Hantera ångest

[tigerkatten007]

Det finns inga såna personer! Däremot kan det vara klurigt att finna rätt metod, eller behandlare, som funkar för dej.
När det gäller just behandlare så kan två olika behandlare ha exakt lika utgångspunkt och mål men uttrycka sig på olika sätt och därmed avgöra hur du uppfattar samtal och innehåll. Du och behandlaren måste connecta för att samtal och guidning ska fungera, det måste finnas ett förtroende och tillit mellan er.
Dessutom är 10 samtal alldeles för lite för de allra flesta! De 2 första samtalen är kartläggning och det sista är sammanfattning vilket i praktiken innebär att det är 7 effektiva samtal.
Behandlaren hinner bara visa på vägen du ska gå men alla gropar, farthinder och rödljus blir man ståendes med själv, tyvärr... Ser i stort sett ut likadant i södra hälften av landet.
Ungefär 35-40% av alla besök på vårdcentraler avser psykisk ohälsa men landstingspolitikerna klarar inte av att fördela resurserna som behövs för att mota Olle i grind s.a.s. Och framförallt så prioriterar alla landsting olika i sina verksamheter vilket ger en olik vård beroende på var i landet du bor..

Men givetvis ska du först o främst söka läkarkontakt. Kanske direkt be om en remiss till allmänpsykiatrin för samtalsterapi? Du kanske t.o.m. kan skriva en s.k. egenremiss till allmänpsyk? Det är olika på landstingen men kolla via 1177.se (antingen logga in och sök info eller ring 1177) vad som gäller i just ditt landsting.

Ett andra tips är att vända sig till Svenska kyrkans samtalshjälp. Många är utbildade i samtalsteknik/stöd och man behöver givetvis inte vara kristen för att vända sig dit. Trycket är stort även där så räkna med väntetid. Kolla in svenska kyrkans hemsida och klicka dej fram till din ort och kolla vad som erbjuds. Har din ort inte samtalsstöd så kolla med en närliggande ort!

Tack snälla för fint och omtänksamt svar. Jag har sedan tonår varit i kontakt med psykiatrin av egentligen samma grundskäl, dock med långa mellanrum. Jag har insett att det jag tampas med handlar om acceptans vilket jag kan acceptera intellektuellt men periodvis inte känslomässigt. Eller jag flyr från känslorna för att de är jobbiga och eftersom situationen aldrig kommer att förändras kommer dessa episoder att återkomma. Haft klickat bra med de flesta och haft förtroende men de har emellanåt bara konstaterat att jag måste fokusera på det som är bra etc. Så jag kommer inte just nu avsätta tid och energi för det igen. Dessa samtal kräver dessutom att man gräver i sitt förflutna vilket jag inte vill mer.

 

[Lynx83]

Oavsett hur ni som har väldigt jobbiga ekonomiska situationer valt att lösa situationen, hur hanterar ni ångesten? Tacksam för alla möjliga tips för att hantera en plågsam ångest som gör en handlingsförlamad.

Du har fått många tips redan, men själv brukar jag hantera såhär: Hålla mig sysselsatt. Det kan vara allt från att städa till att måla efter siffror. Hjälper inte det så har jag vid behovs medicin att ta. Sen går jag även hos psykolog då och då, vissa perioder har det varit tätare kontakt medan det har varit mer sällan under andra perioder. Om du inte kan gå genom arbetet så går det att söka sig till privata mottagningar för att ha kontakt med psykolog där, en del har avtal å att högkostnadskortet gäller. Nu hade jag visserligen ångestproblematik långt innan alla skulder kom in i bilden, men de gjorde inte precis underverk för måendet om man äger så.

 

[Lynx83]

Tack snälla för fint och omtänksamt svar. Jag har sedan tonår varit i kontakt med psykiatrin av egentligen samma grundskäl, dock med långa mellanrum. Jag har insett att det jag tampas med handlar om acceptans vilket jag kan acceptera intellektuellt men periodvis inte känslomässigt. Eller jag flyr från känslorna för att de är jobbiga och eftersom situationen aldrig kommer att förändras kommer dessa episoder att återkomma. Haft klickat bra med de flesta och haft förtroende men de har emellanåt bara konstaterat att jag måste fokusera på det som är bra etc. Så jag kommer inte just nu avsätta tid och energi för det igen. Dessa samtal kräver dessutom att man gräver i sitt förflutna vilket jag inte vill mer.

Samtal behöver nödvändigtvis inte kräva att man går in på i detalj om det förflutna, även om det kan vara bra för helheten. Kanske en samtalskontakt som mer fungerar som ett bollplank vore något?

 

[tigerkatten007]

Du har fått många tips redan, men själv brukar jag hantera såhär: Hålla mig sysselsatt. Det kan vara allt från att städa till att måla efter siffror. Hjälper inte det så har jag vid behovs medicin att ta. Sen går jag även hos psykolog då och då, vissa perioder har det varit tätare kontakt medan det har varit mer sällan under andra perioder. Om du inte kan gå genom arbetet så går det att söka sig till privata mottagningar för att ha kontakt med psykolog där, en del har avtal å att högkostnadskortet gäller. Nu hade jag visserligen ångestproblematik långt innan alla skulder kom in i bilden, men de gjorde inte precis underverk för måendet om man äger så.

