Tack Myra! Kloka ord som vanligt! Är imponerad över hur du orkar kämpa, du är så himla bra! Du är ett bra bevis på hur man kan kan göra situationen bättre!När jag känner att nu orkar jag inte mer så försöker jag släppa allt som går i vardagen och bara andas och vara i 15 min i taget. Efter ca 2 dygn så har krafterna kommit tillbaka. Men om krafterna inte skulle komma tillbaka då vet jag inte vad jag hade gjort!!! För en vecka sedan tänkte jag att om man hoppar från en hög höjd så är allt över på bara 5-6 sekunder!!!! Men jag har två barn som jag älskar över allt annat och de ska inte behöva mista sin mamma!
Nu är ju min situation så mycket bättre än för 1 år sedan och det märkliga är att jag aldrig haft tankar om självmord när det varit som absolut värst och svartast utan nu på senare tid och jag tror att det beror på utmattning!! Så priset att kämpa är väldigt hög! Den ständiga pressen tär otroligt mycket. Jag har haft sådan tur att jag ärvde lite pengar och kunde lösa det mest akuta samt att jag fick ett extra jobb som ger 2-4 000 kr i månaden.
Jag önskar att jag kunde dela svårigheterna med min sambo men det går tyvärr inte av olika anledningar och DET är det absolut svåraste för mig, att stå ensam om det tuffa!
Din fråga är absolut inte konstig utan helt naturlig skulle jag vilja säga, i alla fall här på det här Forumet! Jag har fått så mycket hjälp och tröst här så jag är tacksam att jag hittade hit!
Hoppas du får livsgnistan tillbaka, det har inte jag gjort än men jag har lärt mig att glädjas åt "ingenting"... bara veta att det finns mat i kyl och frys ger tröst.
kram!
Tackar för svar! Hade ni huset kvar när du hamnade hos KF och fick löneutmätning?Vi hade hus men sålde det och bor nu i lägenhet vilket är riktigt skönt. Inga oförutsedda utgifter som hus medför ... för nått sparande hade vi ju aldrig..
Tack för svar, det betyder mycket! Så bra att du tagit hjälp och så skönt att sambon stöttar.Jag bokade tid på vårdcentralen och äter nu antidepressiva (skulle jag gjort för tre år sedan så kanske jag inte hamnat här) och ska börja gå hos en kurator... Mår mycket bättre sedan jag började med medicinen.. Har även en sambo som gett sig sjutton på att fixa ekonomin tillsammans med mig..
Men visst kommer det perioder då ångesten bokstavligen äter upp en..
Tack för svar Nystart! Har följt dig härpå forumet och tycker att du är väldigt stark. Förstår att det är skönt att slippa vakta brevlådan längre, det längtar jag efter.Hej, kan berätta att det finns en äktenskapsbalk som skyddar din man. Det står i den att den andre inte kan bli skydig till dina privata skulder.
Jag och min man skrev även ett äktenskapsförord där de mesta vi äger står i hans namn. Han löste mina skulder på 238.000 så han köpte ut mig från bohaget kan man säga. En jurist skötte äktenskapsförordet.
Nu sköter min man allt. Jag har inte tagit in nån post sen i början av april. Han betalar räkningar och allt. Så skönt! Det har vart många jobbiga år. Många sömnlösa nätter, jaga nya lån. Ringa inkassobolag! Usch, de är en riktig pärs, skulle ja jobba skulle ja få sjukskriva mig.
Hej!
Tack så mycket för svar. Det låter hemskt skönt att du fått löneutmätning och att KF inte mätt ut egendomnar.
Det jag menar med att inte dra in min man i det här är att inte hamna hos KF. Det finns ett övervärde i vårt hus, vilket skulle innebära att de utmäter det. Bilarna äger vi ju gemensamt men han står på dom. Givetvis är han och barnen redan drabbade över hur situationen ser ut. Tyvärr står min man och jag gemensamt på många av de lån jag har tagit, vilket gör att han inte heller får något samlingslån. Så jag har verkligen satt oss i skiten kan man säga. Jag har aldrig tagit några lån med minn mans namn utan att min man vet om det men jag ska erkänna att jag genom mitt missbruk av spel har undanhållit sanning och fört honom bakom ljuset, alltså ljugit, om vart pengarna verkligen gått. Jag har dock själv tahit varje skitlån man kan tänka sig.Idag vet han om mina spelproblem men tror inte han förstår omfattningen eller huruvuda jag verkligen satt oss i det här kaoset.
Det har gått så långt att jag sökt lån i min mans namn men de har inte blivit beviljade ( som tur är kanske )
Har försökt att låna upp på huset som enligt bankmannen har ett ganska bra övervärde men de sa att det inte var någon ide att ens försöka pga av för många förfrågningar. Systemet skulle automatiskt säga stopp sa hon.
Om jag visste att jag som dig kunde få en löneutmätning utan att de möter ut bil och hus skulle jag inte tveka. Jag ringde KF igår och de sa att de kan mäta ut fastighet även på mindre beloppÄr typ livrädd nu och vet inte vad jag ska ta mig till.


Så bra det låter, önskar inget hellre själv än att jag visste att vi fick behålla huset.Jag känner igen mig, fast jag gjorde det mycket värre. Jag tog en massa lån utan min mans vetskap, och lät dem dessutom gå till kfm. Mina föräldrar löste lånen och jag betalar av till dem. Det var en jobbig tid. (och mitt spelmissbruk har jag skrivit så mycket om, och vill inte tjata mer om det. Inte i denna tråd iallafall
Förstår inte varför inte banken kan låna ut när ni har ett övervärde. De har ju huset som säkerhet. Det är förjäkligt att förfrågningar ska styra så mycket.
När det gäller löneutmätning och huset vet jag inte. kfm kollade vårat hus i år igen, nu hade vi ett övervärde på ca 200000 och jag har skulder på ca 300000 men de ansåg att huset ej gick att utmäta. (som tur var)
Kan du inte gå igenom för din man hur läget verkligen ser ut? Han kanske har några idéer /lösningar. Och det kanske känns lättare för dig att dela bördan?
Det finns ingen som kan vara medlåntagare (eller det heter kanske inte så) om eran bank går med på det?
![]()
Oki, det förstår jag var skönt!Huset blev sålt 6 mån innan löneutmätningen kom igång. Hade också mardrömmar om vad som skulle hända med huset.. förstår att det är många funderingar gällande erat hus. Var en stor befrielse att "bli av" med huset. Mycket enklare med lägenhet. Fy vad jobbigt för dig!!