Otroligt bra tillfälle till att söka skuldsanering! Speciellt om du är ikapp med lånen idag

[LånaUtanPapper]

Det där var betydligt mer än jag orkar läsa, antar att det är ungefär det vanliga.

Jag skulle rekommendera folk att undvika råd du ger om det här i allafall.

Det är helt acceptabelt att vi har olika åsikter, trots att jag ger argument för mina åsikter och delar med mig av mina erfarenheter och rekommendationer för det jag anser är relevant. Trist att du inte känner att du har tid att läsa mitt meddelande som moderator, speciell före du väljer att avrekommendera det jag säger i detta fall.

Jag delar även tips och knep som jag har arbetat mycket noga med, övervägt länge och vill rekommendera för att ge människor bästa möjliga förutsättningar för skuldsanering. Målet med mina inlägg är att hjälpa så många som möjligt, SÄRSKILT: de som är seriösa med skuldsanering. Personligt brev är utan tvekan, i min mening, ett kraftfullt verktyg man kan och ska använda sig av.

Jag förstår att de flesta personer med stora skulder och misstag i bagaget (som ex: Jag med över 1,8 miljoner, över 3.5 miljoner inklusive ränta), kanske aldrig kommer att kunna betala av alla skulder, särskilt om räntorna är höga. För många är skuldsanering den enda realistiska utvägen för att undvika ett livslångt/väldigt många års skuldsättande. Vad är livet värt om du lever på existensminimum i 30 av dina bästa år? - En fråga man vill ställa sig så tidigt som möjligt, efter dessa misstag om man är motiverad att göra rätt för sig och få en andra chans.

Personligen kan jag säga att jag gjort mitt i yngre dagar, men att inte värdera mina år mellan säg 30-60 år kommer definitivt vara mitt livs största misstag.
Skuldsanering är av absolut största vikt då inget utrymme för felplanering av dessa år finns i min situation. Vi lever inte i oändlighet och att bli fri och skuldfri så tidigt som möjligt är något jag värderar med en väldigt hög seriositet. Jag måste bli skuldfri innan jag är 35-40, detta för mig är panik - Vad fan kommer livet vara värt annars?

Jag vill dessutom uppmana folk med brådska att känna exakt likadant. Har man verkligen tid att slösa 15-20-30 år av sina bästa år i livet, mer än nödvändigt, att sona för sina historiska ekonomiska misstag? För mig är svaret NEJ - Det ska inte vara ett livslångt fängelse in bankernas klor! Jag vill göra om och göra rätt så snabbt som någonsin möjligt och den vägen för mig är skuldsanering, den snabbaste vägen jag vet om att bli skuldfri.

Annars är jag inte skuldfri innan 50-60+ och nästan hela livet misslyckat blir ett faktum. Med skuldsanering är jag skuldfri inom 5 år. Ibland känner jag verkligen: FAN VA TID! ÄR VIKTIGT (i min situation) - Kan verkligen inte slösa ett enda år mer än nödvändigt! Ibland stämmer verkligen uttrycket att "tid är viktigare än pengar"


När jag började tänka tanken att "tid är viktigare än pengar" så insåg jag snabbt att bli skuldfri inom 5 år och få en andra chans att leva ett sunt liv är fan så mycket mer värt än att fortsätta betala, leva under existensminimum och kanske vara skuldfri om 25 år. Är man överskuldsatt och vill göra rätt för sig så är VERKLIGEN "tid viktigare än pengar!"

Jag började tänka: Spara tid istället för pengar. Då ändrades hela min världsbild. Jag insåg snabbt att jag har 2 val:
Göra allt för skuldsanering - Inklusive lägga 50 timmar på det bästa personliga brevet jag någonsin är kapabel till att skriva - Dessutom efter rådfrågan med kommun, skuldrådgivare och kronofogden. Det du ej rekommenderar folk av okänd anledning.. Alternativt: Spendera 30 år av mina bästa år i livet till att betala, betala, leva i misär och kanske bli skuldfri när jag närmar mig pension.

Min rekommendation är fortsatt: Har du någonting positivt att använda i din fördel vid ansökan så är det självklart att du ska använda det!"

Jag skulle vilja förstå @Lasseman :s tankar om exakt varför dessa råd anses irrelevanta. Jag tar det nästan personligt eftersom jag lägger ner mycket tid och ansträngning på att dela med mig av information, tips och trix som jag tror kan vara till hjälp för andra i samma situation. Att som moderator säga att mina råd bör undvikas ger intrycket av att det jag delar med mig av inte är värt att lyssna på.

Det heter "allmän skälighetsbedömning" av en anledning. Allt från: vilja, ambition, hur seriös man är, vart man sökt hjälp, planering, förebyggande åtgärder, tidigare agerande för att göra sig skälig, att man använd kredit på senare tid endast för livsviktiga nödvändigheter som mat etc (och inte en ny klocka) spelar roll för många handläggare som ska granska din ansökan. - Varför skulle det vara fel att använda personligt brev till sin fördel om man kan och har stärkande punkter att lägga fram?

