Skuldsatt pga ett spelberoende?

[Lize]

Tack att folk som dig i huvud taget bryr er att svara och reflektera på det jag skriver. Känner mig hemma på nåt sätt. Trott mitt beteende va skevare än skevast och att spelberoendet hade gått över i en psykisk störning eller nåt och att ja va ensam om detta fullständiga galenskap. Men det verkar som att mitt beteende faktiskt är "normalt" i ett gravt spelberoende om du förstår vad jag menar. Alla har sina historier såklart, men ja kan skriva under på 90% av alla andras tragedier och det verkar som om mitt skit också går att känna igen sig i.
De du skrev om avsaknaden av självkänsla är ett milt uttryckt av vart jag har hamnat. Från dålig självkänsla har ja gått till ingen självkänsla och vidare ner i total avsaknad av självrespekt. Sen kom självföraktet. Så om inte det räckte lever jag nu 24/7 med ett totalt självhat. Så stegen upp till självkänsla känns helt ouppnåliga. Känner bara äckel.
Jag har redan i våras sökt hjälp genom soc och fått en kontakt på beroendeavdelningen. Men efter första mötet fick ja en ny tid efter 5 veckor. Sa rakt ut att jag behöver specialiserad hjälp. Det finns inget sånt i min kommun och blev helt enkelt inte tagen på allvar. Det jag blev erbjuden ett stödboende på hemmaplan om ja kände att jag inte klarar vardagen. Det gör mig inte ett dugg mer spelfri. Kanske för tillfället. Men det är HJÄLP jag behöver mot mitt SPELBEROENDE.
Precis som du skrev så är nog KBT vägen att gå med någon som är insatt i spelberoende och inser svårigheterna i just detta missbruk. 12 stegs metoden straffar absolut inte återfall utan snarare tvärt om. Tar man ett återfall fokuseras hela mötet på att fokusera på att just den personen är viktigaste på detta möte.
Men jag har genomgått en 12stegare och på narkomani/alkoholism/tablettmissbruk funkar den klockrent! Har så klart försökt anamma den metoden på mitt spelberoende många gånger men utan resultat. Varför det är så att det inte funkar även fast olika missbruk är väldigt lika gällande beteende, handlingar och konsekvenser. Så skiljer sig TVÅ oerhört viktiga saker dessa beroenden åt. Det FÖRSTA är är att spelberoende inte är ett kemiskt beroende. Även fast t.ex dopamin-systemet påverkas under själva spelander så behöver inte en spelberoende tillsätta något kemiskt ämne som t.ex en tablettmissbrukare måste göra.
Spelberoende är alltså bara ett psykiskt beroende, öven fast jag kan ippleva kraftig abstinens och liknande som kroppsliga t.ex feberkänsla, huvudvärk, ont i magen och hjärtklappning.
Den ANDRA saken som skiljer dem åt är att dom spelberoende( bl.a Jag), som ännu inte har fått hjälp att ändra sitt tankemönster, genom rätt vård som terapi eller liknande.Vi har fortfarande kvar tabken att allt kommer lösa sig om jag bara vinner tillbaka alla mina förlorade pengar. Så är det bara. Jag har den tanken även fast jag vet att den inte stämmer. Har haft chansen många gånger utan att ta tillvara på pengarna och bli spelfri och lycklig. Eftersom jag lägger mig platt inför mitt beroende och inte förnekar det minsta lilla i detta och söker desperat rätt hjälp. Ändå finns den skeva tanken.
I de andra beroenden ja nämnde FINNS inte denna tanke. INGEN t.ex narkoman tror att om han bara drar i sig en lina amfetamin till då är det just denna gång en stor skylt upp med texten JACKPOT som ger honom chansen att ställa allt till rätta i livet.
Jag som spelberoende VET att den skylten kan komma nästa snurr eller på nästa triss eller v75a. Det är fakta. Jag känner själv ett par människor som vunnit mer än 5 miljoner. MEN!!! Att något skulle ställas till rätta med en miljonvinst för mig är bara en ILLUSION. Det hade inte gjort ett dugg skillnad för mig just nu när jag inte har rätt tankesätt och rätt verktyg. Det enda som hade hänt hade varit att mina insatser ökat och med större förluster även ångesten. Som dämpas mest med mer spel. Precis så hade jag funkat. Sjukt men sant.
Skylten med orden JACKPOT hade för mig inte innebutit frälsning. Bara större spelkassa. Tror jag NÅGOT annat är det samma sjuka tanke som om när, mot förmodan, narkomanen skulle få upp en jackpotskylt och vann 5 kilo kokain. Klart som FAN de inte hjälper ett skit att vinna pengar. Men ändå kommer den idiotiska tanken till mig hela tiden även fast jag rent intelligentsmässigt förstår att det är fel och tvärt om.
Det är just därför jag sökt hjälp. För jag orkar inte längre se denna rätt intelligenta killen med bra värderingar och konstruktivt tänkande göra en dåres misstag om och om igen. Vill få hjälp att förklara för mig själv att jag ÄR inte en idiot bara för jag gör idiotiska saker. Men det är klart FAN jag uppafattas som en idiot av alla andra inklusive mig själv när ja fortsätter. Sen att det inte är JAG spelar ingen roll då mina handlingar talar för sig själv.
Fan sorry de blev lett ångt inlägg.
Hoppas bara ja får riktig hjälp snart. Kommer ta stora delar ur mina inlägg och skriva ihop hur mitt liv ser ut och skicka till min kontakt på soc för att hon ska fatta att ja vill ha RIKTIG hjälp för RÄTT beroende. Kommer även skicka till andra t.ex behandlingshem kommunen och liknande och fråga hur fan det kan komma sig att ja inte får adekvat hjälp.
Lika bra att passa på nu idag när man är igång och pank. Inget som stör.
Tack för din tid

