Tillbaka i skuldträsket

[Cranved]

Det har funkat jättebra innan. Men sen när han nämnde att han ville ha pengarna på sitt konto för att också känna sig delaktig i ekonomin så kunde jag ändå förstå honom. Trots att jag kanske inte skulle gått med på det..

Jag förstår dig. Det blir både logiskt men ändå ologiskt. Självklart känner han som vuxen att han vill vara delaktig ekonomiskt, men han har väl motbevisat dig gång på gång kring just den biten. Kanske kan han vara delaktig på andra sätt eller med mindre inflytande då jag även förstår det är lättare sagt än gjort att bara kapa ut nån helt från att vara delaktig, men det är viktigt du håller dig till det för att just inte hamna i en värre sits.

Ibland kan det vara enkelt att tro att på grund av att man satt sig längre in i skiten att man som spelberoende inser att detta inte funkar längre, tvärtom brukar spelberoende individer oftast känna att den enda räddningen är att spela och ju längre in i skiten ju större anledningar att fortsätta spela.

Även om det är jobbigt nu försök påminn dig själv att ta sig ur sådana här moment i livet ger en självförtroende när man väl klarat av det, ett självförtroende ingen kommer kunna ta ifrån dig, då det är ganska stort att bli av med jobbiga situationer i livet och att kämpa och inte ge upp.

 

[Myra]

@Cranved Du är så klok. Du verkar ha varit med om ett och annat och ”mognat” av det

 

[Petnas]

Jag tycker trådskaparens inlägg är provocerande och frågar mig hur man som man kan göra så mot sin familj. Hur kan man välja spel framför sin familj om nu familjen verkligen betyder så mycket? Borde inte familjen och kärleken i densamma vaccinera en mot att välja spelande? Verkar finnas gott om kvinnor som ställer upp för sina spelmissbrukande män i vårt och torrt, frågan är om vi män skulle ställa upp lika mycket om situationen var den motsatta?
Hur ser man som kvinna på en man som förstör så mycket för sin familj? Kanske är mitt inlägg provocerande men tror att man behöver ställa dessa frågor.

 

[Cranved]

@Cranved Du är så klok. Du verkar ha varit med om ett och annat och ”mognat” av det

Det är väl livets gång, fram och tillbaks, upp och ner, ibland sidledes och ibland U-svängar. Man väljer aldrig riktigt vad som händer men man väljer hur man hanterar eller ser på det som händer.

Du bidrar väldigt mycket till forumet. Läser då och då och kan verkligen säga att jag finner det imponerande att du själv är i en situation som är svår men ändå är så villig att hjälpa andra.

 

[Myra]

Jag tycker trådskaparens inlägg är provocerande och frågar mig hur man som man kan göra så mot sin familj. Hur kan man välja spel framför sin familj om nu familjen verkligen betyder så mycket? Borde inte familjen och kärleken i densamma vaccinera en mot att välja spelande? Verkar finnas gott om kvinnor som ställer upp för sina spelmissbrukande män i vårt och torrt, frågan är om vi män skulle ställa upp lika mycket om situationen var den motsatta?
Hur ser man som kvinna på en man som förstör så mycket för sin familj? Kanske är mitt inlägg provocerande men tror att man behöver ställa dessa frågor.

Jag undrar om du är någorlunda insatt i vad det innebär att ha ett beroende och vara missbrukare? För jag trodde också att familjen borde gå före alkoholen innan jag lärde mig att så fungerar det inte. Man kan älska sin familj över allt annat men ändå missbruka för att man helt enkelt är sjuk och måste få behandling. Tror det är så med spelberoende också.

 

[Cranved]

Jag tycker trådskaparens inlägg är provocerande och frågar mig hur man som man kan göra så mot sin familj. Hur kan man välja spel framför sin familj om nu familjen verkligen betyder så mycket? Borde inte familjen och kärleken i densamma vaccinera en mot att välja spelande? Verkar finnas gott om kvinnor som ställer upp för sina spelmissbrukande män i vårt och torrt, frågan är om vi män skulle ställa upp lika mycket om situationen var den motsatta?
Hur ser man som kvinna på en man som förstör så mycket för sin familj? Kanske är mitt inlägg provocerande men tror att man behöver ställa dessa frågor.

Spelmissbrukaren struntar oftast i vad den orsakar för problem bara den får spela, med ett missbruk får man i princip 2 personligheter, det finns "Du" Och så finns det "Spelmissbrukaren". Spelmissbruken gör vad som helst för att ge näring till sitt missbruk medans personen "Du" får ta alla smällar som ångest, ekonomiska konsekvenserna, och allt det andra jobbiga. Det kan låta komplicerande, men det finns inga gränser på hur långt en med missbruk kan gå ibland, många begår brott för att finansiera sitt spelande, många stjäl från nära/kära. Många distanserar sig från familjemedlemmar, skapar oreda i familjen, flesta ljuger för att slippa ansvar, man anammar en väldigt ful personlighet oftast som missbrukare, sanningen är att precis som med allt lättare att göra det en andra gång när man redan gjort det en gång och så fortsätter eländet.

