Straff är bara ett ordval på en känsla man har.Även om jag håller med i sak om att det känns fel att skuldsatta "straffas" längre än mördare så är det ju skillnad på att "straffas" genom att få en del av sin inkomst utmätt och att sitta frihetsberövad utan särskilt mycket kontakt med omvärlden i 10 år.
Brottslingar kan ju också ha upplevt saker som "tvingat" dem till kriminella handlingar precis som vi som överbelånat oss av olika skäl.
Byråkratin inom KFM går även mig på nerverna, men nu när jag valt att leva med utmätning så känns det snarare som en lösning på mina ekonomiska problem snarare än ett straff. Ett straff hade just varit att få sitta frihetsberövad i X år, utan möjlighet att behålla jobb, familj, bostad och socialt liv.
Förstår precis vad du menar!Straff är bara ett ordval på en känsla man har.
Istället för att hänga upp sig på ordet straff så kanske man ska läsa mellan raderna för att förstå vad som menas med ” straff ”.
Alltså, jag betalade 25 tkr/månad via löneutmätning på en skuld på knappa 1 Mkr under april 2016 till november 2018 = 775 tkr och skulden minskade med 30 tkr. Sedan hade jag ett par långivare som lät skulden "vandra" fram och tillbaka mellan sej och KFM, tror det i slutändan blev 75 tkr av en skuld på 30 tkr från början. Som tur var hade jag möjlighet att lösa skulderna i sin helhet i slutet av november, annars hade jag varit evighetsgäldenär trots stor betalförmåga, om jag inte fått skuldsanering. Det handlar inte om att man inte klarar sej eller så, för min del gick det jättebra att leva med löneutmätning, det var en befrielse och t o m mer pengar innan man släppte till KFM utan det handlar om rimligheten i systemet med dessa ockerräntor och avgifter. I mitt fall är det rimligt att betala närmare 8 Mkr för en skuld på 972 tkr, innan man blir skuldfri? Nu kan ju vän av ordningen höja en röst och säga att jag visste vilka räntorna var när jag tog lånen; ja just då visste jag exempelvis att mitt lån på BN hade 15% ränta och att jag skulle klara av det med en hårsmån, fick inte bli sjuk eller att något annat hände som gjorde att ekonomin påverkades negativt, nu hände det i varje fall, jag blev sjuk och hamnade på sjukhus. Blev tvungen att släppa allt och vips så steg räntorna i ett slag när de hamnade hos inkasso, mitt BN-lån hade 30% ränta i slutet. Håller helt med att medarbetarna på KFM är underbara och hjälpsamma och jag har i varje fall inte pratat med någon där som varit fördömande, men det hjälper ju inte om systemet i sej är helt orimligt. Med rätt ränta hade jag gott och väl kunnat göra rätt för mej för länge sedan och innan skulderna helt skenade iväg. Jag tillhör dock de lyckligt lottade som fick chansen att bli skuldfri efter ett helvete rent ekonomiskt under närmare 30 års tid.För mig var nog löneutmätning och de betalningsanmärkningar som följde det bästa som kunde hända, rent ekonomiskt. Och 95 procent av de kanske 20 KF-anställda jag var i kontakt med uppfattade jag som snälla och i flera fall medmänskliga. Inga "hårda plitar" direkt. Inser såklart att löneutmätning och anmärkningar i många fall kan ställa till det rejält i ens "livplanering" - men i många fall leder det nog också till livsförändrade omställningar i tanke och praktik som leder till det bättre. Straff eller möjlighet, det beror nog på vart man är i känsloprocessen...
Straff är bara ett ordval på en känsla man har.
Istället för att hänga upp sig på ordet straff så kanske man ska läsa mellan raderna för att förstå vad som menas med ” straff ”.
Åh herregud! Men hemlösa har vi en del här också! Det finns familjer med barn som blivit hemlösa så även i Sveriges finns det men fängelsestraff låter makabert om man inte förskingrat pengar eller liknande!Kalla det "straff", "orättvis behandling" eller "uppfuckat system" - jag håller med om att det inte är en särskilt angenäm känsla. I slutändan så är dock möjligheten till löneutmätning och sedermera skuldsanering något positivt som är få förunnat ur global synvinkel. I många andra länder hade man fått avtjäna fängelsestraff och/eller blivit hemlös om man försatt sig i en liknande situation.
Åh herregud! Men hemlösa har vi en del här också! Det finns familjer med barn som blivit hemlösa så även i Sveriges finns det men fängelsestraff låter makabert om man inte förskingrat pengar eller liknande!
Sen är man väl dom i ett fängelse redan med skulder upp över öronen o kronofogden i hälarna känns inte heller som nått vidare liv om jag ska vara ärlig!
Frågan är vilket som är värst??
Kalla det "straff", "orättvis behandling" eller "uppfuckat system" - jag håller med om att det inte är en särskilt angenäm känsla. I slutändan så är dock möjligheten till löneutmätning och sedermera skuldsanering något positivt som är få förunnat ur global synvinkel. I många andra länder hade man fått avtjäna fängelsestraff och/eller blivit hemlös om man försatt sig i en liknande situation.
Där har Du dock fel... Det är inte få länder som är förunnat Skuldsanering. I västvärlden finns det många länder som har liknande system. Det som dock är unikt med Sverige är just löneutmätning. I många länder är det betydligt svårare att driva in in lön och liknande.
Alltså, jag betalade 25 tkr/månad via löneutmätning på en skuld på knappa 1 Mkr under april 2016 till november 2018 = 775 tkr och skulden minskade med 30 tkr. Sedan hade jag ett par långivare som lät skulden "vandra" fram och tillbaka mellan sej och KFM, tror det i slutändan blev 75 tkr av en skuld på 30 tkr från början. Som tur var hade jag möjlighet att lösa skulderna i sin helhet i slutet av november, annars hade jag varit evighetsgäldenär trots stor betalförmåga, om jag inte fått skuldsanering. Det handlar inte om att man inte klarar sej eller så, för min del gick det jättebra att leva med löneutmätning, det var en befrielse och t o m mer pengar innan man släppte till KFM utan det handlar om rimligheten i systemet med dessa ockerräntor och avgifter. I mitt fall är det rimligt att betala närmare 8 Mkr för en skuld på 972 tkr, innan man blir skuldfri? Nu kan ju vän av ordningen höja en röst och säga att jag visste vilka räntorna var när jag tog lånen; ja just då visste jag exempelvis att mitt lån på BN hade 15% ränta och att jag skulle klara av det med en hårsmån, fick inte bli sjuk eller att något annat hände som gjorde att ekonomin påverkades negativt, nu hände det i varje fall, jag blev sjuk och hamnade på sjukhus. Blev tvungen att släppa allt och vips så steg räntorna i ett slag när de hamnade hos inkasso, mitt BN-lån hade 30% ränta i slutet. Håller helt med att medarbetarna på KFM är underbara och hjälpsamma och jag har i varje fall inte pratat med någon där som varit fördömande, men det hjälper ju inte om systemet i sej är helt orimligt. Med rätt ränta hade jag gott och väl kunnat göra rätt för mej för länge sedan och innan skulderna helt skenade iväg. Jag tillhör dock de lyckligt lottade som fick chansen att bli skuldfri efter ett helvete rent ekonomiskt under närmare 30 års tid.