Håller med! Livet är satt på vänt liksom. Och nu när vi har flyttat till hyreslägenhet finns det än mindre att göra som inte kostar för mycket pengar. Man lever på nåder dagarna före barnbidraget då man kan fylla på med allt nödvändigt som är slut. Sen kommer lönen som går till räkningar och kvar blir det bara till det nödvändigaste för några veckor framåt.
. Känns som man förlorar så många år av livet och att man kommer få ångra det senare.
Behövde bara skriva av mig, vet att vi är många i samma sits och det hjälper iallafall lite.
Folk är rikrigt rädda för mig nu för tiden. Fått ställa in övningskörningen två gånger nu.För bara några månader sedan så skulle ingen höja på ögonbrynen för att ngn hostar men nu förstår jag att folk blir oroliga då hosta anges som en av de främsta symptomen för corona.Har också det. Sedan har jag slutat feströka för ett tag sedan vilket är typ det sämsta man kan göra när man har astma så nu har jag både hosta av astman och rökhosta
Det blir bättre ska du se. Det är så befriande när lånen försvinner en efter en.Relaterar till att konstant hålla koll på datum, fakturor och när lönen kommer, trots att 90% av lönen går till lån.
Tror inte jag insett det ens men jag håller på att jobba ihjäl mig, jobbar 40 skrivna timmar i veckan uppdelat på 6 dagar men jag är ansvarig på arbetsplatsen så jag är där varje dag och oftast 1-2 timmar extra utöver arbetstiden jag får betalt för, är på jobbet totalt över 50 timmar i veckan. Resturangbranchen tog en stor smäll vid Corona och just nu jobbar vi bara en person i taget och det har nu varit så i 3 månader trots att dagskassan har kommit tillbaka och jag skulle behöva hjälp. Känns som att jag går och väntar på något men jag vet inte hur länge, kan inte ta ledigt föränn nästa år för jag har inte råd och kan inte begära bättre lön eller ens en riktig helg för det finns inte plats/pengar i företaget. Vill ut ur den här branchen såfort jag kan, jag får inte lönen jag är värd men kan inte riskera att göra någon ändring, trött på att känna mig fängslad till ett jobb som bryter ner mig.
Jag vet att det kommer bli bättre i vinter då lite lån försvinner men jag minns verkligen inte hur livskvalité känns. Trodde inte jag skulle vara 23 år och i den här sitsen
