Skuldsaneringstråden

[Matte]

Det handlar inte bara om hyran, din sambos inkomst ska också räknas in i omprövningen. Om hen skulle ha högre lön än dig så förväntas hen stå för en större del av kostnaderna vilket innebär att din betalplan kan komma att höjas. Har man ungefär samma inkomst så blir det nog inte så stor skillnad, men en omprövning måste ju skickas in.

Att en omprövning måste skickas in förstår jag absolut. Sambon tjänar mindre.
Jag får lägre hyra men måste då ta mig till jobbet med bil vilket jag inte gör nu är det något som ställer till det tro?

 

[Linnean]

...men åhhh... jag tackar allra ödmjukast för att ja kunde vara till hjälp bara genom att ja helt enkelt inte kunde få ihop siffrorna som du redovisade.
Bra att Du tog kontakt med Skusan och att dom rättade upp detta...

❤️ ❤️ ❤️

 

[Peach]

Att en omprövning måste skickas in förstår jag absolut. Sambon tjänar mindre.
Jag får lägre hyra men måste då ta mig till jobbet med bil vilket jag inte gör nu är det något som ställer till det tro?

Har du redan en bil eller har du tänkt köpa en? Det borde det inte göra så länge det behövs.

 

[Matte]

Har du redan en bil eller har du tänkt köpa en? Det borde det inte göra så länge det behövs.

Har en bil redan. Tänker mest att man medvetet gör en ändring som typ försämrar betalplanen eventuellt. Beroende på hur det räknas så kanske det blir något dyrare med resor till jobb.
Bara inte sambon blir lidande på något vis för mina synder då är det absolut inget att tänka på.

 

[Linnean]

Varning, långt inlägg!


Pepp i all ära men jag skulle vilja skriva ett inlägg om skuldsaneringens baksida.


För egen del har det gått 1 år och 7 månader sen jag fick min skuldsanering inledd. Med andra ord har jag en ganska lång väg kvar i dessa bojor.


Som för så många andra, har åren före inledandet varit allt annat än en dans på rosor. Skuldsättningen skedde inte över en dag utan över år. Det har varit år med ångest, självförakt och inte minst social isolering. Man ska hålla det för sig själv, ingen får veta för det är ju något att ”skämmas” för. Man kämpar med en ekonomi som bara blir sämre för var dag som går och redan där tappar man en del av samhörigheten med andra.


Lägg då till för egen del att orsaken till sitsen man befinner sig i beror på ett spelande som började p g a en dag fylld av tristess och som senare ledde till personlig konkurs.


Så man har nu gått igenom ett antal år som man i efterhand knappt kan förstå att man överlevde. Men det var ju just det ENDA man gjorde, överlevde.


Sen när man uttömt alla andra möjligheter och inser att man inte kommer kunna reda ut allt på egen hand och tar hjälp till att söka skuldsanering, ja då börjar en ny variant av helvetet visa sig.


Man är självklart evigt tacksam till att ges möjligheten att om några år få starta ett nytt liv från noll, man är hoppfull, man ser ljuset i tunneln och man bestämmer sig för att det här ska jag fan klara av. Man har ju redan överlevt ett helvete så nu kan man övervinna allt.


Det känns bra att ha en betalplan att följa och veta att för varje inbetalning kommer man närmare målet, det finns ett slut att sträva mot.


Plötsligt eller kanske mer smygandes inser man att man helt plötsligt står still, medans världen runt omkring fortsätter pågå. Problemet är bara att du inte är delaktig.


Kompisarna ska ta en AW och du kan inte följa med (du föreslår ett glas vin på hemmaplan men det ger inte samma känsla) kollegan ska ta tjänstledigt och börja plugga och ta CSN lån (du vantrivs på ditt jobb och vill inget hellre än att skola om dig), syskonet flyttar till ett nytt boende och du är fast i din lägenhet tack vare (dina anmärkningar). Din partner vill åka på en utlandsresa och du har inte råd, det ändras till en weekend och du har (fortfarande inte råd). Din partner vill bli sambos (du är rädd för att bli hemlös om ni går isär). När du väl unnar dig en lunch på stan med en påstridig vän (får du ångest över att den hundringen borde gå till en buffert nu när du lever på nåd). Du funderar på att skaffa barn, för du är

till åren kommen (men vem skulle frivilligt föda ett barn direkt in i fattigdom?).


Dina skor är trasiga, men du drar dig för kostnaden med nya. Dina tänder behöver lagas men du står ut med ilandet lite längre. Du börjar känna dig deppig över tillvaron men ett läkarbesök gör hål i din ansträngda budget. Så du biter ihop, om och om igen.


Sen vaknar du en dag och inser att det finns ett slut på resan, du vet att ljuset i tunneln finns men du kan inte se det. Du ska BARA ta dig igenom några månader till, 41st för att vara exakt och du faller, djupare för var dag som går.


Ekorrhjulet de flesta av oss befinner sig i blir bara större i skuggan av skuldsaneringen och hastigheten du behöver springa i för att komma i mål blir outhärdlig. Du stupar gång på gång.


Tunnelseendet slår in och du blir fokuserad, du ska fixa det och du ska fixa det med bravur. Du ska laga billigaste maten, du ska bojkotta reorna, du ska dra in extra pengar (samla pant om det så krävs), du ska glädjas åt minsta lilla för om du gör det går du inte miste om något. MEN det är precis vad du gör.


