Den stora tråden om allt - Småprat, tips mm

[Myra]

Reser bort en vecka, fyndade en resa för två som kostar 16 000 kr inkl flyg och hotell för "bara" 7000 kr. Men ju närmare dagen för avresa kommer desto mer ångest har jag, jag mår dåligt att jag "slösar" pengar på resa istället för att pytsa in allt i skulder. Ingen aktivitet under sommaren i år har betalats på annat sätt än cash. Och denna resa betalade jag med pengar fr extrajobben. Ändå gnager det så mkt att det är onödigt. Har bara tagit 7 dagars semester i sommar. Jag reser med min tonårsdotter och hon ser verkligen fram emot denna resan och att vi två kommer iväg och det är enbart därför jag köpte resan. Jag har jobbat så mkt under året, unnar mig typ aldrig ngt som kostar pengar så jag tycker inte att jag borde känna så egentligen.
Det konstiga är att jag tidigare, när ekonomin var mkt sämre, har köpt resor på kredit (som jag fortf betalar av) men då kände jag inte så, ingen ångest, bara glädje att det gick att ta resan på avbetalning.

Jag tror att det blivit kortslutning i hjärnan efter att kämpande. Halva natten har jag legat och tänkt: Jag vill inte resa, jag vill inte resa, jag vill inte resa, det är slöseri med pengar etc etc. Samtidigt så tänker jag att resan kommer göra oss gott när vi väl är på plats. Så går tankarna fram och tillbaka.
Jag tror att det har att göra med själva beloppet, 7000 kr är svinmycket, hjärnan har låst sig vid tanken att hela mitt MoneyGo lån kunde betalats bort med dessa 7000 kr.
Det ska vara roligt att resa, men jag känner mig bara nedtyngd, hoppas det vänder.
Nån som känner igen sig?

 

[kalaspuffar]

Reser bort en vecka, fyndade en resa för två som kostar 16 000 kr inkl flyg och hotell för "bara" 7000 kr. Men ju närmare dagen för avresa kommer desto mer ångest har jag, jag mår dåligt att jag "slösar" pengar på resa istället för att pytsa in allt i skulder. Ingen aktivitet under sommaren i år har betalats på annat sätt än cash. Och denna resa betalade jag med pengar fr extrajobben. Ändå gnager det så mkt att det är onödigt. Har bara tagit 7 dagars semester i sommar. Jag reser med min tonårsdotter och hon ser verkligen fram emot denna resan och att vi två kommer iväg och det är enbart därför jag köpte resan. Jag har jobbat så mkt under året, unnar mig typ aldrig ngt som kostar pengar så jag tycker inte att jag borde känna så egentligen.
Det konstiga är att jag tidigare, när ekonomin var mkt sämre, har köpt resor på kredit (som jag fortf betalar av) men då kände jag inte så, ingen ångest, bara glädje att det gick att ta resan på avbetalning.

Jag tror att det blivit kortslutning i hjärnan efter att kämpande. Halva natten har jag legat och tänkt: Jag vill inte resa, jag vill inte resa, jag vill inte resa, det är slöseri med pengar etc etc. Samtidigt så tänker jag att resan kommer göra oss gott när vi väl är på plats. Så går tankarna fram och tillbaka.
Jag tror att det har att göra med själva beloppet, 7000 kr är svinmycket, hjärnan har låst sig vid tanken att hela mitt MoneyGo lån kunde betalats bort med dessa 7000 kr.
Det ska vara roligt att resa, men jag känner mig bara nedtyngd, hoppas det vänder.
Nån som känner igen sig?

Känner igen mig varje gång jag spenderar pengar.
Men man måste få leva också, vad är annars poängen?

 

[Myra]

Känner igen mig varje gång jag spenderar pengar.
Men man måste få leva också, vad är annars poängen?

