Psykisk ohälsa pga spelberoende.

[Montören84]

Kan väl börja med att säga Hej, är en kille mellan 35-40. Har krigat med ett spelberoende som har förstört det mesta. Har barn och sambo. Nu till det tråkiga. Har brottats med självhat självmordsförsök självmedicinering. Allt för att känna lite lycka. Idag rör jag ingenting medicinskt förutom antidepp som funkar lika bra som geléhallon. Har förstört bandet mellan min mamma och pappa. Sedan 2016 började jag spela. Vet inte varför. Men vann 3000kr dom första spinnen på helvetet som kallas slots. Man tänker alltid kul med extra klirr i kassan, överraska mina älskade barn och sambo. Jag vill ge dom världen, men tyvärr har både psykisk ohälsa och spelberoende gjort mig till nån jag inte är. Jag gömmer mig bakom en fasad. Jag vill alltid få alla andra att skratta och må bra. Jag har alltid varit clownen från tidig ålder. Och det är ju kul att det höll kvar. För mina barn tycker nog det är lite kul iaf. Dom som inte har beroende t ex spel, alkohol,droger. Förstår inte. "Det är ju bara sluta" när jag var runt 24-28 hade jag småjobb och levde helt ok, var extremt ekonomisk slösade inte i onödan utan unnade mig givetvis nånting. Men nånstans låg nån form av självhat. När jag var yngre stal jag pengar från min mamma och pappa. Ca 1000kr fick utegångsförbud i 8 veckor. Och det är inget skämt. Fick alltid kommentarer om att jag kommer aldrig bli nått. Dessa kommentarer kom från min egna mamma. Älskar mina föräldrar men kan inte förlåta hur jag blivit behandlad. Den senaste tiden har mer mörka tankar kommit att jag orkar inte mer. Även om jag har ca 50.000kr kvar sen har jag ingen utmätning kvar. Det enda som håller mig vid liv är mina barn och sambo. Men idag hände nått. Jag var inne på att hänga mig själv. Har redan genomgått processen med självmord. Men blev en uppmärksam granne såg mig ligga i hallen (bodde i lägenhet själv då och dörren stod tydligen på glänt, änglavakt?.) när man hatar sig själv så mycket så spelar ingenting roll när man mår som sämst. Men när jag för en stund sedan hörde mina barn leka och skratta så brast det började gråta och var tvungen att gå därifrån. Samtidigt som jag skulle kunna avsluta det så vet jag att dom älskar mig mest. Men jag vill inte se mina barn må dåligt. Barn har lätt att tro att det ör deras fel även om det inte är det. Det som svider mycket ör att jag och min pappa hade världens bästa relation. Han ringde mig varje dag kollade hur jag mådde. Nu görs vi 1-2 gånger varannan vecka och han vill helst prata max en minut. Jag har gjort dom besvikna det vet jag och det tär på mig jättemycket. Glömde skriva ovan att efter mitt självmordsförsök fick jag ingen dom helst hjälp. Utan jag skämdes. Och tänkte varje gång jag gick ut att alla tänkte. Sär är han som är vek och feg. Självmord handlar inte om att vara feg eller svag. Många säger att allt löser sig. Men i mitt fall så känns allt hopplöst. Det har gått så många år. Det är lite som att fylla ett glas med vatten nån gång rinner det över. Men för mig känns det som en tsunami. Är inte bra på att skriva eller liknande. Men behövde verkligen skriva av mig. Mvh montören

 

[linsluzz]

Tycker du är stark som delar med dig av din berättelse. Självmord är aldrig rätt väg och i synnerhet inte när du har barn. Nu vet jag inte hur din ekonomiska situation ser ut men jag rekommenderar å det grövsta att du tar kontakt med vården och etablerar en bra samtalskontakt. Du behöver verktyg för att hantera ditt liv just nu.

 

[LånaUtanPapper]

Finns det mat på bordet?
Har barnen det okej?
Mår du och sambon okej bortsett från ekonomin?
Kan du betala hyran/bostaden?

Är svaret ja på dessa 3 frågor så är ändå bara pengar det handlar om ändå och inget är speciellt hopplöst.
Kanske dags att ändra sina värderingar bara?

