Berätta eller inte berätta

[Molly89]

Har ni berättat för familj/närstående om era skulder? Trots reaktioner på ilska och besvikelse undrar jag om det har känts bättre efteråt?
Har några vänner och en kusin som vet om läget. Kusinen har erbjudit sig att hjälpa mig att berätta för att också lindra ev ilska hos familjen då hon vill att de ska tänka på att jag var omedicinerad för min ADHD då och försöka känna lite förståelse också. Jag är livrädd för att berätta, totalt ångestladdat samtidigt som jag mår uruselt av att inget säga.

 

[p79]

Var också livrädd först men efteråt kändes allt mycket lättare. Man slipper dölja för alla hur situationen är och dom kan förstå varför man mår som man gör ibland. Visst var det mycket besvikelse från dom närmaste att man inte sagt nåt tidigare men det la sig snabbt och efter har det bara varit stöttande från deras sida....Lycka till!

 

[Riri]

Det beror nog på från familj till familj. För min del så känns det skönt att ha berättat men skammen, ångesten lämnar mig inte och det var över 2 år sen som jag berättade.
Är din familj allmänt stöttande så kommer det kännas bättre, är de inte det så kommer det bli tufft.

 

[KassaKon]

Min man vet ju förstås och mina nu vuxna barn. Det var ju liksom tvunget. Var också tvungen att berätta för min syster i samband med ett arv. Och så berättade jag för min mamma för ett år sedan när jag inte orkade höra på hennes gnäll om att vi aldrig hälsade på. Fick väl inte mer reaktion än jasså och varför.

 

[Molly89]

Det beror nog på från familj till familj. För min del så känns det skönt att ha berättat men skammen, ångesten lämnar mig inte och det var över 2 år sen som jag berättade.
Är din familj allmänt stöttande så kommer det kännas bättre, är de inte det så kommer det bli tufft.

Ja, jag vet inte.. Tror inte det blir så populärt men känner mig tvungen. Känns som tystnaden/lögnen skulle kunns få konsekvenser sen. Inte så jättestöttande familj iaf har de inte lätt att visa sådant eller känslor men kusinen hoppas kunna påverka där då hon är omtyckt av dem och har samma diagnos men inte just haft impulser med pengar.

 

[Molly89]

Var också livrädd först men efteråt kändes allt mycket lättare. Man slipper dölja för alla hur situationen är och dom kan förstå varför man mår som man gör ibland. Visst var det mycket besvikelse från dom närmaste att man inte sagt nåt tidigare men det la sig snabbt och efter har det bara varit stöttande från deras sida....Lycka till!

Skönt att höra. Jag är livrädd Men idag blir det troligen sagt med hjälp då. Känns som domedagen.

 

[Molly89]

Nu vet min familj el min bror och hans tjej för det var de som inte visste och som jag haft närmast som familj. Han hade blivit arg först men sen tyckt att jag förstört främst för mig själv och undrat varför jag inte kom till honom. Men min kusin hade förklarat att just för du reagerar som nu vågade hon inte komma till dig. De sa att de skulle vilja försöka lösa det på något sätt tillsammans med mig. Är fortfarande chockad och ledsen över vad jag gjort, samtidigt som jag inte behöver vara oärlig mer. Vilket jag egentligen aldrig velat innerst inne.

 

[Kronofogden]

Berättade för närstående som jag litade på skulle förstå och ge mig hjälp när jag behövde snabba pengar till att betala lån. När anmärknignarna började trilla in fick andra familjemedlemmar som prenumerar på Ratsit reda på det den vägen.

 

[Molly89]

Berättade för närstående som jag litade på skulle förstå och ge mig hjälp när jag behövde snabba pengar till att betala lån. När anmärknignarna började trilla in fick andra familjemedlemmar som prenumerar på Ratsit reda på det den vägen.

Jaha vad tråkigt att de såg det så.
Hur mår du idag? Stöttar de närmsta dig?

 

[Kronofogden]

Jaha vad tråkigt att de såg det så.
Hur mår du idag? Stöttar de närmsta dig?

Jodå, alla erbjöd sig genast att hjälpa mig med pengar för att lösa lånen när de fick reda på det. Men tyvärr har ingen kunnat följa upp det när de fått veta skuldernas omfattning (1 mille+). Ingen har kommit med förebråelser, alla blev bara förvånade att det hände just mig som var så "ordentlig".