Känner starkt med dej, har dock ingen erfarenhet av spelmissbruk, men jag håller med Mjau 74 om att det kanske är bra att söka hjälp på psykakuten. Det med självförakt känner jag igen, det kände jag förut när jag inte kunde betala mina räkningar p g a alla lån, men det har gått över tack och lov. Läser dina inlägg och lider med dej, du har trots allt en självinsikt, nu gäller det bara att du får hjälp. Styrkekramar

 

[Torsken]

Riktigt bra sida detta!!! Eftersom jag inte sover på nätterna har ja surfar runt en del.
Många bra tips.
Har spärrat mitt personnummer hos uc creditsafe och bisnode.
Hittade en sida där någon har samlat alla email adresser till kreditbolagen som är godkända för smslån i Sverige. Det var många. Men bara klippte ut och klistrade in adresserna och skrev samma till alla. Sa att ja inte har någon betalningsförmåga alls. Att blockera mig från framtida lån och sen frågade jag hur mycket jag har i lån hos varje bolag. Frågade även vilket inkassobolag dom anlitar.
Suttit och räknat lite smått i huvudet vad jag tror ja har i skuld sammanlagt hos smsbolagen och kreditkort och blancolån. Vågade inte gissa längre när summan va uppe i 250.000 MER än jag lurat mig själv att tro.
Bokade budgetrådgivning på kommunens hemsida också.
Sen klippte och klistrade jag lite i mina tidigare inlägg här och fick ihop ett långt mail som jag har skickat till min socialsekreterare. Jag har hamnat mellan stolarna och ingen vill betala för rätt vård. Blir bara bollad mellan soc kommunen och psyk. Så har det varit för mig i snart 8 år. "Hjälpen" som erbjudits hittills är tabletter mot ångest. Stödboende för missbrukare som inte klara bo själva, men bara boende. Ingen behandling, samtal eller terapi.Sen har tipset från soc varit psykakuten om jag mår för dåligt. Det är skrattretande.
Skickade även samma mail till högre instanser. Ingen frisk människa kan läsa min historia och fortfarande anse att öppenvård med 5 veckor mellan mötena skulle räcka.
Då är det nåt fel eller så är dom helt tomma på pengar. Då jag ramlat mellan stolara i så många år nu och blivit runtkastad i vården så har jag allt på papper i mina journaler. Som jag kommer begära ut efter helgen.
Jag är en fullständig idiot i mycket Det vet jag mycket väl. Men jag är ingen nybörjare i vårdkarusellen och nu får det vara nog!
Skickade även mailet till regeringskansliet eftersom då blir mailet automatiskt en offentlig handling som all kan begära ut och ta del av.
Ja går all in! Ja funkar så i allt.
Tidigt i morse laddade jag hem alla korttransktioner som jag gjort med mina 7 kreditkort och bankkort det senaste 6 månaderna.
På måndag ska jag till biblioteket och printa ut dom på papper. Kommer nog inte våga läsa men kommer ha det som underlag för att folk ska fatta att jag behöver hjälp.
Laddade även hem min läkemedelslista från 5 år tillbaka. Den har jag inte råd att skriva ut ännu då den var på 68 sidor.
Sjukt.

