Jag har ljugit och undanhållit mina skulder för min man!

[Gaston]

Blev lite väl mycket kvinnor som hatar män i denna tråd, avlägsnar mig

Allt blev mannens fel enligt sista två analyserna

Jag är man och tycker inte det handlar så mycket om kön här, utan jag kan snarare som individ identifiera mig med TS som skuldsatt och utsatt för osunt kontrollbeteende från sin partner. Och att jag därför vill bidra till att definiera om problemet (eftersom jag inte ens ser det som ett stort problem att ha 300 K i blanco om man är i sina bästa år och har fast jobb).

Min nuvarande flickvän har jag varit ihop med i 10 år och vi har inte delad ekonomi. Tur det, för bådas vår skull . Hon vet inte alls hur skuldsatt jag är, och även om hon visste det är jag ganska säker på att hon inte skulle straffa mig så hårt och försökt trycka ner mig och mitt självförtroende i botten eftersom jag "är" en så usel, låg och fruktansvärd människa som har tagit några lån.

Däremot var jag innan henne tillsammans med en annan tjej och hon pratade ibland föraktfullt om människor som hade lån (utöver studie/bostad), det var verkligen som om hon såg ner på dem. Men hon hade (synen på skuldsatta var nog bara symptomatiskt för det) massor av issues med sig själv och andra. Hon fick såklart inte heller någon egentlig insyn i min ekonomi och hade vårt förhållande hållt längre än två år och vi hade hamnat i en liknande situation som TS (att det ringer någon naivt säljsugen "jeppe" från Lendo och fläkte upp min personliga privatekonomi för henne (är det ens tillåtet?) hade det garanterat blivit total tystnad och utfrysning.

Som jag ser det handlar det alltså om sympati och igenkänning som skuldsatt individ. Det finns säkert genusmönster i hur män och kvinnor "straffar" sina partners, men det är sekundärt här. Snarare tycker jag TS beter sig på ett sätt som påminner om hur många kvinnor straffar sina partners. En "traditionell" mansrolls-reaktion vore väl snarare att gorma och skrika om hur "kärringjäveln" bedragit honom ekonomiskt och hindrat honom från att köpa nya viktiga leksaker (dyr bil, scoter, fyrhjuling osv) och ska straffas med minst en lavett (tyvärr ofta ännu värre).

 

[Minväg]

Blev lite väl mycket kvinnor som hatar män i denna tråd, avlägsnar mig

Allt blev mannens fel enligt sista två analyserna

Jag brukar sällan skicka ut anklagelser men måste ändå säga att då behöver du slipa lite på att läsa ”analyser”. Ingenstans i texten nämner jag genus förutom i TS fall skriva om ”honom” för det är det ända jag har. Att jag dessutom säger att dom bör jobba på sig själva var och en. Jag är verkligen nyfiken på HUR det blev ”kvinnor som hatar män”

 

[Fuklan]

Jag är man och tycker inte det handlar så mycket om kön här, utan jag kan snarare som individ identifiera mig med TS som skuldsatt och utsatt för osunt kontrollbeteende från sin partner. Och att jag därför vill bidra till att definiera om problemet (eftersom jag inte ens ser det som ett stort problem att ha 300 K i blanco om man är i sina bästa år och har fast jobb).

Min nuvarande flickvän har jag varit ihop med i 10 år och vi har inte delad ekonomi. Tur det, för bådas vår skull . Hon vet inte alls hur skuldsatt jag är, och även om hon visste det är jag ganska säker på att hon inte skulle straffa mig så hårt och försökt trycka ner mig och mitt självförtroende i botten eftersom jag "är" en så usel, låg och fruktansvärd människa som har tagit några lån.

Däremot var jag innan henne tillsammans med en annan tjej och hon pratade ibland föraktfullt om människor som hade lån (utöver studie/bostad), det var verkligen som om hon såg ner på dem. Men hon hade (synen på skuldsatta var nog bara symptomatiskt för det) massor av issues med sig själv och andra. Hon fick såklart inte heller någon egentlig insyn i min ekonomi och hade vårt förhållande hållt längre än två år och vi hade hamnat i en liknande situation som TS (att det ringer någon naivt säljsugen "jeppe" från Lendo och fläkte upp min personliga privatekonomi för henne (är det ens tillåtet?) hade det garanterat blivit total tystnad och utfrysning.

Som jag ser det handlar det alltså om sympati och igenkänning som skuldsatt individ. Det finns säkert genusmönster i hur män och kvinnor "straffar" sina partners, men det är sekundärt här. Snarare tycker jag TS beter sig på ett sätt som påminner om hur många kvinnor straffar sina partners. En "traditionell" mansrolls-reaktion vore väl snarare att gorma och skrika om hur "kärringjäveln" bedragit honom ekonomiskt och hindrat honom från att köpa nya viktiga leksaker (dyr bil, scoter, fyrhjuling osv) och ska straffas med minst en lavett (tyvärr ofta ännu värre).

