Då får vi se var detta slutar.

[JoliePetite]

I dag är en jobbig dag. I mitt huvud. I min kropp. Liten gnutta ångest och oro.

Dagen började med ett brev från TFF att min bil var oförsäkrad, räkningen hade inte blivit dragen och tyvärr kom ingen påminnelse. 1900kr fattigare direkt. Härom dagen fick jag parkeringsböter på 700kr. Extrautgifter jag verkligen inte hade pengar till.
brev från Nordax, obetalade fakturor på 13ish tusen, ”kontakta oss”.

Vissa dagar blir jag så ”uppe i mitt eget huvud”. Börjar oroa mig. Samtidigt som jag känner att jag kan ju inte göra så mycket annat.

Ska ansöka om Skusa efter semestern. Oroar mig för att jag med största sannolikhet blir nekad. MEN tänker då att jag kommer ju ändå inte kunna betala på mina skulder och visst kommer de att ticka på uppåt och bli ännu större.

Känner mig ”liten och dum”. Vågar inte skriva exakt allt här av rädslan att bli dömd, hånad, tillrättavisad osv. Och ändå är jag ju anonym men när man vet att man gjort fel och inte kan göra rätt för sig så är det tufft om man blir påhoppad. Värderingar, moral och allt annat.

Önskar så på att få en nystart. Att någonting ska någongång ska gå min väg…

Som jag brukar säga allt ordnar sig till slut , viktigast av allt är att man är frisk då kan man allt.
Man lär sig från sina misstag , det kan inte bli värre.
Går igenom samma men det var länge sedan att jag mådde så bra som jag gör det nu.

 

[ANG]

Som jag brukar säga allt ordnar sig till slut , viktigast av allt är att man är frisk då kan man allt.
Man lär sig från sina misstag , det kan inte bli värre.
Går igenom samma men det var länge sedan att jag mådde så bra som jag gör det nu.

Så är det! Och för det mesta känner jag mig helt lugn. Men gissar att detta kopplas till att lönen nu kom och räkningar ska betalas, det blir en ångestklump att inte kunna betala, få påminnelser osv. Men lugn i att jag tagit ett beslut OCH att jag kommer få det bättre med skuldsanering/löneutmätning än vad jag har det nu även om det är en lång process och det kommer ta tid. Får fokusera på att jag förhoppningsvis kommer vara skuldfri den dagen jag får barnbarn och leva ett gott liv då.

 

[JoliePetite]

Så är det! Och för det mesta känner jag mig helt lugn. Men gissar att detta kopplas till att lönen nu kom och räkningar ska betalas, det blir en ångestklump att inte kunna betala, få påminnelser osv. Men lugn i att jag tagit ett beslut OCH att jag kommer få det bättre med skuldsanering/löneutmätning än vad jag har det nu även om det är en lång process och det kommer ta tid. Får fokusera på att jag förhoppningsvis kommer vara skuldfri den dagen jag får barnbarn och leva ett gott liv då.

Helt rätt och helt normalt att det kommer olika känslor upp och ner.
För mig&oss är vinst att vi ska ALDRIG ta någon samlingslån eller ha kreditkort eller handla på faktura.
En dag ska vi leva fint men ändå så länge måste vi gå igenom en process där vi satt oss själva.

 

[ANG]

Helt rätt och helt normalt att det kommer olika känslor upp och ner.
För mig&oss är vinst att vi ska ALDRIG ta någon samlingslån eller ha kreditkort eller handla på faktura.
En dag ska vi leva fint men ändå så länge måste vi gå igenom en process där vi satt oss själva.

Rätt och bra tänkt!!! Jag är inne på precis samma. Jag vill ha möjligheten att spara till det jag vill ha och behöver. Möjligen lånar man till bostad men that’s it. Just nu vill jag inte ens äga en bostad igen efter all skit jag gått igenom. Bara känslan av att inte behöva kolla kontot när man handlar eller att det finns pengar kvar när lönen kommer, en buffert om något händer eller att faktiskt njuta på riktigt när man unnar sig något. Jag älskar resa, kultur, mat osv och tänk att lägga sina pengar på just det, mitt välmående!

 

[Jessica87]

I dag är en jobbig dag. I mitt huvud. I min kropp. Liten gnutta ångest och oro.

Dagen började med ett brev från TFF att min bil var oförsäkrad, räkningen hade inte blivit dragen och tyvärr kom ingen påminnelse. 1900kr fattigare direkt. Härom dagen fick jag parkeringsböter på 700kr. Extrautgifter jag verkligen inte hade pengar till.
brev från Nordax, obetalade fakturor på 13ish tusen, ”kontakta oss”.

Vissa dagar blir jag så ”uppe i mitt eget huvud”. Börjar oroa mig. Samtidigt som jag känner att jag kan ju inte göra så mycket annat.

Ska ansöka om Skusa efter semestern. Oroar mig för att jag med största sannolikhet blir nekad. MEN tänker då att jag kommer ju ändå inte kunna betala på mina skulder och visst kommer de att ticka på uppåt och bli ännu större.

Känner mig ”liten och dum”. Vågar inte skriva exakt allt här av rädslan att bli dömd, hånad, tillrättavisad osv. Och ändå är jag ju anonym men när man vet att man gjort fel och inte kan göra rätt för sig så är det tufft om man blir påhoppad. Värderingar, moral och allt annat.

