Den stora tråden om allt - Småprat, tips mm

[Terry_]

5.000 inlägg!

 

[Terry_]

Jag fortsätter gärna där. Bemöter gärna era argument på lämpligare ställe om det är bättre.

Så Svullo,
Bemöt det här så slipper vi förstöra för en användare som undrar.
Vilka argument syftar du på?

Du citerade mitt inlägg om sjukvården och skrev i princip samma sak som mig.

Det jag vänder mig om är ni krigare på nätet med högskoleutbildning, 70.000 i lön, kukar på 55 centimeter, fläckfria liv utan skulder med en tinderlista på 17.000 matchningar. Missbruk har ni inte och era bostadsrätter ligger i Stockholm innerstad. Sju rum med högt i tak.
Det är lite det intrycket du ger sken utav i den där tråden och jag ställer mig aningen skeptisk till det. Med all respekt.

 

[Svullo]

Så Svullo,
Bemöt det här så slipper vi förstöra för en användare som undrar.
Vilka argument syftar du på?

Du citerade mitt inlägg om sjukvården och skrev i princip samma sak som mig.

Det jag vänder mig om är ni krigare på nätet med högskoleutbildning, 70.000 i lön, kukar på 55 centimeter, fläckfria liv utan skulder med en tinderlista på 17.000 matchningar. Missbruk har ni inte och era bostadsrätter ligger i Stockholm innerstad. Sju rum med högt i tak.
Det är lite det intrycket du ger sken utav i den där tråden och jag ställer mig aningen skeptisk till det. Med all respekt.

Förstår att man inte gillar någon som ifrågasätter men jag tar på mig byxorna ett ben i taget som alla andra.

Använder inte Tinder, är gift så finns liksom ingen vits med det. Kuken är stor men inte 55 cm, har en examen och lönen har legat en bit över 70.000. Dock har jag gått ner en hel del i lön då jag insett att det finns viktigare saker i livet än att skapa en förmögenhet. Bor i villa i södra delarna av landet numera men har nog sju rum när jag tänker efter. Höga inkomster ger höga utgifter och jag hade väl blanco/kreditkort på ca 750.000-800.000 ett tag. Betalade av allt, bytte jobb och livsstil och känner mig betydligt mer tillfreds med mig själv nu. Mindre lön men också mindre bekymmer.
Mitt liv har inte alltid varit enkelt, har varit ner, upp, ner, upp, ner och förhoppningsvis avslutar jag på topp.

Eftersom jag alltid löst mina egna problem så har jag ingen förståelse för folk som vägrar ta ansvar, dvs ”jag har ett missbruk så jag kan inte rå för vad jag gör” Det är curlade 90-talister som pratar så inte vuxna människor. Jag är extremt emot folk som utgår från att någon annan får lösa detta, någon annan betalar, hela tiden någon annan.

Att företag som lånar ut pengar ”förtjänar” att förlora pengar för de tar ockerränta som någon skrev i förra tråden är trams. Lika väl som att skuldsanering inte belastar samhället, allt som sker påverkar samhället på ett särr eller annat. Tyvärr lever många i sina bubblor medan livet passerar utanför.

Har läst något inlägg där du själv spyr galla över att dina kollegor tjänar lika mycket men har mer i form av hus, familj, ordnade liv så jag förstår att du har taggarna ut mot mig, ingen fara.
Du verkar vara en som metodiskt tar tag i dina egna problem och har en lösning klar och jobbar mot den, all heder åt dig. Jag ser inte ner på skuldsatta eller skrover detta för att jag vill trycka ner eller håna. Jag försöker göra min poäng tydlig, vill man så kan man helt enkelt.
Det hjälper inte med en skuldsanering om man inte ändrar sitt grundbeteende. Vad gör man när skuldsaneringen är slut? Man börjar troligtvis låna igen så nån skrev och drog igång allt detta.
Nåt flum anställd av kommunen kan inte via samtal få någon att sluta spel, det måste komma inifrån personen själv. Det drivet har jag bara sett i ett fåtal trådar, oftast är det nån annan som ska hjälpa. Det är som att sluta röka, man kan inte sluta förrän men själv bestämmer sig.

Hade aldrig för avsikt att trampa någon på tårna här men när jag läser trådar där folk frågar om ränta och/eller amortering och inte förstår sig på enkel ekonomi så blir jag både rädd och ledsen.

Nu är det dags att sova men fortsätter gärna imorgon och då kan jag berätta när jag sov i min gamla Saab, eller när jag valde mellan mat på bordet eller bensin till bilen.