Men ja har iallafall varit aktiv hela natten på ett sunt sätt tycker ja.
Men det är nog bara för ja e pank. Hade jag haft pengar hade jag säkert spelat inatt istället. För jag är en idiot. That's it.
Tack för ordet

 

[Idiot]

Känner igen mej så väl i allt, jag har börjar missbruka alkohol istället, det verkar inte finnas nån som helst förståelse för spelmissbruk, frun tycker att det är ens fria val och jag enbart gjort det för att jag vill, hade vart så mycket lättare och vart knarkare

 

[Kolja]

...frun tycker att det är ens fria val och jag enbart gjort det för att jag vill,

Hon har rätt och fel. Det ÄR/VAR ditt fria val, men du har inte ENBART gjort det för att du vill utan för att du har ett beroende av kicken du får när du spelar/spelade.
Jag lovade mig själv att sluta spela massor av gånger. Men innerst inne ville jag ändå inte riktigt sluta, antagligen för att man någonstans gillade och var beroende av kicken. Då är det kört om man har ett beroende. Det är först när man innerst inne, verkligen inte vill spela mer. Alltså när man kan känna i hela kroppen att det känns sant och ärligt när man säger att "jag vill aldrig spela mer i hela mitt liv". Det är först då man har kraften att stå emot.
Det tror jag i alla fall. Baserat på att jag själv försökte sluta, men det var som att jag lyckades lura mig själv med saker som att, "om jag lånar dessa pengar och sen betalar tillbaka när jag vunnit, då har jag tekniskt sett inte spelat eftersom det inte kostat mig något". "Ojdå, jag förlorade visst. Jag höjer insatsen och vinner och så betalar jag tillbaka och sen glömmer jag det här". "Aj aj aj!! En sista hand/spin/bet. Kvitt eller dubbelt." "PANIK!!!" Osv osv. Det låter sjukt när man hör det, men när man är i det så går man på det, hela tiden. Till slut går man i samma fälla varje gång.

Nu ska jag tillägga att jag själv hann sätta stopp innan det gick totalt överstyr, så det finns kanske nivåer av beroende som jag inte känt på och att det jag skriver därför inte gäller, fullt ut.

Din fru kanske inte är mottaglig för den här typen av resonemang just nu, men samtidigt som det är ens egna fria val att spela så gör beroendet att det är mycket mer komplicerat än så.

Kämpa på!! Du behöver nog de där kickarna även fortsättningsvis men gör dig själv beroende av något sunt. Låt kickarna komma från något annat än spel, alkohol, narkotika eller annat destruktivt. Låt det bli från löpning, styrketräning, klättring, trädfällning eller vad du vill. Kämpa på!!

 

[Torsken]

När jag i förrgår började ta tag i saker så märkte jag hur jävla tidskrävande de va att maila runt och kolla skulder, blockera perssonnummer och utesluta sig från casinosidor. Allt fick ske med en sak i taget. Finns så oerhört många aktörer på marknaden att kontakta.
Eftersom ja e pank och sjukskriven så satte jag mig i morse och började fila på en hemsida som inriktar sig mot spelberoende människor med smslån. Ville samla allt på ett ställe å förenkla för nån annan. Jag äger bara en mobiltelefon så hemsidan tar rätt lång tid att göra. Men jag har utformat den i stort och undrar nu vad ni tycker att jag missat och behöver ta med. Eller ta bort. Alla tips är jag tacksam för.
När jag får råd ska jag köpa en .se-domän. Visserligen bara 99:- i månaden men de e kört just nu.
Sen hoppas jag att sidan kommer högt upp i sökstatistiken på google när folk söker efter alla dessa jävla casinon och smslån!!!

