Vill bara dela med mig

[Lampa]

Super starkt av dig lampa, blir glad av att läsa att du inte spelat på så pass länge. Kan helt ärligt säga att jag rörde på detta stela ansikte och log till, eller kanske ett litet hopp som väcktes inom mig. Känner igen mig på många punkter och du förstår hur skamsen och rädd du har varit, jag är skäms något enormt fortfarande och är livrädd att inte kunna leva ett normalt liv, leva med någon utan några lögner inblandade. Men det jag känner absolut mest ångest över är inte pengarna jag spelat bort, det är alla lögner och allt man undanhållit för att spela. Har aldrig heller gått den vägen, alltså börjat stjäla saker. Finns inte på kartan att jag skulle kunna blåsa en människa på pengar eller stjäla saker för mitt beroende. Så mycket är jag säker på, är nog helt ärligt, det enda jag är helt säker på i mitt liv. Har alltid jobbat och vill göra mig förtjänt av lönen.
Jag registrerade mig på spelfrihet men hade missat att jag fått inlogg till hemsidan, man hade 7 dagar på sig men bad om nytt inlogg hoppas jag får det. Hade hamnat i skräpposten... Väldigt tacksam för alla tips och pepp.

Men måste medge att det känns faktiskt skönt att jag skrev inlägget, slarvigt och kanske lite svårläst. Men fick ned "min känsla" och mina tankar en gång för alla utan att försöka skriva vad jag tror låter "bra" eller ser okej ut för andra att läsa eller höra. Kändes skönt, men jäkliga nervös och kände mig skamsen när jag väl publicerade inlägget.
Men har fått den bästa responsen man kan få tror jag. Räknade nog mest att få höra "ehh ryck upp dig, det är fan bara sluta spela och jobba hårdare så är du fri på nolltid" Eller "Spelberoende är bullshit, är bara annat ord för svaga människor, vill man sluta så slutar man"

Men istället fick jag nog för första gången en riktigt positiv känsla av att vara så ärlig jag bara kunde vara.

En av alla hemska konsekvenser med det ständiga ekonomiska pusslandet som aldrig tillåter någon andningspaus, oavsett orsak till överskuldsättningen, är ju att man blir likgiltig. Som du skriver så log du till lite när du läste, förmodligen var det en glimt av en riktig känsla. Se det som en försmak av hur livet kommer att kännas när du tar dig ur eländet på riktigt över en längre tid.

Angående inloggningen till "Spelfrihet tillsammans" så kan jag nog bara råda dig att göra en ny ansökan.

När du beskriver det som skönt att ärligt kunna formulera vad just du känner - utan att behöva ta hänseende till andra, och för att inte behöva ligga steget före i tankarna för att formulera dig för att passa in i ens omgivnings tyckande - så förstår jag dig fullt ut. Jag fungerade också så för att dölja mitt inre kaos. Hellre avkall på mina riktiga känslor än att behöva erkänna dem.

Jag uppträdde som att jag hade ett bekymmersfritt liv, jag såg medvetet till att verkligen uppfattas på det sättet. Det blev väl ett sätt för mig att överleva. Men jag kände mig fruktansvärt falsk. Det var ju bara jag som var smärtsamt medveten om att jag inte alls var den där självsäkra, glada och pålitliga personen som jag utgav mig för att vara. Den positiva bild jag förmedlade utåt, kunde inte vara mer bakvänd.

En stor anledning till att livet för mig nu känns så himla skönt är väl för att jag lever mitt liv på riktigt. Med detta vill jag verkligen vara tydlig: Det går alldeles utmärkt att leva ett riktigt liv utan lögner inblandade. Jäklar vilken underbar frihet det är!

Va dig själv. Va ärlig mot dig själv och din omgivning. Börja lev på riktigt. Lev på riktigt hela tiden.

Denna insikt kan inte köpas för pengar.

 

[Huxfluxx]

Hej! inte varit här på ett tag.
Angående spelfrihet så kom jag in på hemsidan, fick lösenord och användarnamn. Problemet var att jag ansökte helt själv utan anhörig, och blev rekommenderad till stödlinjen istället.
Alla har alltid sett mig som en positiv och glad människa utan några större problem. Alltid haft lätt att dölja vad jag egentligen känner, visst jag var sällan arg, ledsen eller något förr i tiden. Men alltid varit "duktigt" på dölja hur jag faktiskt mår. Men blev riktigt "duktig" på dölja känslorna och hur jag mådde och vilket helvete som dolde sig under ytan, speciellt dom åren man förnekade för sig själv hur illa det var. Man visste egentligen, men ändå intalade man sig att det kommer lösa sig och det bara är tillfälligt problem.

Sanningen är ju att förnekelsen man har för sig själv är så stark, men vet även nu i efterhand att jag tänkte flertal gånger att jag ljuger bara för mig själv och alla andra. Men äh det försvann så fort jag kallade på falska hoppet jag skapat, jag skulle lösa det här och ska göra allt själv, ingen ska få veta, för snart har jag samlat lånen, sen är allt lugnt. Visst samlat lån har jag gjort, kämpat som en idiot.

Men jag antar att stressen, rädslan och skammen m.m att bli påkommen alla skulle veta att jag har spelproblem, rädslan att få betalningsanmärkning eller hamna hos kronofogden pga skulderna som ökat i en äcklig takt. Skadan allt detta åstakommit både på ekonomin och min relation till familj och vänner var/är så jobbig. Så vad jag tror är att jag helt enkelt gav mig själv falska förhoppningar så jag kunde fortsätta orka jobba och gå i skolan och lösa problemen själv..
Nu när man mer och mer erkänner, då menar jag verkligen erkänner för sig själv att problemen inte går att lösa på egen hand.

Man behöver faktiskt hjälp att sluta spela, hjälp att få ordning på alla knutar och allt trassel man skapat. Det är nu jag för första gången jag vågar blicka tillbaka för kolla på mig själv, försöker lyssna på mig själv, hur jag byter/vrider om mina egna tankar om den verkliga sanningen, den som förstått att dags att sluta innan det är för sent, men de förvandlas snabbt till rena lögner och falskt hopp. Jag ser nu hur skadan som jag åstadkommit blivit enorm genom åren, tagit hårdare på mig än jag någonsin trott var möjligt, men även på de runt om mig tyvärr. Inser nu hur viktigt det är att försöka vara ärlig mot sig själv och andra även hur svårt det än är. Men tyvärr, det är alltid lätt att vara efterklok

Men nu gäller det att försöka göra en förändring, skapa ett liv med glädje, inga onödiga lån och helt utan några jävla lögner och svek. När man väl lyckas komma dit. Då ska man titta tillbaka och känna sig nöjd och stolt. För man vann jackpotten till slut, den riktiga jackpotten med frihet som vinst