- Blev medlem
- 30 Juni 2015
- Meddelanden
- 12 088
- Mottagna reaktioner
- 8 488
- Poäng
- 5 497
Det gör jag ju egentligen inte. Men grejen är den att hjärnan efter ett tag lägger av, kroppens försvarsmekanismer lär sig att bearbeta det på något sätt eftersom att situationen jag befunnit mig i har pågått så länge och är så absurd att jag inte längre ens kan bli rädd/orolig/påverkad.
Exakt så!! Där är jag nu och blir så förvånad hur jag i dag inte längre orkar blir rädd för sånt som bara för 1 år sedan skulle få mig totalt ur balans av oro och ångest. T ex... har aldrig nånsin vågat vänta med att skriva under ett föreläggande, vi snackar kopian då, mer än max 1 vecka. Då hade jag dödsångest! Nu senast har jag väntat i 3 veckor pga jag var tvungen helt enkelt och även om skräcken fanns att nu ringer kfm på dörren när familjen är hemma så förmådde inte hjärnan att orka oroa sig... massa andra sådana situationer också!

