- Blev medlem
- 1 September 2018
- Meddelanden
- 469
- Mottagna reaktioner
- 372
- Poäng
- 477
Känner igen det där. Sålde en sak via Blocket för sisådär 10 år sedan. 99 % av spekulanterna var extremt otrevliga och hade den gemensamma nämnaren att de härstammade från icke skidåkande nation. När en kvinna med en mjuk röst ringde och varken prutade eller hade attityd så fick hon självklart köpa varan. Jag tyckte hon var så sympatisk att jag erbjöd mig svänga runt henne med varan på vägen hem från ett arbetspass. När jag ringde på dörren och såg vem som öppnade tappade jag hakan totalt. Det var en person som jag haft att göra med mer än en gång i tjänsten. Hon hade dock varit lugn några år och dessutom bytt efternamn så jag förstod verkligen inte vem jag skulle möta. Jag blev fan helt ställd och visste inte vart jag skulle ta vägen. Det for en del tankar genom huvudet på en och samma gång. Skulle jag bara vända på klacken och gå utan att säga något? Skulle jag dra en rövare och säga att varan gått sönder och att jag inte kunde sälja den? Jag kände mig som en mupp och när hon frågade om jag inte skulle komma in istället för att stå i trapphuset kunde jag bara få fram - Jo... Ja... Kanske det! Ha ha... Hon måste fan trott att det var en efterbliven som dykt upp!
Hur som helst fick hon varan och när hon såg att jag skrivit ett kvitto som jag försökte mörka lite norpade hon det snabbt som attan och utbrast - vad bra med ett kvitto, tack! Därefter tittade hon lite mer noggrant på mig och frågade om vi inte träffats förut. Fan också, tänkte jag och svarade att vi kanske setts på krogen någon gång. Hon granskade mig ännu noggrannare och jag såg att hon försökte placera mig i något sammanhang och att hon var tveksam till att vi setts på krogen. Jag avlägsnade mig från platsen så snabbt jag kunde och jag vet inte om hon kopplade i vilka sammanhang hon träffat mig. Det kändes inte särskilt bra med den affären kan jag lova...