Har man ansökt om skuldsanering så vill man självfallet ha med allt i sitt personliga brev som kan tala till sin fördel att bli beviljad också. Lämnar man ute detaljer som att man slutade röka för 3 år sedan utan återfall i sin ansökan så har man också lämnat ute detaljer som att man redan en gång avbrutit ett beroende utan återfall, delvis viktiga punkter till "allmänna skäligheten". Man har redan en brytpunkt för ett svårt beroende, man har lyckats en gång och man kan göra det igen! har men en brytpunkt för att sluta ex röka utan återfall så har man också en övertygande poäng att man kan bli av med ett beroende igen. Det ger ett förtroendeingivande och ett psykologisk poäng till sin fördel att om man slutat röka så kan man också sluta spela eller ta lån utan återfall. Mycket av "allmän skälighet" handlar om bevis om att man kan ta vara på en andra chans och att det är en permanent lösning för sina ekonomiska problem. Desto mer punkter man kan lägga fram till sin fördel i personligt brev, desto bättre chans har man att gå igenom den allmänna skälighetsbedömningen

Jag inser att vissa saker som jag ibland säger kan vara upp för debatt, men jag anser att mina råd, särskilt när det gäller personliga brev, INTE bör undvikas baserat på min erfarenhet, de rekommendationer som jag fått via handläggare och insikten som jag fått i efterhand.

Jag skulle uppskatta om du kunde förklara tydligt varför du rekommenderar att undvika mina råd och vad exakt du anser vara problematiskt med dem. Det skulle hjälpa mig att förstå och förbättra mina bidrag här på forumet. Jag gillar inte att få viktiga rekommendationer jag lägger fram avskrivna utan tydliga motiveringar. För mig personligen var ett personligt brev kritiskt för allmänna skäligheten till att bli beviljad inledande skuldsanering. Ett långt personligt brev eller inlägg är bara negativt för de som inte väljer att läsa dom.

Börjar man sitt personliga brev med att de punkter jag vill lägga fram är av yttersta vikt och är essentiellt för "allmänna bedömningen" till om jag är berättigad skuldsanering så kommer handläggaren läsa igenom det och bedöma att det man skriver är viktigt. Kom ihåg att mycket handlar också om psykologi och hur man säljer in sin skälighet. En person som skickar in en slarvig ansökan, utan personligt brev och gör ett dåligt intryck i samtalet kommer ha mycket sämre chanser till skuldsanering än den motsatta personen som har ett välplanerat personligt brev, gör en ordentlig och personlig ansökan, har ett bra bemötande och intryck. Psykologi är också en enormt viktig del av ansökan.

 

[Lasseman]

Det är helt acceptabelt att vi har olika åsikter, trots att jag ger argument för mina åsikter och delar med mig av mina erfarenheter och rekommendationer för det jag anser är relevant. Trist att du inte känner att du har tid att läsa mitt meddelande som moderator, speciell före du väljer att avrekommendera det jag säger i detta fall.

Jag delar även tips och knep som jag har arbetat mycket noga med, övervägt länge och vill rekommendera för att ge människor bästa möjliga förutsättningar för skuldsanering. Målet med mina inlägg är att hjälpa så många som möjligt, SÄRSKILT: de som är seriösa med skuldsanering. Personligt brev är utan tvekan, i min mening, ett kraftfullt verktyg man kan och ska använda sig av.

Jag förstår att de flesta personer med stora skulder och misstag i bagaget (som ex: Jag med över 1,8 miljoner, över 3.5 miljoner inklusive ränta), kanske aldrig kommer att kunna betala av alla skulder, särskilt om räntorna är höga. För många är skuldsanering den enda realistiska utvägen för att undvika ett livslångt/väldigt många års skuldsättande. Vad är livet värt om du lever på existensminimum i 30 av dina bästa år? - En fråga man vill ställa sig så tidigt som möjligt, efter dessa misstag om man är motiverad att göra rätt för sig och få en andra chans.

Personligen kan jag säga att jag gjort mitt i yngre dagar, men att inte värdera mina år mellan säg 30-60 år kommer definitivt vara mitt livs största misstag.
Skuldsanering är av absolut största vikt då inget utrymme för felplanering av dessa år finns i min situation. Vi lever inte i oändlighet och att bli fri och skuldfri så tidigt som möjligt är något jag värderar med en väldigt hög seriositet. Jag måste bli skuldfri innan jag är 35-40, detta för mig är panik - Vad fan kommer livet vara värt annars?

Jag vill dessutom uppmana folk med brådska att känna exakt likadant. Har man verkligen tid att slösa 15-20-30 år av sina bästa år i livet, mer än nödvändigt, att sona för sina historiska ekonomiska misstag? För mig är svaret NEJ - Det ska inte vara ett livslångt fängelse in bankernas klor! Jag vill göra om och göra rätt så snabbt som någonsin möjligt och den vägen för mig är skuldsanering, den snabbaste vägen jag vet om att bli skuldfri.

