Hur hamnade du här?

[Klar_fd_Släpptallt]

Dålig koll på pengars värde och en önskan att leva bättre än vad jag hade råd till gjorde att jag hamnade i skuldfällan och så småningom hittade jag hit. Ett inlägg jag läste gjorde att jag vågade släppa allt till KF och jag var inställd på att leva med utmätning resten av livet vilket var bra mycket bättre än den ångest lånjakten innebar varje månad.
Jag tog beslutet att släppa mina skulder för ganska exakt fem år sedan. För snart fyra år sedan fick jag inledande skuldsanering som i oktober 2017 blev beslutat och vann laga kraft. Jag har 12 betalningar kvar av saneringen och betalar min sista inbetalning april 2022. Livet är så mycket bättre och jag har lärt mig att hantera pengar och sköta min ekonomi under denna tid.

i början av min tid här var jag ganska aktiv och ställde frågor och fick andras kunskap och råd om vad som skulle hända, hur lång tid det tar och liknande. Så småningom blev det mer stöttade av de som var i en liknande situation som jag var/varit. Jag redogjorde för mina erfarenheter och kunskap och flera har jag kontakt med fortfarande.

 

[hoppfull2021]

Jag är här pga dåliga beslut och oförmåga att anpassa utgifterna till inkomsterna. Det började i och med en separation där jag inte förmådde att kräva det jag hade rätt till och en nystart ifrån noll med fyra barn att försörja låg jag snabbt på minus. Lägg på ett dåligt beslut om att köpa hus och flytta ihop med ny man utan att kolla upp hans ekonomi samt att skaffa ett barn till.

Jag gjorde likadant, dvs gav min halva av huset till mitt ex, endast pga dåligt samvete och för att barnen skulle få ha kvar sina rum. Avstod ca 500tkr och då hade vi dessutom amorterat cirka 10tkr/mån före dess. Tog dessutom med mig en del av ett blancolån så han skulle ha råd att bo kvar, hur dum får man vara. Tog inte med mig något alls vid flytten utan köpte allt på nytt, ett hem till mig och två barn från grunden.
Ett av mitt livs. Mest. Korkade. Beslut.
Såhär i efterhand.
Men försöker intala mig att jag kanske ligger på plus nånstans i nåt karmakonto i universum...

 

[Janus]

Haft en lite trasig uppväxt med en far som var alkoholist, som sedan gick bort 1 månad innan jag skulle fylla 18. Hade två år innan flyttat 100 mil för att bo själv och studera. Pratade inte så mycket med någon om hans död (vilket jag ångrar idag) utan höll det mest för mig själv.

Träffade året efter en tjej där det i början såklart var super bra, men åren gick och förhållandet blev sämre och sämre. Vi köpte hus några år senare, och massa problem med huset ledde till extremt mycket bråk och tjafs. Mitt drickande började själv gå överstyr, så istället för att bedöva stressen och depressionen med alkohol så fann jag online casinon.. sen 2014-2019 spelade jag säkert bort 3-400tkr. Ville inte ge upp förhållandet, bara bedöva min inre känsla.

Tre gånger har jag lovat att slutat spela under dom åren, men svikit henne gång på gång, eskalerade 2020 då jag för första gången började spela/köpa högrisk aktier för lånade pengar. Sålde till och med bort vissa fordon för att finansiera detta utöver lånen..

Nu sitter jag här med 240.000:- i skulder.. ångest och massa skit tankar om hur mycket pengar jag hade kunna ha på sparkontot istället.

Det som räddar mig just nu är min sambo och att jag har en hyfsad inkomst varje månad.

Spelpaus är det bästa jag gjort. Men pratar än idag helst inte om jobbiga saker. Har blivit som en robot. Men det vänder säkert sakta men säkert.

Tack.

 

[KalleG1]

Jag är här pga dåliga beslut och oförmåga att anpassa utgifterna till inkomsterna. Det började i och med en separation där jag inte förmådde att kräva det jag hade rätt till och en nystart ifrån noll med fyra barn att försörja låg jag snabbt på minus. Lägg på ett dåligt beslut om att köpa hus och flytta ihop med ny man utan att kolla upp hans ekonomi samt att skaffa ett barn till.

