Utbränd

[tigerkatten007]

Jag vet att detta inte tillhör detta forum kanske men situationen sammantaget börjar sätta sina spår där jag undrar om jag börjar bli utbränd eller är extremt utmattad eller om det är annat? Jag klarar knappt av att memorera enkla saker och tappar tråden hela tiden. Någon som varit det och vill berätta hur det kändes och hur ni klarade er sen?

 

[Terry_]

Jag känner definitivt igen mig...

 

[Syrran]

Jag vet att detta inte tillhör detta forum kanske men situationen sammantaget börjar sätta sina spår där jag undrar om jag börjar bli utbränd eller är extremt utmattad eller om det är annat? Jag klarar knappt av att memorera enkla saker och tappar tråden hela tiden. Någon som varit det och vill berätta hur det kändes och hur ni klarade er sen?

Lika här. Känner också igen mig.
Aldrig nånsin mått så här illa tidigare.
Trodde jag var starkare men fysjutton är så ofokuserad hela tiden.
Och får anstränga mig för att överhuvudtaget hålla mig på benen.
Hela kroppen är totalt slutkörd o hjärnan tom.
Kram på dig o Terry ❤️ vi får kämpa på

 

[Ny2018]

Jag har fått diagnos utmattningsdepression och varit sjukskriven delvis sedan januari 2018 ävenen period på 100 %.
Dina symtom måste du ta på allvar och söka hjälp. Jag nonchalerade mina symtom länge och det slutade med att jag åkte 6 mil mellan min hemstad och min arbetsort och på min arbetsort körde jag in i en annan bil vid ett rödljus. Jag minns inte ngt från resan på de sex milen och uppfattade varken rödljus el bilen framför dvs jag hade fått en blackout.
Mår bättre men har liten förmåga till stress, minnessvikt, koncentrationssvårigheter mm mm.

 

[Kimsan72]

Jag vet att detta inte tillhör detta forum kanske men situationen sammantaget börjar sätta sina spår där jag undrar om jag börjar bli utbränd eller är extremt utmattad eller om det är annat? Jag klarar knappt av att memorera enkla saker och tappar tråden hela tiden. Någon som varit det och vill berätta hur det kändes och hur ni klarade er sen?

Kära Du, jag har aldrig ens varit i närheten av det Du upplever, men jag har ju hört mycket om utbrändhet och vet flertalet som gått in i den fruktade ”väggen”...
Mitt råd till Dig måste bli att SÖK HJÄLP... IDAG !!!
Du hjälper inte Dig själv eller Din familj om Du rasar fullständigt. Det är oerhört svårt att komma tillbaks efter en fullbordad utbrändhets diagnos... och inte hjälper det Dig ekonomiskt heller... Snarare så kommer det att stjälpa Din ekonomi fullständigt...
Snälla bästa Du, som sagt, SÖK HJÄLP omgående medans det fortfarande finns tid...
Kram till Dig ❤️

 

[A27]

jag känner också igen mig, jag vet inte riktigt hur illa det var på skalan att gå in i väggen på riktigt, om jag hade passerat gränsen eller bara balanserade på den.

även jag körde bil som en zombie likt Ny2018, en av gångerna som var värst då orkade jag verkligen inte fortsätta köra, körde hem 15 mil på E20 i mörker, jag bestämde mig för att stanna till vid nästa kontrollplatslucka eller vad det nu kallas för, men jag var alldeles för veck så jag missade dom varje gång, ett under att jag kom hem utan att det skedde en olycka.

jag har efter detta bytt arbetsuppgifter, ett miljöbyte var nog viktigt, jag har idag bättre arbetstider och har jobbat mycket mindre övertid.

 

[Myra]

Det jag märker att jag börjar glömma saker, inte inbokade sådana utan enkla saker som namn och för tre dagar sedan jobbade jag på mitt extrajobb med en annan kollega, vi måste hela tiden meddela varann om ngn av oss går iväg och jag kom på mig att jag stod och försökte komma ihåg vad min kollega sa bara 2 minuter tidigare att hon skulle, det var helt borta, jag vet att hon sa men det fanns inte i minnet. Jag sa det till henne när hon kom tillbaka och hon sa att jag jobbar för mkt men jag tror att det beror på stressen över ekonomi,det har trots allt gått 9 år med mer eller mindre konstant stress. Jag intalar mig att det kommer att gå över eller bli bättre när ekonomin repat sig, intalar mig att jag är nära nu. Men det kanske bara är överlevnads strategi.

Hur som helst är det otäckt att glömma saker bara så här, mest namn, även namn på kollegor har det hänt att jag glömt och varit tvungen att fråga en annan kollega.

 

[Syrran]

jag känner också igen mig, jag vet inte riktigt hur illa det var på skalan att gå in i väggen på riktigt, om jag hade passerat gränsen eller bara balanserade på den.

även jag körde bil som en zombie likt Ny2018, en av gångerna som var värst då orkade jag verkligen inte fortsätta köra, körde hem 15 mil på E20 i mörker, jag bestämde mig för att stanna till vid nästa kontrollplatslucka eller vad det nu kallas för, men jag var alldeles för veck så jag missade dom varje gång, ett under att jag kom hem utan att det skedde en olycka.

jag har efter detta bytt arbetsuppgifter, ett miljöbyte var nog viktigt, jag har idag bättre arbetstider och har jobbat mycket mindre övertid.

Jobbat mycket övertid för att försöka fixa skulderna men när det inte hjälpte gav jag upp. Har idag släppt det mesta och försöker jobba mest normalt.
Kände att kroppen inte orkade längre det var inte värt det.

 

[tigerkatten007]

Jag vet inte hur långt ifrån jag är att kollapsa totalt. Vad gäller jobbet är det relativt enkelt för tillfället, det är ”bara” det ekonomiska plus lite annat gammalt groll som passar på att dyka upp. Det svåraste är att vara fokuserad på rätt sak. Ex på jobbet endast på jobbet, hjälper ju inte att oroa sig för räkningar där osv och att det ekonomiska dränerar all energi man har för att man inte kommer framåt emellanåt.

 

[*Trött-i-själen*]

Passa er!.. Jag gick in i väggen 4!! gånger och var sjukskriven 3-6 månader varje period. Varje gång kämpade jag mig tillbaka till jobbet för att jag tyckte det var retligt och skämmigt att behöva berätta när jag kom tillbaka varför jag hade varit hemma.... Sista smällen i väggen hämtade jag mig aldrig ifrån, har varit sjukpensionär i 10 år nu men vissa symptom har blivit kroniska... Så som att jag är väldigt känslig för stress, har bara halva dagar med energi.

Det jag inte får gjort på förmiddagar och fram till kl 15.00 blir inte gjort senare utan får vänta tills nästkommande dag på grund av att jag inte har samma ork... Långvarig stress är Livsfarlig och går man för länge och förnekar varningarna så hamnar man till slut i en sjukdomsspiral som kanske aldrig som i mitt fall går att reparera... Hjärnan krymper vid år av stresspåslag och de allra enkla göromål kan ta flera dagar att bli färdig med....

Så ni som är och har varit under hård stress och press i flera år på grund av ekonomin, ta tag i saken och lär er utöva avslappning... Ni befinner er i STOR FARA!!!