Hur hamnade du här?

[HammarbyAlex]

Jag har läst många av dina posts här på forumet och jag tycker du och många andra här inger hopp och inspiration hos andra.

Åh tack, så snällt sagt!
Man knegar på så gott det går. Mot en ljusare framtid!

 

[Sevir87]

Hur jag hittade hit? Google på nåt som länkade hit. Varit ”gäst i flera år” men skapade ett konto för en kort tid tillbaka.

rörande min sits går det läsa en utförlig beskrivning till mitt liv som skuldsatt till resan när jag blev skuldfri här på forumet. Skriver på mobilen så orkar inte leta upp den

forumet har varit ett bra bollplank för vad som är smartast att göra i olika situationer som när man ska ta bolån eller samlingslån.

Nu försöker jag bara betala tillbaka med min kunskap och åsikter.

 

[KassaKon]

Jag gjorde likadant, dvs gav min halva av huset till mitt ex, endast pga dåligt samvete och för att barnen skulle få ha kvar sina rum. Avstod ca 500tkr och då hade vi dessutom amorterat cirka 10tkr/mån före dess. Tog dessutom med mig en del av ett blancolån så han skulle ha råd att bo kvar, hur dum får man vara. Tog inte med mig något alls vid flytten utan köpte allt på nytt, ett hem till mig och två barn från grunden.
Ett av mitt livs. Mest. Korkade. Beslut.
Såhär i efterhand.
Men försöker intala mig att jag kanske ligger på plus nånstans i nåt karmakonto i universum...

Känner igen det och var lika korkad jag. Sen fortsatte jag ju att betala för allt och alla, även nu. Försörjer tex en vuxen son och dras fortfarande med maken som inte lyckas dra in så mycket till försörjningen direkt. Jag kommer nog bli knäpp om en månad när min skuldsanering är slut och jag får behålla hela min lön, som är ordentligt tilltagen.

 

[KassaKon]

Hej, det låter som om du tar på dig all skuld för det som drabbat dig trots att det verkade mest vara yttre omständigheter. En separation där idioten till ex inte bryr sig om de barn han satt till världen och en man som inte valde att berätta om sina ekonomiska förehavanden innan ni blev ett par, trots att det borde vara en förutsättning.
Önskar dig lycka till med att få ordning på allt och pengar är viktigt, men kärleken till dina barn kommer du tjäna mest på. Allt gott

Jag har nog under åren skyllt på än det ena och än det andra, men det är trots allt jag som skuldsatt mig själv och tagit på mig all ekonomisk börda utan att säga ifrån. Hur jag än vänder mig är ändan bak och det är mitt fel och ingen annans.

 

[hoppfull2021]

Känner igen det och var lika korkad jag. Sen fortsatte jag ju att betala för allt och alla, även nu. Försörjer tex en vuxen son och dras fortfarande med maken som inte lyckas dra in så mycket till försörjningen direkt. Jag kommer nog bli knäpp om en månad när min skuldsanering är slut och jag får behålla hela min lön, som är ordentligt tilltagen.

Wow vad skönt att vara färdig med allt om en månad, avundas dig verkligen och det låter som att du är definitivt är värd alltihop och lite till efter din resa. Gläds med dig och man ska inte skämmas för att man är ”för snäll”, what goes around comes around.

 

[Mollymunter]

Hittade hit för jag sökte på något kring lån på Internet. Jag spelar inte, min anledning till mina blancolån är ganska knäpp.

Har vuxit upp i Sverige med en far som styrde allt och som hatade min mor som flyttade tillbaka till andra sidan jorden, med mina bröder.

Hursomhelst, han skrev en massa papper och jag köpte släktgården som har en del tillhörande skog. Skogsbruksvärde är inget jag ens orkar förklara, men jag fick inte låna allt på banken, då en skog med flera avverkningsbara hektar anses som värdelös i säkerhet för banken. Nu är skogen iaf finare (bättre spridning på tillväxten)

I Sverige kan man tyvärr inte handla privata saker, eller betala av sina blanco med skogspengar, om man inte vill betala bort över hälften i skatt.

