Ja jag förstår hur du tänker men utan hjälp nu kommer lånen gå t inkasso och ja vidare därifrån. Men första steget är att berätta och så får jag ta det därifrån. Ska söka hjälpDet enda jag kan råda dig till är att under inga omständigheter få hjälp av föräldrar eller dylikt innan du är ”frisk”. Annars kan situationen bli ännu värre i slutändan. Tycker nog du måste blanda in alla dina nära annars ser man inte riktigt sina problem nyktert.
Nja inte mycket. Tyvärr. Redan sålt mycket.Det viktigaste är att du tar tag och stoppar ditt beroende med professionell hjälp . Har du saker kvar du tidigare du shoppat som du kan sälja ? På så sätt kan du få in pengar och släcka det värsta krediterna .
Stort tack för bra tips! Jag ska kolla där. Känns så jobbigt att ta första steget bara.Det finns olika vägar att gå, först och främst behöver du känna att du är motiverad att ändra ditt beteende och att du inser att du har ett beroende= sjukdom. Ditt beteende kommer få hela din värld att rasa ännu mer om du inte gör ngt åt det nu. Snart kommer du inte kunna betala lånen, då blir det inkasso och sen Kronofogden. Och det vill du inte. Här nedan kan du läsa lite men som sagt du kan bara ringa din VC och be om råd/hjälp så tar du det därifrån.
https://doktor.se/fakta-rad/psykisk-halsa/shoppingberoende
Har du kommit ur ditt beroende, hur gjorde du?Bara att börja vara aktiv här och få pepp och bra tips tycker jag själv är väldigt bra för motivationen och drivet! Du har stora skulder, men inte gigantiska. Får du bort de värsta lånen och kan slå ihop är du en väldigt lång bit på vägen. Men först gäller det som sagt att få stopp på shoppingbegäret . Mina skulder är också till 90 procent uppbyggda av shopping och konsumtion, inget att skämmas över. Det är vad det är. Vad är det främst för typ av shopping! Lycka till och lista gärna dina lån, räntor osv!
Nja, egentligen inte helt inser jag. Jag har nog inte ens riktigt reflekterat över det som ett beroende tidigare. Men det är det ju (nog). För mig handlar det mest om att jag dras till att "samla" på saker. Serietidningar, filmer, TV-spel, böcker, vinylskivor osvHar du kommit ur ditt beroende, hur gjorde du?
Mitt beteende påminner mycket om ditt. Köper i perioder, nästan maniskt. Sen perioder då jag ”sköter” mig. Sen börjar det om. Samla lån, jaga lån, sälja saker. Men nu är jag så trött på detta beteende. Vill kunna köpa saker för mina egna pengar , inte lån.Nja, egentligen inte helt inser jag. Jag har nog inte ens riktigt reflekterat över det som ett beroende tidigare. Men det är det ju (nog). För mig handlar det mest om att jag dras till att "samla" på saker. Serietidningar, filmer, TV-spel, böcker, vinylskivor osv
En del tycker kanske att det låter oskyldigt och sofistikerat, men jag ser det mer som att det för många (inklusive mig) blir ens sorts glorifierad shopping som lätt leder till köpmissbruk. Man vill hela tiden köpa mer och fylla på det man samlar på. Och det kan bli ganska intensivt i perioder, och efter drygt tio års lånande för att finansiera det har jag ungefär 900 K i skulder så nu när räntorna är så höga känns det ju vansinnigt.
Jag har inte gått i någon sorts terapi eller så ännu. Och under hösten har jag i princip haft köpstopp medans jag har försökt att betala ner och lägga ihop mindre lån. Men jag har de senaste veckorna insett hur lätt det är att trilla dit igen. Efter 4 besök i lokala skivaffärer har jag bränt nästan 4000 kr på vinyl. Jag kan inte riktigt hantera pengar, det var ett bakslag, de hade jag kunnat betala av min mobiltelefon för till exempel. Du vet säkert vad jag menar. Det kommer "galna" perioder då korten glöder, sen ångern och "vad fan håller jag på med". Kul för stunden och lätt att legitimera för mig själv att "det finns ju ändå värde kvar i plattorna, du slänger ju inte bort pengarna som på ett casino, se det som en investering" och andra bedrägliga illusioner (som ju såklart har viss bäring också). Men det är egentligen ett dåligt tänk. Betalar ju säkert 70-80 K om året bara i räntor för alla lån och de kommer jag aldrig få tillbaka och med min begränsade lön är det knappt ens jag håller mig flytande egentligen.
Det jag ständigt har "trillat dit" på är att jag gång på gång tagit nya samlingslån. Vilket ju i sig är bra, men har sina risker. När väl ett sånt är taget till "bra" ränta (nu är även räntan på de gamla bra runt 10 procent...) och alla krediter är betalda så har jag (sjukt nog) känt mig rik. Och så plötsligt lockas jag till att köpa nya grejer för några tusen med kortet, och så ytterligare något som jag lägger på Klarna, och så något på avbetalning, och så något på kreditkortet igen osv. Så kryper det på och så "plötsligt" (nåja) har de nya kreditskulderna vuxit kanske till 100 K till dåliga räntor och det är dags att försöka samla igen. Och så börjar allt om igen. Och så har det pågått i så många år nu.
