Den stora tråden om allt - Småprat, tips mm

[enfrågaomskuld]

Ny här på sajten. Eller ja, när lån behövdes så var jag här och surfade. Men nu har bägaren runnit över och orkar inte mer.
Ni får ursäkta mig, känns bara som att jag behöver skriva av mig lite.
Jag är en 29-årig kille med en skuldbörda på runt 500 000 som samlats under ett par års tid. Jag blev sambo med mitt ex, vi levde tillsammans i nio år och sen valde vi att separera. Jag skulle väl säga att det var då saker och ting spårade ur.
Jag fick en hög hyra att betala då hon flyttade ut snabbt och jag hittade då vägen till snabblån och diverse delbetalningar - med vilket beteende ni säkert kände igen. Jag köpte och sålde vidare för att få in pengar till förlust.
Sedan ett år tillbaka bor jag själv, jobbar heltid med hyfsad lön och haft diverse avbetalningar gentemot inkasso. För en månad sen valde jag att släppa allt till KFM och jag inser vad det kommer att göra. Jag har hela tiden kämpat för att överleva, både som barn och som vuxen. Jag är uppväxt i en familj där mina föräldrar utövade våld på alla sätt. När jag var 18 bröt jag mig loss, jobbade och skaffade mig en akademisk utbildning. Mina föräldrar har fortfarande stora skulder hos kronofogden och jag lovade mig själv dyrt och heligt att inte bli som dem. Men nu är jag själv där.
Ljusningen är att jag nu har ett par år på mig att rannsaka mig själv, att fundera på vilken väg jag vill ta i livet och där också kunna fokusera på min hälsa. Jag tjänar helt okej för min ålder och kommer kunna gå vidare starkare ur detta.
Jag har sålt av i princip allt av värde, jag har sparat sådant som jag kommer behöva under ett par års tid. Jag vet inte varför jag skriver allt detta, det känns skönt för mig själv och som en del av processen antar jag.
Ni är sådana fantastiska kämpar, tillsammans tar vi oss ur detta.

 

[Myra]

Ny här på sajten. Eller ja, när lån behövdes så var jag här och surfade. Men nu har bägaren runnit över och orkar inte mer.
Ni får ursäkta mig, känns bara som att jag behöver skriva av mig lite.
Jag är en 29-årig kille med en skuldbörda på runt 500 000 som samlats under ett par års tid. Jag blev sambo med mitt ex, vi levde tillsammans i nio år och sen valde vi att separera. Jag skulle väl säga att det var då saker och ting spårade ur.
Jag fick en hög hyra att betala då hon flyttade ut snabbt och jag hittade då vägen till snabblån och diverse delbetalningar - med vilket beteende ni säkert kände igen. Jag köpte och sålde vidare för att få in pengar till förlust.
Sedan ett år tillbaka bor jag själv, jobbar heltid med hyfsad lön och haft diverse avbetalningar gentemot inkasso. För en månad sen valde jag att släppa allt till KFM och jag inser vad det kommer att göra. Jag har hela tiden kämpat för att överleva, både som barn och som vuxen. Jag är uppväxt i en familj där mina föräldrar utövade våld på alla sätt. När jag var 18 bröt jag mig loss, jobbade och skaffade mig en akademisk utbildning. Mina föräldrar har fortfarande stora skulder hos kronofogden och jag lovade mig själv dyrt och heligt att inte bli som dem. Men nu är jag själv där.
Ljusningen är att jag nu har ett par år på mig att rannsaka mig själv, att fundera på vilken väg jag vill ta i livet och där också kunna fokusera på min hälsa. Jag tjänar helt okej för min ålder och kommer kunna gå vidare starkare ur detta.
Jag har sålt av i princip allt av värde, jag har sparat sådant som jag kommer behöva under ett par års tid. Jag vet inte varför jag skriver allt detta, det känns skönt för mig själv och som en del av processen antar jag.
Ni är sådana fantastiska kämpar, tillsammans tar vi oss ur detta.