Vad syftar du på med "delad ekonomi" i detta fallet? Blir lätt förvirrad av begreppet.
Man pratar väl om delad eller gemensam ekonomi och om du INTE har delad ekonomi så har ni gemensam ekonomi, och då borde man absolut veta hur skuldsatt sin partner är?

Jag tror någonstans att man kommer långt med ärlighet och öppenhet. Man pratar om hur mycket utgifter man haft under månaden, vilka fakturor som kommit in, hur mycket intäkter osv.
Om det inte går ihop så får man titta tillsammans och lösa problemet, att någon springer iväg och tar egna lån bakom den andres rygg tycker inte jag känns snällt och jag hade känt mig otroligt åsidosatt om min partner gjorde så.

Jag hoppas att det löser sig för TS, mannen verkar ha sina vänner som tillflyktsort och någonstans måste man ju få smälta den uppkomna situationen. Alla reagerar olika men jag tror att det är bra att ni har ett par bra samtal och reder ut er väg framåt, tillsammans och utan att du drar på dig fler lån om det går att undvika.
Lycka till!

 

[Gaston]

Vad syftar du på med "delad ekonomi" i detta fallet? Blir lätt förvirrad av begreppet.
Man pratar väl om delad eller gemensam ekonomi och om du INTE har delad ekonomi så har ni gemensam ekonomi, och då borde man absolut veta hur skuldsatt sin partner är?

Jag avser helt enkelt att vi har lön från olika arbetsgivare som sätts in på olika (personliga) lönekonto och att vi betalar våra egna räkningar. Men vi är särbos så det är ju inga konstigheter att sköta. Det är såklart lite mer komplicerat om man bor tillsammans. Men jag och min förrförra partner levde ihop i nästan 10 år och det gick också bra. Vi räknade bara ut hur mycket gemensamma kostnader vi hade för hyra, el, försäkringar osv och förde in hälften var på ett servicekonto (som dessa summor drogs från) och några tusen var på ett Ica-konto vi sedan handlade på. De pengarna vi hade kvar efter att överföringarna var gjorde bestämde vi själva över. Hon fick spara eller shoppa som hon ville med sina pengar, och jag likadant med mina.

(förstår dock att det kunde missförstås vad jag avsåg, skrev snabbt på mobilen i bilen och uttryckte mig måhända slarvigt)

 

[Misslyckad]

Hej alla,
Efter många dagars frånvaro så tänkte jag komma med en liten uppdatering.

