- Blev medlem
- 6 Augusti 2022
- Meddelanden
- 12
- Mottagna reaktioner
- 9
- Poäng
- 27
Hej på er alla!
Är ny medlem här på forumet, men läst trådarna ett tag då jag satt mig ordentligt i skiten. Har så mycket ångest och vet ej vad jag ska göra.
Har numer skulder hos kronofogden på ca 510.000kr kommer komma in ca 3000kr till men det är allt.
Känns som att livet är över, 32 år gammal, jag som ville börja plugga. Det kan jag ju glömma nu? Känns som hela framtiden är förstörd.
tjänar inte så bra heller, har löneutmätning på 6675kr/mån. Allt utöver det behåller jag så har ändå en 7000 att leva på när räkningar är betalda. Har ju satt mig själv i skiten så klagar inte på det. Kan fortfarande äta mig mätt, var utomlands här i Europa i nu i Juni. Är ute och äter/dricker öl med vänner på helgerna. Som tyr är har vi alltid hängt på de billigare ställena.
men ändå, känns som jag kan glömma att hitta en partner för vem skulle acceptera mig med så mycket skulder. Min familj vet inget. Pappa kommer gå i taket. Och sedan kommer jag få höra detta i evigheter. Som jag skrev ville jag börja plugga en treårig utbildning men då växer skulderna.
Jag vet att det finns folk som har större skulder och andra problem som är värre än mina. Men det gnager inom mig. Så tänkte att bli medlem här för att få skriva av mig och ha någon/några att prata med, dela tankar med- som vart/är i en liknande situation kanske inte är så dåligt?
undrar mycket över hur ni ”lever/levde” med skulder, hur höll ni hoppet uppe? Jag förstår att jag måste betala för mig och göra rätt men är det kört nu? Och samtidigt som jag vet att man ska vara ärlig, måste jag verkligen berätta detta för mina nära, typ familj, vänner eller om jag nu skulle träffa en partner. Känns som ärlighet varar längst såklart- skönt för mig med. Men jag vill behålla detta för mig själv i alla fall just nu.
Är ny medlem här på forumet, men läst trådarna ett tag då jag satt mig ordentligt i skiten. Har så mycket ångest och vet ej vad jag ska göra.
Har numer skulder hos kronofogden på ca 510.000kr kommer komma in ca 3000kr till men det är allt.
Känns som att livet är över, 32 år gammal, jag som ville börja plugga. Det kan jag ju glömma nu? Känns som hela framtiden är förstörd.
tjänar inte så bra heller, har löneutmätning på 6675kr/mån. Allt utöver det behåller jag så har ändå en 7000 att leva på när räkningar är betalda. Har ju satt mig själv i skiten så klagar inte på det. Kan fortfarande äta mig mätt, var utomlands här i Europa i nu i Juni. Är ute och äter/dricker öl med vänner på helgerna. Som tyr är har vi alltid hängt på de billigare ställena.
men ändå, känns som jag kan glömma att hitta en partner för vem skulle acceptera mig med så mycket skulder. Min familj vet inget. Pappa kommer gå i taket. Och sedan kommer jag få höra detta i evigheter. Som jag skrev ville jag börja plugga en treårig utbildning men då växer skulderna.
Jag vet att det finns folk som har större skulder och andra problem som är värre än mina. Men det gnager inom mig. Så tänkte att bli medlem här för att få skriva av mig och ha någon/några att prata med, dela tankar med- som vart/är i en liknande situation kanske inte är så dåligt?
undrar mycket över hur ni ”lever/levde” med skulder, hur höll ni hoppet uppe? Jag förstår att jag måste betala för mig och göra rätt men är det kört nu? Och samtidigt som jag vet att man ska vara ärlig, måste jag verkligen berätta detta för mina nära, typ familj, vänner eller om jag nu skulle träffa en partner. Känns som ärlighet varar längst såklart- skönt för mig med. Men jag vill behålla detta för mig själv i alla fall just nu.