- Blev medlem
- 30 Juni 2015
- Meddelanden
- 12 088
- Mottagna reaktioner
- 8 488
- Poäng
- 5 497
Vet inte ens varför jag delar med mig av allt här men på ett sätt känns det skönt att veta att inte vara ensam om denna situation. Som tidigare sagts så är jag helt mållös sedan 1,5 månad sedan och kan absolut inte se ljuset i tunneln.
Har verkligen suttit hela dagen igår och visat missbruksbeteenden och det läskiga är att alla beskriver honom så bra. Det blir såklart inte bättre av att hans familj lever i en förnekelse och försöker kasta skit på mig. Fick nämligen höra igår att han kanske spelade för att jag studerat samt att vi har haft privata problem som lett till hans spelande. Hade inget mer att säga efter detta ALLS. De vet om att jag jobbat varje lediga stund från studierna för att slippa ta CSN samt för att betala hemma så att slänga skit på mig efter allt som vi gått igenom är för mig oacceptabelt.
Satt som sagt med honom hela dagen igår för att komma fram till en lösning och när han insåg att jag inte tänker låna på huset till att börja med gav han mig ett ultimatum.
Lån på bostan eller skilsmässa.
Är helt förkrossad, försöker visa han en väg ut och vill verkligen hjälpa honom men så är det han som ställer detta framför mig?
Jag har väl lika stor rätt då att begära skilsmässa eller att han ska söka hjälp.
Men kära vän... ställde HAN ultimatum till DIG? Har du spelat bort 300 000 kr? och gått bakom hans rygg? Och är det du som vägrar ta hjälp?
Hur mkt betyder ni för honom kan man undra. Vill inte göra dig mer ledsen än vad du är, men det låter som att han kör med utpressning och det är inte ok!
oavsett vilka relationsproblem ni har så är det inte ditt fel att han har spelat bort pengarna, man har ett val, man gör ett val.
Om ni är gifta och har en 5-åring så är det väl minst 6 månaders betänketid innan en skilsmässa kan gå igenom?
I det läget, för att du ska få lite andrum så är mitt råd att någon av er flyttar ut ett tag, om ni har möjlighet till det. Att han bor hos sina föräldrar, vän, släkting etc eller om du kan flytta ut tillfälligt. Om du visar att du är beredd att lämna honom (även om tillfälligt) då kanske ringer en klocka i hans huvud.
Tyvärr verkar han förneka sina spelproblem och skylla dem på dig dessutom... då är chansen tilla tt han verkligen verkligen ska sluta spela inte så stor.
Jag har gått igenom skilsmässa med en 3-åring, det är nu 23 år sedan, i efterhand gjorde jag ett mycket klokt val att lämna äktenskapet. Man är precis så stark som det behövs... och lite till.
Innerst inne vet du vad som är rätt för dig att göra. lever man med en missbrukare längre tid så blir man ju medberoende och börjar själv försvara beteendet och återfallen. Det finns alltid en bortförklaring nära till hands.
Så långt har det inte gått för dig än, du verkar kunna se klarsynt på situationen.
Men återigen... han har ingen rätt att ställa ultimatum.