För mig slapp 90% av ångesten för några år sen när jag insåg att sänka standarden ekonomiskt faktiskt inte var så farligt.
Kan ändå träffa vänner, familj och leva som alla andra. bortsett från att resor blir svårare, märkeskläder, senaste datorn, större bostad, äter oxfile, får tacka nej till någon fest ibland och roa mig med annat och annat oviktigt skit.
Utmanade mig själv till att hitta ny hobby. Lyssna på ljudböcker, se fotboll (utan pengar inblandat, förutom en krognota på större matcher ibland), matlagning till bra pris, träning, musik osv, sätta upp en twitter där det händer saker hela tiden. följa nyheter och ekonomi osv.

Tog mig några år att inse att det igentligen är småsaker och detaljer som amplifierar ångesten 1000 ggr mer än det faktiskt är värt. Vart riktigt trött liv till jag sa fuck it, det är ändå bara pengar så länge jag har mat på bordet.
Efter jag kom till den uppfattningen att jag faktiskt bara är begränsad på lyx-saker och vad jag kan unna mig så släppte det mesta för mig. Trots att jag oftast är fattig som en kyrkråtta så mår jag inte mycket sämre för det. Har tvärtom lärt mig vara kreativ på saker vad jag kan se, läsa, göra utan pengar och må bra över det.

Kan rekommendera att utmana ditt perspektiv på detta sätt, vad du faktiskt tycker är viktigt och hur mycket av sakerna som du har ångest av faktiskt bara är skitsaker som kan bytas ut. Kan tänka mig att mycket ångest kommer från att bara behöva göra förändringar. Folk är generellt rädd och mår dåligt över förändringar. Men det är endast en inställning som lätt går att ändra på om man vill. När det kommer till mat.

Tips:

Själv har jag över 100 pack nudlar av dessa i skåpet för 600kr, om mot för modan allt skiter sig. så vet jag att jag klarar mig någon månad utan stress. och tycker förövrigt det är ganska gott.
595kr för 5 x 24 pack. Det är dessutom godare pasta med kryddblandning och allt enligt mig än det mesta fancy italienskt penne, tagliatelli, tortellini, rigatoni och annat skit för 20 ggr priset

Snabbnudlar Hot Chicken 24-pack, 24 x 60g från Reeva | Matsmart

Snabbnudlar Hot Chicken 24-pack, 24 x 60g från Reeva | Bra för miljön och plånboken – vi levererar över hela Sverige

www.matsmart.se

Av egen erfarenhet tror jag att ångest handlar mycket om kunna göra helt onödiga saker som man länge hakat upp sig på att göra, men inte kan. Allt som behövs är en enkel förändring av inställning.
Folk för 100 år sen fick ingen ångest för att dom inte kunde fara till ibiza, ha boss kläder eller äta oxfile 1 gång i veckan. varför ska vi få det? min gammelfarmor/farfar visste knappt vad resa eller senaste maträtterna var för något.

Det bästa enligt mig är att få stöd att komma fram till dessa beslut och insikter själv, än att bli övertygad av vården, psykologer och annat folk att komma till insikt med det som man bara tror halft på.
Men behövs vård så är det så det är. Inget att skämmas för

 

[Montören84]

Finns det mat på bordet?
Har barnen det okej?
Mår du och sambon okej bortsett från ekonomin?
Kan du betala hyran/bostaden?

Är svaret ja på dessa 3 frågor så är ändå bara pengar det handlar om ändå och inget är speciellt hopplöst.
Kanske dags att ändra sina värderingar bara?

För mig slapp 90% av ångesten för några år sen när jag insåg att sänka standarden ekonomiskt faktiskt inte var så farligt.
Kan ändå träffa vänner, familj och leva som alla andra. bortsett från att resor blir svårare, märkeskläder, senaste datorn, större bostad, äter oxfile, får tacka nej till någon fest ibland och roa mig med annat och annat oviktigt skit.
Utmanade mig själv till att hitta ny hobby. Lyssna på ljudböcker, se fotboll (utan pengar inblandat, förutom en krognota på större matcher ibland), matlagning till bra pris, träning, musik osv, sätta upp en twitter där det händer saker hela tiden. följa nyheter och ekonomi osv.