 

[Kimsan72]

Sorglig läsning... Jag noterar att jag tillhör kategorin av folk med min första reggade skuld hos KF EVER under 2018...

https://www.kronofogden.se/78122.html

 

[Ny2018]

Förstår att man inte gillar någon som ifrågasätter men jag tar på mig byxorna ett ben i taget som alla andra.

Använder inte Tinder, är gift så finns liksom ingen vits med det. Kuken är stor men inte 55 cm, har en examen och lönen har legat en bit över 70.000. Dock har jag gått ner en hel del i lön då jag insett att det finns viktigare saker i livet än att skapa en förmögenhet. Bor i villa i södra delarna av landet numera men har nog sju rum när jag tänker efter. Höga inkomster ger höga utgifter och jag hade väl blanco/kreditkort på ca 750.000-800.000 ett tag. Betalade av allt, bytte jobb och livsstil och känner mig betydligt mer tillfreds med mig själv nu. Mindre lön men också mindre bekymmer.
Mitt liv har inte alltid varit enkelt, har varit ner, upp, ner, upp, ner och förhoppningsvis avslutar jag på topp.

Eftersom jag alltid löst mina egna problem så har jag ingen förståelse för folk som vägrar ta ansvar, dvs ”jag har ett missbruk så jag kan inte rå för vad jag gör” Det är curlade 90-talister som pratar så inte vuxna människor. Jag är extremt emot folk som utgår från att någon annan får lösa detta, någon annan betalar, hela tiden någon annan.

Att företag som lånar ut pengar ”förtjänar” att förlora pengar för de tar ockerränta som någon skrev i förra tråden är trams. Lika väl som att skuldsanering inte belastar samhället, allt som sker påverkar samhället på ett särr eller annat. Tyvärr lever många i sina bubblor medan livet passerar utanför.

Har läst något inlägg där du själv spyr galla över att dina kollegor tjänar lika mycket men har mer i form av hus, familj, ordnade liv så jag förstår att du har taggarna ut mot mig, ingen fara.
Du verkar vara en som metodiskt tar tag i dina egna problem och har en lösning klar och jobbar mot den, all heder åt dig. Jag ser inte ner på skuldsatta eller skrover detta för att jag vill trycka ner eller håna. Jag försöker göra min poäng tydlig, vill man så kan man helt enkelt.
Det hjälper inte med en skuldsanering om man inte ändrar sitt grundbeteende. Vad gör man när skuldsaneringen är slut? Man börjar troligtvis låna igen så nån skrev och drog igång allt detta.
Nåt flum anställd av kommunen kan inte via samtal få någon att sluta spel, det måste komma inifrån personen själv. Det drivet har jag bara sett i ett fåtal trådar, oftast är det nån annan som ska hjälpa. Det är som att sluta röka, man kan inte sluta förrän men själv bestämmer sig.

Hade aldrig för avsikt att trampa någon på tårna här men när jag läser trådar där folk frågar om ränta och/eller amortering och inte förstår sig på enkel ekonomi så blir jag både rädd och ledsen.

Nu är det dags att sova men fortsätter gärna imorgon och då kan jag berätta när jag sov i min gamla Saab, eller när jag valde mellan mat på bordet eller bensin till bilen.

Läs på om hur ett missbruk fungerar.
Beroendet tar över allt vad sunt förnuft är och även om man vill så kan man inte se konsekvenserna eller göra något åt det.
Jag har själv inget missbruk men levt med en spel och alkoholmissbrukare. Ett rent helvete måste jag säga och tyvärr så drog jag nitlotten.

 

[Gnetaren]

Förstår att man inte gillar någon som ifrågasätter men jag tar på mig byxorna ett ben i taget som alla andra.

. .

Har läst dina inlägg i den andra tråden så det här är ett samlingssvar. Kanske vi alla var med på tiden innan möjligheten till skuldsanering infördes (1994)? Då en skuldsättning i den klass som vi pratar om (där man har rätt till skuldsanering) alltid innebar att man fick leva resten av sitt liv på existensminimum. Även om samma problem också idag kan leda till problem som självmord, svartjobb, kriminalitet och lägre motivation för att arbeta så var det betydligt vanligare innan man kunde söka skuldsanering. En del av problemen och det faktum att skuldsanering över huvudtaget blev ett alternativ var att de här bolagen du omhuldar dök upp i mitten av 1980-talet och började erbjuda människor att låna till en hög ränta fast de inte var vad man skulle kunna kalla ”kreditvärdiga”. Jag hade t ex en tjej i min gymnasieklass som hade blivit mamma och som levde på socialbidrag. Hon var 17 år och lånade sig till allt hon ville köpa till sin son och sig själv utan att ens reflektera över att räntan var 29%. Det var helt enkelt morgondagens problem. Så är man när man är 17 år gammal.