Det som funkar bäst för mig är att gå in i hela det här "ekonomi-sanerandet" till 100 procent. Hänga här, få pepp och kunskap, betala ner (och dokumentera varje framsteg/nedbetalning så jag får lite dopaminkick av att se positiv förändring) allt jag bara kan, se på Lyxfällan för inspo osv osv. Jag gör det nästan till ett spel där varje inbetalad krona är ett framsteg och varje gång jag kan dokumentera den så blir det en liten känsla av framgång. Börjar jag hamna utanför "spel-mentaliteten" så är det lätt att lockas till ny konsumtion, det är ju också en sorts spel. Men de belöningskänslorna jag får där är kortvariga och jag vet ju egentligen att de bara leder mig allt djupare ner i ett djupt skuldhål.
Har insett att sökande efter samlingslån också känns som en typ av ”beroende”. När man har fått ett samlingslån som räddar situationen (tyvärr tillfälligt) har känslan av enorm glädje infunnit sig och man känner sig, som du säger, rik. Även väntandet på erbjudanden är lite beroendeframkallandeNja, egentligen inte helt inser jag. Jag har nog inte ens riktigt reflekterat över det som ett beroende tidigare. Men det är det ju (nog). För mig handlar det mest om att jag dras till att "samla" på saker. Serietidningar, filmer, TV-spel, böcker, vinylskivor osv
En del tycker kanske att det låter oskyldigt och sofistikerat, men jag ser det mer som att det för många (inklusive mig) blir ens sorts glorifierad shopping som lätt leder till köpmissbruk. Man vill hela tiden köpa mer och fylla på det man samlar på. Och det kan bli ganska intensivt i perioder, och efter drygt tio års lånande för att finansiera det har jag ungefär 900 K i skulder så nu när räntorna är så höga känns det ju vansinnigt.
Jag har inte gått i någon sorts terapi eller så ännu. Och under hösten har jag i princip haft köpstopp medans jag har försökt att betala ner och lägga ihop mindre lån. Men jag har de senaste veckorna insett hur lätt det är att trilla dit igen. Efter 4 besök i lokala skivaffärer har jag bränt nästan 4000 kr på vinyl. Jag kan inte riktigt hantera pengar, det var ett bakslag, de hade jag kunnat betala av min mobiltelefon för till exempel. Du vet säkert vad jag menar. Det kommer "galna" perioder då korten glöder, sen ångern och "vad fan håller jag på med". Kul för stunden och lätt att legitimera för mig själv att "det finns ju ändå värde kvar i plattorna, du slänger ju inte bort pengarna som på ett casino, se det som en investering" och andra bedrägliga illusioner (som ju såklart har viss bäring också). Men det är egentligen ett dåligt tänk. Betalar ju säkert 70-80 K om året bara i räntor för alla lån och de kommer jag aldrig få tillbaka och med min begränsade lön är det knappt ens jag håller mig flytande egentligen.
Det jag ständigt har "trillat dit" på är att jag gång på gång tagit nya samlingslån. Vilket ju i sig är bra, men har sina risker. När väl ett sånt är taget till "bra" ränta (nu är även räntan på de gamla bra runt 10 procent...) och alla krediter är betalda så har jag (sjukt nog) känt mig rik. Och så plötsligt lockas jag till att köpa nya grejer för några tusen med kortet, och så ytterligare något som jag lägger på Klarna, och så något på avbetalning, och så något på kreditkortet igen osv. Så kryper det på och så "plötsligt" (nåja) har de nya kreditskulderna vuxit kanske till 100 K till dåliga räntor och det är dags att försöka samla igen. Och så börjar allt om igen. Och så har det pågått i så många år nu.
Det som funkar bäst för mig är att gå in i hela det här "ekonomi-sanerandet" till 100 procent. Hänga här, få pepp och kunskap, betala ner (och dokumentera varje framsteg/nedbetalning så jag får lite dopaminkick av att se positiv förändring) allt jag bara kan, se på Lyxfällan för inspo osv osv. Jag gör det nästan till ett spel där varje inbetalad krona är ett framsteg och varje gång jag kan dokumentera den så blir det en liten känsla av framgång. Börjar jag hamna utanför "spel-mentaliteten" så är det lätt att lockas till ny konsumtion, det är ju också en sorts spel. Men de belöningskänslorna jag får där är kortvariga och jag vet ju egentligen att de bara leder mig allt djupare ner i ett djupt skuldhål.
Precis. Då känner man så rik och då lättad. Men det är i förlängningen ännu värre.Har insett att sökande efter samlingslån också känns som en typ av ”beroende”. När man har fått ett samlingslån som räddar situationen (tyvärr tillfälligt) har känslan av enorm glädje infunnit sig och man känner sig, som du säger, rik. Även väntandet på erbjudanden är lite beroendeframkallande