Tog mig några år att inse att det igentligen är småsaker och detaljer som amplifierar ångesten 1000 ggr mer än det faktiskt är värt. Vart riktigt trött liv till jag sa fuck it, det är ändå bara pengar så länge jag har mat på bordet.
Efter jag kom till den uppfattningen att jag faktiskt bara är begränsad på lyx-saker och vad jag kan unna mig så släppte det mesta för mig. Trots att jag oftast är fattig som en kyrkråtta så mår jag inte mycket sämre för det. Har tvärtom lärt mig vara kreativ på saker vad jag kan se, läsa, göra utan pengar och må bra över det.

Kan rekommendera att utmana ditt perspektiv på detta sätt, vad du faktiskt tycker är viktigt och hur mycket av sakerna som du har ångest av faktiskt bara är skitsaker som kan bytas ut. Kan tänka mig att mycket ångest kommer från att bara behöva göra förändringar. Folk är generellt rädd och mår dåligt över förändringar. Men det är endast en inställning som lätt går att ändra på om man vill. När det kommer till mat.

Tips:

Själv har jag över 100 pack nudlar av dessa i skåpet för 600kr, om mot för modan allt skiter sig. så vet jag att jag klarar mig någon månad utan stress. och tycker förövrigt det är ganska gott.
595kr för 5 x 24 pack. Det är dessutom godare pasta med kryddblandning och allt enligt mig än det mesta fancy italienskt penne, tagliatelli, tortellini, rigatoni och annat skit för 20 ggr priset

Snabbnudlar Hot Chicken 24-pack, 24 x 60g från Reeva | Matsmart

Snabbnudlar Hot Chicken 24-pack, 24 x 60g från Reeva | Bra för miljön och plånboken – vi levererar över hela Sverige

www.matsmart.se

Av egen erfarenhet tror jag att ångest handlar mycket om kunna göra helt onödiga saker som man länge hakat upp sig på att göra, men inte kan. Allt som behövs är en enkel förändring av inställning.
Folk för 100 år sen fick ingen ångest för att dom inte kunde fara till ibiza, ha boss kläder eller äta oxfile 1 gång i veckan. varför ska vi få det? min gammelfarmor/farfar visste knappt vad resa eller senaste maträtterna var för något.

Det bästa enligt mig är att få stöd att komma fram till dessa beslut och insikter själv, än att bli övertygad av vården, psykologer och annat folk att komma till insikt med det som man bara tror halft på.
Men behövs vård så är det så det är. Inget att skämmas för

Tack för ett väldigt välskrivet svar och jag avundas ditt tänk, jag är inte riktigt där. Och för att svara på dina frågor, mina barn har det bra, dom saknar inget. Eftersom jag mår som jag gör så äter jag knappt. Så där blir det ju en person mindre som äter. Skämtåsido, jag och min sambo vi har ju perioder. Speciellt runt löning. Då mår jag som sämst. Och hon känner likadant. Det ser jahcpå henne. Jag förstår henne till 100% och förstår ärligt inte hur hon kan vara kvar. Vi kommer klara räkningarna men då finns inga pengar kvar. Även om jag bara har 5 månader kvar. Så känns det som en evighet. Jag ser inte slutet och allt är pga mitt mående. Jag tycker absolut inte synd om mig själv. Jag har själv satt mig i situationen. Men som jag skrev om min uppväxt så är det mycket av den som format mig till den jag är. Att jag inte duger.

 

[Mumlan]

Har du fem månader kvar till skuldfri? Isåfall - grattis! Du behöver absolut hjälp med ditt mående, du har så mycket att leva för, din sambo och barn! Sök samtalsstöd för att bearbeta det som tynger dig, så kommer du ha en fin framtid. Det kommer såklart inte vara lätt, men så värt det!

 

[Montören84]

Har du fem månader kvar till skuldfri? Isåfall - grattis! Du behöver absolut hjälp med ditt mående, du har så mycket att leva för, din sambo och barn! Sök samtalsstöd för att bearbeta det som tynger dig, så kommer du ha en fin framtid. Det kommer såklart inte vara lätt, men så värt det!