Jag förstår ditt perspektiv, och det här ” sköt (ta hand om) dig själv” och skit i andra är ett väldigt förföriskt sätt att se på omvärlden och man kan tillåta sig att tänka ”vill du ta ditt liv så är det din business” men tyvärr, det fungerar bara så länge man inte behöver andra eller ens ett samhälle och åsikten blir ett dilemma när mantrat istället blir: ”alla rättigheter är mina och alla skyldigheter är de som andra har till mig”. Låt mig hårddra det: Du har lön på 70 000 kr per månad så du kan betala för din sjukvård själv, därför ska andra göra det också göra det. Men… du betalar inte för dig själv som det är idag. Det finns inte en chans att du kan generera de pengar på eller åt ditt företag, ens om du är en revisor(då det kräver andra bolag som kräver, enligt samhälliga överrenskommelser, en revisor), som berättigar din lön. Dessa pengar genereras av någon annan och av ett samhälles konventioner om vad saker är värda och vilken status olika positioner har, alternativet till din åsikt om din egen förträfflighet och berättigande som människa, är faktiskt att du är överflödig och därför helt enkelt borde avpolliteras. Du är en kostnad, inte en intäkt.

Så är det i ett samhälle, vi måste leva tillsammans och hålla vissa under vingarna på ett sätt (skuldsanering) och andra under vingarna på ett annat sätt (konstruerade hierarkier) Lite ödmjukhet inför vad det samhälle vi byggt upp och det den gemenskapen gett just dig kan hjälpa en att förstå och acceptera vad samma samhälle ger andra.

Jag är inte heller för en alltför generös politik när det gäller skuldsanering men samtidigt (en insikt som faktiskt nådde mig efter att jag skrivit ett inlägg här och uttryckt motsatta åsikten) : Problemet med kreditinstituten, deras cyniska sätt att inrikta sig på och just erbjuda de icke kreditvärdiga att låna ut pengar eftersom de då kan ta ut höga räntor och höga avgifter kan egentligen bara lösas med att kraven och trycket på dessa aktörer stärks, ett sådant sätt är en generös politik vad gäller skuldsanering eftersom deras investeringar då blir mindre värda (människor som lånar utan att ha kreditvärdighet).

 

[Ny2018]

Har läst dina inlägg i den andra tråden så det här är ett samlingssvar. Kanske vi alla var med på tiden innan möjligheten till skuldsanering infördes (1994)? Då en skuldsättning i den klass som vi pratar om (där man har rätt till skuldsanering) alltid innebar att man fick leva resten av sitt liv på existensminimum. Även om samma problem också idag kan leda till problem som självmord, svartjobb, kriminalitet och lägre motivation för att arbeta så var det betydligt vanligare innan man kunde söka skuldsanering. En del av problemen och det faktum att skuldsanering över huvudtaget blev ett alternativ var att de här bolagen du omhuldar dök upp i mitten av 1980-talet och började erbjuda människor att låna till en hög ränta fast de inte var vad man skulle kunna kalla ”kreditvärdiga”. Jag hade t ex en tjej i min gymnasieklass som hade blivit mamma och som levde på socialbidrag. Hon var 17 år och lånade sig till allt hon ville köpa till sin son och sig själv utan att ens reflektera över att räntan var 29%. Det var helt enkelt morgondagens problem. Så är man när man är 17 år gammal.

Jag förstår ditt perspektiv, och det här ” sköt (ta hand om) dig själv” och skit i andra är ett väldigt förföriskt sätt att se på omvärlden och man kan tillåta sig att tänka ”vill du ta ditt liv så är det din business” men tyvärr, det fungerar bara så länge man inte behöver andra eller ens ett samhälle och åsikten blir ett dilemma när mantrat istället blir: ”alla rättigheter är mina och alla skyldigheter är de som andra har till mig”. Låt mig hårddra det: Du har lön på 70 000 kr per månad så du kan betala för din sjukvård själv, därför ska andra göra det också göra det. Men… du betalar inte för dig själv som det är idag. Det finns inte en chans att du kan generera de pengar på eller åt ditt företag, ens om du är en revisor(då det kräver andra bolag som kräver, enligt samhälliga överrenskommelser, en revisor), som berättigar din lön. Dessa pengar genereras av någon annan och av ett samhälles konventioner om vad saker är värda och vilken status olika positioner har, alternativet till din åsikt om din egen förträfflighet och berättigande som människa, är faktiskt att du är överflödig och därför helt enkelt borde avpolliteras. Du är en kostnad, inte en intäkt.