Hej, det låter som om du tar på dig all skuld för det som drabbat dig trots att det verkade mest vara yttre omständigheter. En separation där idioten till ex inte bryr sig om de barn han satt till världen och en man som inte valde att berätta om sina ekonomiska förehavanden innan ni blev ett par, trots att det borde vara en förutsättning.
Önskar dig lycka till med att få ordning på allt och pengar är viktigt, men kärleken till dina barn kommer du tjäna mest på. Allt gott

 

[KalleG1]

För mig började det redan innan jag började tjäna pengar själv och med mitt alkohol och shoppingberoende. Det mina föräldrar lagt undan till mig när jag var liten gjorde jag av med nästan helt. Hade jag inte lidit av fruktansvärd psykisk ohälsa orsakad av konstant utfrysning i flera år i skolan och hot från andra i min ålder och äldre som också har invandrarbakgrund hade jag aldrig hamnat här och aldrig flera tagit dåliga beslut efter varandra. Försökte dölja min psykiska ohälsa igenom konsumtion och berusning. Tyvärr höll mitt beteende i sig i flera år även in i vuxen ålder och det blev lite för sent att stoppa det när man insett att det gått för långt.
Idag skulle jag inte ta sådana beslut. Även om jag inte i nuläget tar möjlighet att shoppa och vara berusad nästan varje dag så har jag respekt för pengar och det hårda arbete som ligger bakom. Alkohol har jag en väldigt avslappnad relation till idag. Dricker väldigt lite och aldrig när jag är ensam.
Forumet har väl gett en lite hopp om att det finns en väg ur det här. Människor som kämpar varje dag och inspirerar!

Hej, får jag fråga om vad du lider av för psykisk ohälsa, det är nämligen en bred term som kan innefatta otroligt mycket. Hur som haver, tack för att du delar med dig och att det låter som om du har hittat rätt väg i livet.

 

[KalleG1]

Dålig koll på pengars värde och en önskan att leva bättre än vad jag hade råd till gjorde att jag hamnade i skuldfällan och så småningom hittade jag hit. Ett inlägg jag läste gjorde att jag vågade släppa allt till KF och jag var inställd på att leva med utmätning resten av livet vilket var bra mycket bättre än den ångest lånjakten innebar varje månad.
Jag tog beslutet att släppa mina skulder för ganska exakt fem år sedan. För snart fyra år sedan fick jag inledande skuldsanering som i oktober 2017 blev beslutat och vann laga kraft. Jag har 12 betalningar kvar av saneringen och betalar min sista inbetalning april 2022. Livet är så mycket bättre och jag har lärt mig att hantera pengar och sköta min ekonomi under denna tid.

Hej, passande användarnamn och det kanske är ett bra motto för andra i liknande situation, släpp kontrollen och ta hjälp - det är okej att inte kunna fixa allt själv här i livet även om man är den som satt sig i den situationen.

Snart ett år kvar, lika länge som vi befunnit oss i Corona-dvalan, förstår du hur snabbt det går? Eloge till dig som hållit och tagit dig så här långt, snart är du ”fri”. Trevlig kväll!

 

[KalleG1]

Haft en lite trasig uppväxt med en far som var alkoholist, som sedan gick bort 1 månad innan jag skulle fylla 18. Hade två år innan flyttat 100 mil för att bo själv och studera. Pratade inte så mycket med någon om hans död (vilket jag ångrar idag) utan höll det mest för mig själv.

Träffade året efter en tjej där det i början såklart var super bra, men åren gick och förhållandet blev sämre och sämre. Vi köpte hus några år senare, och massa problem med huset ledde till extremt mycket bråk och tjafs. Mitt drickande började själv gå överstyr, så istället för att bedöva stressen och depressionen med alkohol så fann jag online casinon.. sen 2014-2019 spelade jag säkert bort 3-400tkr. Ville inte ge upp förhållandet, bara bedöva min inre känsla.

Tre gånger har jag lovat att slutat spela under dom åren, men svikit henne gång på gång, eskalerade 2020 då jag för första gången började spela/köpa högrisk aktier för lånade pengar. Sålde till och med bort vissa fordon för att finansiera detta utöver lånen..

Nu sitter jag här med 240.000:- i skulder.. ångest och massa skit tankar om hur mycket pengar jag hade kunna ha på sparkontot istället.

Det som räddar mig just nu är min sambo och att jag har en hyfsad inkomst varje månad.

Spelpaus är det bästa jag gjort. Men pratar än idag helst inte om jobbiga saker. Har blivit som en robot. Men det vänder säkert sakta men säkert.

Tack.