Annars är jag inte skuldfri innan 50-60+ och nästan hela livet misslyckat blir ett faktum. Med skuldsanering är jag skuldfri inom 5 år. Ibland känner jag verkligen: FAN VA TID! ÄR VIKTIGT (i min situation) - Kan verkligen inte slösa ett enda år mer än nödvändigt! Ibland stämmer verkligen uttrycket att "tid är viktigare än pengar"


När jag började tänka tanken att "tid är viktigare än pengar" så insåg jag snabbt att bli skuldfri inom 5 år och få en andra chans att leva ett sunt liv är fan så mycket mer värt än att fortsätta betala, leva under existensminimum och kanske vara skuldfri om 25 år. Är man överskuldsatt och vill göra rätt för sig så är VERKLIGEN "tid viktigare än pengar!"

Jag började tänka: Spara tid istället för pengar. Då ändrades hela min världsbild. Jag insåg snabbt att jag har 2 val:
Göra allt för skuldsanering - Inklusive lägga 50 timmar på det bästa personliga brevet jag någonsin är kapabel till att skriva - Dessutom efter rådfrågan med kommun, skuldrådgivare och kronofogden. Det du ej rekommenderar folk av okänd anledning.. Alternativt: Spendera 30 år av mina bästa år i livet till att betala, betala, leva i misär och kanske bli skuldfri när jag närmar mig pension.

Min rekommendation är fortsatt: Har du någonting positivt att använda i din fördel vid ansökan så är det självklart att du ska använda det!"

Jag skulle vilja förstå @Lasseman :s tankar om exakt varför dessa råd anses irrelevanta. Jag tar det nästan personligt eftersom jag lägger ner mycket tid och ansträngning på att dela med mig av information, tips och trix som jag tror kan vara till hjälp för andra i samma situation. Att som moderator säga att mina råd bör undvikas ger intrycket av att det jag delar med mig av inte är värt att lyssna på.

Det heter "allmän skälighetsbedömning" av en anledning. Allt från: vilja, ambition, hur seriös man är, vart man sökt hjälp, planering, förebyggande åtgärder, tidigare agerande för att göra sig skälig, att man använd kredit på senare tid endast för livsviktiga nödvändigheter som mat etc (och inte en ny klocka) spelar roll för många handläggare som ska granska din ansökan. - Varför skulle det vara fel att använda personligt brev till sin fördel om man kan och har stärkande punkter att lägga fram?

Har man ansökt om skuldsanering så vill man självfallet ha med allt i sitt personliga brev som kan tala till sin fördel att bli beviljad också. Lämnar man ute detaljer som att man slutade röka för 3 år sedan utan återfall i sin ansökan så har man också lämnat ute detaljer som att man redan en gång avbrutit ett beroende utan återfall, delvis viktiga punkter till "allmänna skäligheten". Man har redan en brytpunkt för ett svårt beroende, man har lyckats en gång och man kan göra det igen! har men en brytpunkt för att sluta ex röka utan återfall så har man också en övertygande poäng att man kan bli av med ett beroende igen. Det ger ett förtroendeingivande och ett psykologisk poäng till sin fördel att om man slutat röka så kan man också sluta spela eller ta lån utan återfall. Mycket av "allmän skälighet" handlar om bevis om att man kan ta vara på en andra chans och att det är en permanent lösning för sina ekonomiska problem. Desto mer punkter man kan lägga fram till sin fördel i personligt brev, desto bättre chans har man att gå igenom den allmänna skälighetsbedömningen

Jag inser att vissa saker som jag ibland säger kan vara upp för debatt, men jag anser att mina råd, särskilt när det gäller personliga brev, INTE bör undvikas baserat på min erfarenhet, de rekommendationer som jag fått via handläggare och insikten som jag fått i efterhand.

Jag skulle uppskatta om du kunde förklara tydligt varför du rekommenderar att undvika mina råd och vad exakt du anser vara problematiskt med dem. Det skulle hjälpa mig att förstå och förbättra mina bidrag här på forumet. Jag gillar inte att få viktiga rekommendationer jag lägger fram avskrivna utan tydliga motiveringar. För mig personligen var ett personligt brev kritiskt för allmänna skäligheten till att bli beviljad inledande skuldsanering. Ett långt personligt brev eller inlägg är bara negativt för de som inte väljer att läsa dom.

Börjar man sitt personliga brev med att de punkter jag vill lägga fram är av yttersta vikt och är essentiellt för "allmänna bedömningen" till om jag är berättigad skuldsanering så kommer handläggaren läsa igenom det och bedöma att det man skriver är viktigt. Kom ihåg att mycket handlar också om psykologi och hur man säljer in sin skälighet. En person som skickar in en slarvig ansökan, utan personligt brev och gör ett dåligt intryck i samtalet kommer ha mycket sämre chanser till skuldsanering än den motsatta personen som har ett välplanerat personligt brev, gör en ordentlig och personlig ansökan, har ett bra bemötande och intryck. Psykologi är också en enormt viktig del av ansökan.

Bra att du accepterar det.