Efter massvis med dåliga dagar där han ignorerat mig och varit kall hade vi en diskussion i lördags som tyvärr slutade som alla andra diskussioner. Jag drog mig undan och i söndags bröt jag ihop helt och hållet. Jag stod inte ut längre..
Sa precis allt jag tyckte och kände samt förmedlade att jag tyvärr inte ser att detta är värt att kämpa för. Jag kan inte ständigt bli överkörd och nedvärderad som person. Jag fick nog! Han gjorde en totalvändning och plötsligt var han där för mig och vill samt hoppas vi kan lösa detta. Jag sa till honom att antingen så är vi ett team och kämpar för vår relation eller så låter vi det vara och försöka läka på vars sitt håll. Livet är för kort för att man ska gå och tycka illa om varandra när vi i grund och botten har så mycket kärlek till varandra. Samtliga dagar nu sen i söndags har han varit som om inget har hänt. Vilket har chockerat mig lite för det enda jag gör dag ut och in är att jag väntar på att han ska vända igen. Plågsamt ja! Men är det konstigt att man känner så??
Så i det stora hela tycker jag fortfarande att vi ska gå prata med någon tillsammans. Jag är en sådan typ av människa som inte bara kan släppa allt bara så där och jag vet att han inte heller har gjort det. Så det är inte det jag säger. Visst är det skönt att ha tillbaka personen så som han annars alltid varit mot mig men jag överanalyserar och bara väntar på en bomb. Jag iakttar honom hur han reagerar och vad han säger och hur han säger saker vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur han varit mot mig dessa veckor. Ska på samtal med min psykolog så får diskutera allt detta där men jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med detta nu för skuldkänslor har jag fortfarande och lär ha länge till men jag är så fruktansvärt redo för en förändring i min ekonomi. Bara att betala sina räkningar nu samt spara och planera med hur mycket man ska leva på känns så fruktansvärt bra utan att ha ständig ångest över pengar. Att känna när lönen kommer att jag kan få allt detta att gå runt känns så befriande så ni anar inte.
Och jag tror ju längre tiden går så kommer jag att stärkas av detta och min självkänsla återuppbyggs men jag vet inte hur framtiden kommer se ut. Jag hoppas att jag kommer fram till vad jag tycker är bäst för mig och mina barn.
Jag tycker inte det är OK hur han har behandlat mig oavsett vad jag gjort. Att vara så fruktansvärt elak mot en person och totalt vända samt ignorera är väldigt plågsamt och gör så ont. Fastän jag förstår att han känner sig sviken så anser jag inte att han har rätt att behandla mig så. Han har bett om ursäkt men lika sviken som han känner sig känner faktiskt jag mig sviken genom att han inte backade mig. Att bli arg visst det köper jag men att vända en totalt ryggen och sedan säga alla saker han sagt och gjort det till att jag skadat honom är så fel. Jag gjorde allt i min makt för att skydda honom från detta. Herregud jag vet att jag skulle sagt något från första början och det är något jag får leva med och lära mig att "sluta vara så jäkla rädd för konsekvenserna" bättre att vara ärlig men jag var för feg. Och den sidan erkänner jag för mig själv. Framförallt vill jag inte vara en sådan person och kommer inte vara. Men att bli totalt utelämnad och ignorerad samt ständigt straffad är väldigt plågsamt när man inte gjorde detta för skada personen. Och ni kan tycka att jag inte gjorde fel men jag personligen tycker jag gjorde fel genom att inte säga något. Ärlighet är ju ändå en viktig puck i ett förhållande och det är ju ändå något man strävar efter. Sen att personen man lever med kanske inte gör det så lätt för en att berätta ja den biten får man ju jobba med själv. Jag känner just nu miljontals saker och jag känner mig inte trygg i min relation för just nu vet jag inte om jag kan lita på hans känslor. Jag har tyvärr varit med om detta med honom förr där han vänder och så är vi tillbaka på ruta ett. Men sen är jag förlåtande och får skuldkänslor för vad jag själv gjort och så är det en ond cirkel.
Jag hoppas verkligen jag tar mig ur detta som en mycket bättre och starkare person! Oavsett hur min relation kommer se ut...

 

[JohanDal]

Hej alla,
Efter många dagars frånvaro så tänkte jag komma med en liten uppdatering.

Efter massvis med dåliga dagar där han ignorerat mig och varit kall hade vi en diskussion i lördags som tyvärr slutade som alla andra diskussioner. Jag drog mig undan och i söndags bröt jag ihop helt och hållet. Jag stod inte ut längre..
Sa precis allt jag tyckte och kände samt förmedlade att jag tyvärr inte ser att detta är värt att kämpa för. Jag kan inte ständigt bli överkörd och nedvärderad som person. Jag fick nog! Han gjorde en totalvändning och plötsligt var han där för mig och vill samt hoppas vi kan lösa detta. Jag sa till honom att antingen så är vi ett team och kämpar för vår relation eller så låter vi det vara och försöka läka på vars sitt håll. Livet är för kort för att man ska gå och tycka illa om varandra när vi i grund och botten har så mycket kärlek till varandra. Samtliga dagar nu sen i söndags har han varit som om inget har hänt. Vilket har chockerat mig lite för det enda jag gör dag ut och in är att jag väntar på att han ska vända igen. Plågsamt ja! Men är det konstigt att man känner så??
Så i det stora hela tycker jag fortfarande att vi ska gå prata med någon tillsammans. Jag är en sådan typ av människa som inte bara kan släppa allt bara så där och jag vet att han inte heller har gjort det. Så det är inte det jag säger. Visst är det skönt att ha tillbaka personen så som han annars alltid varit mot mig men jag överanalyserar och bara väntar på en bomb. Jag iakttar honom hur han reagerar och vad han säger och hur han säger saker vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur han varit mot mig dessa veckor. Ska på samtal med min psykolog så får diskutera allt detta där men jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med detta nu för skuldkänslor har jag fortfarande och lär ha länge till men jag är så fruktansvärt redo för en förändring i min ekonomi. Bara att betala sina räkningar nu samt spara och planera med hur mycket man ska leva på känns så fruktansvärt bra utan att ha ständig ångest över pengar. Att känna när lönen kommer att jag kan få allt detta att gå runt känns så befriande så ni anar inte.
Och jag tror ju längre tiden går så kommer jag att stärkas av detta och min självkänsla återuppbyggs men jag vet inte hur framtiden kommer se ut. Jag hoppas att jag kommer fram till vad jag tycker är bäst för mig och mina barn.
Jag tycker inte det är OK hur han har behandlat mig oavsett vad jag gjort. Att vara så fruktansvärt elak mot en person och totalt vända samt ignorera är väldigt plågsamt och gör så ont. Fastän jag förstår att han känner sig sviken så anser jag inte att han har rätt att behandla mig så. Han har bett om ursäkt men lika sviken som han känner sig känner faktiskt jag mig sviken genom att han inte backade mig. Att bli arg visst det köper jag men att vända en totalt ryggen och sedan säga alla saker han sagt och gjort det till att jag skadat honom är så fel. Jag gjorde allt i min makt för att skydda honom från detta. Herregud jag vet att jag skulle sagt något från första början och det är något jag får leva med och lära mig att "sluta vara så jäkla rädd för konsekvenserna" bättre att vara ärlig men jag var för feg. Och den sidan erkänner jag för mig själv. Framförallt vill jag inte vara en sådan person och kommer inte vara. Men att bli totalt utelämnad och ignorerad samt ständigt straffad är väldigt plågsamt när man inte gjorde detta för skada personen. Och ni kan tycka att jag inte gjorde fel men jag personligen tycker jag gjorde fel genom att inte säga något. Ärlighet är ju ändå en viktig puck i ett förhållande och det är ju ändå något man strävar efter. Sen att personen man lever med kanske inte gör det så lätt för en att berätta ja den biten får man ju jobba med själv. Jag känner just nu miljontals saker och jag känner mig inte trygg i min relation för just nu vet jag inte om jag kan lita på hans känslor. Jag har tyvärr varit med om detta med honom förr där han vänder och så är vi tillbaka på ruta ett. Men sen är jag förlåtande och får skuldkänslor för vad jag själv gjort och så är det en ond cirkel.
Jag hoppas verkligen jag tar mig ur detta som en mycket bättre och starkare person! Oavsett hur min relation kommer se ut...