Du njuter bitvis av sommaren, semestern som för tredje året i rad enbart spenderas på hemmaplan. Sen inser du att det kommer gå tre höstar, vintrar, vårar och somrar innan allt tar slut och luften går ur dig.


Din partner undrar vad som är fel, varför du är uppäten av situationen när lösningen är så nära och du inser att INGEN annan människa kommer förstå vad du går igenom om dom inte själv gått i dina skor. Verkligheterna krockar och du dör lite inombords ännu en gång. Inte ens dina närmaste förstår vilken resa du går igenom och hur den förändrar dig dag för dag.


Skuldsaneringen har ett slut, den varar endast i 5 år. Sen är det över.

Det är 1825 dagar som var och en kan förändra ditt liv på ett ögonblick, men oavsett hur det går så måste du alltid ta din skuldsanering i beaktning först för om du förlorar den är det över.


Du har inte kontroll, du är inte fri och hela ditt liv vilar i någon annans händer. Om inte det tar död på själen, what will?

Så sorgligt att läsa jag ar nyligen blivit beviljad skuldsanering och känner enbart tacksamhet, lättnad och frihet. En mångårig psykisk och pressad situation, där jag inte kunde något, jag var destruktiv ekonomiskt och hade e noll koll på min situation, fan det kunde gått ännu mer åt helvete, jag kunde blivit hemlös, förlorat jobb osv. Så klart har vi inte en massa pengar över till det dr extra kanske. Men som nu i Juni när jag fick behålla både lön och skatt, jag har inte känt mig så rik på åravis att veta vad jag hade och vad jag kunde lägga undan för det där lilla extra kändes jättelyxigt. Innan beviljad såg jag ingen utväg ekonomiskt, jag såg inget slutdatum, men det gör jag verkligen nu Vi fixar detta alla fina som är i det, håll ut

 

[KassaKon]

javisst men jag ringde och pratade med mkb för någon månad sen, då jag ev behöver flytta ner och då sa dem att dem prövar från fall till fall. Ifrågasatte varför det stod att dem inte accepterar på boplatssyd och dem framhärdade att det bedömdes inviduellt.

Jag hade samma problem för ett år sedan när jag skulle flytta till Uppsalatrakten. Enligt bostadsföretaget gjordes individuell bedömning och de kunde tänka sig att godkänna trots skuldsanering. Men bostadsförmedlingen sållade bort innan det ens blev en chans till individuell bedömning. Fick till sist bostad via ett kommunalt bolag som inte använder sig av förmedlingen.

 

[KassaKon]

Har en bil redan. Tänker mest att man medvetet gör en ändring som typ försämrar betalplanen eventuellt. Beroende på hur det räknas så kanske det blir något dyrare med resor till jobb.
Bara inte sambon blir lidande på något vis för mina synder då är det absolut inget att tänka på.

Jag tror det kan bli svårt att få en betalplan där du ska betala mindre om du har gjort förändringarna ”med flit”. Men räkna på det innan du gör något. Själv avstod jag ifrån att skicka in omprövning när jag hade gjort en del förändringar som tillsammans ledde till en något försämrad betalförmåga.

 

[Bobbis]

Har en bil redan. Tänker mest att man medvetet gör en ändring som typ försämrar betalplanen eventuellt. Beroende på hur det räknas så kanske det blir något dyrare med resor till jobb.
Bara inte sambon blir lidande på något vis för mina synder då är det absolut inget att tänka på.

Hur du än vänder och vrider på det så kan ju inte betalningsutrymmet bli mindre när du flyttar ihop med någon? Ni väntas ju dela på en hel del utgifter...? Jag gick från Sambo till Särbo under skuldsaneringen och min betalplan ändrades från 8900.- till 3900.-....

 

[KassaKon]

Hur du än vänder och vrider på det så kan ju inte betalningsutrymmet bli mindre när du flyttar ihop med någon? Ni väntas ju dela på en hel del utgifter...? Jag gick från Sambo till Särbo under skuldsaneringen och min betalplan ändrades från 8900.- till 3900.-....

Om hyran blir högre, pendlingskostnader blir högre och sambons inkomst är lägre (ingen alls eller så låg att den inte bör sambons egna kostnader) kan det ju dock bli så.

 

[Bobbis]

Om hyran blir högre, pendlingskostnader blir högre och sambons inkomst är lägre (ingen alls eller så låg att den inte bör sambons egna kostnader) kan det ju dock bli så.

Allt är möjligt om man vill.. Men i detta fallet så har hon lägre inkomst än @Matte men fortfarande en inkomst och "lidande" blir hon väl inte kanske, men hennes inkomst räknas in i hushållet, vare sig du vill det eller inte så kommer hon "vara en faktor" i ditt betalningsutrymme och så länge du inte mer än dubblar din boendekostnad i och med flytten så kommer du få ett "större" betalningsutrymme.
Givetvis om hon hade varit arbetslös eller studerande hade det blivit annorlunda, men som sagt är det hushållets inkomster totalt som räknas så det är enkelt för dig att jämföra hur det ser ut nu kontra hur det ev. skulle kunna se ut... Du har ju förutsättningarna