https://totalblock.simplesite.com

blockera.allt@gmail.com

"""Att STARTA UPP ett casinokonto är enkelt och tar bara ett par minuter. Att sen göra INSÄTTNINGAR på höga summor till sitt konto är ÄNNU lättare och det verkar jag göra glatt och tar bara några sekunder.
Men att AVSLUTA sitt konto är svårt och tar dagar och att sen få casinot att godkänna ens uttag och göra en UTBETALNING, av samma summor är nästan omöjligt och tar veckor.
------------------------------------------------------------------------
Att bli BEVILJAD ett smslån tar bara ett minuter. Att sen få summurna ÖVERFÖRDA till en godkänd bank tar ibland bara ett par sekunder.
Att sätta in SAMMA summor till sitt smslåne-bolag i den takt man gör till sitt casinokonto verkar jag tycka är omöjligt."""

""Så det som tog mig hela den första delen av mitt liv att få ihop, raserades på minuter.
Nu kommer det som tog mig minuter att få ihop att rasera hela den sista delen.""

Världen är upp och ner.
Det skulle ju va PRECIS tvärt om.

ÅHHHH!!! FAN!!!

 

[Lasseman]

Att komma högt bland sökresultsten för casinon blir nog rätt dyrt, dom betalar bra för att komma högt upp

 

[Torsken]

Att komma högt bland sökresultsten för casinon blir nog rätt dyrt, dom betalar bra för att komma högt upp

Tror det är ofantliga simmor.
Skrivet med ett stort mått ironi.
Det kommer ju till och med upp casinosidor i sökstatistiken när man googlar skuldsanering ibland. Frisk värld vi lever i....

 

[nyfiken]

Hejsan.

Även jag har spelat sönder mitt liv. Min historia är lång och innehåller miljonervinster, fasader, sopsäckar med räkningar, löneutmätningar, sprucket förhållande, isolering, självmordstankar och rentav ett försök.

Sedan några år är jag pappa. Jag har inte slutat spela men åtminstone lyckats undvika de absoluta krislägena. Det beror säkert på att jag har ett koppel betalningsanmärkningar och har haft löneutmätning - jag har helt enkelt inte haft möjlighet att låna. Annars hade det säkert blivit samma sak igen.

Nu till mitt aktuella problem som jag undrar om ni känner igen er i.

Återigen, i skrivande stund, är min situation pressad. Är helt black och måste rädda upp det inom några dagar. Vettefan hur det ska gå till men skitsamma. I alla fall. När det är så här, att allt jag kan tänka på är att fixa pengar, tappar jag så många andra känslor. Jag känner ingenting för min sambo. Med mitt barn är det tack och väl annorlunda, han är min oas och med honom är jag snudd på avslappnad, men med sambon, min övriga familj och mina vänner... Jag känner ingenting. Vill bort.

Det jag undrar: är det FRÅN MIG SJÄLV jag vill bort? Min erfarenhet är att när läget löser sig (det vill säga, när jag kan betala räkningarna och storhandla) känner jag mig så oerhört lättad. Då blir jag kärleksfull och mysig igen. Men det håller ju ofta bara några dagar. Sedan hopar sig problemen sakta men säkert igen.

Min målsättning är att BLI KVITT spelandet. Min skuldsituation är risig men faktiskt mycket bättre än för några år sedan. När jag är skuldfri kommer jag att sluta.

Det är inte säkert att det går, men min fundering: hur kommer jag att KÄNNA då? Kommer jag att få "normala känslor", som andra människor. Eller kommer mitt känsloliv alltid varit rubbat? Nu känns det som att jag själv och min egen situation styr allt. Är så präglad av att fixa, ljuga, hålla uppe. GÅR DET att bli en normal människa igen, även om man besegrar speldjävulen och blir skuldfri? Eller kommer jag för alltid vara en slav under omständigheter och mitt självhat?

Äsch, jag svamlar. Men jag vill ju bli en vanlig människa, som finner lyckan i relationer och andra människor. Eller är "alla" människor så här? Dom "lyckade", är deras lycka styrda av bankräntor och bilar? Är alla slavar under nånting? Det känns som att jag måste få veta vad jag strävar efter. Ja, att bli spelfri och skuldfri såklart. Men SEN DÅ? Vad kommer det att handla om sen, livet?

Herregud, att man ens sitter och skriver sånt här... Satan.