Bra att du skriver av dig. Du är inte som dina föräldrar bara för att du har hamnat hos Kf. Du verkar mogen och medveten om hur du inte vill vara. Jag skulle säga att du redan är på god väg framåt. Se det här med skulderna och Kfg som en dyrköpt läxa. När du väl blivit skuldfri så kommer det går bra, så länge du påminner dig vad skulder gör med en. Det kommer att gå bra för dig

 

[enfrågaomskuld]

Bra att du skriver av dig. Du är inte som dina föräldrar bara för att du har hamnat hos Kf. Du verkar mogen och medveten om hur du inte vill vara. Jag skulle säga att du redan är på god väg framåt. Se det här med skulderna och Kfg som en dyrköpt läxa. När du väl blivit skuldfri så kommer det går bra, så länge du påminner dig vad skulder gör med en. Det kommer att gå bra för dig

Tack för dina fina ord, det ger mig motivation och framförallt en förståelse över att jag inte är ensam i detta

 

[Myra]

Tack för dina fina ord, det ger mig motivation och framförallt en förståelse över att jag inte är ensam i detta

Du är verkligen inte ensam om att vara i en sån situation.

 

[hoppfull2021]

Sitter och väntar på antagningsbesked från universitetet, studier kombinerat med jobb känns som det enda sättet att ha en schysst ekonomi under skuldsaneringen, även om det inte är den främsta orsaken.
Har blivit antagen till flera program/kurser men är på reservplats nr 12 på det jag verkligen vill utbilda mig i, med start den 22/8. Sjukt drygt att inte veta och bara vänta, var bara tvungen att skriva av mig.

 

[Petnas]

Sitter och väntar på antagningsbesked från universitetet, studier kombinerat med jobb känns som det enda sättet att ha en schysst ekonomi under skuldsaneringen, även om det inte är den främsta orsaken.
Har blivit antagen till flera program/kurser men är på reservplats nr 12 på det jag verkligen vill utbilda mig i, med start den 22/8. Sjukt drygt att inte veta och bara vänta, var bara tvungen att skriva av mig.

När det begav sig var jag på reservplats 36 men kom ändå in till slut på favoritutbildningen. De ringde på en måndag och jag skulle vara på plats på onsdagen så det blev snabba puckar.

 

[hoppfull2021]

När det begav sig var jag på reservplats 36 men kom ändå in till slut på favoritutbildningen. De ringde på en måndag och jag skulle vara på plats på onsdagen så det blev snabba puckar.

Tack för det Sån info inger hopp! Började på plats 29 så det rör ju på sig, hoppas att det kanske droppar av fler ju närmre startdatum jag kommer.

 

[Lasseman]

Det är alltid lite speciellt att delge någon på deras arbetsplats, om folk bara kunde skicka in kvitton och inte så mycket "men då har postnord slarvat bort det där" "mm, fast du får det till kivra"...

 

[Terry_]

Det är alltid lite speciellt att delge någon på deras arbetsplats, om folk bara kunde skicka in kvitton och inte så mycket "men då har postnord slarvat bort det där" "mm, fast du får det till kivra"...

Hur brukar man hantera det? Säger ni vid ingången att ni är ifrån kronofogden eller säger ni mer liksom Ja vi måste träffa jan jansson i ett privat ärende?
Eller varierar det ifrån person till person?

 

[Lasseman]

Hur brukar man hantera det? Säger ni vid ingången att ni är ifrån kronofogden eller säger ni mer liksom Ja vi måste träffa jan jansson i ett privat ärende?
Eller varierar det ifrån person till person?

Framförallt från plats till plats. Är det på Ica kan man ju gå runt själv om man vet hur den ser ut.. på kontor eller kanske hotell frågar jag i receptionen, ibland är det någon porttelefon osv. Frågar dom vem jag/vi är svarar jag. Brukar bli mycket aktivitet då, chefer som springer och letar den anställda osv.