Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Klaralån - Lån utan UC
4. Brixo Privatlån (ny) - Ingen UC
5. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
6 Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Lumify - Lån utan UC
8. Kredio - Lån utan UC
9. Ferratum - Lån utan UC
10. Brixo - Lån utan UC
11. Nstart - Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar

Ingen kärlek med skulder?

Problemet är väl att man väljer bort att ens lära känna/ dejta någon som man vet inte har ekonomi till att starta familj/ bygga bo. Inte att man tycker en sådan person är dålig/mindre värd.
Ja det är problemet
 
2016 hamnade jag hos Kronofogden och då trodde jag att det var det värsta som kunde hända i livet för lån etc.

Visade sig att det var det minsta av mina problem i längden.

Jag fick höra av en kille jag dejtade att "Ditt liv är förstört för evigt". Och dej meningen hade jag haft svårt att släppa.

Några år senare försökte jag dejta men den första trevliga personen jag träffade berättade att han kollat upp mig och han "ville ju ha någon som kan köpa hus med"

Innan dess hade jag inte tänkt på att eventuella dejter kollar och avvisar pga det men nu vet jag att det görs och det gjorde att jag helt lade försöken på hyllan.

Så från 2016 att jag fick beskedet har jag levt själv. Första åren med utmätning, sen fick jag skuldsanering 2020 men anmärkningar ligger väl kvar i 5 år så till nästa år.

Men 10 år.. bara för att chefen på mitt jobb bytte ut mig mot sin väninna som behövde jobb. En månad efter att jag lyft ett lån som ensamstående som garanterades av att chefen lovat mig tillsvidareanställning.


Ja, lärdomar har jag fått under åren men det sorgligaste är hur ensam jag känt mig. Jag har varit själv så många år att jag idag inte längre kan förstå hur jag ska kunna vara i en relation.
Jag fick från att vara en kul och nyfiken på livet tjej som älskade livet till att numera vara en introvert katt-tant.

Jag är nyss fyllda 40 och kunde vara i min prime men vågar inte finnas där i datingvärlden för jag orkar inte med att man blir bedömd.


Det spelar ju ingen roll hur fina vi människor är om omvärlden ändå kan leta upp allt. Ge mig gärna peppstories om ni upplevt något annat.

Känner mig nämligen enormt ensam
exakt så känner jag mig
helt ensam, har varken vänner eller partner
30 bast men gett upp på kärleken
kämpa Det blir bra ändå med eller utan partner <3
 
Skulle inte säga att det är omöjligt att dejta som skuldsatt, i alla fall inte som tjej.
Som kille är det nog lite svårare med samhällsnormer att han ska ge en trygghet, försörjning osv.
Sen spelar såklart syftet med dejtandet stor roll, känns som att typ alla på dejtingsidor är ute efter korta sexuella kontakter och då spelar skulder ingen som helst roll.

Men om jag träffat 2 potentiella partners som jag varit lika intresserad av och fått reda på att en har stora skulder och den andra var skuldfri skulle valet vara enkelt. Vill inte riskera att dras in i något (tex låna ut bil) om personen har skulder till kronofogden.
 
Men om jag träffat 2 potentiella partners som jag varit lika intresserad av och fått reda på att en har stora skulder och den andra var skuldfri skulle valet vara enkelt. Vill inte riskera att dras in i något (tex låna ut bil) om personen har skulder till kronofogden.
Sen kan det vara så att man är rädd för risken att behöva belåna sig rejält eller själv gå in med allt sparat kapital.

Många som berättar för sina föräldrar eller partner får tillslut hjälp av dom. Men på bekostnad av att antingen skuldsätta dom eller dränera deras besparingar och bekosta som pensionen dom förtjänat väl.

De flesta människor vill absolut inte släppa sina besparingar eller belåna sig och dom står inför ett väldigt tufft val. Det kan vara att förstöra relationen eller sätta sig i skiten för någon annan. Varav många motvilligt väljer alternativ 2.

Skulle jag ex lägga fram min ekonomi för mina föräldrar och berätta eller kanske en i släkten är jag nästan övertygad om att dom skulle hjälpa mig framför att bränna allt förtroende och relationen med familjen. Men jag klarar inte av den tanken att råna mina föräldrar eller farbror på miljoner och deras livsbesparingar/pensioner och kan därför inte säga något, vet att dom mer eller mindre skulle tvinga mig till pengarna. Jag blir spyfärdig av att bekosta dom deras framtid.

Har dragit en hård gräns och valt att gå igenom kronofogden och en skuldsanering utan att säga ett ord, annars stå på utmätning om jag inte hade blivit beviljad. Deras pengar är deras pengar och det ska dom få njuta av.

Men hade det vart en partner så hade jag ju varit tvungen att berätta allt. Då känner den personen samma att personen står inför ett val. Släppa mig eller ruinera sig själv. Vill partnern ta alla sina besparingar och belåna sig för mig så hade jag själv lämnat. Så där skulle det bli antingen lämnar du eller så lämnar jag scenario.

