Skuldsatt pga ett spelberoende?

[maevtewe]

Hej alla

Jag skrev i denna tråd i februari i år ang om mitt spelberoende. Skrev att jag var livrädd att berätta för min man osv...Jag har fortfarande inte berättat och det har bara blivit värre. Jag vet att det jag gjort är fel men detta låter kanske knäppt men det är först nu jag inser vad jag kan förlora. Idag! spärrade jag mig själv från en spelsida jag spelar mest och varje dag på. Jag tror min man har haft sina misstankar men inte sagt något men nu tror jag att han vet. Igår kväll försvann han bara utan att säga något, visade sig att tankade bilen men jag vet att det är ett sätt för han att komma iväg. Jag mår konstant illa, är yr, kan inte äta men dricker alkohol för att dämpa mina skuldkänslor och för att kunna sova. Jag har tagit lån i hans namn och fattar inte varför jag kunde gå så långt...VARFÖR blir jag beroende av helt fel saker. Jag har en fantastisk make och barn och är så rädd så rädd att han nu ska lämna mig. Jag vet inte vad jag gör om han gör det. Han och barnen är mitt allt! Som någon skrev som svar då, han lär få reda på det förr eller senare och det är sant, önskar jag hade modet att berätta själv. Jag skäms så otroligt mycket och verkligen hatar mig själv!

 

[biggen]

Berätta för din man hur det ligger till och gör det omgående det blir bara värre ju längre du väntar. Han kommer få reda på det förr eller senare och precis som du skrev så kanske han redan misstänker något. Du har gjort fel och inser detta nu, men om du inte kan stå för vad du har gjort blir sveket bara större. Ärlighet är din bästa chans att rädda relationen även om det inte finns några garantier så kan du bara hoppas att din man förlåter dig. Jag anser iaf att chansen är större om du berättar och är ärlig än att du väntar tills allt faller ihop.

Hoppas det löser sig och att du tar dig mod och berättar!

 

[maevtewe]

Hej igen
Har idag berättat allt. Han hade sina misstankar och konfrenterade mig idag och berättade allt. Hans föräldrar hämtade barnen så vi kunde pratat och nu har vi pratat med barnen om detta. Han har fått alla mina pengar, mitt ena bankkort osv. Han ska ha kontrollen över vår ekonomi och jag ska ringa imorgon om hjälp. Jag har även berättat för mina föräldrar o syskon. Jag o min man kommer att sova i separata rum men han är kvar.

 

[Lize]

Hej igen
Har idag berättat allt. Han hade sina misstankar och konfrenterade mig idag och berättade allt. Hans föräldrar hämtade barnen så vi kunde pratat och nu har vi pratat med barnen om detta. Han har fått alla mina pengar, mitt ena bankkort osv. Han ska ha kontrollen över vår ekonomi och jag ska ringa imorgon om hjälp. Jag har även berättat för mina föräldrar o syskon. Jag o min man kommer att sova i separata rum men han är kvar.

Bra att du berättat! Styrkekramar

 

[maevtewe]

Hej.
Ja nu är allt ute och allt är så extremt kämpigt just nu. Min man är så besviken på mig och är ledsen. Jag vill bara krama honom men ger honom utrymme och den tid han behöver men det är jobbigt. Jag gråter konstant. Har varit på första möte vid beroendeenheten, åkte tillsammans. Jag ska dit själv nästa vecka och min man ska få prata med en annan. Vi har fått svar från vår bank som inte kan hjälpa till med min skuld. Min man ska ringa vår regions skuldrådgivare i veckan och se om vi kan få hjälp, tips, råd. Är det någon som varit i samma sits? Hittar man varandra igen? Jag har frågat honom om han vill att jag bor ngn annanstans ell om han vill men han säger nej. Jag säger att jag älskar honom men han älskar just nu inte mig...men vill hitta tillbaka dit men vet inte hur. Just nu är vi i början av denna kris som JAG har satt oss i.

 

[Laika]

Hej.
Ja nu är allt ute och allt är så extremt kämpigt just nu. Min man är så besviken på mig och är ledsen. Jag vill bara krama honom men ger honom utrymme och den tid han behöver men det är jobbigt. Jag gråter konstant. Har varit på första möte vid beroendeenheten, åkte tillsammans. Jag ska dit själv nästa vecka och min man ska få prata med en annan. Vi har fått svar från vår bank som inte kan hjälpa till med min skuld. Min man ska ringa vår regions skuldrådgivare i veckan och se om vi kan få hjälp, tips, råd. Är det någon som varit i samma sits? Hittar man varandra igen? Jag har frågat honom om han vill att jag bor ngn annanstans ell om han vill men han säger nej. Jag säger att jag älskar honom men han älskar just nu inte mig...men vill hitta tillbaka dit men vet inte hur. Just nu är vi i början av denna kris som JAG har satt oss i.

