Snart händer det

[johanc84]

Slutade du att spela helt efter och varför ångrar du det?

Det låter inte som att du var helt ärlig med dina föräldrar från början utan berättade en del/delar av det hela?

Allt ansvar ligger inte på oss enbart tycker jag utan hur familj/föräldrar väljer att tackla det när man är ärlig spelar också roll. Är ett samspel där naturligtvis, men ingen idé att lägga energi och fokus på hur ens föräldrar "borde" vara tror jag för det kan vi inte kontrollera ändå, det vi däremot kan kontrollera är återigen oss själva och hur vi vill vara gentemot dom (oavsett hur de beter sig). Och jag tror i längden att kontrollerar man sig själv och sina handlingar gentemot de man bryr sig om kommer saker på sikt bli bättre och tilliten kommer tillbaka. Den första tiden efter är jävligt tuff för de flesta beter sig annorlunda men man får inte sluta försöka reparera (ändå vi som orsakat skadan tyvärr...)

Jag har aldrig spelat i mitt liv , bara överkonsumtion som gäller för mig jo absolut jag ljög första gången för dom och sa att det var allt jag hade , lite för att inte dra in dom mer än som behövs . Så man gör inte det för att ljuga mot dom .. jag gjorde det mer för att skydda dom . Dom hade kunnat gå in och betalat dom 1,2 miljonerna kontant om dom ville för då har det väldigt gott ställt ! Men nej det är jag som gjort fel och då får jag betala tillbaka det med känner jag ! Därför jag inte frågade dom nu denna sista gången och släppte dom 400k till kronofogden och betala tillbaka det genom lönen istället ! Då är man nog mer stolt efteråt med känner jag

 

[2pac]

Jag har aldrig spelat i mitt liv , bara överkonsumtion som gäller för mig jo absolut jag ljög första gången för dom och sa att det var allt jag hade , lite för att inte dra in dom mer än som behövs . Så man gör inte det för att ljuga mot dom .. jag gjorde det mer för att skydda dom . Dom hade kunnat gå in och betalat dom 1,2 miljonerna kontant om dom ville för då har det väldigt gott ställt ! Men nej det är jag som gjort fel och då får jag betala tillbaka det med känner jag ! Därför jag inte frågade dom nu denna sista gången och släppte dom 400k till kronofogden och betala tillbaka det genom lönen istället ! Då är man nog mer stolt efteråt med känner jag

Ah sorry, my bad, visste jag om!

Jag förstår resonemanget från din sida och fattar att tanken inte är för att ljuga. Tror dock i anhörigas ögon att de inte ser det på samma sätt men vet inte.

Grymt att lösa det ekonomiska själv, tror också det kommer kännas mycket bättre och definitivt något att vara stolt över när allt är borta! Jag valde ju att vara ärlig med allt för tredje gången och blev erbjuden att få mina skulder bortbetalade trots väldigt sura miner och besvikelse men har sagt nej, så min familj vet om min situation men de får inte betala något för mig. Inte därför jag har valt att vara ärlig för att få pengar utan för att jag vill/tycker de förtjänar veta hur jag mår och vad jag kämpar med. Också för att jag vill kunna prata med de om allt möjligt och att de ska känna likadant gentemot mig.

 

[Molly89]

Numera blir mina inlägg mer och mer bara siffror och hur mina skulder minskar. Tro inte att mitt liv är lätt och att det är guld och gröna skogar för det, det är inte det. Ytterligare ett mer filosofiskt och "flummigt" inlägg.

Jag tror inte att ens ekonomiska situation oavsett vad folk säger är anledningen till varför många mår dåligt. Jag förstår och tror att många tror det, det är lätt att tro att om skulderna är borta, eller om man tjänar mer skulle allt bli mycket bättre. Jag har betalat av mina skulder 2 gånger historiskt (innan jag försatte mig i denna sits) och kortsiktigt har det naturligtvis känts bra men långsiktigt har har jag fortfarande mått dåligt och inte tagit i tu med problemet. Pengarna är en konsekvens men inte problemet.

Jag har ett spelmissbruk men bakom det finns det även andra saker som jag är övertygad varje person i samhället kämpar med i mer eller mindre utsträckning, och många vet inte om det. Problemet som jag ser i allmänhet är att vi låter oss definieras som personer av hur vi tror/hur andra uppfattar oss.

