- Blev medlem
- 11 April 2018
- Meddelanden
- 326
- Mottagna reaktioner
- 336
- Poäng
- 477
Tack snälla,kollat igenom allt men missat denna. Man känner att hoppet är ute som ensamstående och helt åt helvete skulder
Förstår ... fullt ut. Det är ensamt att hålla på med detta. Gnagande ensamt. Man vill ge upp - och så ibland tänds "nä nu jävlar-känslan" på och så svajar man tillbaka till att vilja ge upp. Mycket tror jag hänger ihop med att man underkastar sig samt att man blir så enormt utsatt i sin egen skam över vad man har ställt till med. Det är komplexa känslor som rasar i en ... dualistiska ... och man (jag) tvingas till insikt och självinsikt vilket på ren svenska är _fan_ inte roligt. Men, ja ... man måste mota bort alla känslor av att vara ett offer. Så fort offertänket slår igång måste man försöka hitta en strategi för att hejda det.
Blev långt svar ... men, som sagt jag förstår din känsla och att du funderar mycket.
