Vad är syftet med att du lånar och hur tänker du?

[Likosava]

Började med att jag tog mitt första lån för att jag fick en oväntad stor utgift på en bil jag hade. Sen började jag shoppa och blev shoppingberoende. Tog lån och krediter för att shoppa (döva viss sorg efter att båda mina föräldrar gick bort i cancer). Sedan började jag ta lån för att betala andra lån och sen satt jag fast i karusellen. Nu försöker jag ”trolla” med alla möjliga lån sen 1 1/2 år tillbaka (när jag hittade hit) för att hålla mig flytande tills jag kan ta ett samlingslån. Tar längre tid än vad jag räknat med pga vissa bakslag (måste till viss del försörja vuxen dotter som kämpar för sin hälsa utan någon som helst ersättning samt att vissa bolag börjat rapportera in till uc så jag fått enorma bakslag). Jag kan vara helt ärlig med att mitt shoppingbeteende inte är helt borta, men har minskat med en 70 %. Har förstått att jag har problem med att jag är VÄLDIGT impulsiv (inom alla områden i mitt liv) och förmodligen har adhd/Add. Jag jobbar på dessa beteenden.

Hej
När klassas det som shopingberoende ? Var går gränsen ? Hur vet man att man är där i den fällan?

 

[DN1981]

Känner igen mig mycket i ditt inlägg ifråga om shoppingberoende. Och även om jag som tur är (i alla fall just nu) lyckats hålla emot när det gäller det mesta så är det lätt att dras in i det igen.

Det här låter säkert helt sjukt men så sent som i förra veckan gick jag tex loss rejält på Sellpy. Tänkte att jag behövde lite nya kläder nu när jag fått ordning på ekonomin och allt och det slutade på 5000 kr. Bland annat över 10 par jeans. Helt sjukt, jag vet, men när jag väl kommer in i det där tillståndet blir det lätt "men de är ju ändå så billiga, snygga märkesjeans för typ 100 kr styck, och de slits ju och kommer ändå till användning. Och så är det ju så enkelt att betala med typ Klarnakortet, då kan jag ju till och med belåna köpet sen om det skulle behövas".

Men nu har jag tänkt skicka tillbaka en del av kläderna och sen betala in resten så snabbt som möjligt och sedan försöka vara nöjd med nya fina kläder (var länge sedan sist) och inte döma mig själv för hårt med slöseriångest

samma här. Senast förra veckan la jag en order hos zalando på 5000:- för ”det var ju rea”. Har redan en överfull garderob men det var ju ”rea” och på faktura (.....) Impulsivt och onödigt så det blir att returnera när det kommer...

 

[DN1981]

Hej
När klassas det som shopingberoende ? Var går gränsen ? Hur vet man att man är där i den fällan?

Vet inte hur man klassar det, men för mig är det att jag handlar onödiga saker som inte behövs för pengar jag inte har. Att jag får ett rus av att handla saker...

 

[Hmm]

Vet inte hur man klassar det, men för mig är det att jag handlar onödiga saker som inte behövs för pengar jag inte har. Att jag får ett rus av att handla saker...

Beroendet är egentligen om du har ett beteende och har svårt att sluta. Man märker rätt snabbt om man är beroende eller inte, nikotin, alkohol, socker, spel, shoppa...

Och man kan missbruka saker utan vara beroende även om de ofta går ihop.

 

[DN1981]

Beroendet är egentligen om du har ett beteende och har svårt att sluta. Man märker rätt snabbt om man är beroende eller inte, nikotin, alkohol, socker, spel, shoppa...

Och man kan missbruka saker utan vara beroende även om de ofta går ihop.

jag har mycket svårt att sluta. Känns ”tomt” utan att shoppa något. Har blivit 1000 ggr bättre men är inte ”fri” än...

 

[HammarbyAlex]

Jag har tyvärr alltid haft en "Jag löser det senare" mentalitet. Det var där för jag började låna och därför jag fortsatte tills att det hamnade helt ur min kontroll. Jag har prokastrinerat på mycket i mitt liv, något som jag ångrar idag.

 

[Floppen]

Stort tack till er som skrivit hittills!

Jag är oerhört glad över att ni som skrivit delat med er av era erfarenheter och känslor. Jag var ärligt talat lite orolig för hur denna tråd skulle tas emot när jag skapade den. Jag kände att jag stack ut hakan och insåg att den kunde tolkas som mästrande och provocerande. Förhoppningsvis kommer de farhågorna att stanna vid just farhågor.

Jag känner igen mig själv en del i det som skrivits. Anledningen till att jag själv började låna var överkonsumtion. Jag handlade för att döva något inom mig, men tyvärr fungerade det bara för stunden och sedan blev det bara värre. Kreditkorten gick varma och jag lånade flera gånger för att släcka ner dem. Tyvärr ändrade jag inte mitt beteende utan fortsatte handla som om det inte fanns någon morgondag. Mitt oansvariga och destruktiva beteende resulterade i en ohållbar situation och när kostnaderna översteg inkomsterna var katastrofen ett faktum. Det slutade i över fyra års löneutmätning och fem års skuldsanering.

Livet sattes i vissa fall på paus i nästan 10 år i och med det ekonomiska obestånd jag försatt mig själv i. Jag insåg inte innan jag föll igenom att man i många fall reduceras till en andra klassens medborgare när betalningsanmärkningarna börjar trilla in. Sådana saker som att kunna hyra en ny lägenhet, skaffa ett nytt abonnemang eller köpa något på avbetalning var plötsligt omöjligt. Det blev ett brutalt uppvaknande som jag idag är tacksam över.

De erfarenheter jag har förvärvat genom ett riktigt stålbad har hjälpt mig må dit jag är idag. Jag har koll på ekonomin och är inte lika impulsiv som innan. Jag älskar förvisso forfarande kläder och prylar och köper en hel del, men skillnaden mot tidigare är att jag nu inte handlar över min betalningsförmåga. Jag har byggt upp en buffert och sparar en summa varje månad. Det som hjälpt mig väldigt mycket är att jag gör en budget där alla inkomster och utgifter förs in. Jag vet på det sättet exakt vad jag har att röra mig med och kan planera långsiktigt samtidigt som jag klarar oförutsedda utgifter. Jag rekommenderar verkligen alla att göra en budget som man sedan följer och att vara ärlig och realistisk när man gör den.

 

[clyro86]

Tack själv TS och tack för din ärlighet och själva Trådstartaren!
Många externa läsare som droppar in här ibland tror att vi består av en enda stor beroendehög i blandade former.

jag själv började låna när jag var 13 år (falskt personnummer såklart) när jag blev utsparkad hemifrån. Hade Tillgång till en obebodd Lägenhet via vänners släktingar men behövde någon form av säng. En elak fågel viskade att man kunde köpa på kredit (yes, då var jag så naiv och trodde bankerna var snälla och delade upp betalningarna utan konsekvenser). Sen behövde man ju gardiner, ett köksbord, så småningom körkort och en liten bil... ja, resten är historia