Så är det i ett samhälle, vi måste leva tillsammans och hålla vissa under vingarna på ett sätt (skuldsanering) och andra under vingarna på ett annat sätt (konstruerade hierarkier) Lite ödmjukhet inför vad det samhälle vi byggt upp och det den gemenskapen gett just dig kan hjälpa en att förstå och acceptera vad samma samhälle ger andra.

Jag är inte heller för en alltför generös politik när det gäller skuldsanering men samtidigt (en insikt som faktiskt nådde mig efter att jag skrivit ett inlägg här och uttryckt motsatta åsikten) : Problemet med kreditinstituten, deras cyniska sätt att inrikta sig på och just erbjuda de icke kreditvärdiga att låna ut pengar eftersom de då kan ta ut höga räntor och höga avgifter kan egentligen bara lösas med att kraven och trycket på dessa aktörer stärks, ett sådant sätt är en generös politik vad gäller skuldsanering eftersom deras investeringar då blir mindre värda (människor som lånar utan att ha kreditvärdighet).

Tack det var även detta jag menar. Lånebolag som skor sig på människors desperata försök och tro om att lösa den ekonomiska krisen.

 

[Svullo]

Har läst dina inlägg i den andra tråden så det här är ett samlingssvar. Kanske vi alla var med på tiden innan möjligheten till skuldsanering infördes (1994)? Då en skuldsättning i den klass som vi pratar om (där man har rätt till skuldsanering) alltid innebar att man fick leva resten av sitt liv på existensminimum. Även om samma problem också idag kan leda till problem som självmord, svartjobb, kriminalitet och lägre motivation för att arbeta så var det betydligt vanligare innan man kunde söka skuldsanering. En del av problemen och det faktum att skuldsanering över huvudtaget blev ett alternativ var att de här bolagen du omhuldar dök upp i mitten av 1980-talet och började erbjuda människor att låna till en hög ränta fast de inte var vad man skulle kunna kalla ”kreditvärdiga”. Jag hade t ex en tjej i min gymnasieklass som hade blivit mamma och som levde på socialbidrag. Hon var 17 år och lånade sig till allt hon ville köpa till sin son och sig själv utan att ens reflektera över att räntan var 29%. Det var helt enkelt morgondagens problem. Så är man när man är 17 år gammal.

Jag förstår ditt perspektiv, och det här ” sköt (ta hand om) dig själv” och skit i andra är ett väldigt förföriskt sätt att se på omvärlden och man kan tillåta sig att tänka ”vill du ta ditt liv så är det din business” men tyvärr, det fungerar bara så länge man inte behöver andra eller ens ett samhälle och åsikten blir ett dilemma när mantrat istället blir: ”alla rättigheter är mina och alla skyldigheter är de som andra har till mig”. Låt mig hårddra det: Du har lön på 70 000 kr per månad så du kan betala för din sjukvård själv, därför ska andra göra det också göra det. Men… du betalar inte för dig själv som det är idag. Det finns inte en chans att du kan generera de pengar på eller åt ditt företag, ens om du är en revisor(då det kräver andra bolag som kräver, enligt samhälliga överrenskommelser, en revisor), som berättigar din lön. Dessa pengar genereras av någon annan och av ett samhälles konventioner om vad saker är värda och vilken status olika positioner har, alternativet till din åsikt om din egen förträfflighet och berättigande som människa, är faktiskt att du är överflödig och därför helt enkelt borde avpolliteras. Du är en kostnad, inte en intäkt.

Så är det i ett samhälle, vi måste leva tillsammans och hålla vissa under vingarna på ett sätt (skuldsanering) och andra under vingarna på ett annat sätt (konstruerade hierarkier) Lite ödmjukhet inför vad det samhälle vi byggt upp och det den gemenskapen gett just dig kan hjälpa en att förstå och acceptera vad samma samhälle ger andra.

Jag är inte heller för en alltför generös politik när det gäller skuldsanering men samtidigt (en insikt som faktiskt nådde mig efter att jag skrivit ett inlägg här och uttryckt motsatta åsikten) : Problemet med kreditinstituten, deras cyniska sätt att inrikta sig på och just erbjuda de icke kreditvärdiga att låna ut pengar eftersom de då kan ta ut höga räntor och höga avgifter kan egentligen bara lösas med att kraven och trycket på dessa aktörer stärks, ett sådant sätt är en generös politik vad gäller skuldsanering eftersom deras investeringar då blir mindre värda (människor som lånar utan att ha kreditvärdighet).