Det är lite samma läge här. Ångestproblematik fanns redan sedan innan. Försöker ta till mig tipset att vara sysselsatt, blir bara så förlamad av ångesten ibland. Och har så låg energinivå att jag vill förvalta den väl dvs orka jobba.

 

[tigerkatten007]

Samtal behöver nödvändigtvis inte kräva att man går in på i detalj om det förflutna, även om det kan vara bra för helheten. Kanske en samtalskontakt som mer fungerar som ett bollplank vore något?

Stämmer. Haft även samtalskontakt som bollplank och det var fullkomligt värdelöst då det är svårt att ge tips eller vara bollplank åt en som befinner sig i problematisk ekonomisk situation. Det sänkte iaf inte min ångest. Utan snarare ökade då jag hela tiden skulle älta den.

 

[Terry_]

Stämmer. Haft även samtalskontakt som bollplank och det var fullkomligt värdelöst då det är svårt att ge tips eller vara bollplank åt en som befinner sig i problematisk ekonomisk situation. Det sänkte iaf inte min ångest. Utan snarare ökade då jag hela tiden skulle älta den.

Tror ni inte gruppmöten hade kunnat vara en idé?
Precis som det finns föreningar för spelmissbrukare som träffas,möts,ger varandra tips/Råd/stöttning så hade det väl en bra idé att ha samma projekt för folk som har det tungt ekonomiskt?
Samtalsgrupper där man liksom kan sitta ner med likasinnade.

Lite som det här forumet men "live"

 

[Ny2018]

Tror ni inte gruppmöten hade kunnat vara en idé?
Precis som det finns föreningar för spelmissbrukare som träffas,möts,ger varandra tips/Råd/stöttning så hade det väl en bra idé att ha samma projekt för folk som har det tungt ekonomiskt?
Samtalsgrupper där man liksom kan sitta ner med likasinnade.

Lite som det här forumet men "live"

Det tror jag hade varit underbart. Det är inte så lätt att prata om dessa sakerna med andra. Det finns en stor oförståelse och negativ inställning mot skuldsatta.
Jag har förmånen att ha träffat tre helt underbara personer genom detta forum och vi stöttar varandra och har blivit fina vänner. Vi har dock inte träffats ännu men chattar dagligen.
Bra tanke @Terry_

 

[lili74]

Tror ni inte gruppmöten hade kunnat vara en idé?
Precis som det finns föreningar för spelmissbrukare som träffas,möts,ger varandra tips/Råd/stöttning så hade det väl en bra idé att ha samma projekt för folk som har det tungt ekonomiskt?
Samtalsgrupper där man liksom kan sitta ner med likasinnade.

Lite som det här forumet men "live"

Det tycker jag hade varit super Bolla tankar och idéer , samt att ibland så få tips och tricks på hur man kan lösa vissa saker . Men även det viktigaste att få prata av sig och känna att man inte är ensam . Och att ha skulder är inget att skämmas för.

 

[tigerkatten007]

Håller med om att kunna prata med andra i samma situation skulle vara så värdefullt. Det ändå ganska ofta man hör så ignoranta och dumma kommentarer om skuldsatta av människor som inte har en aning om hur många som faktiskt har denna typ av utmaningar. Alla fick vi olika utmaningar i livet. För egen del räcker det och blir över men det som inte dödar en härdar en även om man vissa dagar undrar om det verkligen är så.

 

[Kimsan72]

Håller med om att kunna prata med andra i samma situation skulle vara så värdefullt. Det ändå ganska ofta man hör så ignoranta och dumma kommentarer om skuldsatta av människor som inte har en aning om hur många som faktiskt har denna typ av utmaningar. Alla fick vi olika utmaningar i livet. För egen del räcker det och blir över men det som inte dödar en härdar en även om man vissa dagar undrar om det verkligen är så.

Just därför är jag extra stolt över att jag tog ”tjuren vid hornen” och utmanade min STÖRSTA RÄDSLA att just berätta för mina nära & kära... Var livrädd för deras reaktioner med tanke på just det alla hänvisar till när dom pratar om just skuldöversatta, dvs ”Lyxfällan”, men där stod JAG framför dom (mina vänner, vill säga). Med, bortsett från mina skulder, ett ordnat liv för övrigt. Jag stod pall för trycket - för frågorna och jag noterade mina vänners/arbetskamraters förvirring... Dom såg nog inte att de kan vara en ”helt vanlig” person som faller ner i skuldträsket...
Jag är nöjd med att jag berättade... Nu behöver jag inte ljuga om ja måste avstå från vissa engagemang, etc...
En viss charm finns det oxå... en väninna snubblade förbi ikväll på en kopp kaffe med ett paket Zoegas i näven... Jag nästan dog av skratt

...men seriöst @tigerkatten007 - din hälsa/välbefinnande oroar mig duktigt!
Du MÅSTE ta hand om Dig... Jag har sagt de förr - DU HAR BARA ETT LIV !!
Du får INTE lov att låta skulderna styra Ditt välbefinnande !! Du måste på något sätt finna lite ro...
Ja noterar att Du fått många goda råd i denna tråden - hoppas Du kan anamma något... ❤️