- Blev medlem
- 4 Februari 2018
- Meddelanden
- 215
- Mottagna reaktioner
- 334
- Poäng
- 467
Magdaa, kan inte Du berätta lite hur Du upplevde hela situationen när Du ”släppte” Dina skulder... Dina tankar, vad Du gjorde när alla brev, inkasso, samtal började ramla in... HUR tacklade Du allt detta & hur har Du upplevt tiden efteråt med Kronofogden, löneutmätning, etc... Det hade varit GULD VÄRT att få veta från någon som genomlevt detta...
Jag hade precis som du, läst mycket här på forumet. Blev taggad av att söka skuldsanering då en vän till mig gjort det och blivit beviljad. Bara bestämde mig en dag för att gå hela vägen. (Jag hade egentligen inget val..) Jag tog bort alla autogiro på min banks hemsida. Alla andra struntade jag i att betala. Det ringdes men jag svarade inte på några samtal. Sen kom påminnelser och till slut brev från KFM. Allt satte jag in i en pärm under flikar. Hade lite ågren med posten då en bekant arbetar på posten och delar ut posten hos mig. Men bestämde mig för att strunta i det helt enkelt. INGEN vet varför jag har det som jag har det och den som dömer... så jag skrev på betalningsföreläggandet i tid och postade. Oftast samma dag för att "bli av" med brevet.
Jag betalade fortfarande på ett lån i min privata bank för att visa att jag gjort allt jag kan. Jag sålde all min pensionsbesparing, känns fortfarande väldigt jobbigt men vid en bedömning för skuldsanering så ser de ifall man gjort allt man kan.. Sen tänker jag att när jag inte har ett enda lån kommer jag kunna lägga en hel del på det då. Det tog 7 månader innan jag fick löneutmätning och jag betalade fortfarande på ett lån fram tills dess. Köpte nya glasögon. Lagade bilen och betalade en hel del andra räkningar som jag låg efter med. Det var så skönt! Jag hade sen löneutmätning och blev beviljad skuldsanering efter 9 månader.
Jag har blivit väldigt bra bemött av KFM. Inget konstigt alls. De har varit lyhörda och vi har lugnt gått igenom allt. Nu i efterhand tycker jag tiden har gått fort. Det var inte så jobbigt och jag har inte tampats så mycket av dåligt samvete. Samtidigt är det ju en sorg att det har blivit så här men ser en ände nu. Och väldigt skönt att slippa tänka på lån o panik för att livet ska trilla ihop. Nu kan det bara bli bättre. Alla har ju individuella orsaker, skulder mm men man kan inte mer än söka. Jag har inte varit hos en skuldrådgivare då jag inte kände behov av det, utan gjort allt själv och det var inte svårt så länge du vet vilka du har skuld till och det vet jag ju genom att jag samlade allt i en pärm.
Så söök! Vill du veta mer så bara fråga!! Lycka till, och ha inte ångest!! Vi har kämpat nog...