Så började allt. Jag kämpar för att betala blancolånen och för att kunna bo kvar här. Hyr ut en del av huset och min hyresgäst är väldigt pålitlig. Jag älskar mitt hem. Har ett tufft jobb där det krävs fullt fokus och bra mental och fysisk styrka. När jag landar här hemma i tystnaden kan jag släppa allt.

Har tyvärr tagit fler blancolån under åren, men nu väntar jag ut min dröm, att landa på 350.000. Jag kan betala det tills jag blir pensionär om det behövs, om jag håller mig frisk. Men det är en bit kvar och förra månaden fick jag nyttja lite på mitt kreditkort igen, satan i gatan! Mina arbetskompisar, som är de jag har mest kontakt med, undrar så klart varför jag inte säljer det här så jag kan få en vettig ekonomisk situation. Jag har inga bra svar. Jag är tacksam för det jag har ( eller det banken har?)

 

[Palace]

Hittade hit då jag sökte på Google på alla möjliga saker.

Var med om en trafikolycka för många år sedan (blev påkörd ) Fick då en invalidiserande skada. Fick ersättning för inkomstförlust några år till en dag då försäkringsbolaget helt plötsligt ville avsluta och erbjöd då en liten ersättning. Hade inget annat val än att ta det vidare till domstol då jag inte hade kunnat jobba på många år och bara blivit sämre. En väldigt utdragen kamp. Sjuka advokatkostnader och sedan höga rättegångskostnader på det. Förlorade och fick det sedan ännu kämpigare ekonomiskt.

Tilliten till rättsväsendet är helt bortblåst. En liten vanlig människa har ingen chans mot stora bolag (sitt egna) som lägger multum på egna ”advokater” som kan sitta och ljuga om allt. Nu efter flera operationer är jag en väldigt ung sjukpensionär. Kör det klassiska
En dag i taget

Kämpa på alla

 

[Ny2018]

Jag hamnade här när jag hamnade i ekonomisk kris. Googlade på olika saker och hittade forumet. Det är ca 3 år sedan.

 

[clyro86]

Blev lämnad åt mitt öde som 13-åring, min far flyttade utomlands och min mor upp till Norrland. Någon (jag) blev kvar på gården för att ta hand om djuren. Sagan slutade med att jag åt havre med hästarna varje kväll, havre jag fick köpa på kredit då jag inte hade pengar eller jobb och gick i högstadiet. Det eskalerade, det blev mat på kredit, det blev strumpor på kredit etc etc. Väl 17 år hade jag nog oregistrerade skulder på en kvarts miljon
Idag mår jag toppen och det mesta är reglerat. Kämpar dock mot Alkoholen som är min största fiende. Hjälper med nytt jobb där jag verkligen vill prestera, begränsar drickandet på kvällarna lite

 

[Ny2018]

Blev lämnad åt mitt öde som 13-åring, min far flyttade utomlands och min mor upp till Norrland. Någon (jag) blev kvar på gården för att ta hand om djuren. Sagan slutade med att jag åt havre med hästarna varje kväll, havre jag fick köpa på kredit då jag inte hade pengar eller jobb och gick i högstadiet. Det eskalerade, det blev mat på kredit, det blev strumpor på kredit etc etc. Väl 17 år hade jag nog oregistrerade skulder på en kvarts miljon
Idag mår jag toppen och det mesta är reglerat. Kämpar dock mot Alkoholen som är min största fiende. Hjälper med nytt jobb där jag verkligen vill prestera, begränsar drickandet på kvällarna lite

Det låter fruktansvärt är det verkligen så ?
Jag är verkligen chockad och beklagar verkligen din uppväxt.
Det är aldrig försent att uppleva en lycklig barndom. Döva inte dina känslor med alkohol få hjälp med att bearbeta dina traumatiska upplevelser.
Jag önskar dig all lycka. ♥️