 

[Varitmedförr]

Det är helt acceptabelt att vi har olika åsikter, trots att jag ger argument för mina åsikter och delar med mig av mina erfarenheter och rekommendationer för det jag anser är relevant. Trist att du inte känner att du har tid att läsa mitt meddelande som moderator, speciell före du väljer att avrekommendera det jag säger i detta fall.

Jag delar även tips och knep som jag har arbetat mycket noga med, övervägt länge och vill rekommendera för att ge människor bästa möjliga förutsättningar för skuldsanering. Målet med mina inlägg är att hjälpa så många som möjligt, SÄRSKILT: de som är seriösa med skuldsanering. Personligt brev är utan tvekan, i min mening, ett kraftfullt verktyg man kan och ska använda sig av.

Jag förstår att de flesta personer med stora skulder och misstag i bagaget (som ex: Jag med över 1,8 miljoner, över 3.5 miljoner inklusive ränta), kanske aldrig kommer att kunna betala av alla skulder, särskilt om räntorna är höga. För många är skuldsanering den enda realistiska utvägen för att undvika ett livslångt/väldigt många års skuldsättande. Vad är livet värt om du lever på existensminimum i 30 av dina bästa år? - En fråga man vill ställa sig så tidigt som möjligt, efter dessa misstag om man är motiverad att göra rätt för sig och få en andra chans.

Personligen kan jag säga att jag gjort mitt i yngre dagar, men att inte värdera mina år mellan säg 30-60 år kommer definitivt vara mitt livs största misstag.
Skuldsanering är av absolut största vikt då inget utrymme för felplanering av dessa år finns i min situation. Vi lever inte i oändlighet och att bli fri och skuldfri så tidigt som möjligt är något jag värderar med en väldigt hög seriositet. Jag måste bli skuldfri innan jag är 35-40, detta för mig är panik - Vad fan kommer livet vara värt annars?

Jag vill dessutom uppmana folk med brådska att känna exakt likadant. Har man verkligen tid att slösa 15-20-30 år av sina bästa år i livet, mer än nödvändigt, att sona för sina historiska ekonomiska misstag? För mig är svaret NEJ - Det ska inte vara ett livslångt fängelse in bankernas klor! Jag vill göra om och göra rätt så snabbt som någonsin möjligt och den vägen för mig är skuldsanering, den snabbaste vägen jag vet om att bli skuldfri.

Annars är jag inte skuldfri innan 50-60+ och nästan hela livet misslyckat blir ett faktum. Med skuldsanering är jag skuldfri inom 5 år. Ibland känner jag verkligen: FAN VA TID! ÄR VIKTIGT (i min situation) - Kan verkligen inte slösa ett enda år mer än nödvändigt! Ibland stämmer verkligen uttrycket att "tid är viktigare än pengar"


När jag började tänka tanken att "tid är viktigare än pengar" så insåg jag snabbt att bli skuldfri inom 5 år och få en andra chans att leva ett sunt liv är fan så mycket mer värt än att fortsätta betala, leva under existensminimum och kanske vara skuldfri om 25 år. Är man överskuldsatt och vill göra rätt för sig så är VERKLIGEN "tid viktigare än pengar!"

Jag började tänka: Spara tid istället för pengar. Då ändrades hela min världsbild. Jag insåg snabbt att jag har 2 val:
Göra allt för skuldsanering - Inklusive lägga 50 timmar på det bästa personliga brevet jag någonsin är kapabel till att skriva - Dessutom efter rådfrågan med kommun, skuldrådgivare och kronofogden. Det du ej rekommenderar folk av okänd anledning.. Alternativt: Spendera 30 år av mina bästa år i livet till att betala, betala, leva i misär och kanske bli skuldfri när jag närmar mig pension.

Min rekommendation är fortsatt: Har du någonting positivt att använda i din fördel vid ansökan så är det självklart att du ska använda det!"

Jag skulle vilja förstå @Lasseman :s tankar om exakt varför dessa råd anses irrelevanta. Jag tar det nästan personligt eftersom jag lägger ner mycket tid och ansträngning på att dela med mig av information, tips och trix som jag tror kan vara till hjälp för andra i samma situation. Att som moderator säga att mina råd bör undvikas ger intrycket av att det jag delar med mig av inte är värt att lyssna på.

Det heter "allmän skälighetsbedömning" av en anledning. Allt från: vilja, ambition, hur seriös man är, vart man sökt hjälp, planering, förebyggande åtgärder, tidigare agerande för att göra sig skälig, att man använd kredit på senare tid endast för livsviktiga nödvändigheter som mat etc (och inte en ny klocka) spelar roll för många handläggare som ska granska din ansökan. - Varför skulle det vara fel att använda personligt brev till sin fördel om man kan och har stärkande punkter att lägga fram?