Klassisk manipulation.

Trycker ner, sen släpper när det gått för långt. Efter några vändor har målet (du) ingen energi att försvara dig eller ens tänka klart.

 

[Gåtan]

Hur har det gått?

 

[Lasseman]

Hur har det gått?

Inte varit online på 2 månader så det kommer nog inget svar

 

[Misslyckad]

Hur har det gått?

Hej alla,
Innan jag börjar så vill jag bara önska er alla en god fortsättning!

Jag har varit anonym från forumet till och från. Mestadels läst andras historier då det hjälper mig väldigt mycket i min kamp men också koncentrerat mig på ta hand om mig själv. Fortsatt med min budget och jag känner för en gång skull att jag kommer lyckas bara jag fortsätter på rätt spår.
Min man vände tvärt och vi hade ett långt snack. Jag förklarade allt för honom med mina egna känslor och han förstod. För en gång skull lyssnade han på mig och förstod. Vi är nu ett team och har varit sen slutet på oktober. Han hjälper mig med allt och jag har kunnat koncentrera mig som sagt fullt ut på mitt stora samlingslån.

Måste verkligen tacka er alla som tog er tid att läsa min historia och att ni kom med era åsikter. Finns inget bättre än att veta det finns så fina människor där ute som tar sig den tiden men som också kämpar. Även om vi alla kämpar med olika kamper så gör det en skillnad att ni finns. Så tack! Och jag önsker er alla att fortsätta kämpa mot ett skuldfritt liv. Jag kommer fortsätta finnas här och skriv gärna när ni vill. Önskar alla en trevlig helg!

 

[Ny2018]

Hej alla,
Innan jag börjar så vill jag bara önska er alla en god fortsättning!

Jag har varit anonym från forumet till och från. Mestadels läst andras historier då det hjälper mig väldigt mycket i min kamp men också koncentrerat mig på ta hand om mig själv. Fortsatt med min budget och jag känner för en gång skull att jag kommer lyckas bara jag fortsätter på rätt spår.
Min man vände tvärt och vi hade ett långt snack. Jag förklarade allt för honom med mina egna känslor och han förstod. För en gång skull lyssnade han på mig och förstod. Vi är nu ett team och har varit sen slutet på oktober. Han hjälper mig med allt och jag har kunnat koncentrera mig som sagt fullt ut på mitt stora samlingslån.

Måste verkligen tacka er alla som tog er tid att läsa min historia och att ni kom med era åsikter. Finns inget bättre än att veta det finns så fina människor där ute som tar sig den tiden men som också kämpar. Även om vi alla kämpar med olika kamper så gör det en skillnad att ni finns. Så tack! Och jag önsker er alla att fortsätta kämpa mot ett skuldfritt liv. Jag kommer fortsätta finnas här och skriv gärna när ni vill. Önskar alla en trevlig helg!

Så fint att läsa, lycka till med allt. -