Hej Maevtewe! Först o främst tycker jag det var otroligt bra av dig att du berättade! Vet själv att det sitter enormt långt inne för att man skäms så enormt och helst inte skulle vilja blanda in sin partner. Men det är verkligen enda sättet att kunna sluta spela. Har själv berättat för sambo och mina föräldrar nyligen. Var fruktansvärt men inser nu att jag utan det aldrig hade kunnat börja den resa mot total spelfrihet som jag nu har gjort.

Vad det gäller att hitta tillbaka till varandra så finns det så klart inga garantier. Alla fungerar olika. Vet själv inte hur det kommer gå för mig och min sambo. Men det du kan göra nu är att varje dag bevisa att du menar allvar med att du aldrig vill spela igen. Och du måste verkligen känna att du aldrig vill det och inte lämna några "kryphål" för dig själv. Jag lämnade alltid luckor för att kunna spela någon gång igen. Någon insättningsmetod som jag inte spärrade etc.
Som andra har skrivit till mig innan så är det mycket tilliten som förstörs. Den är väldigt viktig i ett förhållande. Min sambo sa i början att det kändes som att hon inte visste vem jag var längre för att jag dolt detta under hela vår tid tillsammans. Men även på den korta tid det har gått sen jag berättade för henne (1 månad sen) så tycker jag att hon har fått lite mer förtroende för mig, även om det går väldigt upp och ner. Det knepiga tycker jag är att det är många grejer som ens partner måste sköta till en början (ta över ekonomi, kontrollera att kort är klippta, lån är spärrade etc) som gör att man inte känner sig som jämlikar i förhållandet. Jag känner mig lite som ett barn när jag inte får den tilliten, men får svälja det för att jag förstår att det är nödvändigt. Min sambo känner också att det är jobbigt med detta och att hon tycker att det blir som att hon är min förälder.

Men men..man kan bara jobba på. Dag för dag. Bevisa att man vill sluta spela för alltid för att man älskar den andre. Visa på framsteg, uppoffringar etc som man gör för att nå detta. Då tror jag det blir lite bättre för varje dag som går.

Önskar dig all lycka och känner på mig att du/ni kommer fixa det!

/Laika

 

[maevtewe]

Hej Laika

Tusen tack för ditt svar. Nej det finns verkligen inga garantier man kan bara be och hoppas. Jag älskar honom så otroligt sjukt mycket, har varit tillsammans sen 2001. Det är som du skriver ang ekonomin, vi har gjort så att han swishar mig när jag behöver köpa något och sen visar jag kvitto...Jag gör allt för att visa att jag vill vara ärlig...men det är som allra svårast just nu är närheten. Har bara gått några dagar så vet att det kommer ta en låång stund innan han kanske ens vill närma sig mer. Vi är väldigt öppna inför våra barn vad som pågår, de vet om allt och barnen är prio 1 oavsett. En sak som jag inte kunnat förklara för mig barnen maken familjen är varför. Jag kan verkligen inte förklara varför...Det hjälper mkt att kunna skriva och supporten härifrån så tack!

 

[Laika]

Hej Laika

Tusen tack för ditt svar. Nej det finns verkligen inga garantier man kan bara be och hoppas. Jag älskar honom så otroligt sjukt mycket, har varit tillsammans sen 2001. Det är som du skriver ang ekonomin, vi har gjort så att han swishar mig när jag behöver köpa något och sen visar jag kvitto...Jag gör allt för att visa att jag vill vara ärlig...men det är som allra svårast just nu är närheten. Har bara gått några dagar så vet att det kommer ta en låång stund innan han kanske ens vill närma sig mer. Vi är väldigt öppna inför våra barn vad som pågår, de vet om allt och barnen är prio 1 oavsett. En sak som jag inte kunnat förklara för mig barnen maken familjen är varför. Jag kan verkligen inte förklara varför...Det hjälper mkt att kunna skriva och supporten härifrån så tack!

