Jag har ljugit och undanhållit mina skulder för min man!

[Misslyckad]

Usch alltså..

Det här ständiga tysta här hemma tar kål på mig. Han pratar inte med mig mer än nödvändigt. Från att efter det kom fram (mer än en månad nu) så några dagar senare pratade vi ut och han sa att han aldrig kommer lämna mig och kommer stötta mig igenom detta till att nu totalt vänt. Han pendlar upp och ner och det tar verkligen kål på mig. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig och dessutom fått kommentaren att när jag går ledsen och butter här hemma så gör det inte saken bättre. Och att han dessutom känner att han vill ha mig på avstånd just nu
Jag försöker absolut inte pusha honom och låter honom vara men det är smärtsamt med den här berg och dalbanan av hans känslor.

Prata om en lösning just nu vill han inte. Gå prata med någon vill han inte heller och i måndags skrev jag ett långt brev till honom efter som har så svårt att hitta ord när jag pratar med honom där jag förklarade allt hur jag kände och vad som hände men det har jag inte fått någon som helst respons över.

Han straffar mig fastän han själv tycker att han inte gör det!

 

[Gaston]

Som sagt, jag tycker att han beter sig väldigt illa i er relation.

Mycket värre än att du har tagit lån (ni hade väl delad ekonomi?) i eget namn som du sedan har burit/betalat själv och som i hög grad har gått till ert gemensamma hushåll trots att du tjänar sämre.

Så länge du kan betala in lånet själv (och nu med nya samlingslånet och det övriga du skrev om igår kommer ju det gå hur bra som helst) så borde han knappt bry sig tycker jag. Hur drabbar det egentligen honom (utöver att han inte får ner räntan lite på billånet, vilket väl ändå vore tveksamt att ni hade fått igenom i dagens ränteklimat?).

Jag förstår att du tycker att du har gjort fel, att du borde berättat osv. Men den sorts utfrysning för att straffa, för att få dig att må dåligt, och förnärmad offermentalitet han iscensätter nu tycker jag personligen är mycket mer allvarligt.

 

[Jessica87]

Ja, du har tagit dåliga beslut och jag förstår att din sambo känner sig sviken. Men du skriver att det är en månad sen snart det kom fram, då är det i mina ögon inte alls okej som han beter sig med att bara stänga av emot dig. Säg åt honom att du förstår att du svikit honom och att du är beredd att jobba för att återfå hans förtroende. Han behöver inte lita på dig på en gång men ni måste ta er igenom det gör som ett team, tillsammans. Annars kommer du gå sönder på sikt. Tro mig, jag har själv vänt in och ut på mig i en relation där alla mina misstag straffades med tystnad eller avstånd. Det är inte hållbart.

 

[Misslyckad]

Som sagt, jag tycker att han beter sig väldigt illa i er relation.

Mycket värre än att du har tagit lån (ni hade väl delad ekonomi?) i eget namn som du sedan har burit/betalat själv och som i hög grad har gått till ert gemensamma hushåll trots att du tjänar sämre.

Så länge du kan betala in lånet själv (och nu med nya samlingslånet och det övriga du skrev om igår kommer ju det gå hur bra som helst) så borde han knappt bry sig tycker jag. Hur drabbar det egentligen honom (utöver att han inte får ner räntan lite på billånet, vilket väl ändå vore tveksamt att ni hade fått igenom i dagens ränteklimat?).

Jag förstår att du tycker att du har gjort fel, att du borde berättat osv. Men den sorts utfrysning för att straffa, för att få dig att må dåligt, och förnärmad offermentalitet han iscensätter nu tycker jag personligen är mycket mer allvarligt.

Ja precis vi har haft och har delad ekonomi. Det har vi alltid haft och inget annat har kommit på tal. Men han ser det inte så, han ser det hela som ett enormt svek att jag inte sa något och drar upp samtidigt det som hände för 15 år sen vilket vi var stort överens om att aldrig ta upp. Han anser att redan då borde jag ha lärt mig något om att ärlighet varar längst och den biten kan jag absolut hålla med om.
Men precis som du skriver så hade jag aldrig och har aldrig fryst ut honom när han gjort misstag. Han har alltid gjort det med mig för mina få men stora misstag. Han själv har gjort mycket och också varit oärlig men du vet i hans ögon går det som sagt inte jämföra med mig.

I alla dessa år har han haft möjlighet att spara enormt mycket med pengar för han har en plan för framtiden som han nu anser att jag har förstört pga mina skulder. Oavsett vad jag än säger så har jag som sagt förstört allt för honom. Nu mår han dåligt och är sjukt destruktiv och skyller jo givetvis detta på mig.
Vilket gör mig väldigt ledsen för jag står i detta helt ensam och blir dessutom anklagad för att ha förstört HANS liv. Vem jag är har ingen betydelse.

