Vissa dagar känner jag mer än andra att nu ger jag upp, nu är jag totalt slutkörd, inte en SEKUND till med detta helvete med pengar och räkningar och lån och inkasso och tortyr!!!!
Men jag fortsätter att kämpa!! Och jag tror att du också kommer att göra det! Sen om det är bra eller dåligt... vem vet! Man kämpar på! vi kämpar på
Jag ångrar inte en sekund att jag släppte allt. Stressen, ångesten,sorgen över att ha förstört mitt liv, och all tid som gick åt till allt pusslande och att hålla 25 avbetalningsplaner på rull var ohållbart psykiskt, och jag blev väldigt osocial. Satt bara hemma och räknade, hade ångest över att jag gick back så mycket, försöka hitta nya lån osv.. Hade inte råd att handla mat och jag fick sjuka mig från jobbet flera gånger eftersom jag inte hade råd att tanka och ta mig dit. Vilket blev värre månaden efter med karensavdrag på lönen. Det var jobbigt i början då brevlådan svämmade över av brev från kronofogden, och alla anmärkningar som rasslade på. Men jag mådde SÅ mkt bättre!! Och tillslut blev det väldigt tomt i brevlådan, när allt var ”samlat”, den känslan var väldigt skön. Jag betalade mina vanliga räkningar i slutet av månaden, jag hade råd att äta, och jag hade råd att tanka bilen då jag fick behålla extra för det ändamålet. Visst, tufft att leva på existensminimum, men efter att ha levt UNDER minimum i många år pga alla lån så kändes det ändå ”lyxigt”
Jag hade utmätning i drygt 2 år, och nu har jag skuldsanering. Blir så lycklig över att se en ände, i okt-22 är jag skuldfri!! Kommer bli en konstig känsla. Att släppa till KF var nog räddningen för mig, hade troligen varit ett psykiskt vrak utan vänner kvar annars :-/