Snart händer det

[Floppen]

Din can-do anda och vilja att lösa det här själv. Det är beundransvärt

Utnyttja dina nära och kära till att hitta styrka och motivation, när du tittar tillbaka på det här när det är över så kommer du vara stolt över vad du åstadkommit.
Jag tror på dig och jag tror på att din familj kommer stå vid din sida.

Att du redan nu funderat över konsekvenserna av att ta emot ekonomisk hjälp och sedan falla tillbaka visat på hur långt du kommit i att acceptera din problematik.
Du är inte dina skulder. Din sociala förmåga och yrkeskompetens hänger inte ihop med ditt banksaldo.

Det kommer bli tufft som fan och du kommer fixa det. Det kommer du.

Du skrev exakt det som jag precis tänkte skriva, Hw77. Mycket bra formulerat!

2pac... Jag önskar dig allt gott. Det kommer bli tufft, men det kommer vara värt det. Det som varit kan du inte ändra på, men däremot det som komma skall! Kram på dig!

 

[2pac]

Din can-do anda och vilja att lösa det här själv. Det är beundransvärt

Utnyttja dina nära och kära till att hitta styrka och motivation, när du tittar tillbaka på det här när det är över så kommer du vara stolt över vad du åstadkommit.
Jag tror på dig och jag tror på att din familj kommer stå vid din sida.

Att du redan nu funderat över konsekvenserna av att ta emot ekonomisk hjälp och sedan falla tillbaka visat på hur långt du kommit i att acceptera din problematik.
Du är inte dina skulder. Din sociala förmåga och yrkeskompetens hänger inte ihop med ditt banksaldo.

Det kommer bli tufft som fan och du kommer fixa det. Det kommer du.

Tack för detta, betyder mycket faktiskt. Jag håller er uppdaterade med vad som händer nu i veckan, har fortfarande det värsta kvar enligt mig och det är att öppna upp mig för mina föräldrar. Att säga att de kommer vara besvikna lär vara århundradets underdrift...

 

[2pac]

Du skrev exakt det som jag precis tänkte skriva, Hw77. Mycket bra formulerat!

2pac... Jag önskar dig allt gott. Det kommer bli tufft, men det kommer vara värt det. Det som varit kan du inte ändra på, men däremot det som komma skall! Kram på dig!

Tack! Får se det som varit som något som gör mig starkare. Lyckas jag ta mig ur det här psykiskt och ekonomiskt fan vad härdad och stark jag kommer vara då.

kram på dig med!

 

[2pac]

Det som tär mig inombords också är att jag fattar att som förälder så lär det vara naturligt (kanske?) att tänka:

- Är det här mitt fel?
- Kunde jag gjort något annorlunda?
- Jag har haft något på känn, tänk om jag bara vågat konfrontera tidigare? Osv osv

Mina föräldrar har inte gjort något fel, tvärtom jag har fått alla förutsättningar att göra bra saker med mitt liv och jag har fortfarande förutsättningar för att få ett bra liv. De är fantastiska människor och jag tror verkligen inte att det finns något annat sätt det här hade kunnat gå på. Hade det inte hänt nu hade det hänt om 10, 20, 30 år. Och det är lika bra att jag börjar kämpa med mig själv redan nu för att ordna upp detta så när/om jag någon gång får nöjet att skapa min egen familj har mitt missbruk under kontroll

 

[2pac]

Jag tänkte berätta för ena föräldern idag efter jobbet och är otroligt nervös. Vaknat över 6 gånger inatt och hjärtat pumpat förfullt... Tror inte hen kommer att lyssna på mig. Också rädd att hen kanske blir sjuk i samband med att jag berättar, tidigare haft en åkomma som varit stressrelaterad.

Men jag mår inte bra av att ljuga varje dag och jag tror inte dom vill att jag ska gå runt och må såhär, så kommer berätta.

 

[2pac]

Är det själviskt av mig att öppna upp mig och berätta?

 

[Kronofogden]

Är det själviskt av mig att öppna upp mig och berätta?

Antar att de flesta föräldrar föredrar att få veta sanningen framför att ens barn håller sånt hemligt.

 

[Blancoblanco]

Hur kunde du torska så mycket på börsen? Hävstång?

 

[Terry_]

Hur gick det, berättade du?

 

[2pac]

Hur gick det, berättade du?

Berättade runt 14-snåret för ena förälderna. Hen tog det bättre än förväntat men var förstås väldigt besviken och sårad. Frågade hur mycket det rörde sig om när jag försökte berätta om hur jag har mått de senaste åren, valde att inte börja med det utan sa istället att det är intressant att de är vad alla är mest intresserade av när det egentligen är det minst relevanta i sammanhanget. Hur som helst berättade jag allting, hur jag har mått, vad jag har gjort, att jag inte vill må så här, att jag förstår att tilliten till mig är helt förlorad men att de gångerna jag har ljugit har det handlat om pengar. ALLT som har med pengar att göra kan hen räkna med att jag ljugit om men i övrigt har allt jag sagt genom åren varit sant.

Hen började fundera på hur den kan hjälpa mig ekonomiskt, erbjöd mig att betala av allt o skriva av det från testamentet. Jag tackade men sa nej. Jag kommer inte ta emot något ekonomiskt alls så länge jag inte mår bra, hatar mig själv och inte kan förlåta mig själv. Jag vill bara må bra nu och jag vill ha min familj med mig, jag bryr mig inte om pengarna. Jag börjar med att gå på behandling och det får ta den tid det tar tills jag mår bättre. Mitt fokus ska ligga på att må bättre och på jobbet, jag bör kunna ta mig ur det här själv rent ekonomiskt.

Vi skildes åt med att hen sa att hen älskade mig och att det kommer bli bra varvid jag svarade att jag vet men problemet är att jag hatar mig själv så otroligt mycket...

Den andra föräldern vet jag inte hur jag ska göra med... Inte bestämt mig, tror hen kommer flippa ur helt så vet inte om jag har ork att berätta...