Fattar helt och hållet din känsla och jag känner precis likadant som dig. Jag håller på och fixar och trixar för fullt för att försöka få upp något slags hopp. Önskar också jag hade kunnat dunka av 30 papp i månade . Men tyvärr..På väg till jobbet och idag känns det bra tungt, alltså. Har ont överallt efter mina superträningspass och det är ju egentligen härligt men ni vet den där tröttheten som slår över en när man börjar träna, innan kroppen har fattat att man gör ngt snällt mot den. Och så läste jag en tråd här om nån som ba betat av 30 lakan i månaden och då kändes plötsligt mina skulder överväldigande och slutet på dem ljusår bort…
Tack för pepp! Ja, vi har ju verkligen startat vår vandring nu, så att säga, och tiden är ju bara just tiden. Vi kommer hinna reflektera så mycket att vi aldrig någonsin gör samma sak igen, och DET är positivt!Fattar helt och hållet din känsla och jag känner precis likadant som dig. Jag håller på och fixar och trixar för fullt för att försöka få upp något slags hopp. Önskar också jag hade kunnat dunka av 30 papp i månade . Men tyvärr..
Kämpa på och håll huvudet högt. Vi ska klara av detta en vacker dag.
Ja, vi ligger väl exakt lika till med samma skuldsaldo också. Har du ringt runt till alla och försökt deala med dem som jag nu har gjort?Tack för pepp! Ja, vi har ju verkligen startat vår vandring nu, så att säga, och tiden är ju bara just tiden. Vi kommer hinna reflektera så mycket att vi aldrig någonsin gör samma sak igen, och DET är positivt!
Eller hur! Vi kommer vara fenor på ekonomi! De här åren får lära oss. Just känslan av att det är lite tungt, men att den känslan också är okej och inte farlig. Förut betalade vi oss ur känslan med lånade pengar, nu får vi finna oss i den istället… Det är nog samma känsla som att spara till en fin soffa eller kontantinsats. Det är jobbigt, det tar tid, det krävs fokus.Ja, vi ligger väl exakt lika till med samma skuldsaldo också. Har du ringt runt till alla och försökt deala med dem som jag nu har gjort?
Jag fick ju inte bort några skulder men 79.000 som drogs tillbaka och med fryst ränta samt ett ärende där dem ändrade avräkningsordningen.
Jag var inne och tittade idag hur det såg ut och vissa får vara 40kr. Så tänker att jag ringer alla som sagt nej om några månader igen när dem ser att dem inte får något.
Aldrig kommer vi göra om detta igen, och vi kommer lära oss att bli så ekonomiska.
Fatta om 10 år när vi vet hur man lever för att spara 11.000kr i månaden.
På 3-4 är kan vi med vpra "normala" levnadsvanor spara ihop till en kontantinsats.
Det är total fokus som gäller. Det vore ju det absolut bästa att du kunde vänta ut dina förfrågningar, betala ner så mycket du kan och sen få ett samlingslån på så mycket som möjligt. Funkar det inte eller går du back? Har du mycket hos inkasso eller har du lyckats hålla allt flytande?Eller hur! Vi kommer vara fenor på ekonomi! De här åren får lära oss. Just känslan av att det är lite tungt, men att den känslan också är okej och inte farlig. Förut betalade vi oss ur känslan med lånade pengar, nu får vi finna oss i den istället… Det är nog samma känsla som att spara till en fin soffa eller kontantinsats. Det är jobbigt, det tar tid, det krävs fokus.
Jag har tänkt att jag ska göra min siffror lite ”snyggare” innan jag ringer och förhandlar om räntor. För jag har massa nya FF:s från jan-feb så jag tänker att jag får stå ut med de här beloppen ett tag för att sedan börja rodda ordentligt. Om ett år eller två, hoppas jag kunna baka ihop mina lån via en vanlig bank utan ockerränta. Det känns så främmande att JAG skulle kunna höra av mig till en vanlig bank, men faktum är att när jag läser i forumet här så är det nog ingen omöjlighet när jag betat av en del av skulderna och mina 9 FF:s försvinner. Men då gäller det ju att satsa på att snöbollsamortera så att beloppen verkligen minskar. Åh vad jag hoppas att jag inte förloras nånstans under vägen…
Jo alltså, jag har turen att ingenting ligger hos inkasso. Jag klarar att betala av varje avbetalning enligt plan varje månad utan att gå under. Dock är min plan att varje liten slant jag betalar utöver överenskomna avbetalningar är av största värde, så jag vill försöka göra en stor omplanering av hushållsekonomin för att kunna snöbolla mig genom skulderna snabbare än de 10 åren det tar för mig om jag betalar enligt plan. Men så har jag (likväl som du väl?) utmattning i ryggen och har begränsat med energi så det blir en långsam förändring, en utgift i taget, så att säga.Det är total fokus som gäller. Det vore ju det absolut bästa att du kunde vänta ut dina förfrågningar, betala ner så mycket du kan och sen få ett samlingslån på så mycket som möjligt. Funkar det inte eller går du back? Har du mycket hos inkasso eller har du lyckats hålla allt flytande?
Jag tycker det är så jävla skönt att inte behöva jaga lån. Det är ändå en lättnad måste jag säga med KF. Den dagliga kampen och det eviga jagande försvann.
Nu är det istället en lång kamp men en lugn sådan. Skönt att slippa hetsen.
Det var det jag misstänkte och därför behåller jag nog min låneförsäkring som är bra om jag blir arbetslös eller sjukskriven. Tror många tror att inkomstförsäkringen täcker sånt och det gör den inte. Så det är nog bra i dessa tider att ha en låneförsäkring, min täcker nästan hela min månadskostnad i nuläget och det är bra sen kan jag avsluta den framöver om jag känner för det.Inkomstförsäkring baserar ersättning efter inkomst. Låneförsäkring baserar ersättning efter lånkostnad.