som visar vad du känner för dem
Att du säger det, visar det.

Alla kan hamna i skit, det gäller att ändra sina mönster och att ta tag i saker framöver.
Skippa semestern och spara pengarna, du lär behöva dem.

Dessutom börjar dina barn bli så pass vuxna att de snart ska kunna betala sina egna semestrar.

 

[MagdalenaK]

Usch. Får ont i magen för jag fattar ju att ni har rätt.
mina inkomster är alltså 23.000 + omvårdnadsbidrag + underhållsstödet ca 31.000/mån efter skatt.
ett barn är 20 och ett blir 18 i år.
Varför vill man inte ha skuldsanering?… Rädsla? Vad händer efter? Kommer jag inte kunna göra ett skit på 5 år? Vem läser POIT? Måste jag flytta? Får min arbetsplats veta? Klarar jag att leva på existensminimum? Kommer de ta min tv? Om jag släpper allt och blir nekad skusa vad fan har jag då satt mig i för situation? Bor i en liten kommun, vet skuldrådgivaren vem jag är? Kommer det komma ut? Kan jag inte åka på semester på 5 år?

Försöker sälja av diverse kläder mm just nu.

skulderna, hur har de uppkommit då? Levde i en relation där vi båda konsumerade mer än vi borde. Jag tog i början smålån för att ”rädda upp situationen”. Det ökade snabbt. Min partner tog noll ansvar för ekonomi, noll, visste inte ens hur man betalade en faktura men shoppa gick bra. Det blev avbetalningar som löstes med lån som löstes med lån som löstes med lån. Ni fattar. Och i bodelningen blev jag ensam kvar med skulderna av olika anledningar. Jag delgav aldrig min partner hur vår ekonomi verkligen såg ut under vårt äktenskap. Jag mådde skit och kunde bara inte få ut mig det.
vågar inte träffa ny partner för jag har så mycket skulder. Är mest hemma själv…Men jag mår ändå bra. Konsumerar inte alls som förr, i princip inte alls för det går inte.
trivs så fantastiskt bra på mitt jobb och det är en stor del till att jag mår bra idag så jag vill inte byta och kanske är det inte heller möjligt just nu.
Jag vet att mina rädslor är töntiga, hur kan jag ens tänka på semester med dem skulderna? Ta dig i kragen och få ordning på skiten en gång för alla.
Min semester känns som enda tiden på året jag verkligen lever. Känner mig lycklig och jag är så otroligt rädd att avstå det med mina barn för kommer må så jävla skit dåligt utan det lilla andningshålet…. Återigen, jag vet att bara en idiot tänker så. Men jag är ju en idiot, annars skulle jag inte sitta här med alla mina skulder.
Jag kanske i alla fall måste tvinga mig själv och förmå mig att boka möte med kommunens rådgivare.
Fler as dumma frågor jag inte hittat svar på… Om man nu bestämmer sig för att släppa allt och det tar, säg 8 månader att få ett beslut, om jag då skulle lyckas spara tex 50.000kr, har jag tagit ut det i kontanter och stoppat i madrassen då? Om jag sparar dem på ett konto så tar väl KFM dem? Brukar få runt 30.000 tillbaka på skatten, tar KFM dem varje år? Om min ”betalplan” skulle säga att jag ska betala 4.000kr i månaden, är det dem pengarna jag kan nyttja i juni och december till spar, semester, presenter osv? Min bil är värd kanske 70.000kr, få jag behålla den?
En del av mig vill vänta att ansöka ett par år tills den äldsta flyttar hemifrån för då kommer mina kostnader minska rejält och jag kommer inte känna samma skam och stress över det hela för min yngre är mer nöjd som det är.
Helt på det klara med att jag låter kokt i skallen och det är precis vad jag är.
Jag har även en typ av pensionsförsäkring på typ 800.000 från ett gammalt arbete som inte ”syns” på mig någonstans och dessa pengar kan jag få ut om ca 10 år med en månads utbetalning under 5 år. Dem skulle ju göra att jag kunde leva gott om jag var skuldfri. Jag är åldersmässigt mellan 40-50 så jag har ju ändå många år kvar att ”leva”.
Vet knappt vad jag skriver… Ställer jag ens några frågor som går att svara på? Jag vill verkligen inte bli outad eller att mitt x får reda på detta. Jag vet att jag lever i lögnen som den som verkar ha koll på läget, fint hemma, rolig, glad, trevlig osv. Jag har så svårt att ge upp det och sänka mig själv och här där jag bor går allt skvaller i raketfart. Jag vill inte bli uthängd.

Hej, jag heter Magdalena och jag jobbar med Lyxfällan. Jag undrar om du kanske skulle vilja dela med dig av din berättelse (anonymt, röst går att förvränga med AI) - det är viktigt att folk får reda på hur Sverige funkar med lån och skuldsättning - i en podcastdokumentär jag håller på med? I gengäld kanske jag kan besvara några av alla dina frågor.
Skriv gärna dm på instagram @magdalenakowalczyk.se eller på Facebook. Och oavsett, jag hejar på dig. Ge inte upp! Hälsningar / Magdalena

 

[Yanko]

Hej, jag heter Magdalena och jag jobbar med Lyxfällan. Jag undrar om du kanske skulle vilja dela med dig av din berättelse (anonymt, röst går att förvränga med AI) - det är viktigt att folk får reda på hur Sverige funkar med lån och skuldsättning - i en podcastdokumentär jag håller på med? I gengäld kanske jag kan besvara några av alla dina frågor.
Skriv gärna dm på instagram @magdalenakowalczyk.se eller på Facebook. Och oavsett, jag hejar på dig. Ge inte upp! Hälsningar / Magdalena

Vad kul att du är här och hjälper oss. Kollar ofta och tycker du är grym!