Så mkt blandade känslor kring det, jag förstår att man måste få leva men samtidigt tycker jag att det blir svårare och svårare att spendera pengar. På ett sätt tror jag att jag väntar på att bufferten ska vara på plats och skulderna ska vara på minimala nivåer och först då kan livet börja. Det kanske är orimligt och inte alls hälsosamt att tänka så men det är fortfarande tajt med pengar och om jag inte jobbar extra så räcker inte pengarna så på ett annat sätt tror jag att jag är livrädd att hamna i samma fruktansvärda situation som jag var i kring 2014-2015.
Jag antar att dessa negativa tankar kring att unna sig ngt kommer att klinga av i framtiden när ekonomin har stabiliserat sig och när inte varje dag är på liv och död när det kommer till pengar.

 

[Varitmedförr]

Så mkt blandade känslor kring det, jag förstår att man måste få leva men samtidigt tycker jag att det blir svårare och svårare att spendera pengar. På ett sätt tror jag att jag väntar på att bufferten ska vara på plats och skulderna ska vara på minimala nivåer och först då kan livet börja. Det kanske är orimligt och inte alls hälsosamt att tänka så men det är fortfarande tajt med pengar och om jag inte jobbar extra så räcker inte pengarna så på ett annat sätt tror jag att jag är livrädd att hamna i samma fruktansvärda situation som jag var i kring 2014-2015.
Jag antar att dessa negativa tankar kring att unna sig ngt kommer att klinga av i framtiden när ekonomin har stabiliserat sig och när inte varje dag är på liv och död när det kommer till pengar.

Det är väl olika från person till person men det är inte helt säkert att det klingar av i framtiden.
Se det istället som en sund väckarklocka!
För min del känner jag exakt samma sak, flera år efter saneringen och med mycket god ekonomi.
Man får nästan tvinga sig själv till att unna sig ngt.
Har man väl varit skuldsatt med allt som hör till så vill man absolut inte hamna där igen.
Visst är det pengar man kan använda till annat men ska du fortsätta jobba extra lär du nog ladda batteriet lite.
Se det som en belöning!
Självklart borde du o dottern resa!

 

[Myra]

Det är väl olika från person till person men det är inte helt säkert att det klingar av i framtiden.
Se det istället som en sund väckarklocka!
För min del känner jag exakt samma sak, flera år efter saneringen och med mycket god ekonomi.
Man får nästan tvinga sig själv till att unna sig ngt.
Har man väl varit skuldsatt med allt som hör till så vill man absolut inte hamna där igen.
Visst är det pengar man kan använda till annat men ska du fortsätta jobba extra lär du nog ladda batteriet lite.
Se det som en belöning!
Självklart borde du o dottern resa!

Du har rätt, det kanske inte klingar av utan det är som du säger, väckarklockan som ringer, eller larmet går rättare sagt när det kommer till att spendera pengar.
Glad för din skull att ekonomin är god
Sparar du till ngt särskilt?

 

[Varitmedförr]

Vill bli klar med bolånet till nästa sommar.
Inget fel med att ha bolån men vill helst vara fri från den.

 

[Terry_]

Livsmedelspriserna kommer inte gå ner iår.


Livsmedelspriserna kommer inte gå ner innan årsskiftet, höjningarna har precis slagit igenom. Är upp till ett halvårs ledtid för ökningar/sänkningar…

Danmark och Norge rapporterade igår i båda länderna hade inflationen ökat.

Skyhög inflation i Danmark och Norge - svenska siffror på fredag

Inflationen stiger i Danmark och Norge till de högsta nivåerna på flera decennier. Siffrorna som presenterades under morgonen ger en fingervisning inför fredag, då SCB presenterar de svenska inflationssiffrorna för juli.

www.affarsvarlden.se

Fast det hade ju sjunkit i både Sverige och USA?

Inflationstakten för juli landade på 8 procent

Inflationstakten i Sverige nådde 8 procent i juli, visar SCB:s senaste siffror. Det är en nedgång jämfört med juni. – Det handlar mycket om energipriser, vilket är en komponent som rör sig uppåt och neråt, säger Robert Bergqvist, seniorekonom på SEB.

www.svt.se

Vi diskuterar Sverige här inte Norge. Eller Danmark för den delen.