Hej Janus, jag beklagar sorgen över din fars bortgång. Även om man vuxit upp med en dysfunktionell förälder är dennes bortgång förfärlig och som ung kille, som du var, är det oftast väldigt svårt att öppna upp sig. Ofta tror dessa killar att det är ett tecken på svaghet att visa sig sårbar, men egentligen är det tvärtom, dessvärre har inte fäderna lärt ut detta. För visst kan det vara så, att du inte vill visa dig svag? Det låter nämligen som det. Det är förståeligt att känna så och du är inte ensam. Har du pratat med någon professionell om det du varit med om? Om inte finns jag här eller i PM, om du vill skriva av dig med någon som inte vet vem du är, det kan vara ett första steg i resan.

Om inte, tack för att du delar och bra jobbat att du har tagit spelpaus.

 

[Vändaskuttan]

Hej Vändaskutan, jag tror inte staten/samhället bryr sig nämnvärt om våra spelproblem. Det viktigaste för dem är att pengarna stannar i Sverige istället för att de åker till Malta. Samma sak med alkohol, monopol finns av en anledning - skatt.

Hur som haver - tack för ditt bidrag och jag tror många känner sig träffade i din beskrivning av missbruk, jag gör det. Jag började spela på grund av tristess samt andra livsutmaningar, en verklighetsflykt och en dyr sådan.

vad gjorde du i unga dar som lett till den situation du befinner dig i nu?

Jag tog dumma ekonomiska beslut, men jag har lärt mig min läxa. Tog en genvägar för att nå materiell standard. Nytt land och ny stad. Bra jobb men dålig självinsikt och långsiktigt tänk. Förstår idag inte riktigt varför jag gjorde dem val jag gjorde.

Nu är det annorlunda. Idag är det den långa och hårda vägen framåt, till och mot vår gemensamma dröm. Vi sparar ihop till ett hus och en ny bil. Lagt upp en budget, håller oss till den. Inget på avbetalning eller onödiga krediter. Inga genvägar. Delat upp sparandet i tre delar, mid-term, long-term och pension. Midterm är för oväntade utgifter såsom tandläkarbesök, dyrare hushållsartiklar, tv, tvättmaskin, sjukdom och andra saker som kan gå sönder. Long-term är för huset och bilen. Pension är för att höja pensionen och se till att det finns extra resurser ifall det skulle behövas på äldre dagar. Det är om cirka 30 år. Det är bättre agera nu genom aktiva val och säkerställa framtiden.

 

[Vändaskuttan]

För mig började det redan innan jag började tjäna pengar själv och med mitt alkohol och shoppingberoende. Det mina föräldrar lagt undan till mig när jag var liten gjorde jag av med nästan helt. Hade jag inte lidit av fruktansvärd psykisk ohälsa orsakad av konstant utfrysning i flera år i skolan och hot från andra i min ålder och äldre som också har invandrarbakgrund hade jag aldrig hamnat här och aldrig flera tagit dåliga beslut efter varandra. Försökte dölja min psykiska ohälsa igenom konsumtion och berusning. Tyvärr höll mitt beteende i sig i flera år även in i vuxen ålder och det blev lite för sent att stoppa det när man insett att det gått för långt.
Idag skulle jag inte ta sådana beslut. Även om jag inte i nuläget tar möjlighet att shoppa och vara berusad nästan varje dag så har jag respekt för pengar och det hårda arbete som ligger bakom. Alkohol har jag en väldigt avslappnad relation till idag. Dricker väldigt lite och aldrig när jag är ensam.
Forumet har väl gett en lite hopp om att det finns en väg ur det här. Människor som kämpar varje dag och inspirerar!

Jag har läst många av dina posts här på forumet och jag tycker du och många andra här inger hopp och inspiration hos andra.

 

[HammarbyAlex]

Hej, får jag fråga om vad du lider av för psykisk ohälsa, det är nämligen en bred term som kan innefatta otroligt mycket. Hur som haver, tack för att du delar med dig och att det låter som om du har hittat rätt väg i livet.

Hej. Jag hade svår depression kombinerat med ätstörningar. Något som höll på att ta mitt liv men hittade en väg ur det på något sätt. Sedan skulle man kunna argumentera att en komplicerad relation till mat är något man aldrig släpper och det kan nog stämma. Mår jag dåligt så ryker aptiten och har pengarna hållit på att ta slut struntar jag i att äta. Viktigare för mig att mina små pälsskruttar ska ha det bra. Dem har räddat en så många gånger vad gäller måendet.