Har man ansökt om skuldsanering så vill man självfallet ha med allt i sitt personliga brev som kan tala till sin fördel att bli beviljad också. Lämnar man ute detaljer som att man slutade röka för 3 år sedan utan återfall i sin ansökan så har man också lämnat ute detaljer som att man redan en gång avbrutit ett beroende utan återfall, delvis viktiga punkter till "allmänna skäligheten". Man har redan en brytpunkt för ett svårt beroende, man har lyckats en gång och man kan göra det igen! har men en brytpunkt för att sluta ex röka utan återfall så har man också en övertygande poäng att man kan bli av med ett beroende igen. Det ger ett förtroendeingivande och ett psykologisk poäng till sin fördel att om man slutat röka så kan man också sluta spela eller ta lån utan återfall. Mycket av "allmän skälighet" handlar om bevis om att man kan ta vara på en andra chans och att det är en permanent lösning för sina ekonomiska problem. Desto mer punkter man kan lägga fram till sin fördel i personligt brev, desto bättre chans har man att gå igenom den allmänna skälighetsbedömningen

Jag inser att vissa saker som jag ibland säger kan vara upp för debatt, men jag anser att mina råd, särskilt när det gäller personliga brev, INTE bör undvikas baserat på min erfarenhet, de rekommendationer som jag fått via handläggare och insikten som jag fått i efterhand.

Jag skulle uppskatta om du kunde förklara tydligt varför du rekommenderar att undvika mina råd och vad exakt du anser vara problematiskt med dem. Det skulle hjälpa mig att förstå och förbättra mina bidrag här på forumet. Jag gillar inte att få viktiga rekommendationer jag lägger fram avskrivna utan tydliga motiveringar. För mig personligen var ett personligt brev kritiskt för allmänna skäligheten till att bli beviljad inledande skuldsanering. Ett långt personligt brev eller inlägg är bara negativt för de som inte väljer att läsa dom.

Börjar man sitt personliga brev med att de punkter jag vill lägga fram är av yttersta vikt och är essentiellt för "allmänna bedömningen" till om jag är berättigad skuldsanering så kommer handläggaren läsa igenom det och bedöma att det man skriver är viktigt. Kom ihåg att mycket handlar också om psykologi och hur man säljer in sin skälighet. En person som skickar in en slarvig ansökan, utan personligt brev och gör ett dåligt intryck i samtalet kommer ha mycket sämre chanser till skuldsanering än den motsatta personen som har ett välplanerat personligt brev, gör en ordentlig och personlig ansökan, har ett bra bemötande och intryck. Psykologi är också en enormt viktig del av ansökan.

Kloka ord, tråkigt att du inte får nån djupare förklaring om varför dina råd inte rekommenderas.

 

[Lasseman]

Kloka ord, tråkigt att du inte får nån djupare förklaring om varför dina råd inte rekommenderas.

Jag har förklarat flera gånger redan, tänker att fler försök är lönlöst, det fortsätter bara komma väggar av text.

 

[Frågvos]

Nu har han väl ändå flera ggr förklarat?

Dels verkar kvalitén på de som jobbar vid kommunen skiftande.
Sedan finns det en anledning till varför personlig brev togs bort.
Sedan verkar TS i detta slänga med lite ord, som inte stämmer överens med verkligheten.


Jag skickade med ett personligt brev. Såg till att hålla det extremt kort.
Tror faktiskt inte jag hade behövt det, kfm ringer ju upp och ställer de frågor de behöver veta.

 

[Frågvos]

Det är helt acceptabelt att vi har olika åsikter, trots att jag ger argument för mina åsikter och delar med mig av mina erfarenheter och rekommendationer för det jag anser är relevant. Trist att du inte känner att du har tid att läsa mitt meddelande som moderator, speciell före du väljer att avrekommendera det jag säger i detta fall.

Jag delar även tips och knep som jag har arbetat mycket noga med, övervägt länge och vill rekommendera för att ge människor bästa möjliga förutsättningar för skuldsanering. Målet med mina inlägg är att hjälpa så många som möjligt, SÄRSKILT: de som är seriösa med skuldsanering. Personligt brev är utan tvekan, i min mening, ett kraftfullt verktyg man kan och ska använda sig av.

Jag förstår att de flesta personer med stora skulder och misstag i bagaget (som ex: Jag med över 1,8 miljoner, över 3.5 miljoner inklusive ränta), kanske aldrig kommer att kunna betala av alla skulder, särskilt om räntorna är höga. För många är skuldsanering den enda realistiska utvägen för att undvika ett livslångt/väldigt många års skuldsättande. Vad är livet värt om du lever på existensminimum i 30 av dina bästa år? - En fråga man vill ställa sig så tidigt som möjligt, efter dessa misstag om man är motiverad att göra rätt för sig och få en andra chans.

Personligen kan jag säga att jag gjort mitt i yngre dagar, men att inte värdera mina år mellan säg 30-60 år kommer definitivt vara mitt livs största misstag.
Skuldsanering är av absolut största vikt då inget utrymme för felplanering av dessa år finns i min situation. Vi lever inte i oändlighet och att bli fri och skuldfri så tidigt som möjligt är något jag värderar med en väldigt hög seriositet. Jag måste bli skuldfri innan jag är 35-40, detta för mig är panik - Vad fan kommer livet vara värt annars?

Jag vill dessutom uppmana folk med brådska att känna exakt likadant. Har man verkligen tid att slösa 15-20-30 år av sina bästa år i livet, mer än nödvändigt, att sona för sina historiska ekonomiska misstag? För mig är svaret NEJ - Det ska inte vara ett livslångt fängelse in bankernas klor! Jag vill göra om och göra rätt så snabbt som någonsin möjligt och den vägen för mig är skuldsanering, den snabbaste vägen jag vet om att bli skuldfri.

Annars är jag inte skuldfri innan 50-60+ och nästan hela livet misslyckat blir ett faktum. Med skuldsanering är jag skuldfri inom 5 år. Ibland känner jag verkligen: FAN VA TID! ÄR VIKTIGT (i min situation) - Kan verkligen inte slösa ett enda år mer än nödvändigt! Ibland stämmer verkligen uttrycket att "tid är viktigare än pengar"


När jag började tänka tanken att "tid är viktigare än pengar" så insåg jag snabbt att bli skuldfri inom 5 år och få en andra chans att leva ett sunt liv är fan så mycket mer värt än att fortsätta betala, leva under existensminimum och kanske vara skuldfri om 25 år. Är man överskuldsatt och vill göra rätt för sig så är VERKLIGEN "tid viktigare än pengar!"

Jag började tänka: Spara tid istället för pengar. Då ändrades hela min världsbild. Jag insåg snabbt att jag har 2 val:
Göra allt för skuldsanering - Inklusive lägga 50 timmar på det bästa personliga brevet jag någonsin är kapabel till att skriva - Dessutom efter rådfrågan med kommun, skuldrådgivare och kronofogden. Det du ej rekommenderar folk av okänd anledning.. Alternativt: Spendera 30 år av mina bästa år i livet till att betala, betala, leva i misär och kanske bli skuldfri när jag närmar mig pension.

Min rekommendation är fortsatt: Har du någonting positivt att använda i din fördel vid ansökan så är det självklart att du ska använda det!"

Jag skulle vilja förstå @Lasseman :s tankar om exakt varför dessa råd anses irrelevanta. Jag tar det nästan personligt eftersom jag lägger ner mycket tid och ansträngning på att dela med mig av information, tips och trix som jag tror kan vara till hjälp för andra i samma situation. Att som moderator säga att mina råd bör undvikas ger intrycket av att det jag delar med mig av inte är värt att lyssna på.

Det heter "allmän skälighetsbedömning" av en anledning. Allt från: vilja, ambition, hur seriös man är, vart man sökt hjälp, planering, förebyggande åtgärder, tidigare agerande för att göra sig skälig, att man använd kredit på senare tid endast för livsviktiga nödvändigheter som mat etc (och inte en ny klocka) spelar roll för många handläggare som ska granska din ansökan. - Varför skulle det vara fel att använda personligt brev till sin fördel om man kan och har stärkande punkter att lägga fram?

Har man ansökt om skuldsanering så vill man självfallet ha med allt i sitt personliga brev som kan tala till sin fördel att bli beviljad också. Lämnar man ute detaljer som att man slutade röka för 3 år sedan utan återfall i sin ansökan så har man också lämnat ute detaljer som att man redan en gång avbrutit ett beroende utan återfall, delvis viktiga punkter till "allmänna skäligheten". Man har redan en brytpunkt för ett svårt beroende, man har lyckats en gång och man kan göra det igen! har men en brytpunkt för att sluta ex röka utan återfall så har man också en övertygande poäng att man kan bli av med ett beroende igen. Det ger ett förtroendeingivande och ett psykologisk poäng till sin fördel att om man slutat röka så kan man också sluta spela eller ta lån utan återfall. Mycket av "allmän skälighet" handlar om bevis om att man kan ta vara på en andra chans och att det är en permanent lösning för sina ekonomiska problem. Desto mer punkter man kan lägga fram till sin fördel i personligt brev, desto bättre chans har man att gå igenom den allmänna skälighetsbedömningen

Jag inser att vissa saker som jag ibland säger kan vara upp för debatt, men jag anser att mina råd, särskilt när det gäller personliga brev, INTE bör undvikas baserat på min erfarenhet, de rekommendationer som jag fått via handläggare och insikten som jag fått i efterhand.

Jag skulle uppskatta om du kunde förklara tydligt varför du rekommenderar att undvika mina råd och vad exakt du anser vara problematiskt med dem. Det skulle hjälpa mig att förstå och förbättra mina bidrag här på forumet. Jag gillar inte att få viktiga rekommendationer jag lägger fram avskrivna utan tydliga motiveringar. För mig personligen var ett personligt brev kritiskt för allmänna skäligheten till att bli beviljad inledande skuldsanering. Ett långt personligt brev eller inlägg är bara negativt för de som inte väljer att läsa dom.