 

[Lasseman]

En del skulle behöva fokusera på annat.
Har mailat med en typ 3 dagar, som är upprörd över att det var så kort tid att svara på redogörelsen(14 dagar) att man inte hann höra av sig med vilken hyra man har..
Fokus efter 3 dagar är fortfarande att 14 dagar är på tok för kort tid för att hinna svara. Jag kan tycka att enklaste måste ju vara att i stället berätta hur hög hyran är så är det klart och kan korrigeras på en gång.
Nu tog jag reda på vad hyran var själv. När väl personen bytte fokus och råkade få med vilken hyra hen har så hade det skarvats på lite extra. Gick igenom övriga uppgifter och det hade angetts fel avstånd till arbetet också..

I vissa fall när man är missnöjd med löneutmätning är det enklare att bita ihop än att det kryper fram att alla uppgifter man lämnat är felaktiga och få ett ännu värre beslut än om man varit tyst..

 

[Ny2018]

Reser bort en vecka, fyndade en resa för två som kostar 16 000 kr inkl flyg och hotell för "bara" 7000 kr. Men ju närmare dagen för avresa kommer desto mer ångest har jag, jag mår dåligt att jag "slösar" pengar på resa istället för att pytsa in allt i skulder. Ingen aktivitet under sommaren i år har betalats på annat sätt än cash. Och denna resa betalade jag med pengar fr extrajobben. Ändå gnager det så mkt att det är onödigt. Har bara tagit 7 dagars semester i sommar. Jag reser med min tonårsdotter och hon ser verkligen fram emot denna resan och att vi två kommer iväg och det är enbart därför jag köpte resan. Jag har jobbat så mkt under året, unnar mig typ aldrig ngt som kostar pengar så jag tycker inte att jag borde känna så egentligen.
Det konstiga är att jag tidigare, när ekonomin var mkt sämre, har köpt resor på kredit (som jag fortf betalar av) men då kände jag inte så, ingen ångest, bara glädje att det gick att ta resan på avbetalning.

Jag tror att det blivit kortslutning i hjärnan efter att kämpande. Halva natten har jag legat och tänkt: Jag vill inte resa, jag vill inte resa, jag vill inte resa, det är slöseri med pengar etc etc. Samtidigt så tänker jag att resan kommer göra oss gott när vi väl är på plats. Så går tankarna fram och tillbaka.
Jag tror att det har att göra med själva beloppet, 7000 kr är svinmycket, hjärnan har låst sig vid tanken att hela mitt MoneyGo lån kunde betalats bort med dessa 7000 kr.
Det ska vara roligt att resa, men jag känner mig bara nedtyngd, hoppas det vänder.
Nån som känner igen sig?

Jag befinner mig utomlands just nu trots skuldsanering och att de pengarna kunde lagts till buffert. Jag njuter efter ett tufft år och tänker att det löser sig pengar är bara pengar men livet går inte i repris.

 

[Ister]

En del skulle behöva fokusera på annat.
Har mailat med en typ 3 dagar, som är upprörd över att det var så kort tid att svara på redogörelsen(14 dagar) att man inte hann höra av sig med vilken hyra man har..
Fokus efter 3 dagar är fortfarande att 14 dagar är på tok för kort tid för att hinna svara. Jag kan tycka att enklaste måste ju vara att i stället berätta hur hög hyran är så är det klart och kan korrigeras på en gång.
Nu tog jag reda på vad hyran var själv. När väl personen bytte fokus och råkade få med vilken hyra hen har så hade det skarvats på lite extra. Gick igenom övriga uppgifter och det hade angetts fel avstånd till arbetet också..

I vissa fall när man är missnöjd med löneutmätning är det enklare att bita ihop än att det kryper fram att alla uppgifter man lämnat är felaktiga och få ett ännu värre beslut än om man varit tyst..

Dina berättelser är lika roliga varje gång, gillar dom skarpt .