- Blev medlem
- 29 Mars 2016
- Meddelanden
- 309
- Mottagna reaktioner
- 263
- Poäng
- 437
Känns så konstigt just nu. Varje månad har man jagat nya lån för att täcka gamla vilket lett till där man är just nu. Men nu är det två löner sen jag ansökte om ett SMS lån och jag känner mig stolt men samtidigt rädd. Kommer inte kunna betala allt jag måste denna månad men har ändå beslutat att inte söka några nya lån. Nu får det vara nog. Har släppt alla SMS lån helt nu utom vivus som jag äntligen fick till en bra avbetalningsplan med och kommer förrätta så länge det går. Onea kommer jag släppa denna månad, kan inte betala mer till dom efter alla månader med skyhöga förlängnings avgifter och dålig avbetalnings plan. Hade önskat ett samlings lån men ändå inte, hade säkert bara lett tillbaka dit jag är idag. Har kontaktat mina mer seriösa långivare med de större beloppen och blivit förvånad över hur villiga dom varit att hitta en lösning, ångrar bara att jag inte gjort detta tidigare för att minska månadskostnaden , då hade jag kanske inte behövt ta några av alla dessa lån.
Jag hoppas verkligen att det ska bli en början på något nytt. Mår verkligen inget vidare just nu men tänker att om jag tar mig igenom det här med all skam och ångest det innebär för mig själv så kan det ju bara bli bättre, det måste det bli. Vill inte vara livrädd för posten, vill inte ha ångest över lönen, vill få koll på inkomster och utgifter igen, vill veta vad som händer och inte behöva ständigt tänka på pengar, lån ,mail, ovälkomna telefonsamtal. Ja ni förstår säkert mina tankar och känslor.
Jag är så glad att jag hittade hit till detta forum, tänk om jag gjort det tidigare med alla goda råd och erfarenheter man kan lära sig Av. Dom svartaste stunderna brukar jag titta in för att hitta styrka och redan efter några minuter mår man genast lite bättre och orkar kämpa en stund till. Tack för den goda ton och medmänsklighet som finns här, tack för att ni får mig att orka??
Jag hoppas verkligen att det ska bli en början på något nytt. Mår verkligen inget vidare just nu men tänker att om jag tar mig igenom det här med all skam och ångest det innebär för mig själv så kan det ju bara bli bättre, det måste det bli. Vill inte vara livrädd för posten, vill inte ha ångest över lönen, vill få koll på inkomster och utgifter igen, vill veta vad som händer och inte behöva ständigt tänka på pengar, lån ,mail, ovälkomna telefonsamtal. Ja ni förstår säkert mina tankar och känslor.
Jag är så glad att jag hittade hit till detta forum, tänk om jag gjort det tidigare med alla goda råd och erfarenheter man kan lära sig Av. Dom svartaste stunderna brukar jag titta in för att hitta styrka och redan efter några minuter mår man genast lite bättre och orkar kämpa en stund till. Tack för den goda ton och medmänsklighet som finns här, tack för att ni får mig att orka??