Börjar man sitt personliga brev med att de punkter jag vill lägga fram är av yttersta vikt och är essentiellt för "allmänna bedömningen" till om jag är berättigad skuldsanering så kommer handläggaren läsa igenom det och bedöma att det man skriver är viktigt. Kom ihåg att mycket handlar också om psykologi och hur man säljer in sin skälighet. En person som skickar in en slarvig ansökan, utan personligt brev och gör ett dåligt intryck i samtalet kommer ha mycket sämre chanser till skuldsanering än den motsatta personen som har ett välplanerat personligt brev, gör en ordentlig och personlig ansökan, har ett bra bemötande och intryck. Psykologi är också en enormt viktig del av ansökan.

Tänker såhär jag.


Det du tog upp i ditt brev, hade det kommit upp ändå i samtalet med kfm?

Isåfall är brevet bara onödigt arbete. Då de dels ska läsa allt, sedan prata om allt.
Kfm ställer de frågor de behöver ha svar på, allt annat är troligen en luddig artighetsgrej att lyssna på.

 

[Lasseman]

Tänker såhär jag.


Det du tog upp i ditt brev, hade det kommit upp ändå i samtalet med kfm?

Isåfall är brevet bara onödigt arbete. Då de dels ska läsa allt, sedan prata om allt.
Kfm ställer de frågor de behöver ha svar på, allt annat är troligen en luddig artighetsgrej att lyssna på.

Precis så. Givetvis gör inte handläggarna ner folk, utan får allt att låta som att man varit väldigt bra..

 

[Lasseman]

Rättshaverister brukar jobba ungefär så här, mata på med samma frågeställningar som redan besvarats, gärna långa skrivningar.
Det brukar också vara delar i skrivelserna som antingen är kursiva, versala, understrukna eller fetstilade, eller kombinationer av detta där man tycker något extra viktigt står. Varierade färger på texten eller gå banans med överstrykningspenna är också en variant

 

[KassaKon]

Det är helt acceptabelt att vi har olika åsikter, trots att jag ger argument för mina åsikter och delar med mig av mina erfarenheter och rekommendationer för det jag anser är relevant. Trist att du inte känner att du har tid att läsa mitt meddelande som moderator, speciell före du väljer att avrekommendera det jag säger i detta fall.

Jag delar även tips och knep som jag har arbetat mycket noga med, övervägt länge och vill rekommendera för att ge människor bästa möjliga förutsättningar för skuldsanering. Målet med mina inlägg är att hjälpa så många som möjligt, SÄRSKILT: de som är seriösa med skuldsanering. Personligt brev är utan tvekan, i min mening, ett kraftfullt verktyg man kan och ska använda sig av.

Jag förstår att de flesta personer med stora skulder och misstag i bagaget (som ex: Jag med över 1,8 miljoner, över 3.5 miljoner inklusive ränta), kanske aldrig kommer att kunna betala av alla skulder, särskilt om räntorna är höga. För många är skuldsanering den enda realistiska utvägen för att undvika ett livslångt/väldigt många års skuldsättande. Vad är livet värt om du lever på existensminimum i 30 av dina bästa år? - En fråga man vill ställa sig så tidigt som möjligt, efter dessa misstag om man är motiverad att göra rätt för sig och få en andra chans.

Personligen kan jag säga att jag gjort mitt i yngre dagar, men att inte värdera mina år mellan säg 30-60 år kommer definitivt vara mitt livs största misstag.
Skuldsanering är av absolut största vikt då inget utrymme för felplanering av dessa år finns i min situation. Vi lever inte i oändlighet och att bli fri och skuldfri så tidigt som möjligt är något jag värderar med en väldigt hög seriositet. Jag måste bli skuldfri innan jag är 35-40, detta för mig är panik - Vad fan kommer livet vara värt annars?

Jag vill dessutom uppmana folk med brådska att känna exakt likadant. Har man verkligen tid att slösa 15-20-30 år av sina bästa år i livet, mer än nödvändigt, att sona för sina historiska ekonomiska misstag? För mig är svaret NEJ - Det ska inte vara ett livslångt fängelse in bankernas klor! Jag vill göra om och göra rätt så snabbt som någonsin möjligt och den vägen för mig är skuldsanering, den snabbaste vägen jag vet om att bli skuldfri.

Annars är jag inte skuldfri innan 50-60+ och nästan hela livet misslyckat blir ett faktum. Med skuldsanering är jag skuldfri inom 5 år. Ibland känner jag verkligen: FAN VA TID! ÄR VIKTIGT (i min situation) - Kan verkligen inte slösa ett enda år mer än nödvändigt! Ibland stämmer verkligen uttrycket att "tid är viktigare än pengar"


När jag började tänka tanken att "tid är viktigare än pengar" så insåg jag snabbt att bli skuldfri inom 5 år och få en andra chans att leva ett sunt liv är fan så mycket mer värt än att fortsätta betala, leva under existensminimum och kanske vara skuldfri om 25 år. Är man överskuldsatt och vill göra rätt för sig så är VERKLIGEN "tid viktigare än pengar!"