 

[Mjau 74]

Dom säger att pengar gör ingen människa lycklig, men jag måste säg att joo faktiskt! Har du pengar kan du köpa saker, göra saker som gör att du får ett välbefinnande och det mår man bra av. Jag har haft ett ganska rikt liv där jag köpte det jag ville osv... Nu är jag skuldsatt med löneutmätning och mitt mående är lååångt ifrån bra. Det som hjälper mig är att målet är att en dag komma tillbaka till mitt välbefinnande dvs att kunna göra saker och unna mig saker här i livet. Jag har isolerat mig pga jag känt mig helt tom och värdelös, innan var jag otroligt social. Så är ditt mål att bli skuldfri tror jag ditt välmående kommer tillbaka. Fast vägen är lång och krokig känslomässigt måste man ha ett mål och samtidigt orka kämpa.
Lycka till!

 

[Torsken]

Hejsan.

Även jag har spelat sönder mitt liv. Min historia är lång och innehåller miljonervinster, fasader, sopsäckar med räkningar, löneutmätningar, sprucket förhållande, isolering, självmordstankar och rentav ett försök.

Sedan några år är jag pappa. Jag har inte slutat spela men åtminstone lyckats undvika de absoluta krislägena. Det beror säkert på att jag har ett koppel betalningsanmärkningar och har haft löneutmätning - jag har helt enkelt inte haft möjlighet att låna. Annars hade det säkert blivit samma sak igen.

Nu till mitt aktuella problem som jag undrar om ni känner igen er i.

Återigen, i skrivande stund, är min situation pressad. Är helt black och måste rädda upp det inom några dagar. Vettefan hur det ska gå till men skitsamma. I alla fall. När det är så här, att allt jag kan tänka på är att fixa pengar, tappar jag så många andra känslor. Jag känner ingenting för min sambo. Med mitt barn är det tack och väl annorlunda, han är min oas och med honom är jag snudd på avslappnad, men med sambon, min övriga familj och mina vänner... Jag känner ingenting. Vill bort.

Det jag undrar: är det FRÅN MIG SJÄLV jag vill bort? Min erfarenhet är att när läget löser sig (det vill säga, när jag kan betala räkningarna och storhandla) känner jag mig så oerhört lättad. Då blir jag kärleksfull och mysig igen. Men det håller ju ofta bara några dagar. Sedan hopar sig problemen sakta men säkert igen.

Min målsättning är att BLI KVITT spelandet. Min skuldsituation är risig men faktiskt mycket bättre än för några år sedan. När jag är skuldfri kommer jag att sluta.

Det är inte säkert att det går, men min fundering: hur kommer jag att KÄNNA då? Kommer jag att få "normala känslor", som andra människor. Eller kommer mitt känsloliv alltid varit rubbat? Nu känns det som att jag själv och min egen situation styr allt. Är så präglad av att fixa, ljuga, hålla uppe. GÅR DET att bli en normal människa igen, även om man besegrar speldjävulen och blir skuldfri? Eller kommer jag för alltid vara en slav under omständigheter och mitt självhat?

Äsch, jag svamlar. Men jag vill ju bli en vanlig människa, som finner lyckan i relationer och andra människor. Eller är "alla" människor så här? Dom "lyckade", är deras lycka styrda av bankräntor och bilar? Är alla slavar under nånting? Det känns som att jag måste få veta vad jag strävar efter. Ja, att bli spelfri och skuldfri såklart. Men SEN DÅ? Vad kommer det att handla om sen, livet?

Herregud, att man ens sitter och skriver sånt här... Satan.

PRECIS så känner jag! Jag är mitt uppe i meterhög skit lindrgt talat. Känner igen mig i allt du skriver om att inte palla ha människor nära. Tyvärr inte ens mina barn längre. Jag har blivit spel. Jag spelar inte bara längre. Det är hela min jävla identitet. Tänker också tanken att va fan händee om jag tar bort något som känns som 95% av mig själv? Kan inte minnas eťt enda sunt minne eller rrisk tanke längre.
Jag kobbar verklige på att bli spelfri och mailaf ocv överklagar och ringer å håller på för att få vård. Men tar ja bort spelet känns det som nån skulle ta min luft och mitt liv. FATTAR verkligen inte vad man kan bli lycklig av för andra saker. Helt ärligt. Sjukt.
Kämpa på