Önskar så på att få en nystart. Att någonting ska någongång ska gå min väg…

En dag i taget. När också det känns övermäktigt så, ett andetag i taget. Det ordnar sig. Det gör det alltid om vi bara orkar fortsätta försöka.
Jag känner igen mig så väl i att inte vilja skriva allt här. Inte bara för att jag vill förbli anonym, men för att det har förekommit en del mindre snälla påhopp. Jag har tagit väldigt illa vid mig av sådant, men försöker påminna mig om att den som dömer sällan har hela bilden. Så länge man försöker sitt bästa så räcker det. Så var inte rädd att skriva. Många vill stötta och hjälpa. Och dom som eventuellt dömer, låt dom passera.
Styrka till dig!

 

[ANG]

En dag i taget. När också det känns övermäktigt så, ett andetag i taget. Det ordnar sig. Det gör det alltid om vi bara orkar fortsätta försöka.
Jag känner igen mig så väl i att inte vilja skriva allt här. Inte bara för att jag vill förbli anonym, men för att det har förekommit en del mindre snälla påhopp. Jag har tagit väldigt illa vid mig av sådant, men försöker påminna mig om att den som dömer sällan har hela bilden. Så länge man försöker sitt bästa så räcker det. Så var inte rädd att skriva. Många vill stötta och hjälpa. Och dom som eventuellt dömer, låt dom passera.
Styrka till dig!

Tack snälla!!!! Det är ju någonstans därför man sökt sig hit. För råd, vägledning, stöd, igenkänning och att inte känna sig så hopplös.
Jag vet någonstans jag med att det ordnar sig på något vis. Även om jag inte är troende så finner jag tröst i tanken att ”Gud har en plan för dig”.
Jag har även levt med mycket ”yta” och det är inte heller lätt att släppa, radera hela fasaden inför öppen ridå. Det känns extra tufft då min separation var en sådan man ”bara läser om” men det kan lixom inte stämma. Jag har känt mig blottad inför hela kommunen typ. Det tisslas fortfarande om allt som hände. Jag stod så stark jag bara kunde i stormen och delvis därför jag sitter ensam med skuldberget.
Mirakel är få som får uppleva, och inte kan jag vänta på ett heller. Ta saken i egna händer och agera.
Jag skäms att säga det. Jag fullkomligt lever för mina barn, dem är mitt absoluta allt. Unga vuxna med drömmar och enormt mycket kärlek. Och ibland så tänker jag den hemska tanken att det hade varit så mycket lättare att gå igenom hela den här processen om de hade flyttat hemifrån så jag kunde få sopa runt min skit i mörkret… Egentligen inte alls vad jag vill. Inte det minsta. Men när ångesten är på besök då och då så slår den ena dumma tanken till efter den andra. Man är inte alltid så kaxig…
Nåväl, det är en da’ imorrn å, som Morgan skulle sagt

 

[Skogsmulle]

I dag är en jobbig dag. I mitt huvud. I min kropp. Liten gnutta ångest och oro.

Dagen började med ett brev från TFF att min bil var oförsäkrad, räkningen hade inte blivit dragen och tyvärr kom ingen påminnelse. 1900kr fattigare direkt. Härom dagen fick jag parkeringsböter på 700kr. Extrautgifter jag verkligen inte hade pengar till.
brev från Nordax, obetalade fakturor på 13ish tusen, ”kontakta oss”.

Vissa dagar blir jag så ”uppe i mitt eget huvud”. Börjar oroa mig. Samtidigt som jag känner att jag kan ju inte göra så mycket annat.

Ska ansöka om Skusa efter semestern. Oroar mig för att jag med största sannolikhet blir nekad. MEN tänker då att jag kommer ju ändå inte kunna betala på mina skulder och visst kommer de att ticka på uppåt och bli ännu större.

Känner mig ”liten och dum”. Vågar inte skriva exakt allt här av rädslan att bli dömd, hånad, tillrättavisad osv. Och ändå är jag ju anonym men när man vet att man gjort fel och inte kan göra rätt för sig så är det tufft om man blir påhoppad. Värderingar, moral och allt annat.

Önskar så på att få en nystart. Att någonting ska någongång ska gå min väg…

Du får aldrig känna dig dum pga att du har jobbigt ekonomiskt. Det är enormt många som har det men de finns också många som lever med en fasad och när den rasar är det jobbigt. Vi försöker iallafall göra rätt för oss och vänder på varje krona

 

[Hejhej11]

Den fasaden har jag haft. Har i flera år levt med 2000kr-3000kr på kontot efter hyra och alla lån och då är det mina föräldrar som oftast lånat mig de pengarna. Har alltid varit rädd att släppa allt men inser nu att jag inte kommer kunna betala 900.000 inom de närmaste åren.
Från och med idag så släpper jag allt. Skickade in ansökan om skuldsanering i Maj.

 

[ANG]

Den fasaden har jag haft. Har i flera år levt med 2000kr-3000kr på kontot efter hyra och alla lån och då är det mina föräldrar som oftast lånat mig de pengarna. Har alltid varit rädd att släppa allt men inser nu att jag inte kommer kunna betala 900.000 inom de närmaste åren.
Från och med idag så släpper jag allt. Skickade in ansökan om skuldsanering i Maj.

Åh vad skönt att du släppt allt och redan skickat ansökan!!! Jag ansöker i augusti. Redan släppt i princip allt. Känns lättare än jag trott men vissa dagar är det jobbigare.
håll oss uppdaterade hur det går med din ansökan!

 

[Hejhej11]

Åh vad skönt att du släppt allt och redan skickat ansökan!!! Jag ansöker i augusti. Redan släppt i princip allt. Känns lättare än jag trott men vissa dagar är det jobbigare.
håll oss uppdaterade hur det går med din ansökan!

Ja jag orkar inte längre. Vid varje månads slut så sitter jag där utan pengar.. har redan ett privatlån till föräldrarna. Kommer nog må bättre med utmätning och skuldsanering om jag blir beviljad.