Exempel: Jag har ljugit, lånat pengar och svikit familj
Hur jag tror omgivning uppfattar mig: bristande konsekvenstänk, korkad, ansvarslös, dåligt omdöme, opålitlig, idiot, ingen vill ha med mig att göra
Hur jag ser på mig själv: Handlingarna jag gjort är dåliga och anser därför jag är en dålig person. Ödslar mycket energi till att spekulera kring vad andra ska tänka om de visste (innan ärligheten) samt tittar även väldigt mycket på hur omgivning uppfattar mig i samband med att jag är ärlig med vad jag gjort.

Jag skriver detta för jag vet hur tungt det är att bära på hemligheter oavsett vad man har gjort, jag får flashbacks till och från, till hur jag mådde veckorna innan jag bestämde mig för att öppna upp mig. Oavsett spelmissbruk eller inte så finns det inga pengar som kommer få en att se annorlunda på sig själv, det ligger hos varje individ. Detta är det absolut tuffaste för mig och som jag ständigt kämpar med, att medan folk i min omgivning ser annorlunda på mig för vad jag har ställt till med så tänker jag inte låta mig definieras av det, utan jag vet vem jag är och vem jag vill vara framledes.

När man väljer att vara ärlig med sina närmaste så får man inte glömma bort den handlingen, den är jätteviktig och ett stort steg i rätt riktning hur jobbigt det än är. Det största misstaget jag gjorde var att jag inte var ärlig tidigare utan att jag levde i att jag var en usel människa så länge, jag ansåg att jag fortfarande var en usel person när jag öppnade upp mig på grund av hur jag sårat alla i min omgivning och hur de reagerade (därför viktigt att komma ihåg att man gjort något bra även om man möts med besvikelse och ilska länge). För varje dag som går som jag gör saker som ligger i linje med den person jag vill vara (vara ärlig, tar hand om mig själv, tränar, jobbar hårt, hjälper andra i den mån jag kan etc) så mår jag bättre och jag märker även att alla de i min omgivning som i början betett sig annorlunda nu också, sakta men säkert, börjar förstå vem jag är på riktigt. Hur man ser på sig själv är det viktigaste, välj själv vem du vill vara och låt inte andra göra det.

Var ärlig istället för bära på sånt här skit ensamma och glöm inte vem ni är, och oavsett vad ni gjort historiskt så agera i enlighet med den person ni nu vill vara. Det går inte på en dag, men makten ligger i våra händer i slutändan.

Nu vet ju alla som behöver veta och några vänner. Jag tänkte på det du skrev något i stil med att på något sätt ju mer ärlig man är desto större chans är att bli förlåten och få stöttning genom det här. Samt att har man erkänt högt för andra vad man gjort och har problem är det lättare att vara ärlig mot sig själv och inte falla dit igen. Men visst är det tufft, och det tar tid innan man får förtroende tillbaka från alla. Jag inbillar mig det iallafall efter ha läst vad du skrev och på lite sndra bloggar att ju mer ärlig man är med sin problematik desto större chans att bli "frisk" för man visar att man vill göra rätt för sig.
Hade ju otur med att kuratorn var sjuk den här veckan när man behövt det men men.

 

[Molly89]

Jag har aldrig spelat i mitt liv , bara överkonsumtion som gäller för mig jo absolut jag ljög första gången för dom och sa att det var allt jag hade , lite för att inte dra in dom mer än som behövs . Så man gör inte det för att ljuga mot dom .. jag gjorde det mer för att skydda dom . Dom hade kunnat gå in och betalat dom 1,2 miljonerna kontant om dom ville för då har det väldigt gott ställt ! Men nej det är jag som gjort fel och då får jag betala tillbaka det med känner jag ! Därför jag inte frågade dom nu denna sista gången och släppte dom 400k till kronofogden och betala tillbaka det genom lönen istället ! Då är man nog mer stolt efteråt med känner jag

Har också överkonsumerat. Vet inte om jag är shoppingberoende eller om det mest varit impulsproblemet men ändå. Har du tagit någon hjälp för ditt "konsumtionsbegär" eller vad man ska kalla det? Nu när jag vill förändra, måste jag leva snålt och fick för första gången på månader unna mig lite kläder, men enbart för det var stor rea och jag kom undan med en liten peng, annars hade jag inte köpt en större del. Det är kämpigt, känner mig som "en fattig bonddräng men jag lever ändå" ungefär.
Vi måste klara oss ut på andra sidan.

 

[johanc84]

Har också överkonsumerat. Vet inte om jag är shoppingberoende eller om det mest varit impulsproblemet men ändå. Har du tagit någon hjälp för ditt "konsumtionsbegär" eller vad man ska kalla det? Nu när jag vill förändra, måste jag leva snålt och fick för första gången på månader unna mig lite kläder, men enbart för det var stor rea och jag kom undan med en liten peng, annars hade jag inte köpt en större del. Det är kämpigt, känner mig som "en fattig bonddräng men jag lever ändå" ungefär.
Vi måste klara oss ut på andra sidan.