Just det jag menar, det är för mycket generaliseringar på detta forum. Om man hävdar att man har ett spelmissbruk så är det accepterat. Det är för mig otroligt att alla här skulle hamnat i skuldfällan pga spelberoende.
Jag ser det ständigt på stan osv, folk med nyaste iPhone:en, kontant kostar den 10.000-12.000 via sin operatör 600-700/mån. Man ska ha alla kanalpaket, snabbaste bredbandet, man åker på skidsemester, solsemester samt en weekend på spa nånstans. Man har 1-2 bilar, båda max 3 år gamla, kanske en båt, sommarstuga. Barnen har nyaste telefonen, Adidasskor för 2200kr paret, jag kan fortsätta hur länge som helst.
Visst spelmissbruk har alltid funnits och fördärvat många liv men jag tror inte det är den stora boven till (över)skuldsättning, oavsett vilket så ligger ansvaret på den enskilda individen.

Jag tjänar inte 70.000 idag har jag ju sagt! Har levt ett liv i sus och dus med fet löner, feta bonusar och sett/gjort en hel del sjuka saker men har idag skalat ner det till förmån för andra saker. Var inget lätt beslut men hjulen snurrade lite för fort, störde mig något enormt på att ständigt jaga allt jag skrev ovan. INGEN bryr sig vilken telefon jag har, livet blir inte bättre om jag köper en ny iPhone varje år, jo kanske de på Apple... Handen på hjärtat, är er skuldsättningen något som skett pga enbart spel eller finns det fler faktorer som bidragit? Facebook, Instagram osv kräver att man håller en viss nivå på saker. Jag har vänner som lånar pengar av mig ibland, för att köpa vardagliga saker som ma, bensin, cigg osv samtidigt som de lägger upp bilder på Facebook med helrör, utekvällar och allt annat (jag får alltid tillbaka mina pengar så spelar ingen roll vad de gör med pengarna egentligen)

Vet inte om jag uttrycker mig klantigt eller om ni inte förstår riktigt vad jag försöker säga men jag köper inte att enbart spelande är anledningen till att 95% av alla ni hänger här. Det måste finnas andra saker som gör att ni hamnat i skuldfällan. Oavsett så är det inte en lösning att ta nya lån, man måste stanna upp, ta ansvar för vad man gjort och se till att lösa situationen. Har du jobb med låg lön, ta ett jobb till, eller 2, leta burkar, sälj av vad du har av värde hemma, allt för att betala av skulderna. Att inte göra något och hoppas på skuldsanering löser inget, att säga att löneutmätning inte löser något funkar inte heller. Det löser inget om man betalar in 8000 men skulderna växer med 9000, då måste man betala in 15000. Skaffa extra jobb, panta osv. Man måste svälja stoltheten, om någon ser dig i kassan på McDonalds, so what? Du jobbar för att förbättra din situation, du gör något. Ja, du förstår vad jag menar.

Nu blev detta rent plötsligt ett helt annat inlägg än vad jag tänkt mig...

 

[Svullo]

Läs på om hur ett missbruk fungerar.
Beroendet tar över allt vad sunt förnuft är och även om man vill så kan man inte se konsekvenserna eller göra något åt det.
Jag har själv inget missbruk men levt med en spel och alkoholmissbrukare. Ett rent helvete måste jag säga och tyvärr så drog jag nitlotten.

Vet exakt hur det fungerar, behöver inte läsa på.
Så sitta med armarna i kors och lugnt konstatera att man har ett missbruk, sen räcker det? Man har alltid ett val! Antingen gör man något eller så gör man inte det. Det finns de som tar sig ur ett missbruk, men enligt dig så går det inte. Man ska acceptera sitt öde och sen kör man på i samma spår?

 

[Ny2018]

Vet exakt hur det fungerar, behöver inte läsa på.
Så sitta med armarna i kors och lugnt konstatera att man har ett missbruk, sen räcker det? Man har alltid ett val! Antingen gör man något eller så gör man inte det. Det finns de som tar sig ur ett missbruk, men enligt dig så går det inte. Man ska acceptera sitt öde och sen kör man på i samma spår?

Suck, det var inte så jag sa. Jag menar att resan till ” nykterhet” inte alltid är rak. Oftast så måste man nå botten innan man kan sluta sitta med armarna i kors. Som sagt drogen är starkare än förnuftet.