Jag började tänka: Spara tid istället för pengar. Då ändrades hela min världsbild. Jag insåg snabbt att jag har 2 val:
Göra allt för skuldsanering - Inklusive lägga 50 timmar på det bästa personliga brevet jag någonsin är kapabel till att skriva - Dessutom efter rådfrågan med kommun, skuldrådgivare och kronofogden. Det du ej rekommenderar folk av okänd anledning.. Alternativt: Spendera 30 år av mina bästa år i livet till att betala, betala, leva i misär och kanske bli skuldfri när jag närmar mig pension.

Min rekommendation är fortsatt: Har du någonting positivt att använda i din fördel vid ansökan så är det självklart att du ska använda det!"

Jag skulle vilja förstå @Lasseman :s tankar om exakt varför dessa råd anses irrelevanta. Jag tar det nästan personligt eftersom jag lägger ner mycket tid och ansträngning på att dela med mig av information, tips och trix som jag tror kan vara till hjälp för andra i samma situation. Att som moderator säga att mina råd bör undvikas ger intrycket av att det jag delar med mig av inte är värt att lyssna på.

Det heter "allmän skälighetsbedömning" av en anledning. Allt från: vilja, ambition, hur seriös man är, vart man sökt hjälp, planering, förebyggande åtgärder, tidigare agerande för att göra sig skälig, att man använd kredit på senare tid endast för livsviktiga nödvändigheter som mat etc (och inte en ny klocka) spelar roll för många handläggare som ska granska din ansökan. - Varför skulle det vara fel att använda personligt brev till sin fördel om man kan och har stärkande punkter att lägga fram?

Har man ansökt om skuldsanering så vill man självfallet ha med allt i sitt personliga brev som kan tala till sin fördel att bli beviljad också. Lämnar man ute detaljer som att man slutade röka för 3 år sedan utan återfall i sin ansökan så har man också lämnat ute detaljer som att man redan en gång avbrutit ett beroende utan återfall, delvis viktiga punkter till "allmänna skäligheten". Man har redan en brytpunkt för ett svårt beroende, man har lyckats en gång och man kan göra det igen! har men en brytpunkt för att sluta ex röka utan återfall så har man också en övertygande poäng att man kan bli av med ett beroende igen. Det ger ett förtroendeingivande och ett psykologisk poäng till sin fördel att om man slutat röka så kan man också sluta spela eller ta lån utan återfall. Mycket av "allmän skälighet" handlar om bevis om att man kan ta vara på en andra chans och att det är en permanent lösning för sina ekonomiska problem. Desto mer punkter man kan lägga fram till sin fördel i personligt brev, desto bättre chans har man att gå igenom den allmänna skälighetsbedömningen

Jag inser att vissa saker som jag ibland säger kan vara upp för debatt, men jag anser att mina råd, särskilt när det gäller personliga brev, INTE bör undvikas baserat på min erfarenhet, de rekommendationer som jag fått via handläggare och insikten som jag fått i efterhand.

Jag skulle uppskatta om du kunde förklara tydligt varför du rekommenderar att undvika mina råd och vad exakt du anser vara problematiskt med dem. Det skulle hjälpa mig att förstå och förbättra mina bidrag här på forumet. Jag gillar inte att få viktiga rekommendationer jag lägger fram avskrivna utan tydliga motiveringar. För mig personligen var ett personligt brev kritiskt för allmänna skäligheten till att bli beviljad inledande skuldsanering. Ett långt personligt brev eller inlägg är bara negativt för de som inte väljer att läsa dom.

Börjar man sitt personliga brev med att de punkter jag vill lägga fram är av yttersta vikt och är essentiellt för "allmänna bedömningen" till om jag är berättigad skuldsanering så kommer handläggaren läsa igenom det och bedöma att det man skriver är viktigt. Kom ihåg att mycket handlar också om psykologi och hur man säljer in sin skälighet. En person som skickar in en slarvig ansökan, utan personligt brev och gör ett dåligt intryck i samtalet kommer ha mycket sämre chanser till skuldsanering än den motsatta personen som har ett välplanerat personligt brev, gör en ordentlig och personlig ansökan, har ett bra bemötande och intryck. Psykologi är också en enormt viktig del av ansökan.

Ok, du har en anekdotisk historia om hur du gjorde och lyckades. Har du fått skuldsanering beviljad? Hur många fler slumpmässigt utvalda ansökningar har du med i din statistik? Hur många med brev och hur många utan? Hur många blev beviljade och hur många fick avslag? I hur många fall var brevet avgörande?

Varför är det avgörande om någon lyckats sluta röka om personen har gamla skulder pga firma i konkurs och arbetslöshet (som för min man tex)? Alla som söker har inte spelberoende.

 

[KassaKon]

Kloka ord, tråkigt att du inte får nån djupare förklaring om varför dina råd inte rekommenderas.

Rekommendationerna uppfattas mest som dåligt underbyggda spekulationer och anekdoter. Någon som är desperat och inte kan se skillnaden mellan sin egen situation och det som råden kan vara applicerbart på riskerar att ta felaktiga beslut och kan förledas att tro att sannolikheten att allt blir bra på så sätt är mycket större än den faktiskt är.