Jag börja inse mer och mer till varför jag hade så svårt att berätta... Det är sådana människor jag har flytt från hela mitt liv och istället valt att hålla käften. En sådan mor vill jag inte vara till mina barn. Man måste ju visa en trygghet så att man inte är livrädd att berätta vad som har hänt. Mina föräldrar är exakt likadana. De vet inget och jag har som sagt väldigt svårt att berätta även där. Hade blivit en helvetes explosion och de hade tagit min mans sida direkt för han är för bra för vara sant.

Det enda jag kan göra är att kämpa för mig själv och att lösa detta skitlånet en gång för alla samt skapa mig en fin framtid för mig och mina barn. Men jag tror och hoppas att när han bestämmer sig för att gå prata med en terapeut med mig att allt jag känner och känt kommer fram en gång för alla. Dessutom så tror jag att han om nåt behöver gå prata någon själv vilket han själv också tycker men gör aldrig något åt det.

Men för att poängtera så pratar han med mig när HAN vill annars kan han gå förbi mig här hemma eller stänga in sig på kontoret och vara där inne hela dagen utan ett ljud. Ett beteende han normalt inte har givetvis. Han kan pussa mig god morgon och god natt men det är allt. Visar absolut inget annat och man känner hur den här väggen bara växer mer och mer. Han har ju själv sagt att han vill ha mig på avstånd så då får det väl bli så att jag får hålla mig på avstånd. Som tur ska jag på samtal nästa vecka hos min psykolog och det tackar jag gudarna för. Sen har jag en absolut underbar vän som ställer upp för mig och har varit med mig i 10 års tid med honom. Hon är helt och hållet med alla er som skrivit här till mig. Jag är bara glad att få höra samma saker från alla för då kanske jag kan komma till insikt med att det inte bara är fel på mig vilket det känns som nu...

 

[Misslyckad]

Ja, du har tagit dåliga beslut och jag förstår att din sambo känner sig sviken. Men du skriver att det är en månad sen snart det kom fram, då är det i mina ögon inte alls okej som han beter sig med att bara stänga av emot dig. Säg åt honom att du förstår att du svikit honom och att du är beredd att jobba för att återfå hans förtroende. Han behöver inte lita på dig på en gång men ni måste ta er igenom det gör som ett team, tillsammans. Annars kommer du gå sönder på sikt. Tro mig, jag har själv vänt in och ut på mig i en relation där alla mina misstag straffades med tystnad eller avstånd. Det är inte hållbart.

Jag håller med dig helt och hållet! Och jag har försökt prata med honom men det har inte slutat bra och jag blir bara tyst för jag tappar ord. Så jag skrev ett brev till honom via mail som har verkar inte ha läst eller om han nu läst det så ignorerar han mina känslor. Där förklarade jag allt och vad jag är villig och göra och redan gjort. Så att jag håller på gå sönder är sant därför tror jag att det enda jag kan göra nu är kämpa för mig själv och mina barn. För jag tror att han måste ta itu med sig själv på en helt annan nivå än där vi är. Jag kan inte bli straffad på detta sätt och beskyllas för hur han beter sig. Ja känslorna kan gå upp och ner men från början ville han stötta mig och sa att han aldrig skulle lämna mig pga detta men detta har ändrats. Så nu står jag här, ensam!

 

[Jessica87]

Jag håller med dig helt och hållet! Och jag har försökt prata med honom men det har inte slutat bra och jag blir bara tyst för jag tappar ord. Så jag skrev ett brev till honom via mail som har verkar inte ha läst eller om han nu läst det så ignorerar han mina känslor. Där förklarade jag allt och vad jag är villig och göra och redan gjort. Så att jag håller på gå sönder är sant därför tror jag att det enda jag kan göra nu är kämpa för mig själv och mina barn. För jag tror att han måste ta itu med sig själv på en helt annan nivå än där vi är. Jag kan inte bli straffad på detta sätt och beskyllas för hur han beter sig. Ja känslorna kan gå upp och ner men från början ville han stötta mig och sa att han aldrig skulle lämna mig pga detta men detta har ändrats. Så nu står jag här, ensam!

Vet du vad, du kommer ta dig igenom det också! Vill han inte vara vid din sida så är det hans val, men han kan inte kräva att du ska leva i nåt slags limbo och inte veta vad han vill. Då har du det bättre själv, åtminstone när såren läkt och du rest dig upp igen. Kämpa på och ge inte upp utan kriga på tills den ekonomiska situationen är löst. Du klarar det!