Jag har också försökt hitta anledningar. Dels för mig själv men också att närstående ofta vill veta just varför man har gjort som man har gjort och varför man inte tänkt på att det drabbar familjen etc. Tror att både du och dina närstående måste inse på riktigt att du har en missbruksproblematik. Att jämföra med t.ex. narkotikamissbruk. Lika starkt och lika svårt att ta sig ur. Varför man har börjat finns det säkert flera anledningar till. Antingen var det oskyldigt spännande tidsfördriv i början, men som man spenderade mer och mer tid med och insatserna blev högre. Eller så var det för att dämpa sorg, ångest, tristess. Hur som så började du ju inte för att skuldsätta dig och riskera din familj, det kan nog alla förstå. Det var inte din initiala tanke. Utan du har en missbruksproblematik som du behöver få hjälp med. Det är svårt att inse ibland att man har ett missbruk när man är mitt uppe i det. Jag kunde tex ibland tänka att jag hade ett missbruk som jag behövde ta tag i. Sen sekunden senare vann jag en storvinst och helt plötsligt tyckte jag inte att jag hade ett missbruk längre.

Svårt att förklara för någon som inte har några problem med spelande hur man har tänkt, och kanske svårt för din man att ta in nu. Du har ju säkert tänkt på det här dagligen under en lång tid och googlat runt om spelmissbruk etc, medan han precis har fått ta del av din värld. Så det är bra att du låter det ta sin tid. Min sambo jobbar till viss del dagligen med missbruksfrågor, men förstod i början ändå inte hur jag kunde ha gjort som jag gjort och inte berättat.

Men jag tror att du efter en liten tid, när allt har sjunkit in, kan berätta hur du har tänkt och känt, varför du inte har sagt något när det började gå utför etc. Och att du inte berättade berodde inte på att du inte älskar din man utan snarare tvärt om, att du inte ville blanda in någon du älskar i dina problem (kan jag tänka mig att det var).

Jag har också fått mycket stöd och hjälp härifrån som jag är väldigt tacksam över så det blir lite pay it forward så att säga Det är många på det här forumet som har varit/ är i nästan precis en sådan situation som du är i. Så vi får hjälpa varandra helt enkelt!

MVH/Laika

 

[2pac]

Alla som tidigare haft problem eller som har problem här. Har ni gått på behandling och tycker ni att det faktiskt har hjälpt? Vad är det som har varit bra?

 

[jonte111]

Hej. Jag är själv spelmissbrukare och varit det under snart 4 år. Jag har kraschat 3 gånger nu, senaste gången var för 4 veckor sen, och det här är min sista krasch. Jag lever med min sambo och två barn. Vi fick vårat senaste barn i somras, när jag var mitt uppe i ett återfall. Det som jag hatar mest med mig själv just nu är, att under dom första veckorna, eller tills för 4 veckor sedan, så kände jag absolut ingenting för vårat barn. Allt kretsade kring spel, jag tappade alla känslor som går att tappa. Förutom för min äldste grabb, han har varit den enda som har fått mig att kunna gå upp på morgonen och se något ljus här i livet. Dom tidigare "krascherna" jag har fått, så har jag aldrig varit 100% ärlig mot min familj, eller mina föräldrar, om exakt skuldsaldo. Jag tror det är där väldigt många gör fel. När man väl bestämmer sig för att berätta hur allt ligger till, så är man fortfarande inte 100% ärlig. Så var det ialllfall inte i mina två tidigare fall.
Jag var aldrig ärlig. Visst, en sten lättade alltid första dagarna, när man har fått grina ut och fått stöd från familj, och man har lovat att man har talat sanning denna gång iallfall. Men när dagarna rullar vidare, så kommer den ångesten som ett brev på posten, just för att man aldrig har varit 100% ärlig mot sin omgivning, och emot sig själv.

Ett annat väldigt stort problem är hur lite folk egentligen vet vad spelmissbruk handlar om. Hur hårt missbruket griper tag om en, och har man väl hamnat i dom där jävla klorna så är man totalt fast. Sitter man inte och spelar, så snurrar tankarna att man vill spela, för att kunna lösa alla skitlån man har dragit på sig. Och dom gångerna man vinner en summa, så tänker man alltid i den första sekunden; fan vad skönt, nu är ALLT löst, nu betalar jag av mina skulder och slutar spela. För jag är ju ingen missbrukare? Jag ska bara spela ner till ett jämt tal. Och vips, efter en stund är man nere på noll igen. Och man inser då igen att man är en missbrukare.
Det är så det funkar. Vinner man så har man inget som helst spelmissbruk. Förlorar man, så skapas en panik igenom hela kroppen, och man vet att man kan inte berätta för någon, för då riskerar man att förlora precis allting. Därför måste man spela mera i tron att du kommer vinna igen. Men saken är den, vi missbrukare spelar inte för att vinna våra pengar. Vi spelar endast för våra förluster. Det är vid förlusterna som missbruket visar sig i sin renaste form, desperationen till att lösa ett problem som är omöjligt att lösa på egen hand.
Jag skulle nog kunna säga att jag har varit så långt ner på botten jag har kunnat komma inom mitt missbruk.

