Hej,Hej på er alla!
Är ny medlem här på forumet, men läst trådarna ett tag då jag satt mig ordentligt i skiten. Har så mycket ångest och vet ej vad jag ska göra.
Har numer skulder hos kronofogden på ca 510.000kr kommer komma in ca 3000kr till men det är allt.
Känns som att livet är över, 32 år gammal, jag som ville börja plugga. Det kan jag ju glömma nu? Känns som hela framtiden är förstörd.
tjänar inte så bra heller, har löneutmätning på 6675kr/mån. Allt utöver det behåller jag så har ändå en 7000 att leva på när räkningar är betalda. Har ju satt mig själv i skiten så klagar inte på det. Kan fortfarande äta mig mätt, var utomlands här i Europa i nu i Juni. Är ute och äter/dricker öl med vänner på helgerna. Som tyr är har vi alltid hängt på de billigare ställena.
men ändå, känns som jag kan glömma att hitta en partner för vem skulle acceptera mig med så mycket skulder. Min familj vet inget. Pappa kommer gå i taket. Och sedan kommer jag få höra detta i evigheter. Som jag skrev ville jag börja plugga en treårig utbildning men då växer skulderna.
Jag vet att det finns folk som har större skulder och andra problem som är värre än mina. Men det gnager inom mig. Så tänkte att bli medlem här för att få skriva av mig och ha någon/några att prata med, dela tankar med- som vart/är i en liknande situation kanske inte är så dåligt?
undrar mycket över hur ni ”lever/levde” med skulder, hur höll ni hoppet uppe? Jag förstår att jag måste betala för mig och göra rätt men är det kört nu? Och samtidigt som jag vet att man ska vara ärlig, måste jag verkligen berätta detta för mina nära, typ familj, vänner eller om jag nu skulle träffa en partner. Känns som ärlighet varar längst såklart- skönt för mig med. Men jag vill behålla detta för mig själv i alla fall just nu.
Så fint skrivet Myra det har du rätt i. Vi är alla människorMan kan ge och få kärlek även som skuldsatt, då vet man också att det är äkta kärlek och inte bara för pengarna. Så ge inte upp ❤️
Tack idag blev min UC mycket bättre när två förfrågningar försvann och ännu är jag utan betalningsanmärkningar och inkasso och hoppas nu på ett samlingslån i slutet av denna månad. Arbetat på min UC ett år nu. Det kändes så skönt att den blev så mycket bättre och nu är det två förfrågningar till jag väntar ut.Hej Cecilia!
jag förstår precis. Det känns hopplöst. Men starkt av dig att kämpa på och leva snålare. Det gör jag med. Jag hoppas SÅ mycket att du blir beviljad ett samlingslån. Så kan du ”börja om”. Det är i alla fall bättre än massa olika skulder att betala.
har kollat upp kronofogdens hemsida, tydligen kan man betala på specifika skulder där. Kommer lite mer över i augusti och har några små som jag kan betala av på som dom försvinner. Dom ska bort!
Ärlighet varar ju längst.Hej på er alla!
Är ny medlem här på forumet, men läst trådarna ett tag då jag satt mig ordentligt i skiten. Har så mycket ångest och vet ej vad jag ska göra.
Har numer skulder hos kronofogden på ca 510.000kr kommer komma in ca 3000kr till men det är allt.
Känns som att livet är över, 32 år gammal, jag som ville börja plugga. Det kan jag ju glömma nu? Känns som hela framtiden är förstörd.
tjänar inte så bra heller, har löneutmätning på 6675kr/mån. Allt utöver det behåller jag så har ändå en 7000 att leva på när räkningar är betalda. Har ju satt mig själv i skiten så klagar inte på det. Kan fortfarande äta mig mätt, var utomlands här i Europa i nu i Juni. Är ute och äter/dricker öl med vänner på helgerna. Som tyr är har vi alltid hängt på de billigare ställena.
men ändå, känns som jag kan glömma att hitta en partner för vem skulle acceptera mig med så mycket skulder. Min familj vet inget. Pappa kommer gå i taket. Och sedan kommer jag få höra detta i evigheter. Som jag skrev ville jag börja plugga en treårig utbildning men då växer skulderna.
Jag vet att det finns folk som har större skulder och andra problem som är värre än mina. Men det gnager inom mig. Så tänkte att bli medlem här för att få skriva av mig och ha någon/några att prata med, dela tankar med- som vart/är i en liknande situation kanske inte är så dåligt?
undrar mycket över hur ni ”lever/levde” med skulder, hur höll ni hoppet uppe? Jag förstår att jag måste betala för mig och göra rätt men är det kört nu? Och samtidigt som jag vet att man ska vara ärlig, måste jag verkligen berätta detta för mina nära, typ familj, vänner eller om jag nu skulle träffa en partner. Känns som ärlighet varar längst såklart- skönt för mig med. Men jag vill behålla detta för mig själv i alla fall just nu.
Hej,
Jag har levt under ungefär samma förutsättningar, bortsett från att skulderna var ännu högre. Hade ett företag som gick i konkurs, med en del borgen och skatter som landade på mig.
Jag tog mig "friheten" att plugga, kände att det till och med började bli svårt att få jobb med skulderna.
Men ett tips är att vara ärlig med nära och kära, blir alltid enklare så.
I mitt fall fick jag tag i ett deltidsjobb på distans som jag kunde utföra när jag ville, så det innebar att jag kunde hitta ytterligare ett dagtidsjobb. Med dubbla löner gick det ändå rätt snabbt att betala bort allt, så nu lever jag som helt skuldfri, har inte ens ett ynka lån och har ett riktigt bra liv.

Jag vill fråga dig: skulderna från företaget fick du löneutmätning eller du fick hjälp från familjen?Hej,
Jag har levt under ungefär samma förutsättningar, bortsett från att skulderna var ännu högre. Hade ett företag som gick i konkurs, med en del borgen och skatter som landade på mig.
Jag tog mig "friheten" att plugga, kände att det till och med började bli svårt att få jobb med skulderna.
Men ett tips är att vara ärlig med nära och kära, blir alltid enklare så.
I mitt fall fick jag tag i ett deltidsjobb på distans som jag kunde utföra när jag ville, så det innebar att jag kunde hitta ytterligare ett dagtidsjobb. Med dubbla löner gick det ändå rätt snabbt att betala bort allt, så nu lever jag som helt skuldfri, har inte ens ett ynka lån och har ett riktigt bra liv.
Man kan ge och få kärlek även som skuldsatt, då vet man också att det är äkta kärlek och inte bara för pengarna. Så ge inte upp ❤️
Hej,
Jag har levt under ungefär samma förutsättningar, bortsett från att skulderna var ännu högre. Hade ett företag som gick i konkurs, med en del borgen och skatter som landade på mig.
Jag tog mig "friheten" att plugga, kände att det till och med började bli svårt att få jobb med skulderna.
Men ett tips är att vara ärlig med nära och kära, blir alltid enklare så.
I mitt fall fick jag tag i ett deltidsjobb på distans som jag kunde utföra när jag ville, så det innebar att jag kunde hitta ytterligare ett dagtidsjobb. Med dubbla löner gick det ändå rätt snabbt att betala bort allt, så nu lever jag som helt skuldfri, har inte ens ett ynka lån och har ett riktigt bra liv.