Spelmissbruk är ju ingen lek och därav även erkänd som en sjukdom på senaste tid speciellt då allt är så digitalt med siffror och knapptryck på bara en kväll kan man orsaka stora konsekvenser som tar åratal att reparera.

I skrivande stund är 81 000 spelpausade, dessa 81 000 är endast såna som verkligen bestämt sig att sluta spela, tänk på den överväldigande majoriteten som är inne i ett aktivt spelmissbruk som inte spelpausat sig eller håller det hemligt, den siffran bör vara rätt långt över 81 000 tyvärr. Sedan tänker man att alla de utgör endast 1 person, och den ena personen har ju troligtvis familj och nära och bekanta som alla påverkas direkt eller indirekt, det är ett stort samhällsproblem det med spelmissbruk.

Alkohol och drogmissbruk går även att märka av mycket enklare medans spelmissbruk kan hållas helt hemligt mer eller mindre.

 

[Myra]

Det är väl livets gång, fram och tillbaks, upp och ner, ibland sidledes och ibland U-svängar. Man väljer aldrig riktigt vad som händer men man väljer hur man hanterar eller ser på det som händer.

Du bidrar väldigt mycket till forumet. Läser då och då och kan verkligen säga att jag finner det imponerande att du själv är i en situation som är svår men ändå är så villig att hjälpa andra.

Alla utvecklas inte av motgångar, en del blir bittra eller missgynnsamma. Men med din inställning om att vi inte väljer vad som händer oss men vi kan välja hur vi hanterar det kommer det garanterat ngt bra ur svåra livssituationer.

 

[Klar_fd_Släpptallt]

Hej på er!
Vet egentligen inte hur ja ska formulera mig eller hur ja ens ska få fram allt de här, men ja måste få ventilera.
I oktober 2021 bytte jag bank från Sparbanken till SEB, innan dess kom makens lön in på mitt konto och jag har skött allting. Vi blev av med hans kfm skuld alla inkasso, ja precis allt genom att ja fick lån på Coop i april. Tanken var att mannen också skulle byta bank så vi kunde skaffa gemensamt konto, men det uteblev. Sen kom talan att han ville ha lönen på sitt konto för han ville vara delaktig i räkningarna. Men ju mer tiden gick desto mer ville han att jag skulle ta över igen. Sagt och gjort, jag betalade allt och han fick swisha.. men sen började jag jobba igen och min lön klarade alla räkningar utan hans hjälp men ändå så var han barskrapad..
Idag kom bomben, lån på lån på lån, vi har nu gemensamma skulder på över 1 miljon kronor och ja tror jag ska bryta ihop totalt. Krascha eller ja vet inte vad..

Vi har gjort hela den här resan en gång tidigare och de har gått bra, men med dessa jäkla el kostnader, matkostnader, bensinkostnader.. ja vet inte vad.. han är föräldrarledig och jag jobbar mer än 100 %..

Pengarna har spelats upp, vårat sparande är rensat och ja har bett om tid att få smälta allt de här och ev göra en plan.
En del av mig säger att jag bara ska ge upp allt och skilja oss och flytta, men vi har 2 fina barn, livet är trots allt bra. Kommer vi klara de här en gång till?

De är nu 15 olika skulder / krediter. Inkl Coop och CSN. Månadskostnaden är över 21.000kr. Totalt 1.116.000kr… va i helvete gör jag?????
Känner mig krossad!!

Vill bara säga att att det är tråkigt att läsa om situationen ni hamnat i igen.

 

[Cranved]

Alla utvecklas inte av motgångar, en del blir bittra eller missgynnsamma. Men med din inställning om att vi inte väljer vad som händer oss men vi kan välja hur vi hanterar det kommer det garanterat ngt bra ur svåra livssituationer.

Nej du har rätt, har själv märkt av det. Vissa är så pass nere så de vill gärna dra ner andra, krabb-mentalitet kallas det.

crab-bucket effect, is a way of thinking best described by the phrase "if I can't have it, neither can you".

Såg en rolig video om det på Youtube förr, när en krabba är påväg ta sig ur hinken så drar dem andra krabborna ner den som är påväg ut mot toppen, ska en gå under ska alla gå under. Ingen mentalitet som passar människor i alla fall kan man tycka.

@Anam Du verkar i alla fall vara motsatsen till en krabba, du lyfter även den som har det svårt och att du ser positivt trots omständigheterna kan bara lämna denna tråd med ett stort lycka till och hoppas det går vägen för dig och att du får hjälpen du behöver, löser det sig långsiktigt så är det värt det.

 

[Ny2018]

Jag tycker trådskaparens inlägg är provocerande och frågar mig hur man som man kan göra så mot sin familj. Hur kan man välja spel framför sin familj om nu familjen verkligen betyder så mycket? Borde inte familjen och kärleken i densamma vaccinera en mot att välja spelande? Verkar finnas gott om kvinnor som ställer upp för sina spelmissbrukande män i vårt och torrt, frågan är om vi män skulle ställa upp lika mycket om situationen var den motsatta?
Hur ser man som kvinna på en man som förstör så mycket för sin familj? Kanske är mitt inlägg provocerande men tror att man behöver ställa dessa frågor.

Missbruket är starkare än allt förnuft. Tyvärr inget man kan styra och man väljer inte det framför sin familj.