Jag känner idag att jag kan kontrollera pengar bättre , får jag 5000 kr extra så kan jag hålla dom utan problem , tror jag även vuxit upp om jag ska vara ärlig , skulle alltid ser bra ut med nya saker och allt ! Idag skiter jag lite vilket vilken telefon jag har köpte en ny tv för 1 vecka sedan helt kontant ! Ingen avbetalning eller någonting ! Kändes helt underbart faktiskt vi kommer absolut klara oss igenom detta

 

[Molly89]

Jag känner idag att jag kan kontrollera pengar bättre , får jag 5000 kr extra så kan jag hålla dom utan problem , tror jag även vuxit upp om jag ska vara ärlig , skulle alltid ser bra ut med nya saker och allt ! Idag skiter jag lite vilket vilken telefon jag har köpte en ny tv för 1 vecka sedan helt kontant ! Ingen avbetalning eller någonting ! Kändes helt underbart faktiskt vi kommer absolut klara oss igenom detta

Ja, men så kan det nog också vara lite, att man behöver inte vara helt perfekt jämt. Ibland är det lite jobbigt förstås men nu får man inse att nej man har inte råd med alöt jämt och det är inte farligt att vänta en månad eller så för att spara ihop till de där snygga skorna man vill ha t.ex. Också nyttigt att få kämpa lite för något man vill ha kanske som du med TV:n nu t.ex. nej nu kommer det bara köpas kontant i fortsättningen som du sa.
En dag i taget, så ska vi fixa detta

 

[johanc84]

Ja, men så kan det nog också vara lite, att man behöver inte vara helt perfekt jämt. Ibland är det lite jobbigt förstås men nu får man inse att nej man har inte råd med alöt jämt och det är inte farligt att vänta en månad eller så för att spara ihop till de där snygga skorna man vill ha t.ex. Också nyttigt att få kämpa lite för något man vill ha kanske som du med TV:n nu t.ex. nej nu kommer det bara köpas kontant i fortsättningen som du sa.
En dag i taget, så ska vi fixa detta

Du har helt rätt inställning och det kommer bli bra

 

[LånaUtanPapper]

Varför tror du dig sitta i en sån sits? Alltså jag kände verkligen verkligen att jag satt i en sån sits där jag inte "kunde" berätta, speciellt gentemot min familj som jag svek för tredje gången och värre än någonsin ekonomiskt. Vänner hade jag aldrig någonsin berättat för tidigare och jag har fortfarande inte berättat för alla (några st har jag).

Jag resonerade som dig kring att låna pengar av andra, att jag inte ljög, men sanningen är att man undanhåller något som är relaterat till varför man lånar pengar. Säger inte att man ska vara ärlig mot alla, men om man ska låna pengar av en vän kanske det rätta är att vara helt transparent, jag vet inte?

Detta är ju en balansgång. Man ljuger inte, men samtidigt så om någon jag litar skulle fråga mig om pengar så kanske inte jag känner att jag måste veta alla detaljer. Utan mer belopp, veta att det inte är för att finansiera spelandet och när jag får igen pengarna. Det finns folk som normalt sätt har bra ordning på sin ekonomi men som mitt i allt behöver pengar av rådande omständigheter som kanske inte är något att dölja/skämmas för alls. Men som ändå inte berättar för att man håller sin ekonomi privat. Enligt mig så är det inget fel vare sig man har det bra eller dåligt ställt att hålla sin ekonomi privat och det är många som respekterar det. Nu finns det en anledning till att vi gör det. Kanske jag mer än dig. Men det går att vända på situationen där du säkert känner folk som har sin ekonomi privat utan ha det dåligt ställt. Detta aspekt skäms jag inte för även om jag gör det över anledningarna till varför.

Alltså jag resonerade exakt likadant som dig här med och lite det mitt inlägg handlar om. Det viktigaste och tuffaste är för dig själv att veta att du är ärlig och pålitlig när EVENTUELLT de du berättar för tvivlar på dig. Hur andra uppfattar dig är inte vem du är och med allra största sannolikhet kommer de tvivla på dig i början på många områden och det kommer vara skit. Det jag säger i mitt inlägg är i princip att om du fortsätter att agera ärligt gentemot dom och bete dig bra så kommer det ge sig, det är jag övertygad om.

Din sociala kompetens, din yrkeskompetens, din analytiska förmåga, din kunskapsnivå är ju densamma och det spelar ingen roll hur andra uppfattar dig i det korta även om det är tufft, fortsätter du att ta ansvar, göra rätt för dig, och kriga så är det du som visar vem du är som person.