 

[ANG]

Hej, jag heter Magdalena och jag jobbar med Lyxfällan. Jag undrar om du kanske skulle vilja dela med dig av din berättelse (anonymt, röst går att förvränga med AI) - det är viktigt att folk får reda på hur Sverige funkar med lån och skuldsättning - i en podcastdokumentär jag håller på med? I gengäld kanske jag kan besvara några av alla dina frågor.
Skriv gärna dm på instagram @magdalenakowalczyk.se eller på Facebook. Och oavsett, jag hejar på dig. Ge inte upp! Hälsningar / Magdalena

Fantastiskt att du är här @MagdalenaK och tar reda på hur ”folk” mår och har hamnat i sitsen med sina skulder och erbjuder dessutom hjälp att svara på frågor.
Jag blev ju liiite stressad att du fiskade upp ”just mig”… Låt mig få suga lite på karamellen så ska jag se om jag vågar höra av mig
Jag är ju en otroligt ihärdig podd lyssnare själv och tänker jämt ”hur vågar folk vara så öppna, man hör ju på rösten om man känner hen” AI är ju absolut ett alternativ då!
som sagt, suger på karamellen!

 

[Frågvos]

Fantastiskt att du är här @MagdalenaK och tar reda på hur ”folk” mår och har hamnat i sitsen med sina skulder och erbjuder dessutom hjälp att svara på frågor.
Jag blev ju liiite stressad att du fiskade upp ”just mig”… Låt mig få suga lite på karamellen så ska jag se om jag vågar höra av mig
Jag är ju en otroligt ihärdig podd lyssnare själv och tänker jämt ”hur vågar folk vara så öppna, man hör ju på rösten om man känner hen” AI är ju absolut ett alternativ då!
som sagt, suger på karamellen!

Hoppas att du nappar på erbjudandet.

Har själv skulder pga ekonomiskt våld, men där en man faktiskt tog lån i mitt namn.
Att få genomgå skuldsanering är det bästa som hänt på länge, jag känner mig rik.
Dessutom studerar jag och hoppas en dag kunna bli ekonom, då jag i grunden tycker om ekonomi och siffror.
Skuldsaneringen har gett mig möjligheter
Har genomgått halva nu, så har ett tag kvar

Åren går fort!
Våga söka. Det kostar inget. Våga ta hjälp och lyssna på Magdalena hon kan sin sak.

 

[ANG]

Nä men hörni, nu har jag mer frågor Viktiga sådana
Hur ser ”livet” ut efter en nekad skusa?
Alltså. ”Jag” släpper alla mina skulder till KFM. Får anmärkningar såklart och blir jagad med blåslampa och behöver typ byta telefonnummer .
KFM meddelar utslag och försöker utmäta lönen vilket inte kommer gå. VAD händer då? Jag fattar ju att skulderna ökar i en rasande takt, kanske gör det lättare att få skusa i framtiden, men hur är livet däremellan?
Hade ju varit gött om KFM typ hörde av sig och sa att nä du, det här går inte, nu sätter vi dig på skuldsanering .
Fattar ni vad jag menar. JAG är ju rädd för exakt detta scenario

 

[Frågvos]

Jag valde att släppa mitt i samband med att jag ansökte skuldsanering.
Tror jag fick något mejl, kanske någon ringde? Inte särskilt mycket hände faktiskt. Jag svarar aldrig okända nr ändå. Mejlade de banker som skickade påminnelse och förklarade att jag ansökt skuldsanering och inte har råd längre. Att de får skicka ärendet vidare till kfm när de finner det skäligt. De som svarade var förstående.
Fick inledande och efter det var det även då tyst.

Nu har jag aldrig haft löneutmätning etc. Kan tänka mig att de försöker nå en för att se vad som händer.

Förstår din tanke, men tyvärr gör kfm inte sådant. Finns nog allt för många som går med löneutmätning på tok för länge innan de ansöker om skuldsanering, precis som en del ansöker på vaga grunder.

Din verklighet är att om du inte får väsentligt högre inkomst, så kommer du i slutändan hamna vid KFM. Jag tror att man mår bättre av att kontrollera det hela själv.
När jag väl släppte, fattade beslutet blev det lugnt. Skönt och på något sätt tryggt.
Jag viste vad som skulle ske, viste att jag inte måste besvara någon bank.
Hör KFM av sig skulle jag samarbeta till 100%

På något sätt var det ändå tryggt att ha vetskapen om vad som skulle hända.
Att dessutom få skuldsanering sedan, 5år av fina ramar. Bara 5år!!
De är inget alls. Mina skulder skulle tagit mig bra många mer år än det, år av stress, ångest och jävulskap. Jakten på att ha råd varje månad.

Har funnit en stabilitet, jag klarar mig själv. Jag har pengar så jag går runt.
Jag har ett sparande och ett bättre ekonomiskt tänk. Det är en befrielse!

 

[ANG]

Tack @Frågvos . Jag tänkte mer hur ser det ut när man släppt allt och det ligger och tickar uppåt på KFM, man kan inte betala och inte löneutmätas. Nekad skusa. Kanske kommer de och tar min bil tex. Är man konstant jagad och det sätter en högre press och stress på en?
Blir man beviljad skusa förstår jag lättnaden men nu är känslan precis som när man klickar på knappen om att ansöka om ett samlings lån, hjärtat bankar, magen vibrerar och skallen kokar. Man hoppas och så… Tyvärr du blev inte godkänd. Paniken, ångesten och hopplösheten. Nu är det visserligen bra att jag inte drar på mig mer skulder. MEN jag tänker att min miljonskuld går till KFM, anmärkningarna öser in och jag kan inte betala och får ingen skusa. Vad faaan gör man då?