 

[AphexTwin]

Du kanske inte kommer lyssna men du lever i ett destruktivt förhållande som förmodligen aldrig kommer göra dig lycklig och som på ett eller annat sätt har lett dig där du är idag. Ska du ha det så? Livet är alldeles för kort. Rätt vad det är så är det över. Passa på att lev fullt ut. Koncentrera dig på dig själv och barnen istället.

 

[Gaston]

Alltså, blir nästan förbannad på honom. Men jag känner honom inte så låter jag för hård är det verkligen med en stor reservation för att jag säkert är orättvis på grund av det. Ändå...:

Han låter som ett stort och bortskämt barn som har blivit besviken för att han inte har fått en stor glass han var sugen på. Att du i din privatekonomi har dragit på dig lite skulder (som du själv betalar på) förstör ingen framtid för honom. Det är ju knappast så att du har bett honom öppna upp kappsäcken och hjälpa till att betala av skulderna med sin förmögenhet. Har läst helt otroliga trådar här på forumet om skuldsatta som avslöjat för sin partner hur illa det här. Ibland uppemot en miljon i skulder och då har de ändå haft mer gemensam ekonomi än ni. Och de har ändå beslutat att hjälpas åt och kämpa framåt tillsammans med att betala ner dem.

Det här skriver jag inte för att du ska bli avundsjuka på att de har generösare partners, utan att du ska förstå (ur mitt perspektiv alltså) att du inte alls har gjort dig skyldig till ett stort svek. Jag (men här kanske jag är alltför liberal jämfört med de flesta) tycker inte du har svikit honom alls. Det är dina pengar, du har inte bett honom betala, du har till och med betalt saker som har gått till honom för delar av dem. Han sviker däremot dig genom att bete sig så här.

Vad är det förresten för grandiosa planer han påstår att du har förstört? Är han tydlig med dem, eller är det snarare något svävande hemligt ? I så fall är ju han lika "svekfull" själv ifall han räknar med att du ska vara med och betala för dem utan att få veta vad det gäller. Kanske han bara är en snål jävel som gillar att lägga på hög utan att ha några direkta planer men manipulativt använder det argumentet för att såra lite djupare i sin kränkthet?

Nu är jag säker orättvis...

Men som sagt. Ni har delad ekonomi. Han som tjänar mycket bättre har säkert varit drivande i det (har nog i alla fall inte haft något emot det). Det tycker jag också innebär att han inte kan kräva någon sorts kontinuerlig finansrapportering från dig. Du är inte livegen och han kan inte förvänta sig total inblick i allt du konsumerar med dina egna pengar. Det här är skulder som smugit sig på i vardagen, du har till och med tagit körkort och delfinansierat köksrenovering, trädgårdsmöbler osv för dem. Det är inte så att du i smyg spelar bort 330000 kr en kväll från er gemensamma ekonomi och försökt mörka det.

 

[stikkan]

Låter som att din man har ganska långt utvecklade narcissistiska drag. Han kan välja att antingen stötta dig i detta eller att lämna dig. Att lämna dig för detta är kasst nog, men det här att först lämna dig för att sedan komma tillbaka och hävda att han inte ska lämna dig för en sån sak, men ändå hålla distans, vara tyst och dessutom skuldbelägga och trycka ner dig för att HAN mår dåligt i det här är bara rent förkastligt. Och om det dessutom är så att han har fått dina föräldrar och andra närstående att ta hans parti i er relation, tyder det dessvärre på närmast narcissistiska drag och då har han bra mycket mer än dig att jobba på om er relation ska fungera och vara sund framgent..

 

[Misslyckad]

Tack alla! Ni har så rätt.
När jag bad honom att inte berätta detta för någon i början eftersom jag skämdes så det första han sa till mig var att varför skulle han göra det för det är ju pinsamt. Vilket jag faktiskt konfronterat honom med igen några veckor senare och då helt plötsligt vände han det till att det var pinsamt för mig. Han är verkligen en berg och dalbana. NU ska han sticka iväg till sina vänner och det är alltid så han gör när han inte mår bra. Lämnar mig med barnen och kör sitt. För ni vet just nu mår han inte bra och vet väl inte vad han vill i livet. Så att jag ger upp, tar mitt ansvar och låter honom vara.

Jag kommer resa mig ur det här och jag hoppas som en klokare och lyckligare människa oavsett hur allt slutar. Allt har sin mening här i livet.
Tack ännu gång alla för er tid och tankar.