Du har förmodligen rätt i denna aspekt och tycker det är starkt kämpat av dig att gått ut med allt, nu när du inte har något att dölja finns det en viss trygghet kan jag tänka mig. Ett bra citat från en bra serie som passar in på din situation.



Det är mer en rädsla från min sida att uppfattas som en oärlig person och hur besvikna dom skulle bli. Sen finns det också en viss riskfaktor i att min familj som alltid har hatat allt som har med spel/lån att göra inte vill se mig mer. Dom har 0 i skuld för lägenhet/stuga/hus/fordon inga delbetalningar eller krediter och sparar varje månad, unnar sig på sin höjd 2 trisslotter på semestern och har under alla tider tjatat om att jag aldrig ska ta lån eller spela bort pengar. Jag skulle framstå som rena idioten och svarta fåret i familjen om jag går och berättar att jag gjort precis raka motsatsen (vilket jag kanske kaxigt nog inte tycker att jag förtjänar, även om handlingarna är sanna så ser jag mig som en mycket mer ansvarsfull person efter jag slutade spela, nedan bild ett citat som passar mig handen i handsken).



Min farmor/farfar/mormor/morfar är lika ekonomiska. Jag har kompisar som är betydligt mer öppensinnade om jag en dag väljer att spränga murarna. En logiskt anledning till varför jag inte vill berätta är för att det finns även en chans till att dom betalar bort allt bara sådär och bränner sina livsbesparingar på mig. (Jag skulle till en början aldrig acceptera det, men efter nog övertalan så skulle jag förmodligen vika ner mig eftersom jag inte har råd att tacka nej till ny chans i livet som skuldfri och under 30 år.) Jag har svårt att säga hur dom skulle reagera. Antingen skulle dom säga upp kontakten eller betala bort allt. Oavsett så är det ett brustet förtroende för många år framöver. Att det skulle finnas någon mellanväg har jag svårt att se.

Detta har jag också touchat i ett tidigare inlägg i denna tråd vet jag. Att jag fokuserat på alla andras problem och att hjälpa andra för att allt som har haft med mig själv att göra har varit ångestladdat, ytterligare ett sätt att undvika och fly sin verklighet.

Det du säger är sant och vi båda verkar ha fått detta som konsekvens. I Psykologiska termer kallas detta som kompensationspyskologi eller kompensation som en av människans starkaste försvarsmekanismer. Detta behöver inte alltid vara negativt, ibland så kommer det positiva saker ut av det med. Så länge inte all energi gå åt att fokusera på världsproblem och andra personer utan att det finns en medveten balans samt att man aldrig slutar ta tag i sina egna problem så är det inte alltid fel att hjälpa andra heller.

Försvarmekanism: Kompensation
"
Ersättning. Uppvägande av en brist av något slag.

Som psykologisk term: handling, åtgärd och annat med vars hjälp man försöker uppväga ett misslyckande eller en brist.

Sigmund Freud (1856-1939) räknade kompensation som en av de grundläggande försvarsmekanismerna. Som sådan innebär kompensation att individen i stället för att ta itu med sina svårigheter och tillkortakommanden omedvetet hävdar sig på ett annat område eller på ett annat sätt."

I detta fall för oss då att vi har svårt att hjälpa oss själva med ekonomiska problemen som kommer ta väldigt lång tid, så därför finns en drivkraft att lösa problem av andra. Negativt om man mår dåligt av det eller all energi går åt. Men kan man balansera förhållandet utan att all energi går åt, tappar kontroll över sina egna problem så kan det även medföra positiva saker. Ett exempel: Att man jobbar hårdare och gör det där lilla extra och hjälper kollegorna, ställer upp för cheferna vid behov. Det kan exempelvis både medföra i högre löner åt dig/karriär på sikt och att kollegorna/cheferna trivs med dig. Så detta behöver nog inte alltid vara negativ så länge man har kontroll själv, utan att använda sin förmåga att lösa problem och hjälpa andra till ett verktyg man kan hantera i strategiska situationer.

 

[LånaUtanPapper]

Blev dubbla inlägg, ena ovan. skrev allt i samma inlägg ovan men fick inte plats så blev uppdelat.