Den dagen folk förstår att spelmissbruk är minst lika, om inte farligare än te.x heroin, så kommer det vara mycket enklare för oss. Det är te.x inte en slump att självmords-statistiken inom alla former utav missbruk är REJÄLT över-repressenterad inom spelmissbruk, men det läser man tyvärr ingenstans om.

Min sista sväng tog stopp för 4 veckor sen. Jag hade 3 väntade uttag på 120k, som jag såg som min sista räddning att släcka alla småbränder med, och slippa berätta för alla närstående en sista gång. Men, jag spelade bort 120k på ca 10 timmar(inom loppet av 48 timmar). Hade 48000 kvar på mitt spelkonto, 2500kr på mitt privata bankkonto. Klockan var ca 2 på natten, jag skulle upp till jobbet 05.00. och jag spelade bort 48000 på någon timme. Inser då att nu är det slut. Nu orkar jag inte med livet något mera. Jag sjukskriver mig på jobbet, men säger till min sambo att jag ska till jobbet. Tar min bil och åker ut till min båt, och är fast besluten om att ta mitt liv denna gång. Väl ute vid båten, så kör jag ut, långt, väldigt långt ut i ytterskärgårn. Sätter mig mitt ute på öppet vatten och knyter mitt ankare runt mina fötter, och sätter mig längs relingen. Hela min kropp skakar, och jag tänker bara på mina två barn. i ena sekunden så går tankarna att dom kommer ha det bättre utan mig, och den andra sekunden så stoppar jag mig själv för att jag inte kan svika dom.
Och sen, likt i en jävla hollywood-film så ringer min telefon, och det är en nära bekant till mig, som har vetat om mitt missbruk, och som jobbar tillsammans med mig. Jag svarar i telefonen och bryter ihop totalt. Han övertalar mig att åka i land igen, och under tiden ordnar han nummer till uppsalas-spelmissbruk. Jag får nummer, ringer till världens vänligaste kvinna som frågar mig hur jag mår, och jag berättar i korta drag om mig själv. Det enda hon säger till mig är att - jag vill att du kommer till uppsala nu, jag kommer att hjälpa dig.
Jag hoppar in i min bil och åker direkt till uppsala. Och DÄR kom min vändning. Jag går nu varje torsdag, och jag ser fram emot att åka dit varje dag. Jag trodde inte gruppsamtal skulle hjälpa ett dugg. Men så fel jag hade. Att få sitta och prata med folk som har gått igenom samma sak med en är så jävla skönt. För under alla dom här åren så har man känt sig så ensam inombords, och sen helt plötsligt sitta och lyssna på folks berättelser, som är slående lika varandras. Jag väntar även en 10 veckors behandling med start i slutet på september.
Min sambo och mina föräldrar har nu insett spelmissbruk som den sjukdom den är, och ska gå föreläsningar och anhörighets-stöd. Vilket känns så otroligt skönt.
Mitt spelsug finns fortfarande kvar såklart, det har ju knappt gått en månad. Men nu är det mycket lättare att hantera den, för att min familj är förstående, och jag kan berätta för dom när jag är spelsugen, så jag får prata av mig. Det är den bästa medecinen mot den här sjukdomen, prata, prata, prata. Och även lyssna på dina anhöriga.

Min resa är såklart inte slut här. Min resa har precis börjat, vissa dagar mår jag så jävla dåligt, till och med sämre än tiden när jag spelade som värst. Man börjar sakta men säkert vakna upp och inse vad fan man har ställt till med, och alla man har svikit. MEN, när man väl har insett sitt missbruk, och erkänt för sig själv att man måste ha hjälp, och är ärlig mot din omgivning, så kommer man må så mycket bättre.

Detta blev säkert jättesnurrigt skrivet utav mig. Har aldrig skrivit om mitt missbruk, och skriver inte så ofta över huvudtaget, så blir säkert svårläst, men så får det vara.
Detta var väldigt korta drag utav min historia. Så mitt råd till er; var 100% ärliga mot dig själv, dina nära, och prata prata prata prata.

Måväl.