- Blev medlem
- 1 Maj 2014
- Meddelanden
- 1 384
- Mottagna reaktioner
- 817
- Poäng
- 717
Men tänk att komma tillbaka till sin ursprungliga sits med ett eller noll lån och gå förbi den och börja ha en hel del pengar på hög tids nog med all kunskap ackumulerad under tiden man kämpade. Det är min dröm. Bli en 2.0 av sig själv och få uppleva trygghet och inre lugn, stolthet. När man verkligen märker att allt går åt rätt håll igen. Nu går jag och måste lappa lite i ekonomin så jag går nog back. På grund av att jag slutade spela utan att ha betalat igen de värsta sms lånen. Såg ingen annan lösning än att ge upp då, känns bra mentalt men vill så gärna få ihop kalkylen. Tänk vad 100-200 000 hade gjort skillnad. Jag är så nervös över allt som ska klaffa nu. Skatteåterbäring, försäljningar, osv. Klara en månad i taget.
Hade velat dra in mycket pengar men grundlön är 22500 efter skatt och inga superbra idéer finns till att starta upp något stort.
Jaga inte för mycket.. Jag är fortfarande i skuld eget lån 200.000 delat 400.000 och privat 100.000 men jag har inget annat, klar med utmätning och inkasson. Jag klarar mig bra tack vare en bra lön och skulderna får vara där. Jag kan välja jaga och betala tillbaka varenda krona jag får över men låter bli, jag betalar skit BN lånet i den takt det är upplagt på tills min uc ser bra ut igen då skall jag se om jag kan fixa till bättre ränta. Det kostar mig idag ca 5000 i ränta totalt lånen per månad, det är mycket pengar men inget jag kan ständigt gå och tänka på. Då kommer jag tillslut försöka göra nått "dumt" för att lösa det snabbare. Att känna att ingen jagar en (fogde och inkasso) att kunna gå till affären den 24 och handla mat dagen före löning, och att till och med ha ett litet sparkapital är tillräckligt. Så länge skulderna minskar är det bra i alla fall om man kan ha ett drägligt liv under tiden.
Jag gick ständigt förut och vänta på nästa bakslag, de kom i daglig dos i princip. Allt ifrån oförusatta utgifter till att ta den man älskar mer eller mindre på bar gärning när hon är otrogen. Varenda dag var det nått nytt skit. Nu har det vänt och det är med skräckblandad förtjusning jag konstaterar dagligen..... "nä inget skit i dag heller".
Och jag nådde dit efter att ha insett att det finns (för mig) ingen snabb väg, ta det steg för steg, det tog 3 år av tillfriskna och luspankhet återfall och massa skit. Men det var värt varenda sekund för att vara där jag är nu. (3 år från att jag på riktigt tog tag i de, ekonomin har varit katastrofig i stort sett hela mitt vuxna liv innan)
Senast ändrad:
Måste kännas väldigt skönt. 5000 i ränta är inte mycket jämfört med innan kan jag tänka mig... hade blivit glad om jag kommit dit om tre år. Jag försöker fokusera på att inte få panik. Ibland känns det jättepositivt och ibland ifrågasätter jag hur många månader jag kommer kunna betala alla räkningar. När allt är sålt och inkomsten går ner sitter man i skiten.
Jag gör så mycket jag orkar och kan komma på men lever kanske inte så hårt fattigt som hade gått.