Fan vad gött, vad för Whisky? När jag denna tredje gång valde självmant att berätta så var jag deprimerad i typ 2 månader men jag tyckte aldrig synd om mig själv utan gjorde mitt yttersta för att ta tag i allt jag kunnat oavsett vad folk sa (att göra konstruktiva saker fick mig att må bra i all skit). Jag insåg för första gången att mitt beteende var destruktivt och det handlade inte om att vinna tillbaka pengar ens längre utan var bara en flykt från verkligheten och att ta tag i mina demoner. De två sista åren var jag nog deprimerad innerst inne, mådde inte alls bra men hade en fasad utåt så inget som märktes (stängde också in alla känslor). Sista året, ett helt år, funderade jag på att vara ärlig mot min familj men kände att det var "omöjligt" och det kostade mig mer än 1 miljon kr det sista året.

Samma här haha, kan också typ hantera vilken stress som helst och tappar med 1 undantag nästan aldrig kontrollen (spel är undantaget). För egen del tycker jag självanalys är det bästa som finns för hur kan man bli bättre om man inte förstår sina egna brister eller hur kan man lösa ett "problem" om man inte vet/förstår vad "problemet" är?

En Bowmore 15 YO Single Malt. välbalanserad mellan rökigheten, smaken av sherry, viss hint av honung och kanske vanilj. Fantastiskt god ur ett Glencairn glas där man får dofterna samtidigt som smaken. (Luktsinnet är ett starkt sinne hos människan och ska inte underskattas). En gammal favorit som jag kan rekommendera vid tillfälle om du dricker Whisky.

Så är det nog tyvärr för många av oss som sitter här. Hur man än vrider och vänder på allt så tar det så förbannat många år av hårt slit för att räta ut sina misstag och det är lätt att bli deprimerad över situationen. Man måste försöka göra allt för att må bra ibland och fly verkligheten. (Och då menar jag inte spel, shopping eller droger.). Konstruktiva saker som du skriver är bra, så länge det är medvetna val för hur man ska fly verkligheten under vissa tider. Man kan inte sitta och må dåligt över allt. Precis som jag skrev ovan om att man lär sig hantera "kompensation" till ett positivt verktyg tycker jag visst inte det är något fel i att fly verkligheten konstruktivt. De negativa konsekvenserna av sitt agerande försöker man vända till verktyg och klura ut hur man ska använda dom på rätt sätt. Om du tycker det är roligt att spela golf, fiska, skapa kontaktnät eller hitta vägar att tjäna lagliga pengar (Ej spel!) som du kan fokusera på genom fly verkligheten från dina problem och undvika depression så blir dina svagheter helt plötsligt dina styrkor.

Säg som ett exempel: Nu ska jag ge mig fan på att amortera bort ett lån.
Sedan beställer du 100 st av dessa för 1400 dollar + frakt och hyr ett förråd till dom: https://www.alibaba.com/product-det...spm=a2700.galleryofferlist.0.0.6c332d2beuX9W3

Sen fokuserar du med att sälja av dom till sommarn för 600kr styck skattefritt när det blir varmt på blocket istället för att fokusera på att tycka synd om sig själv eller låta sig bli deprimerad. Då nyttjar man sin energi till något konstruktivt och bra för att fly verkligheten. Det blir ett verktyg som man kan använda där man inte låter sin flykt av verklighet låta man hamna i dåliga ovanor eller tappa kollen på sina problem.

Även om jag varken är ärlig eller oärlig mot mina föräldrar utan väljer att hålla min ekonomi privat så hoppas jag det inte kostar mig över 1 miljon. Det är ett fruktansvärt pris som du fick ta! Att berätta allt för min familj är en av få saker här i världen som skulle få mig att tappa kontrollen baserat på hur dom reagerar. Vissa personer som jag känner vet jag rätt väl hur dom skulle reagera men min familj som jag känner bäst ironiskt nog så har jag ingen aning. Kan gå åt 2 håll som jag skrev tidigare.

 

[2pac]

Getdivide 24 640
Betalkoll 50 000
BN 14 815
SBAB 263 930
Collector 350 295
Avida 349 900
Remember 343 399
Klarna 57 000
Privat skuld 110 000

Skuldberg efter marsmånadens räkningar och amorteringar: 1 563 980

Sedan jag började betala av på lånen i december så har jag totalt amorterat runt 129 000 kr. Får se om jag klarar att avsluta lånet hos Bank norwegian med aprillönen eller inte.

Skulderna fortsätter att minska, jag känner dock att det börjar bli allt tuffare på jobbet (tappat en del viktiga affärer). Känner mig lite allmänt låg just nu också, ouppskattad på något sätt.

Så här ser skulderna ut nu efter aprilsmånadsräkningar är betalda:

Getdivide 24 578
Betalkoll 50 000
BN 4 999
SBAB 261 260
Collector 349 102
Avida 349 900
Remember 342 425
Klarna 51 500
Privatskuld 110 000

Totalt skuldberg: 1 543 764