Berätta eller inte berätta

[Athena]

Får jag fråga hur mycket du har i skulder idag?

Denna gång hade jag skulder på nästan 240 000 kr (år 2022), ensamstående tvåbarnsmamma till två döttrar och arbetssökande. Nu är jag nere på 90 000 kr. Kommer aldrig någonsin ta ett lån eller något på avbetalning igen.

Taggar dig i min tråd så kan du läsa om min resa.

 

[Joa]

Jag lyckades få ett lån för ett par månader med en medsökande på den här hemsidan som ställde upp. Innan detta så försökte jag givetvis med folk omkring mig i det verkliga livet men det är inte alls lätt - väldigt många har svårt att se hur folk som oss har lyckats med bedriften att sätta sig själva i sådana här positioner och kan inte relatera till det. Men här så kan nästintill alla relatera till det och släppa moraliserandet för alla vet hur saker och ting fungerar. Jag tycker att du ska först och främst försöka med just vänner, familj och bekanta men ifall det inte fungerar så kan det finnas hopp med att hitta någon som kan relatera till den grop man grävt.

Men hur hittade du någon här på sidan som ställde upp?

 

[med_lilla_h]

Velar just nu själv mellan att berätta eller inte, är så otroligt nära på att bara släppa på allt till mamma min som alltid har varit sån bra och generös mamma (tror jag aldrig fått skäll av min mamma, någonsin) men jag vet inte.. Pappa har bättre ekonomi och har själv haft ett annat missbruk så jag vill tro att han ska förstå skammen, samtidigt har han varit så generös med pengar till mig i så många år utan att veta att senaste åren dom pengarna har gått till att betala lön (aldrig spelat för pengarna jag fått som gåvor faktiskt) men indirekt har det ju gått till det.

Senaste dagarna har jag funderar så mycket på att berätta men jag vet inte. Mina syskon älskar mig vet jag men skulle vara otroligt dömmande.. jag vill inte ha gåvor för att lösa min skit, men om jag skulle få hjälp för att lösa 100K fram tills nästa höst skulle jag kunna släppa på mycket stress. Att få 16500 lön och 18000 går till lån senaste året och samtidigt inte ens ha något hos KFM/inkasso än har tagit död på mig.

Känns som att jag släpper bomben ikväll... hur berättar man ens att man levt ett dubbelliv i 5 år..

Jag blev påkommen efter nästan 10år, när vräkningen var ett reellt hot och vräknings preventionen hos hyresvärden fick fatt i min sambo.
Snacka om ångest! Jag har haft otrolig tur som fortfarande har en familj kvar.
Otroligt tacksam för allt stöd och jag mår så otroligt mycket bättre nu.
Att inte behöva spendera varje dag med att ljuga, gömma, skämmas och planera för rökridåer är så skönt. Skämmas kommer jag nog att göra länge men att det ”bara” är skammen…

Jag har dessutom fått min ADhD diagnos och kan landa i att det ger förklaringar till varför livet har sett ut som det gjort fram till den här punkten.

/h