5 månader kvar sen är jag fri från kronofogden och löneutmätning. Och när man väl får full lön så är allt ganska mycket lättare iaf med räkningarna och lägga upp ett sparande. Lån finns ju kvar men absolut inga vidriga krediter med skyhög ränta som äter upp varenda krona. Samt att jag kommer ha pengar kvar på kontot när nästa lön trillar in. Sen som du skriver så måste jag ha hjälp med mitt mående. Mvh montören

 

[Kraputt]

Depression är cancer i själen, och det är lika behjälpligt att försöka ”rycka upp sig” från depression som det är att självmedicinera kemoterapi. Det viktigaste steget att få kontroll över den sidan är att inse att du inte klarar det själv.

Har du berättat för din sambo hur du egentligen mår, eller försöker du hålla upp en fasad om att allt är frid och fröjd?

Det andra mest viktiga steget i att få kontroll över sjukdomen är att förstå, och inte bara på ett ytligt platitydplan, att dom där känslorna du har är sjukdomen som ljuger för dig. Det är enklaste sättet att förklara det på, egentligen.

Din hjärnkemi är olika alla andras hjärnkemi, och när du skriver att din medicin inte hjälper så betyder det att den inte hjälper mot din specifika hjärnkemi. Du måste byta mediciner. Prata med din läkare om det.

Och, slutligen, gör det jobbigaste av allt – prata med din sambo. Riv väggarna mellan er. Väggarna finns där för att din sjukdom ljuger för dig om att de måste finnas där.

 

[Montören84]

Depression är cancer i själen, och det är lika behjälpligt att försöka ”rycka upp sig” från depression som det är att självmedicinera kemoterapi. Det viktigaste steget att få kontroll över den sidan är att inse att du inte klarar det själv.

Har du berättat för din sambo hur du egentligen mår, eller försöker du hålla upp en fasad om att allt är frid och fröjd?

Det andra mest viktiga steget i att få kontroll över sjukdomen är att förstå, och inte bara på ett ytligt platitydplan, att dom där känslorna du har är sjukdomen som ljuger för dig. Det är enklaste sättet att förklara det på, egentligen.

Din hjärnkemi är olika alla andras hjärnkemi, och när du skriver att din medicin inte hjälper så betyder det att den inte hjälper mot din specifika hjärnkemi. Du måste byta mediciner. Prata med din läkare om det.

Och, slutligen, gör det jobbigaste av allt – prata med din sambo. Riv väggarna mellan er. Väggarna finns där för att din sjukdom ljuger för dig om att de måste finnas där.

Hej, vi pratade mycket igår och då hade jag en av de värsta dagarna på länge. Nästan så man blev lite rädd för sig själv. När hon själv inte lider av psykisk ohälsa, så förstår jag att det är väldigt svårt att sätta sig in hur personen (jag) mår. Visst förstår jag henne att hon också mår dåligt över den situationen jag skapat med mitt spelande. Men i vissa stunder pushar hon mycket. T ex har vi klarat så många år så klarar vi de sista månaderna med. Men den sista tiden har jag börjat må sämre. Kan bli sur/arg/otrevlig. Och den personen är jag inte. Älskar att få folk att skratta, må bra och känna sig välkomna i mitt sällskap. Det är en konstig känsla att hata sig själv.

 

[Mumlan]

Hej, vi pratade mycket igår och då hade jag en av de värsta dagarna på länge. Nästan så man blev lite rädd för sig själv. När hon själv inte lider av psykisk ohälsa, så förstår jag att det är väldigt svårt att sätta sig in hur personen (jag) mår. Visst förstår jag henne att hon också mår dåligt över den situationen jag skapat med mitt spelande. Men i vissa stunder pushar hon mycket. T ex har vi klarat så många år så klarar vi de sista månaderna med. Men den sista tiden har jag börjat må sämre. Kan bli sur/arg/otrevlig. Och den personen är jag inte. Älskar att få folk att skratta, må bra och känna sig välkomna i mitt sällskap. Det är en konstig känsla att hata sig själv.

Du verkar vara en sympatisk människa som förtjänar att få må bra, se till att få bättre medicin och ev samtalsstöd, vi håller alla tummar för dig. Håll oss uppdaterade!

 

[Jessica87]

Hej!
Jag har också lidit av svår psykisk ohälsa och befunnit mig på en plats då jag inte ville leva mer. Stod inte ut med smärtan och kunde för mitt liv inte tro att det någonsin skulle bli bättre. Men det blev det. Oändligt tacksam idag att jag inte gav upp. Så kämpa, be om hjälp. Det är värt det, jag lovar!