Inser dom den risken från början där exakt denna situation kan kommer att dyka upp så gör dom faktiskt klokt i att själv välja att avbryta tidigt i dejtingstadiet oavsett hur fin människa man är. Det är också den situationen jag vill undvika med alla medel, blir spyfärdig över att ruinera någon annan ekonomiskt då jag själv vet vilket helvete jag gått igenom. Ingen som jag känner, känner till att jag har en krona i lån och ingen känner till att jag har skuldsanering.

Med det sagt så är min långsiktiga plan ändå att träffa någon. Kanske efter 3.5 - 4 år av skuldsaneringen med sparade pengar på kontot. Då anser jag att jag inte sätter någon annan i ekonomisk fara längre. Om/när det kommer fram så kanske det bara är 6 månader kvar och 5 betalningar kvar i värsta fall till skuldfri. Då börjar jag acceptera att det är en risk kan jag leva med eftersom det är så lite kvar om partnern skulle kräva att få hjälpa till.
 
Jag har haft skuldsanering i ett år. Tänkte att det skulle bli långa år utan att ens kunna tänka på en relation. Träffade någon nästan direkt som jag fortfarande har en nära och fin relation med. Jag har fyra år kvar på min sanering, men vi har också långt kvar till gemensam ekonomi, vilket gör att jag behåller det för mig själv tills jag behöver berätta. Jag har aldrig lämnat ut min ekonomi eller frågat en partner om det det första jag gör. Om hen lämnar mig för några fattiga år och sen ett väldigt bra liv så får hen skylla sig själv. Kärlek är inte pengar, och pengar är inte kärlek.
 
Vi kanske borde starta en dejtingdel i forumet :facejoy:

Jag har förövrigt dejtat som skuldsatt. Mitt senaste förhållande varade i 2 år, hon fick aldrig reda på mina skulder(särbos) för vi var var aldrig riktigt "där". Hade vi planerat flytt osv, så hade det givetvis kommit fram.
Ökade förövrigt mina skulder i detta förhållande, betalade för det mesta allt, hon pluggade till ssk och hade det tight. Jag hade en lön på över 40, men mycket gick ju till räkningar.

Sedan så är det ju inte hela värden om man har 200-300k i skuld där 2-4000 går till avbetalning + ränta, det är som ett mindre billån(fast utan säkerhet) . Men absolut när man ligger 500 till runt millen att det känns skamset. Så länge man inte lånar mer.

jag ligger på runt 600k, och vill komma ner till runt 200-300 och iaf ha runt 50-100 000 sparat innan jag försöker igen. Räknar med två år tills jag är där.
 
Senast ändrad:
Jag skulle generellt inte ha problem att dejta någon skuldsatt/under utmätning/sanering. Hade dock uppskattat att man varit öppen med det från början och numera ha en sundare inställning till pengar. Hade blivit en dealbreaker om det kom fram ett halvår in.

Men att dra ett utdrag från ratsit på nån är nog ett steg för långt i bakgrundskontrollen
 
Perspektivet förändras beroende på ens egen situation och ålder.
Bli man skuldfri och bygger upp en god ekonomi söker man helst efter en relation med någon likasinnad.
Som skuldsatt var jag alltid ärlig och berättade om min situation vid varje relation men det blev alltid en bromskloss i slutändan.
Hur man än vrider o vänder på det så väljer man hellre någon utan ekonomiska problem då det inte finns några käppar i hjulet när det gäller framtida bostadsköp, resor osv.
Ekonomi tär på relationer och när man börjar komma upp i åren vill man ha så lite bekymmer som möjligt.
Vill samtidigt säga att det finns massor med fantastiska skuldsatta människor och en hel drös idioter med ordnad ekonomi.
 
Ledsamt att läsa hur du känner dig. Men låt det inte hindra dig från att bygga upp det liv du vill ha. Blir du rattad pga du har skulder/anmärkning/ssn eller wathever så är den person som rattar dig inte dig värdig och det är hans förlust! Riktig kärlek bryr sig inte om skulder och pengar. Må den vara sällsynt men den finns. Den handlar om värme i relationen och inte om brist på pengar. Jag vägrar tro ngt annat ❤️ Älskar du ngn så är inte pengar det viktigaste.
Bra att du skriver av dig ❤️
Problemet var väl att hon inte blev rattad...
(Förlåt, kunde inte låta bli ;) )
 
Jag skulle generellt inte ha problem att dejta någon skuldsatt/under utmätning/sanering. Hade dock uppskattat att man varit öppen med det från början och numera ha en sundare inställning till pengar. Hade blivit en dealbreaker om det kom fram ett halvår in.

Men att dra ett utdrag från ratsit på nån är nog ett steg för långt i bakgrundskontrollen
Sen får vi komma ihåg att det finns en hel del skuldsatta som inte blivit det pga ”osund inställning till pengar”.
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp